Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag har
utkommit:
Lur.d, L. Aug: Ny Tonträffnngskurs
och Skriföfningskurs i musiken» elementer
för skolor. U tgi (Ven på grund af Allmänna
Svenska musikläraremötels i Stockholm 1897
beslut. Pris: Tonträffnings- och
SkrifÖfnings-kurser tillsammans 76 öre.
Willi. Hansen, i Köpenhamn, har
utgifvit:
För piano, två händer:
Haberbier: Vademecum des Pianisten,
redig, af Ludvig Schytte. Pris 2 kronor.
—s—
Litteratur.
På W. Schultz’ forlag, Upsala har
utgifvits:
Richter E. F. Harmonilär’.
öfversätt-ning af Julius Bagge. Fjerde svenska
upplagan, utg. af Ivar Hedenblad, direclor musices
vid Upsala universitet. Pris 3 kr. 25 öre.
Det Nordiske Forlag, Köpenhamn,
har utsåndt;
Illustreret Musikhistorie. Tyvende Levering.
Pris 1 krona.
Lunds »Tonträffningskure» är
oak-tadt sitt ringa omfång af blott 56 si
dor mycket innehållsrik och
ändamålsenlig, hvarföre densamma säkerligen
kommer till användning i en mäogd
skolor. De 605 öfningsstyckena bestå
afomvexlande Intervallöfningar, Ackord
formler samt Sängöfüingar i olika
tonarten, till hvilka f små lämpliga
text-stycken på vers förefinnas vid slutet
af boken, och hvilka lärjungen bör
lära sig utantill och väl deklamera,
Intervallerna från tonikan utmärkas
med romerska siffror. I
Skriföfnings-kursen har lärjungen att på linieradt
notpapper öha sig efter anvisning i
början af notsy6temet på hvarje sida.
Innehållet af öfningarne äro: De olika
klaverna (diskant-bas-, sopran-, alt-,
och tenorklav); Diskantnoternas namn;
Noter med olika tidsvärde; Pauser med
olika tidsvärde; Taktbeteckningar;
kro-matiska tecken; Skalor.
»Vademecum» af Haberbier
(framstående pianovirtuos, komponist och
lärare, f. 1813 i Königsberg, d. 1869
i Bergen) är ett häfte i stort
oktavformat på 69 sidor innehållande 390
mindre öfningar, samlade ur H:s många
undervisningsverk ef den bekante
danske komponisten och musikpedagogen
Ludvig Sebytte. I ett förord till verket
yttrar denne följande. »Ernst
Haber-biers öfningar intaga en särskild
ställning i undervisniugslitteraturen för
piano. Man skall knappast
någonstä-des finna det nyttiga på ett lyckligare
sätt förenadt med det behagliga. Korta
och sammanträngda, som de äro, för-
ena de med sitt praktiska värde en
klangskönhet, som gör dem till det
mest välkomna öfningsmaterial för alla,
som nått utöfver de elementära
svårigheterna. »
I olikhet med andra »dagliga
öfningar», till hvilka dessa väl skola räknas,
finnas inga repetitionstecken vid
styckenas slut, men det är tydligen
meningen att hvarje nummer skall
repeteras flere gånger till dess det kan
spelas felfritt och i angifvet tempo.
Af Richters bekanta harmonilära
föreligger 4:de svenska upplagan (om
224 sidor), utgifven af dir. mus. vid
Upsala akademi Ivar Hedenblad. I
slutet af förordet till boken yttrar
denne, att han trott sig bäst fullgöra
förläggarens uppdrag genom att bringa
denna nya upplaga till
öfverensstäm-melse med originalets senast utkomna
upplaga, dess tjugonde, hvars
utgif-vande besörjts af den bortgångne
författarens son, hvilken varit lärare vid
konservatoriet i Leipzig och som ökat
der gamla lärobokens värde genom en
mängd anmärkningar och tillägg.
Närmare granskning af boken ooh
uppgift om innehållet torde vara
öfver-flödig. — Illustreret Musikhistorie
innehåller i det nu utkomDa 20:de häftet
ett fint porträtt af Edv. Grieg. Det
litterära innehållet utgör fortsättning
af Beethovens biografi (från flyttningen
till Wien och till 1810) Illustrationerna
utgöras af 2 Beethovenporträtter samt
hans byst, vidare porträtter af hans
lärare Albrechtsberger, af pianisten
Woelffl, sångerskan Milder-Hauptmann,
grefvinnan Therése Brunswick och
violinisten Schuppanzig. Derjemte
förekommer faesimile af brefvet till »den
odödligt älskade» samt notexempel ur
Eroica-Symfonien.
Följetong.
En konsert vid den förste
Napoleons hof.
Eq resande musikalisk landsman, som
i början af 1850 talet uppehöll eig i
Paris, sökte der att erhålla underrättelse
om huru det kunde ba gått till vid den
store krigshjelten Napoleons
musikfester. Man hänvisade honom då till en
gammal herre, som fordom varit
med-intressent uti en stor pianofabrik och
stämt alla pianon i Tuillererina. Vår
landsman bjöd denne på dejeuner, »ty»
— säger han — »i Paris afgör man
alla slags affärer helst vid bordet.»
Under det vår landsman jemte den
gamle, med hederslegionen dekorerade
herrn njöt af läckerheterna hos Tortoni
vid Boulevard des Italiens,
tillfreds-stälde denne hans nyfikenhet, i det
han om nämnda konserter lemnade
följande skildring:
Napoleons holkonserter egde
merendels rum i en liten fyrkantig salong,
hvari man fann en Erards-taffel jemte
åtskilliga spelbord. Vid ett af dessa
satt kejsaren, vid bans högra sida
kejsarinnan, till venster en hofdam,
stundom ock drottning Hortense eller hans
syster, den sköna furstinnan Borghese;
midt emot honom satt vanligtvis
öfver-j kammarherren M:r de Montesquieu.
Atta eller tio steg bakom dennes stol,
midt för kejsaren, stod pianot, och
framför dettas att Paer, »Sarginos»
komponist. Till höger om instrumentet
stodo M:me Grassini, kejsarens forna
favorit, och M:me Barilli; till venster
den berömde kastraten Crescentini,
te-noristerna Crivelli och Tacchinardi,
bas-sisterna Porto och Barilli; bakom Paer
den unge Drouet, den korpulente
Dus-sek, den vidunderligt digre Nadermann
och slutligen min obetydlighet,
retirerad i den medlersta fönsternischen och
nästan alldeles betäckt utaf de stora
förhängena af tjockt lyonersiden.
Samtliga artisterna uppträdde i hofdrägt,
med värja vid sidan, kragar och
manschetter af de finaste biiisslerspetsar.
Hofdamerna strålade af juveler, her
rarne af guldbroderier; endast
Napoleon sjelf var högst enkelt klädd: han
bar en blå tillkoäppt rock, hvita, tätt
åtsittande underkläder, en trekantig
hatt, 8töflar, som gingo upp till halfva
vaden, och derjemte höll han i
handen en gulddosa, med hvilken han
under konserterna lekte ofta, i messan
oafbrutet.
Jag sjelf, fortfor den gamle ex-stäm
maren, befann mig der för den
händelse att någen bristfälligket å pianot
skulle inträffa, hvilket för öfrigt aldrig
hände. Den ifrågavarande konserten
egde rum få dagar före Napoleons af
resa till det ryska fälttåget 1 — Kort
före musikens början hörde jag Paer,
som ständigt ackompagnerade vid
pianot, säga till den unge Drouet: »Skulle
ni inte vilja vända åt mig? Crescentini
vänder antingen för bittida eller för
sent; dessa sångare äro åsnor! gör mig
till viljes och vänd, kära Drouet!».
Då stormarskalken gaf tecken att börja,
närmade sig Crescentini, såsom vanligt,
till pianot, ty han fann ett synnerligt
nöje i att vända. Paer ropade halfhögt
till honom: »Vatene, che sei una be-
stia! (gå din väg, din bostl») men då
Crescentini det oaktadt blef kvar,
trampade Drouet honom eftertryckligt
på foten, hvarefter kastraten gjorde
en sur min och drog sig tillbaka.
Drouet intog hans plats och konserten
börjades med den berömda duetten för
två basar ur »Matrimonio segreto» af
Cimarosa: »Se fiato in corpo avete»
etc., sjungen af Porto och Paer. Så
snart musiken börjades, bortlade
Napoleon korten, hvilket exempel genast
följdes af alla gästerna. Porto hade
eu herrlig, Paer en afsky värd röst;
men icke desto mindre frambragte den
sednare mera eflekt genom det uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
