Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid inverkat menligt på hans
helsa och han sökte derför stärka sina
krafter med en sejour vid vestkusten,
i Marstrand. Derefter begaf han sig
till utlandet, då han till en början slog
sig ned i Köpenhamn och studerade
för Gade. Vieteisen bär blef dels ge
nom sjukdom, dels af arbete förlängd,
så att han först mot hösten 1871
anlände till Tyskland och Leipzig. Ätven
det fransk tveka kriget 1870 torde ha
inverkat på uppskjutandet af hans
Tysk-landsresa. Under uppehållet i
Köpenhamn skref han flitigt bref till sin
gamle vän och gynnare, d. v. preses i
Musikaliska akademien, hofrättsrådet
H. M. Munthe, bekant som violinist
och Bellraanssångare och som äfven
var Jenny Liud-Goldschmidts
ekonomiske förtroendeman här i
hufvudsta-den. Ur dessa bref hafva under förra
året meddelats i många hänseenden
intressanta utdrag i Hudiksvalls
Allehanda. Herr Hägg är nämligen för
närvarande bosatt å ett bruk i
närheten af denna stad hos en nära anhörig.
Ett sammandrag af dessa bref, hvari
författaren omnämner sina studier och
kompositioner, umgänget med Gade i
Köpenhamn, vistelsen i Tyskland etc.
ämna vi meddela med första i
sammanhang med denna lilla biografiska skiss.
Betrakta vi nu Jäkob Häggs
verksamhet som tonsättare möter oss först,
såsom af trycket utgifna, en samling
förträffligt satta Gotlandspolkor, 20
stycken i två häften, och vidare
Miniaturbilder, smärre stycken, allt för piano.
Derefter finner man af honom en Sonat
för violuncell och piano i e moll,
betecknad såsom opus 1, hvilken är
ut-gifven i Tyskland och der väckte rätt
mycken uppmärksamhet, såsom man
kan se af hans bref derifiån.
Bland Häggs kompositioner kunna
vidare nämnas en violinqvartett och en
violinsonat, hvilka dock ej förefinnas
fullständiga, Ett sångspel, 3
Pianosonater, En Sonat ä 4 m., Två uvertyrer,
Sånger jemte flere andra pianostycken,
kantater o. s. v. Bland ännu outgifna
pianosaker, hvilka snart torde utkomma
af trycket, äro vi i tillfälle att
omnämna Impromptu och Bilder ur
barn-domslifvet, op. 17 (båda från 1860),
Vals, Quadrille des Landers och
Bjuråker spolskor, af honom samlade och
satta för piano.
Vi vilja hoppas att herr Häggs hälsa
nu mera skall stå bi och medgifva
fortsatt verksamhet i tjenande af tonernas
sköna konst, på hvars odlingsfält han
frambragt så ädla skördar och skurit
så vackra lagrar.
—a—
Musik är högi e uppenbarelse än all
vishet och filosofi.
L. van Beethoven.
Musikaliska akademiens
högtidsdag
firbdts den 7 maj i akademisns hus å
Blasieholmen. Dagens fest erhöll en
högtidligare prägel än vanligt
derige-nom att det var första gången som
kronprinsen vid ott sådant tillfälle
fungerade såsom preses och derför att
konungen, hertigen och hertiginnan af
Vestergötland samt prins Eugen voro
närvarande. Åtskilliga af akademiens
ledamöter och konservatorielärare samt
en talrik publik bevistade högtiden.
Kronprinsen helsade i ett kort
anförande konungen, framförde till ho
nom akademiens tacksamhet för det
intresse, hvarmed konungen alltid om
fattat dess sträfvanden, och gaf
uttryck åt den förhoppningen, att
konungen fortfarande måtte egna akademien
sitt nådiga hägn.
Derefter föredrog sekreteraren, d:r
W. Svedbom, årsberättelsen för 1897.
Han uppehöll sig dervid först vid
de förluster, akademien under det
gång-| na året lidit, och uppdrog korta min
nesteckningar öfver akademiens
förutvarande preses, justitierådet Äbergsson,
hofmarskalken af Edholm samt öfver
kommerserådet Sjöberg, tonsättaren
Dannström, rektor Anjou, enkefru
Ber-wald, bibliotekarien Cronhamn, opera
’ sågaren Labatt m. fl.
Derefter meddelades, att hertiginnan
af Vestergötland täckts mottaga inval
såsom första hedersledamot af
akade-1 mien. Efter att hafva lemnat några
] personaluppgifter berörde sekreteraren
akademiens deltagande i jubileiutställ
ningen, samt lemnade några
meddelanden om undervisningen vid
konservatoriet, om der aflagda examina,
uppvisningar och musikföredrag, stipendier
och understöd, utnämningen af två
professorer, hrr Frid. Book och C. J.
Lindberg, m. m., hvilket allt vi i dessa
spalter vid lämpliga tillfällen redan
omnämnt.
Talaren gjorde derpå en kortfattad
skildring af musiklifvet i hufvudstadin,
dervid omnämnande den verksamhet,
i som utvecklas af de båda stora
musik-sällskapen samt å symfoni- och
kammarmusikens områden, besöken al
Saint-Saens, Nerudaqvarte’ten, lady Hallé,
Bonvick m. fl. samt påpekade de mest
framträdande af de under året utkomna
inhemska tonverken m. m. Han afslöt
sin skildring med en redogörelse för
de vigtigaste tilldragelserna under
musik- och sångarfesterna samt framförde
till sist alla intresserades tack till
kronprinsen för den verksamma del han
j tagit i dessa fester. Tiden medgaf ej
att rigta uppmärksamheten på utlandets
j musikförhållanden.
Högtidligheten afslöts med en
kon-sertafdelning, upptagande tre nummer.
Under ledning af förste
hofkapellmä-staren Nordqvist utförde hofkapellet
Berwalds symfoni i Ess, hvarpå gref-
vinnan Taube mästerligt sjöng en
sär-skildt för röstmedlen ytterst fordrande
aria med recitativ ur »Euryanthe».
Programmets afslntningsnummer var
Gades vackra »Vårfantasi» för
sång-soli, orkester och piano. Ypperliga
solokrafter medverkade i denna,
nämligen jemte grefvinnan Taube fru
Elling samt hrr W. Klein och O.
Lejd-ström.
Om det konventionella sättet
för musikstyckens afslutning.
När ett musikstycke närmar sig
sitt slut är för de flesta menniskor en
gåta. Känslan af att nu kan det vara
nog brukar infinna sig långt förut.
Men då man nu en gång gifvit sig
till att höra på det, så finner man sig
i sitt öde och uthärdar tålmrdigt att
höra ett par hundra takter till. För
underrättelsen om, att nu kommer
slutet, bar man i musiken öfverens
kommit om vissa uttryck, som kunna
förstås af alla, och som alla verkligen
också förstå. Det händer visserligen
också, att ett musikstycke hör upp,
när det är färdigt — helt visst det
bäsla sätt hvarpå det kan sluta —
och detta slags musikstycken träffar
man mest i instrumentalmusiken, i
sången, dansen och maischen. För resten
äfven i de klassiska sonat och symfo
nisatsema. Codan, en utvidning af det
organiska slutpartiet (hos Beethoven),
gör derifrån intet undantag; detta
slags konstgrepp tjenar endast till att
uudvika den alltför stela proportionen,
så att afslutningen ej kommer alltför
plötsligt. På samma sätt är det med
omtagning af hufvudtemat; det är ett
första rangens afslutningssätt, antingen
det sker i lätt antydning eller liksom
i Mendelssohns »Lieder ohne Worte»
såsom ett spörsmål — eller genom eu
harmonisk upplösning såsom i fugan.
Alla sådana äro i bästa mening
naturliga, förnuftiga och anderika sätt
att sluta på. Deras motsättning är det
raffinerade afbrottet, der det
förnuf-i tigtvis ej väntas.
De tydligaste, lättaste och derför.
| mest brukliga afslutningssätten äro de,
i som ske medels tonernas till- eller
af-tagande styrka. Tonen klingar ut, och
l så är musiken förbi. Det är som
sången, hvilken småningom försvinner och
dör bort i luften. Dervid får
konst-| greppet någonting allmänt begripligt
och användes med förkärlek i adag ot
i och andra burna satser. Detta sätt är
icke konventionelt, emedan det är allt
j för brukligt och förklarar sig sjelft.
Annorlunda är det med larmet i
or-| kestern med tonika- och
dominant-nantstråken och slaginstrumenten,
upprepade så ofta som komponisten finner
i för godt, och hvarmed det göres
be-[ gripligt, att nu kan man resa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
