Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
impresariernas reklamer skola misstros.
DerfÖr Länder ock, att den verkliga
talangen, den sanna storheten, blir
förbisedd till dess den gör sig känd
genom sitt egna värde. »Många äro
kallade, men få utvalda». Det skulle vara
oss kärt att bland dessa senare få
räkna den unge pianobjelte, som nu
gästar oss.
—S—
»Paradiset och Perm
af
Robert Schumann.*
Kristi Himmelfärdsdag 1843 i
skymningen satt i ett stilla hem vid en tyst
gata, Inselstrasse n:r 5, i Leipzig en
man lutad öfver ett manuskript.
Mannen var uppenbarligen en drömmare;
man kunde se det på hans ögon, hvil- j
ka än hvilade på det framförliggande
manuskriptet än rigtades mot höjden.
Hvad månne han tänkte? Ej var det |
sorgsna tankar, som dvaldes innanför
hans höga panna, tvärtom vitnade det
glada uttrycket, som hvilade öfver det
blida ansigtet, om belåtenhet. Kasta
vi en blick nederst på det med de äf- j
ventyrligaste tecken, noter och ord,
fullskrifna bladet, finna vi förklaringen
öfver mannens belåtna min; han har
nedeist med stora bokstafver ritat
ordet Fine. Det var uppenbarligen
till-fredställelsen att ha slutit ett stort
arbete, som lyste nr hans ögon.–––-
Nu öppnas dörren till det tysta
arbetsrummet och öfver tröskeln träder
en kvinna. Med fasta steg går hon
fram till mannen; hon har helt säkert
föresatt sig att störa den i tankar
för-sjunkne, att tvinga honom från
arbetsbordet. Vännerna ha förgäfves flere
dagar väntat honom hos Poppe, en
liten restaurant (Burgstrasse n:r 8) der
på den tiden Leipzigs musici hvar
afton enligt tyskt bruk tillbragte en
stund tillsammans vid bier och vin; 1
under dagens lopp hade flere af dessa
i hans bostad begärt förklaring
öfver, hvarför han, den afhållne chefen,
ej infunnit sig.
Hon kände orsaken; hon hade ej
velat störa honom; han hade ju så
många gånger under de sista dagarne
h viskat om, att snart det stora
arbetet var fullbordadt, som ett halft år
nästan uteslutande tagit hans kraft i
anspråk. Nu ville hon dock störa
honom: hon kunde ej längre tillåta, att
han, den så högt älskade maken,
förnötte sin kraft och helsa. — Men hon
hann ej att ntföra sin föresats. Han
höll mot henne det ännu ej torra
manuskriptbladet — och hon var afväp-
* Då Musikföreningen snart kommer att
utföra detta berömda »konsertoratorium» af
Rob. Schumann (f. 1810 f 1856) införa vi
nedanstående orienterande uppsats från Lunds
Veckoblad, der »Paradiset och Perin» för sju
år sedan utfördes under adj. H. Möllers
ledning, hvarvid fru Vendela Sörensen sjöng
Perins parti.
nad. Hvad stod der då? Hennes vana
öga tydde den för andra besvärliga
skriften: Ofverst »de saligas kör»:
»Var o~s helsad, helsad, välkommen!»
och der nedanför Perins ord i jublande
toner: »Hur salig, salig jag är.»–––-j
Månne ej i det ögonblicket de bägge,
Robert och Clara Schumann, kände
något af Perins lycksalighet!
Den store engelske eller rättare ir- j
ländske skalden Thomas Moore hade
år 1817 utgifvit den österländska
diktcykeln Lalla Rookh. Den är en liten |
kärleksnovell, som i sig innesluter fyra
dikter, dem novellons manlige
hufvud-person under förklädnad föredrager
för en österländsk prinsessa, Lalla
Rookh (Tulpankind), hvilken är 6tadd
på färd till sin trolofvade. Sångaren,
som med sina romanser vinner
prinsessans hjerta, befinnes vid
framkomsten lyckligtvis vara den lycklige
fästmannen sjelf. Det hela slutas
naturligtvis med bröllopsjubel.
Schumann, hvars fader och bröder
voro bokhandlare och — förläggare,
hade redan i sin ungdom lärt känna
och beundra Moore’s Lalla Rookh och
särskildt fäst sig vid den andra i
densamma förekommande romansen,
»Paradiset och Perin». En hans
studiekamrat (Emil Flechsig) öfverfl, ttade
dikten till tyska och sände den 1841
till Schumann för att denne skulle
begagna den till en musikalisk
komposition. Emellertid var Sch. det året
upptagen med orkesterkompositioner.
Först 2 år derefter beslöt han sig för
att komponera den romantiska saga,
som »Paradiset och Perin» skildrar.
Det första, sem för det ändamålet
måste göras, var textens ändrande, så
att den kunde bli möjlig att sätta i
musik. Schumann åstadkom detta dels
derigenom att han förkortade, dels, för
att åstadkomma omvexling, i
densamma insatte en del nya strofer. Dessa
senare författade han sjelf, liksom han
uppdelade hela dikten i 3 delar. —
Perins saga är mycket enkel. Den
skildrar hurusom hon, »ett luftens
hulda barn», som för något felsteg
förvisats från paradiset, söker att
återvinna detta och efter många
pröfnin-gar verkligen gör det. Denna idé, att
något af de väsen, i hvilka fantasien
förkroppsligar någon naturkraft, gripes
af längtan att vinna eller återvinna en
högre och salig tillvaro i gemenskap
med det eviga, är ju ofta ämne äfven
för den germanska folksagan. Att
Schumann, den störste af den
musikaliska romantikens mästare, måste
känna sig i högsta grad tilltalad af de
österländskt romantiska, vexlande och
poetiska taflor, som Moore i
»Paradiset och Perin» mot etisk bakgrund
upprullar, måste ju vara lätt
förklarligt för hvar och en, som något litet
sysselsatt sig med honom och hans
poetiska naturell.
Schumann inleder sin komposition,
med en fin, af ljusa toner väfd instru
mentalsits. Den är bygd på ett kort,
i imitatoriska gångar upprepadt thema
i dur, hvilket endast liksom i
förbigående en gång afbrytes af ett litet
motiv i moll. Omedelbart efter
inledningen börjar det första sångsolot; det
är alten, som omtalar, huru en Peri
står vid himlens port och gråter öfver
att hennes syndiga slägte förvisats från
ljusets boning. Perin sjelf låter nu
höra sin röst; hon sjunger om de
saligas oförgängliga glädje, om hur
oändligt härligt ett grand, en »droppe»
från himlen är i förhållande till all
världens högsta lycka. — Den starke
engeln, som bevakar bimlaporten, hör
Perins klagosång. — Han (Alt) tröstar
henne dermed, att det i ödets bok
står bkrifvet, att syndaskulden skall
förlåtas den Peri, som bär till Gud
den skänk som himlen kärast är. »Gå,
sök den du», slutar engeln, »ty blott
med don du får ditt Eden se igen.»
— »Hvar finnes den!» ropar nu
Perin, glad öfver det erhållna löftet.
Hon nämner alla de skatter hon
känner och frågar sig, om någon af dem
kan vara värdig Allah och hans
himmel. — Emellertid sväfvar hon — te
noren berättar det för oss — hän
öfver Indiens blomsterkullar, hvars
paradisiska härlighet i de varmaste
toner skildras af en soloqvartett. —
Omedelbart efter denna inträder hela
kören. — »Dock färgas nu», begynna
tenorerna, »dess floder af menniskoblod»;
krig härjar i det härliga landet;
templen skändas och allt heligt trampas
under fotterna. — Derpå följer ett
orkestermellanspel, som karakteristiskt
skildrar häftiga strider. Ater
inträder kören och sjunger huru Gazna, en
grym tyrann, nalkas och nederslår allt,
som kommer i hans väg. Manskören
delar sig derpå: eröfraine, basarne, ropa
lefve för sin höfding, under det
tenorerna, Indierna, svara med: »död åt
tyrannen». Följer så ånyo en
orkestersats, målande i fallande ackord
stridens för indierna olyckliga utgång.
— — Endast en ensam yngling
vågar ännu trotsa den segrande
tyrannen ; och tenoren berättar, hum denne
yngling, som förfärligt rasat i fiendens
skara, med såradt bröst ställer sig mot
de ånyo med lefverop för Gazna tri- ,
umferande fienderna. — Gazna sjelf
tillropar honom att underkasta sig och
derigenom rädda lifvet.
Ynglingen gör det ej; med all sin
kraft svarar han, att han åt honom,
som slog hans bröder och kamrater,
gömt en sista pil. — Hans kraft
räcker emellertid éj till, han felar sitt
mål. Den ädle faller för Gaznas stål.
— »Ve! Ve! Tyrannen lefver, den
tappre föll», ropar nu kören i långa,
stirkt dissonerande ackord, målande de
besegrades fasa. Striden är slutad.
Nu uppenbarar sig (tenoren berättar
åter) Perin. Hon kommer i
morgon-i ljusets glans; hon tar den sista
droppen af den. tappre ynglingens blod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
