Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bannlyste dessa modstycken från sina
konserter och slog in på en ädlare
rigtning. Jemte egna kompositioner
spelade han klassiska mästare, särskildt
Beethoven, äfvensom i förening med
framstående konstbröder kammarmusik.
Från Wien stälde han kosan till
Petersburg och koneerterade med lysande
framgång såväl der som i Moskva och
andra större ryska städer. Hvem
känner icke hans från denna tid
härstammande Souvenier de Kieff, Souvenier de
Varsovie äfvensom hans Idyller,
Impromptus och Böhmische Lieder. Efter
återkomsten till Wien bereste
konstnären syd-Ryssland 1852 och — 53.
Ar 1854 är han åter i Paris, der han
blef så firad, att efter Chopin ingen,
sades det, har vunnit så stora
sympatier inom musikvärlden der. Af egna
kompositioner lät han nu höra sin
F moll-Sonat och lär ha spelat
Beethovens sonater på ett mästerligt sätt.
.aret derpå besökte han flere af
Tysklands hufvudstäder och konserterade,
samtidigt med Rubinstein i Berlin.
Trött på de för en nervös konstitution
ansträngande konstresorna slog han
sig nu till ro i Dresden, sysselsättande
sig med att komponera och utbilda en
liten krets af elever. Efter en längre
tid begaf han sig, på uppmaning af
vänner i Paris, åter till denna stad
och konserterade sedan i södra
Frankrike, hvarefter han i den franska
huf-vudstaden blef bofast som pianolärare.
Vid midten af 1860-talet upphörde
han af helsoskäl att konsertera, och
då hans åldriga mor behöfde hans stöd
samt krigsoroligheterna 1870 tillstötte,
flyttade han åter till Dresden, der han
fortsatte sin högt värderade
lärareverksamhet och från 1878 vid sidan af en
älskvärd maka fick njuta ett lyckligt
familjelif, under några år stördt af
sjuklighet, som han genom en
förkylning ådragit sig, men från hvilken
han genom ett par års vistelse vid
Rivieran blef återstäld.
Som pianist berömmes Schulhoff för
en särdeles fyllig och skön ton med
detaljerad utprägling, för ovanligt
välljud i hans ur äkta musiksinne
framsprungna spel. Stark rytmik, poesirik
värma, spirituel manlig friskhet utan
allt effekt8ökeri säges ha karakteriserat
hans föredrag. »Vet ni», sade en gång
Rossini under en af sina soaréer till
Schulhoff, då denne spelade en af sina
intagande drilletyder. — »Vet ni
hvar-för edra drillar äro så bedårande? Jo,
emedan de komma från hjertat».
Tyngdpunkten i Schulhoffs betydelse
som komponist ligger i hans särdeles
lyckligt kultiverade genre- och
karak-ters8tycken, utmärkande sig för
fängslande melodik, harmoniskt och rytmiskt
anslående. Utom ofvan nämnda
kompositioner erinra vi om hans Valses
brillantes (op. 6 Ass, op. 20 Dess, op.
48) och 4 Mazurkas (op. 5) — hans
nu mest efterfrågade arbeten, vidare
Galop di bravura (op. 17), Impromp-
tus (op. 8), 12 Etudes (op. 11),
hvar-till äunu flere kunna fogas, om än en
nyare smak trängt många af
Schulhoffs alster i skuggan.
För några år sedan flyttade
Schulhoff från Dresden till Berlin, der han
lefde i lyckliga förhållanden, känd och
aktad såsom en anspråkslös, finkänslig
och älskvärd konstnärsnatur.
Från scenen och
konsertsalen.
Kungl. operan. April 1. v. Flotow:
Martha (Martha: frök. Fernqvist, debut).— 2.
Nicolai: Muntra jruarna » Windsor. —
3, 11. Adam: Konung för en dag. (Pifear:
hrr Bröderman, Henrikson). — 4. Wagner:
Lokengrin. — 6. Bizet: Carmen (Dun José:
hr Ödmann). — 10. 5:e Symfonikonserten:
Beethoven: uvertyr till »Coriolanus»; 2 Max
Bruch: konsert för violin (frk. Sigrid
Lindberg) och ork., G moll; 3 Beethoven:
Symfoni n:o 9, D moll (solister: fru Brag, frök.
Edström; hrr Max Strandberg, Bergström); —
13, 15. Wagner: Valkyrian (Brünnhilde:
fru Ellen Gulbranson, gäst; Siegliude, Fricka:
fruar Östberg, Linden; Wotan, Siegmund,
Hun-ding: hrr Söderman, Bratbost, Sellergren ;
Val-kyrior: Waltraute, Helmwige, ltossweisse:
fruar Frödin-Lindberg, Brag, Lindström;
Gerhilde, Ortlinde, Schwertleite, Siegrune,
Grim-gerde: frökn. Karlsohn, Lindegren, Edström,
Thulin, Hulting). — 14. Donizetti:
Leonora. — 10. Auber: Den stumma.
Södra Teatern. April 12—10.
Hiitahä-ste>i, vådevill i 3 akter af M. Ordonneau,
musik af Victor Roger.
Musikaliska akademien. April 3. Matiné af
Sångsällskapet O. D. från Upsala med bitr.
af orkester. Dirigent: Ivar Heienblad. —
5. Konsert för välgörande ändamål.
Biträdande ; Grefvin, M. Taube, fru Lang, frök. S.
Carlheim Gyllensköld, prof. Neruda,
hofkapell-mäst. Nordqvist, k nsertm. L. Zetterqvist, dir.
O. Lejdström, hr W. Klein. — 10. Matine
af kammarmusikus Fredr. Sörensen.
Biträdande: fruar M. Linden, D. Möller, frökn.
A. Hulting, Märta Ohlson (ackomp.), Tecla
Ilander (deklam); hrr C. F. Lundqvist, John
Forsell, konsertmädarne L. Zetterqvist, Tor
Aulin.
Östermalms kyrka. April 8. Konsert. Haydn:
»Skapelsen», oratorium. Biträdande: fru
Östberg, frök, Thulin; hrr C. F. Lundqvist,
A. Sellergren, O. Lemon, O. Bergström, kgl.
hotkapellet under hr R. Hennebergs direktion.
K. OperaDS märkligaste tilldragelser
under denna månad har hittills varit
»Valkyrians» återupptagande med fru
Ellen Gulbranson i titelpartiet och
utförandet af Beethovens 9 symfoni.
Wagners storslagna musikdrama gafs för
första gången d. 7 nov. 1895 och
upplefde detta år 8 föreställningar,
följande år 3 och sistlidna år 2, den
15:e och 16 januari. Fru Gulbransons
gästspel i samma opera har varit en
scenisk triumf, som vår operapublik
visat sig angelägen om att bevittna.
På ett annat ställe i dagens nummer
ha vi karakteriserat konstnärinnans
öfverlägsna utförande af Brünhildes rol,
hvarför vi med det knappa utrymme den-
na halfmånadsrevy lemnar ej analysera
detsamma. Redan hennes entré med det
vilda valkyrieropet, som hos henne icke
blir skrik utan sång, visar organets
präktighet och den verkliga
konstnärligheten, som för öfrigt, ej minst i
den mäktiga slutscenen framträder
såsom förstklassisk. Publikens
bifalls-yttringar ha också intygat dess
erkännande deraf. Ännu återstår, då
detta skrifves förnyadt uppträdande
af fru G. i detta parti. Öfriga
hufvud-roller i operan innehafvas af samma
artister som förut, hvilkas egenskaper
i framställningen vi förut påpekat.
Hvad operaföreställningarne för öfrigt
beträffar är enda nyheten fröken
Fern-qvists första uppträdande som lady
Harriet i »Martha», en debut som var
ganska lofvande.
Operans femte symfonikonsert
påskdagen var af ovanligt stort intresse.
Att få höra »Beethovens 9:de» är en
sällsynt högtid. Dess sista sats med
slutkör öfver Schillers ode »An die
Freude» bereder särskilda svårigheter
vid utförandet af denna symfoni, i sin
helhet för öfrigt den störst anlagda
af den store mästarens symfonier och
tillika den som gör det väldigaste
intrycket, rik som den tdlika är på
musikalisk skönhet. Det höga
röst-läg t för solister och körsångare gör
alltid det lokala utförandet vanskligt,
särskildt beträffande sopranernas
uppgift, emellertid får man lemna kören
det erkännande, att den sällan
fram-trädt i denna symfoni med sådan
fördel som nu. Efter Beethovens härliga
»Coriolan»-uvertyr, som inledde
konserten, fick man höra den unga,
begåf-vade violinisien fröken Sigrid Lindberg
spela Bruchs G moll- konsert, hvars
utförande väckte lifligt och välförtjent
bifall. Hvad som frapperade i fröken
Lindbergs spel var en veikligt stor
ton i förening med en nästan ofelbar
intonation och ett särdeles själfullt
och fint genomtänkt spel. Första
hof-kapellmästaren Nordqvist ledde det stora
hela och belönades med ett bifall, som
af publiken nog äfven var rigtadt åt
orkestern med dess stränga arbete
under aftonen.
O. D.-matinen i Musikaliska
akademin gafs för fullt hus, och åhörarnes
förtjusning öfver att få höra
studentsångens elitkör yttrade sig med samma
värme som förr, framkallande extra
nummer af de bekanta vårsångerna
och Björneborgarnes marsch. Dir.
Hedenblad hade denna gång ej kunnat få
disponera hofkapellet utan biträddes
af en förstärkt orkester från Berns’
salong, som emellertid visade god
sam-I manhållning i utförandet af konsertens
instrumentalnummer, »Oberon»
overty-ren och Chaconne & Rigaudon af
Mon-signy, samt i ackompanjemanget till
körerna »Kung Hakes ligfærd» af P.
Heise, med instrumentation af framlidne
konsertm. Carstensen i Upsala, och
Mendelssohns Bacchus- hymn ur »Anti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
