Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det åt sig 8jelf öfverlåtna hjertat»;
Rieh. Wagner, slutligen, upptäcker att
Beethoven med slutsatsen i sin A
dursymfoni »spelar upp en ungersk
bond-dans för hela naturen». I hela
tonverket spårar han en »apoteos af
dansen sjelf», hvaremot Berlioz opponerar
sig. Och detta med rätta. Naturen
brukar just icke dansas czardas.
Anmärkningsvärdt är det, att
Beethoven två gånger har metronomiserat
sin nionde symfoni och båda gångerna
helt olika. Då man gjorde mästaren
uppmärksam derpå, skulle han utropat:
»Ingen metronom alls! den som har
riktig känsla behöfver den icke, och
den som det icke har, den har ingen
nytta deraf, han löper ifrån den med
hela orkestern».
(Forts.)
––@–-
Rossini som rekryt.
få Napoleon 1812 rustade till krig
emot Ryssland, träffade lotten
Giacomo Rossini i hans
fädernestad Pesaro, som då hörde till
Kyrkostaten, och han skulle såsom soldat
medfölja den nye Cesars fana till Moskwa.
Hans moder, som älskade honom
oändligt, blef vid underrättelsen härom
vanmäktig af förskräckelse. Vid den tiden
hade han skrifvit tre små operor, den
lilla komiska »Il cambiale di
matri-monio» för Venedig, »Equivoco» för
Bologna och *La Pietra del Paragone»
för Theater della Scala i Milano. Den
senare operan hade glänsande framgång,
gjorde honom hastigt känd och kan
betraktas såsom den egentliga
begynnelsen till hans ärorika konstnärsbana.
Bakom denna opera förskansade sig nu
rekryten Rossini. Han skref två bref,
bägge till damer i Milano, den ena af
dom en firad sångerska. Dessa vände
sig till de högsta myndigheterna, dock
förgäfves, ty ingen vågade utsätta sig
| för Napoleons vrede, som, rörande
militära frågor, var af rent drakonisk
&tränghet. En afton då »Pietra» åter
igen gafs på Scalateateru var
viceko-nungeu Eugene Beauharnais der
närvarande, då nyligen återkommen från
en tjensteresa. Efter andra akten
infann han sig på scenen och närmade
sig den vackra sångerskan, i hvars
händer Rossini anförtrott sitt öde.
«Sig-noia», började han, »jag måste säga
er, att jag är alldeles hänryckt,
hän-ryckt öfver er sjelf, ert behag, er sång
och äfven öfver operan; denne Rossini
har en stor framtid.» »Till all lycka»,
svarade sångerskan, anlitande det
gynnsamma ögonblicket, »beror det ensamt
på ers höghet att skydda denna
framtid, ty man står ju i begrepp att låta
skjuta ihjäl den genialiske ynglingen.»
»Huru så?» frågade Eugene förvånad,
»han har väl inte tagit del i någon
sammansvärjning heller.» »Icke det
ringaste», svarade sångerskan, »men
han är rekryt och skall snart marschera
mot Ryssland.» — »Jag är er särdeles
förbunden för denna nyhet.» — »Hans
arma moder är nära döden af ångest
för sin son», fortfor primadonnan; »om
jag vågade trösta henne!» — »Ja,
trösta henne ni», uppmanade
Beauhar-nais. — Eugene Beauharnais, en den
noblaste natur på sin tid, en man, som i
till och med efter Napoleons fall af de
segrande behandlades med största
sympati och aktning, stod ännu icke på
långt när å höjdpunkten af den
koltur, som tilldelar en soldat ojemförligt
större värde än en stor ande.
Fjorton dagar efter denna underhandling
erhöll rekryten Rossini sin befrielse
från armén på grund af följande
tänkvärda domslut: det vore en skam för
italienska nationen att låta nedskjuta
ott så musikaliskt geni.
____w#____
m
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag har
utkommit:
För piano, två händer:
Lucdell, Carl: Tvenne franska Sä ter,
op. 1 , komponerade och läraren i
pianospel-| ning vid kungliga Musikkonservatoriet i
Stock-| holm herr Oscar Bolander med tacksamhet |
tillegnade af Carl Lundell, musiklärare vid
kongl. Blindinstitutet å Tomteboda (Zwei
französische Suiten etc.). Pris 3 kr.;
För violin och piano:
Alfvén, Hugo: Sonat, tillegnad d:r
Anton Nyström. Op. 1. Pris 3 kronor. —
Romans, Pris 1 kr.;
Aulin, Tor: Minnesblad, tillegnad fru |
Isabel de Laval. Pris 75 öre;
Lindstrand, Alb.: Lätta melodiska
stycken, ej öfverskridande tredje läget. Op. 6.
] Häft. I. Pris 1 krona;
För en röst med piano:
Hjort, Fredrik: Skymning (e—g el. a).
Pris 50 öre;
Sjögren, Etui): »Smyg varm din kind»
I (»Lehn deine Wang») (c—f, ur op. 16.) Pris
50 öre.
I
Musikaliska konstföreningen har till
sina ledamöter utsändt:
För piano, fyra händer:
Byström, Oscar: Symfoni, komp. för
orkester. Arrangement. (Pris 3: 50).
För soli, kör och orkester:
Hallström, Ivar: Kantat vid H. M.
Konung Oscar II:s 25-åriga regeringsjubileum.
Klaverutdrag med text af Carl Snoilsky
(utförd i-liiddarholmskyrkan den 17 sept. 1897).
i (Kr. 1: 50).
På Schubert & C:s förlag i Leipzig
har utkommit:
För flöjt och piano:
Hofmann, Richard: Vier Charakter-
Stücke liir Flöte mit Begleitung des
Piano-’ forte, zur Bildung de3 Vortrags und
Ausbildung der Technik für angehende Spieler. N:o 1
Canzonetta, 2 Scherzo, 3 Serenata, 4
Perpetuum mobile. Op. 101 (Edition Schuberth
n;o 4034/37). Pris å 1 mark.
Musik af värde träffar man på i de
ofvannämnda nyheterna från Elkan &
Schildknecht. Särdeles intressanta till
stil och musikaliskt innehåll äro de
båda franska Suiterna af Lundell,
ytterst märkliga tillika såsom
komponerade af en blind. Den första af dem
innehåller: Allemande. Courante.
Canzonetta. Sarabande. Bourrée I och II.
Danse alla Burlesque. Gigue; den
andra: A. Fantaisie et double fugue. B.
Double fugue. Petit Air. Chaconne.
Gavotte I och II. Air Sicilienne.
Gigue.
Sonaten af den unge violinisten
Alfvén ha vi, då den spelats här af
honom offentligt, haft tillfälle att redan
yttra oss om. Sedan den nu utkommit
i tryck och än närmare kunnat
granskas, få vi erkänna att den vittnar om
en ganska framstående
kompositions-talang på samma gång som den i sin
helhet är verkligt musikaliskt
underhållande, om än i harmoniskt och
formelt hänseende någon gång en viss
ungdomlig dristighet träder fram. Den
enklare romansen visar samma goda
egenskaper med mera begränsning till
idéer och form. Aulins »Minnesblad»
är en anslående »Lied ohne Worte».
Lindstrands stycken äro i en enkel
melodiös stil, i sitt slag lika
förtjenst-fulla som hans pianoetyder och
likasom dessa på samma gång nätta små
salongspjeser och mycket lämpliga för
elever.
Sången af Sjögren, förut på tyskt
förlag utgifven, har nu utkommit på
svenskt. Början af den är särdeles
vacker och enkel; ackompanjemanget
fördjupar sig sedan i harmoniska
dissonanser, som verka mera kraftigt än
skönt. »Skymning» af Hjort låter väl
höra sig, om ej af mera originell
beskaffenhet. Tonsättaren är förut okänd
som sådan. Musikaliska
konstföreningen, som har till uppgift att utgifva
värdefulla svenska kompositioner af
större omfång, hvilka ej äro för våra
förläggare begärliga, och som oftast
endast kunna publiceras i arrangement
för att komma en större allmänhet till
godo, har nu med sitt val träffat prof.
O. Byströms symfoni och prof. Iv.
Hallström jubileums-kantat, båda ej
längesedan här utförda och då omnämnda.
De oss af tysk förläggare tillsända
»Charakterstücke» för flöjt och piano
äro hållna i enkel melodiös stil, utan
tekniska svårigheter och lämpa sig
alltså väl för musik i hem, der
flöjtspel ännu odlas, äfvensom för
undervisning deri.
»Tristan» är en extravagans, som
en gång måste skapas, men som man
ej får leka med.
Eich. Wagner.
— ^–––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
