Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen
har med erkännande af
teaterbyggnadskon-sortiels oegennyttiga arbete på uppförande
af denna byggnad här velat hugfästa
dess ledamöters namn. De voro:
G. Tham,
0. M. Björnstjerna, 0. R. Themptander,
J. W. Arnberg, A. Buren, P. O. Renter- ’
svärd, E. Ribbing, W. Walldén, K. A.
Wallenberg, II. Wikblad.
Den högra marmortaflan bär denna
inskription:
Till Kongl. Majestät
öjverlemnas efter nio års arbete denna
byggnad, hvars arkitekt varit A.
Anderberg, den 29 juni 1898.
Underdånigast af
Teaterbyggnadskonsortiet.
Från stora vestibulen äfvensom från
yttersidan af byggnaden leda ingångar
till parkett och andra raden. Afven åt
Arsenalsgatan finnas uppgångar till den |
tredje raden. A ömse sidor om stora
trappuppgången har man breda trappor
ned till operakaffét under salongen,
hvilket står i förbindelse med kaffét
åt Strömgatan. Alla korridorer äro ytterst
rymliga, försedda nära entréeväggen
med fint möbleradt väntrum och på j
motsatta sidan å andra raden och till
parkettkorridoren mindre buffeter.
Toaletter finnas invid alla korridorerna.
Salongen består till platsindelningen
af parkett mel fondloger samt tre rader,
hvaraf den öfversta, tredje raden, är
dubbelt djupare än de andra med ganska
brant lutning och med fonden indelad
i en öfre och en nedre. Fonden i första
raden utgöres af eu »balkong» och der
bakom fondloger. Derjemte finnas på
venstra sidan tre avantscensloger men
på högra sidan endast två sådana,
emedan kuugliga logen sträcker sig i
höjden äfven genom andra raden.
Salongen gör med sina röda väggar,
förgylda balustrader och
plafondmålningar ett behagligt, präktigt intryck.
Särdeles rikt orneradt är proceniet,
inåt salongen prydt med Sergels genier
från gamla operahuset, nu mera hållande
en sköld med riksvapnet, tre krouor,
i stället för Gustaf III:s namn. Den
praktfulla kungliga foyern jemte
drottningens förmak sakna vi utrymme att
nu beskrifva. Den allmänna foyern åt
Gustaf Adolfs torg är ännu icke färdig.
Salong.m, en tredjedel större än
Svenska teaterns, rymmer 1240
personer, då den gamla operasalongen
endast hade plats för 980, i jemt tal.
Salongens sittplatser äro bekväma, på
de förnämsta platserna schaggbeklädda
Till de många ingångarne leda en liten
korridor hvars öppning åt den yttre
stora korridoren täckes med tjocka
draperier. Vi torde återkomma till
vidare redogörelse för vårt nya
konsttempel.
—Q
Kantat
vid kungi. teaterns invigning.
Ord af C. R. Nyblom, musik af Ivar
Hallström.
Kör.
Låt upp, låt upp din höga port,
Du sångens nya tempelgård!
Du hvilar på en helgad ort,
Der Gustafs verk sin tjenst har gjort
Som tongudinnans vård.
Ljud stark och klar, vår högtidskör
För minnet af den tid som flytt,
För sångens konst, som aldrig dör
För hoppets makt, som under gör
Och väcker lif på nytt.
0 se, o se, i högan loft
Oss »Sergels genier» mött igen.
De skakat af sig seklets stoft.
Men mästarns snille som en doft
Kring formen sväfvar än.
Hell er, I gudaborne två,
Som flydde sist ur Gustafs sal!
1 edert hägn vi trygga stå, —
Men dunkelt syns vårt mål ändå...
O, sägen oss vägen
Till ljus cch ideal!
Solo.
Hvad mästarn har lärt,
Är minnesvärdt,
Hör på, hör på!
Det lyder så:
Duo.
SERGELS GENIER.
Liksom en blomma fram i ljuset buren,
All äkta konst har rot uti naturen.
Dock — att du ej vid hennes ans må famla,
Du följe som din förebild de gamla.
Men tidens konst för tidens barn skall formas
Blott så det skönas himlafäste stormas.
Kör.
De orden sin förklaring kräfva.
Men hvem, ja, hvem skall tolka dem ?
Hvad syn! Olympens makter sväfva
Här ned till oss från soligt hem.
Solo.
Der nalkas Dionysos, guden
För scenens underbara värld, —
Der vishetsmön Athene, bjuden
Att skänka sina tankars giird —
Apoll.) sist, i stråleskruden,
Med lyran och med andens svärd.
Solo.
DIONYSOS.
I mänskobarn, så länge världen stått,
Har jag er hyllning fått,
Ty drulvan är min frukt, min vink har skapt
teatern.
Och liksom vinet mognar bäst vid kratern
Af en vulkan, så diktens blom
Slår lägrast ut i scenens helgedom.
Men bägge spira de ur all naturer,
Hvnrs must dem fyller. Mänskan till azuren
Sig höjer genom dem; 03s gudar lik
I drömmens värld, på glans och sköuhet rik.
Så glömmen ej: som rankan ur sin mull
Går dikten fram från jordelifvets botten;
Ljus eller mörk må tecknas lefnadslotten. —
Dess värde mätes efter fruktens gull.
Kör.
Dionysos har rätt: så var mästarns ord,
Att all skönhet dock ytterst är kommen al
jord.
Säg oss nu hvad du menar, Athene!
Solo.
ATHENE.
Nordens barn, från öster kommer ljuset,
Men för er det strålat söderfrån.
Hellas - - Rom, nu störtade i gruset,
Skänkt er förr sin rika bildnings lån.
Jag har stått en gång på Stjernhjelms tiljor
£ er diktnings gröna ungdomsvår;
Jag har stärkt det unga Sverige3 viljor
När de växte till dess storhets år ...
Snart voro de förbi, —
Men inom konstens rymd
Lefde ändå, ej skymd,
Hågen for harmoni,
Känslan for mått och sans
Midt under stormens dans.
Må det arfvet ej förstöras.
Fast dess hem har blifvit mull
Än Ariors sträng kan röras,
Klassisk sång är god som gull.
Kör.
Hvad Athene har sagt är ju ädelt och rätt;
Låt oss hylla naturn på hellenernas sätt!
Säg oss nu hvad dig synes, Apollo!
Solo.
APOLLO.
»I ljus är min gång»
Med lyra och sång.
Jag skiftar åt eder
Båd’ mörker och dag,
Jag timmarne leder,
Allt lyder min lag.
Men tiden är snabb på sin skummande bölja —
Hvi skulle du icke dess skiftningar följa?
Ej konsten kan blomma, från nutiden skild, —
j Hvart slägte vill finna i spegeln sin bild . ..
Jag siar och bådar... jag framtiden skådar!
Se, allting förändras, nlit skrider framåt.
Välan är du redo att bryta din stråt,
Med blicken mot evighetsstjärnorna riktad
Och lefnadens gåta för lefvande diktad?
Då växer idéen ur förgängelsens mull
Att bada sig sist uti solljusets gull.
Kör.
Hell jag ropar åt dig, fjärrskådande gud!
Hvad du sett, livad du sagt, är de eviges bud.
Hell, smredrott från Olympen!»
Trio.
DIONYSOS. ATHENE. APOLLO.
Ack, du irrar i din fröjd,
Om du tror, att där är målet;
Trefaldt må du härda stålet
För att storma Pindens höjd.
Upp till idealet hinna
Mäktar knappt en vanlig gud;
Men vill du förädling vinna,
Lyd den svenske mästarns bud:
Följ naturen,
Uppåt buren
Af en fläkt från Hellas’ vår.
Men med båda
Vill man skåda
Bilden af den tid, som går,
Och det folk, som kring dig står.
Kör.
Det ordet blir ditt vigningsord,
Du nya tonpalats i nord.
Må på den grund, som fädren lagt,
Du adlas af musikens makt,
Och svenska ljud från berg och dal
Få klinga i din högtidssal 1
Du unga tid det varde så!
Vårt spel begynns: låt täcket gå!
—a—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
