Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mond, Max Pauer, Arthur de Greef.
Till de yngre pianohjeltarne Joseph
Hofmann och Ossip Gabrilowitsch sluta
sig de nya, mycket lofvande talangerna
Mark Hambourg och Waldemar Liitschg
(båda ryssar), och Raoul
Koczal-ski går fortfarande i spetsen för
»underbarnen».
Af pianohjeltinnorna se vi Sofie
Menter fira stora triumfer i Petersburg och
andra ryska städer, i Berlin, Wien etc.,
under det fru Teresa Carreno efter eu
lysande Amerika turné fann sig i
Tyskland hyllad som vanligt. Der
uppehöll sig mest äfven fröken Clotilde
Kleeberg, fröken Sandra Drucker (från
Petersburg) och fru Falk-Mehlig. En
pianist från Wien, frök. Ella Pancera,
har vunnit stora sympatier i England.
Likasom pianisterna höra
violin-ka-paciteterna till de förut bekanta. Josef
Joachim och Pablo de Sarasate taga
ännu liflig del i konstnärsvandringarne,
likaså Leopold Auer, Hugo Heermann,
Gösar Thomson, Engene Ysaye, Franz
Ondricek, Carl Halir, Willy Burmester,
Alex. Petschnikoff, Florian Zajic och
den yngste telningen Bronislaw
Hubermann. Från London har lady Hallé
gjort en konserttur till Skandinavien.
Teresina Tua (grefvinnan
Franchi-Ver-ney) har konserterat i England och
Österrike; ett par hennes konstsystrar,
Betty Schwabe och Gabriele Witrowetz,
ha hufvudsakligen uppträdt i
Tyskland.
Flerstädes har deu unga
Violoncellisten Elsa Ruegger låtit höra sig, och
i Berlin väckte en konkurrent till henne,
Arnold Foldesy fråu Budapest rätt
mycket uppseende. David Popper, den
engelske violoncellmagnaten, har gjort
en större tur till Österrike och England,
Julius Klengel och Hugo Becker voro
ännu uthålligare i sina konsertresor.
Dirigentvirtuoser ha också
flackat omkring, men om det skett till
fromma för konsten låta vi vara osagdt.
En annan sak är då ansedda
komponister såsom Carl Reinecke, Edvard Grieg,
E. Humperdinck, Rieh. Strauss, C.
Saint-Saéns o. a. draga ut för att dirigera
sina egna verk, eller framstående
orkestrar med sina dirigenter fara och
gästa på olika platser. Af sådaua
orkestrar finna vi Berlins rilbarmoniska
orkester med hr Nikisch i spetsen för
första gången i Paris konserterande med
stor framgång och derefter i Wien,
Holland, Schweiz etc. Weimarska
hof-kapellet (dir.: hr Stavenhagen) har
gästat Leipzig, Meiningarne Berlin och
Leipzig, Edvard Straus3 med sitt
kapell London, der också
Lomoureux-orkestern från Paris låtit höra sig.
Med ett tyskt operasällskap har Walter
Damrosch åter uppträdt i Förenta
staternas förnämsta städer. En barnopera
från Milano finna vi i Wien, München
och Berlin å hofoperan, der dock prof.
Kranse väckte protest mot företaget
såsom skadligt för barnen och derför
straffbart. Af resande stråkqvartetter
må i första rummet nämnas den
berömda »Böhmiska», som besökt
Tyskland, Ryssland, England, Danmark,
Holland) vidare Rosé-qvartetten från
Wien (Italien och södra Frankrike),
Heerman-qvartetten (England);
Halir-qvartetten från Berlin (Italien,
Tyskland), Quintettsällskapet från Rom
(Norge) etc.
Större musikfester egde rum i
Tyskland som vanligt under sommaren.
Minnesfester förekommo flere
under året. Så firades flerstädes Franz
Schuberts 100-åriga födelsedag, främst
naturligtvis i Wien, der en intressant
Schubert-utställning var anordnad;
likaledes Donizettis 100-åriga födelsedag,
förnämligast i Bergamo (se Sv. M. T.
förra årg.), och Mendelssohns 50-åriga
dödsdag. Åtskilliga sång- och
musikföreningar etc. hade äfvenledes jubileer.
För dödsfallen under året skall här,
som vanligt, sedan redogöras.
Det må endast erinras om att
musikvärlden under året mistat en af sina
stormän, då den berömde tonsättaren
Johannes Brahms i början af maj afled.
––•––
Följetong.
En Stradivarius.
Af
Fritz Mautlinor.
(Forts, och slut.)
Så förflöt en månad utan att de unga
tu kommo till någon förklaring. Då
tog fru Hesky sjelf saken om hand.
Hon gjorde två besök hos siu svåger
och meddelade sedan resultaten. Strax
efter ferierna skulle Tybusch få
prof-spela för kapellmästaren och hans två
kolleger.
Men afgöraudet låg hos hennes
svåger och han skulle icke låta sin
brorsdotters man falla. Aloys kunde nu
omsider sjunga ut. För långvariga
kärleksförhållanden voro hvarken han eller
Elsa unga nog. Ville han hafva Elsa
till hustru? Ja eller nej?
Elsa var närvarande. Hon hade icke
rest sig från sin plats. Hennes
händer dirrade. Aloy-i Tybusch kastade
en lång blick på fiolen och en annan
på Elsa. Så låg ffickan plötsligt vid
lians bröst. Han slöt henue i sina
armar och var mycket lycklig.
Det passade bra, att Tybusch i elfte
timmen tagit ett engagement i Krampas.
Sålunda behöfde han före sitt giftermål
icke vidare komma i
penningförlägen-het. Sedan tycktes honom
framtids-himraelen full med fioler, hvilka alla
lystrade på hans Stradivarius. Damerna
kunde emellertid hyra våniug, göra den
i ordning och verkställa alla inköp.
Bröllopet utsattes till dagen för
Ty-buscli8 återkomst, den 16 september,
en lördag.
De sex veckor förlofningstideu va-
rade flögo fort. Elsa skref hvarje dag
ett bref och mottog från Krampas hvar
annan dag ett brefkort. Tybusch
frågade ofta efter sin gamla Stradivarius.
När brudgummen på aftonen den 15
september lämnade Krampas, strålade
hans nya hem fejadt och hemtrefligt,
och Elsa fastsatte under tårar
välkomst-guirlander öfver porten.
Bröllopet firades med stor enkelhet.
Vid den borgerliga vigseln och i
kyrkan voro en aflägsen slägting till
brudgummen och »onkeln kapellmästarn» i
egenskap af vittnen de enda gästerna.
»Onkeln kapellmästarn» — hvad det
lät! Precis som om mau redan var
pensionsberättigad medlem af orkestern.
Efter vigseln, just när de kommo i
kyrkdörren, sade onkelu-kapellmästarn
muntert:
— För att jag inte skall glömma
det, så vill jag nu säga att i morgon
middag har du profspelning inför
kollegiet. I lilla körsalen. Lycka till!
I sällhetsruset på sin bröllopsdag
tänkte Tybusch föga på, att lian egent
ligen behöft öfva sig.
Morgonen derpå sutto de redan tidigt
vid kaffebordet. Elsa slösade på siu
man oräkneliga ömhetsbevis. Nu lade
han icke längre band på sig, utan
frarn-stälde den fråga, som sväfvat på hans
läppar sedan aftonen förut.
— Hvar har du din Stradivarius?
— Den är såld till onkel, du vet
väl att det var min hemgift.
— Såld I — utropade Aloys förfärad
och skeden föll ur hans hand. På
hans olivgula ansiktsfärg kunde man
lyckligtvis icke mä ka, att han var
nära att falla i vanmakt.
— O, derpå känner jag igen din
höga konstnärssjäl, min lille Aloysl
För dig hade naturligtv s fiolen varit
kärare än den eländiga mammon, men
tänk allt som anskaffats derför. Se på
detta kaffebord!
Tybusch kunde icke svara någonting.
Stum satt han der, långsamt, långsamt
föllo alla hans förhoppningar i spillror.
På sin gamla fiol, som ioke förbättrats
i hafsluften i Krampas, skulle han då
åter få raspa och aldrig skulle han
blifva medlem af operans orkester utan
eu Stradivarius.
När hans unga hustru omsider gick
ut för att göra den första visiten hos
sin mor och göra uppköp till middagen,
då tog han fram sitt gamla instrument,
men i stället för att öfva sig, grät han
bitterliga, grät tills det blef tid att gå
tdl profspelningen. Liksom en lifdömd
drog han i väg med den gamla
fracken och fiollådan.
Han var nära att brista i gråt
medan han spelade för de tre herrarne.
Ty de egnade honom föga
uppmärksamhet och undersökte i stället
kapellmästarens nyinköpta Stradivarius.
Tybusch vågade icke mera se upp,
när förste kapellmästaren vid andra
satsen tillropade honom ett förargadt
»nog» och sjelf spelade partiet på siu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
