Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förutsättningar för lärarekallet ovanliga,
gaf undervisning gratis och nu
rekommenderar på det varmaste. Denna
är m:me Liirig. Min dotter har nu en
längre tid åtnjutit hennes undervisning
på m:me Marchesis råd. Alla m:me
Lürigs elever aflägga prof för m:me
Marchesi minst hvarannau månad,
naturligtvis under den tysta
förutsättningen att de i sista året öfvergå till m:me
Marchesi och sedan kallas hennes
ele-1 ver.»
Detta bref gifver oss en inblick i
det parisiska sångstudiet på samma
gång det upplyser om fru lösens egna
sångstudier. En notis i den norska
musiktidningen (fr. 1888) omtalar
också, att fröken Bergliot Björni-on låtit
höra sig på en soaré hos sin lärarinna,
m:rae Liirig och väckt uppmärksamhet
genom sitt förträffliga utförande af
pagens sång i »Hugenotterna» samt ett
par norska sånger.
Fru Ibsens röst är icke stor men
ganska sympatisk, i höjden dock ännu
ej alltid eller fullt beherskad. Hennes
föredrag ar särdeles fint och behagligt,
fraseringen är förträfflig och hennes
pianissimo utsökt. En särdeles
vacker apparition förhöjer framställningen,
som skulle göra bättre verkan med
mindre kroppsrörelse under sången.
Fru Ibsen, som snart uppnår
trettiotalet, torde ytterligare komma att utveckla
sin sångtalang. Med sin man,
litteratören d’.r Sigurd Ibsen, kommer hon
i att tillbringa vintern i Rom. Det
berättas från Kristiania att hon nyligen
mottagit anbud af en ansedd
impressario i Wien att denna höst deltaga i
en turné, som skulle omfatta
nordtysklands förnämsta städer, Wien,
Prag och Budapest. Det är dock ej
bekant om aubudet af henne antagits.
Innan hon lemnar hemlandet skulle hon
d. 20 d:s gifva en konsert i
Kristiania.
Pedagogiska iakttagelser
vid den första pianoundervisningen.
I de flesta fall torde uudervisniugeu
i pianospelning taga sin början med
skolåret, d. v. s. med höstterminen.
Då, efter sommarferierna, börja
studierna igen på allvar, och äfven
musik-öfningarua sluta sig till dem.
Sommarferierna ge nya krafter till arbete
i flere rigtningar. Nu för tiden in
kräktar visserligen den obligatoriska
ferieläsniugen pa sommarfriheten, men
denna är emellertid så lång och rund
lig, att jemte boklexorna äfven
musiklektioner kunde öfvas under de långa
sommardagarna, helst som dessa
lektioner, ett par gånger i veckan, ej äro
så mycket ansträngande, som icke mer
behöfliga för fingergymnastik och
framsteg, hvilka skulle komma till godo
genom lättare arbete under
skolterminerna.
I fråga om nybörjarne i
pianospelning — och deras tid är väl nu inne,
såsom här ofvan sades, — är
vanligen fallet att dessa, hvilkas ålder
bestiga sig till 8—10 år, få börja sina
musikstudier för en lärare eller lärarinna
hvars egenskap att vara billig i
lek-tionspriset är en egenskap, som i
främsta rummet tages i betraktande.
Så har länge varit fallet, och i våra
dagar, då snart hvarje barn i en familj
skall utrustas med den dyra
»nödvändighetsartikeln» velocipeden, anser sig
väl barnens föräldrar ännu mer än förr
tvungna att söka godtköpsundervisning
åt barnen i ett sådant bi-ämne som
musik. Det gäller dock äfven här att
det är dålig hushållning att köpa en
dålig godtköpsvara. I de flesta fall
ega ej sådana undervisare förmåga
att meddela vare sig goda tekniska
grunder för pianospelet eller intresse
för musikstudiet, hvarjemte
musikbild-I ning och smak i allmänhet nog ej stå
så högt hos detta slags undervisare.
Klena framsteg och ovanor, som sedan
bli svåra att undanrödja, ja ofta leda
vid hela musikstudiet blir nybörjarens
behållni g i sådant fall.
Få nybörjare i pianospelning äro af
naturen utrustade med sådana anlag
och handlag att icke den noggrannaste
uppmärksamhet och ledning äro
nödvändiga för att gifva undervisningen
den rät’a rigtningen. Iiitresset för att
lära är väl ock vanligen hos de unga
eleverna icke nog stort, att icke det
behöfver väckas och underhållas,
hvar-till hos den lärande fordras verkligt
pedagogisk förmåga, kärlek till
arbetet, ömhet för eleven och allvar i att
göra sitt bästa för hans utbildning och
detta efter en undervisningsmetod, som
bäst leder till målet. Några
påminnelser och vinkar om denna första
pianoundervisning torde ej vara ur
vägen, grundade, som de äro, på
mångårig erfarenhet och intresse för saken.
Vi antaga att vi ha framför oss en
maskulin eller feminin nybörjare, som
första gången skall sätta sig till
pianot. Vi placera då eleven på en
stadig stol med ryggstöd och så hög sits,
att armbågarne ej befinnas lägre än
klaviaturen. * Spelningen tager sin
början, och då är handställningen och
handrörelsen naturligtvis det första som
skall uppmärksammas.
Femfingeröf-ningen och skalan i c-dur är det första
som spelas, och det skadar ej att
äfven gripa till treklangen, så att både
den horisontela och vertikala arm- och
fingerrörelsen genast påvisas. Då
handen sättes på klaviaturen skall man
merendels få se, att eleven slår an
tangenten med lillfingrets yttersida, de
andra fingrarne upplyfta och tummen
utanför klaviaturen; linien mellan
lillfingrets och tummens ändar sålunda
* S. k. pianostolar med skrufsits, och
vanligen utan ryggstöd, borde öfver allt aflysas
såsom helsofarliga, snarare fortjenende Damnet
»pinostolar».
sned emot klaviaturens. Här får man
derför lära eleven att rigta handen så,
att ändarne af dessa fingrar komma
lika högt upp på klaviaturen (på c
och g), att vidare handen skall höjas,
så att fingrarne hvila och slå an krökta
på tangenterna, samt att detta anslag
sker med fingertoppen, äfven femte
fingrets. Vid den följande spelningen
af skalan ålägges eleven att icke vid
öfver- eller underläggning af tummen
vrida handen genom armbågens
ut-skjutning från sidan. Tummen skall
i tid stickas under do öfriga, läugre
fingran e, så att handen löper i jämn
linie öfver tangenterna.
Treklangs-anslaget öfvas med mjuk handled och
den läita handställningen. Skalor och
treklangar — först i dur sedan i moll
— spelas efter regler för deras
sammansättning af hel- och halftoner.
Detta skärper elevens tankekraft och
verkar mindre tröttande än
skalspel-ningen efter noter. En god pianoskola
med längre gradvis stegring af svå
righeterna** användes. Fingeröfningar
af litet omfång i sänder, så att de
icke trötta, begagnas vid hvarje
lektion före styckenas spelning. För
takt-öfnings inlärande bör lärjungen innan
böijan af ett stycke räkna högt dess
takt med utdragande af ordningsnumren
på tr.ktdelarne så, att de tydligen
höras lika långa (ett, tu, tre, fyr’).
Lärjungen vill annars gerna spela
lättare träffade taktdelar för fort och vid
svårare fördröja räkningen. Likaså
vill han stanna vid taktstrecken. Till
undvikande häraf och åstadkommande
af oafbrutet spel är nödigt att ständigt
påminna om den gyllne regeln vid
spelningen (för stora som små elever)
att alltid låta tanken gå före handen,
att spela med lugn hand och vaken
blick, så att innan en takt slutas, eller
vid hvila på längre toner, man gör sig
förvissad om hvad som närmast följer.
Det är nämligen mycket vigtigt att
lärjungen genast får vänja sig vid att
se och tänka för sig, derigenom
undvikande omtagningar, så att han icke
vät-jer sig vid slarf och osäkerhet.
Gerna kan man med pekning vid
takt-öfvergångarne till en början gifva
ledning härutinnan. Onödiga
kroppsrörelser, såsom t. ex. nickande vid
markering af takten, b ra undvikas.
Kunskapen om noterna, såväl
bas-som diskantnoter, och dem
motsvarande tangenter ä klaviaturen, bör vid
hvarje lektion iuhemtas och repeteras
tills de med full säkerhet äro kända.
De inläras bäst geuom att först, taga
reda på utseendet af alla C, då man
utgår från ettstrukna C (i diskant och
bas) och från detta åt höger och
ven-ster från de närmaste till de yttersta.
Vidare liniesystemets noter fiån första
till femte linien i bas och diskant och
slutligen noter med hjelplinier, dervid
man utgår från första och femte linien
** Boeklets pianoskola är en sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
