Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emedan konstförhållandena der voro
honom osympatiska, vände han ständigt
åter till Leipzig, der han sedan 1835 var
dirigent för Gewandhaus-konserterna.
Då Mendelssohns syster Rebecka fick
höra talas om Davids förlofning —
denne var då konsertmästare vid
Ge-wandhaus-orkestern ander Mendelssohns
ledning — skref hon till sin mor:
»Nu måste äfven Felix gripa sig an
då hans första fiol dansar ut före
honom». Strax derefter inträffade också
Felix’ giftermål med den förtjusande
Cécile JeanreDaud från Frankfurt a. M.
Cécile värmde upp hemmet med kärlek
och solsken. Den sköna, milda och
själfulla makan, säger Hiller, strålade
ut behag öfver hela hemlifvet — hon
erinrade om Rafaelska madonnabilder,
och från London skrifver Mendelssohn;
»Hvad bjelper mig all dubbel
kontrapunkt när jag icke har min Cécile här,
som jag så mycket längtar efter».
Ur Mendelssohns bref till sina
närmaste, till Devrient, Hiller, David
likasom af hans resebref lär man rätt känna
hos honom den älskvärda menniskan
och ädla karaktären, harmonien hos en
ren och öppen själ, som bemödar sig
om att öfverallt omkring sig skänka
I kärlek och välvilja, än med
tillbaka-sättaude af det egna jaget, genom
makten af sin auktoritet gynnande andra
komponisters sträfvanden, än jämnande
vägen för en vän eller någon som
anbefallts åt hans rekommendation.
Mendelssohns samtida, Schumann, som
saknade deDnes världsmannasätt, hade
derför icke så lätt att vinna framgång.
Schumanns djupare anlagda
skapareförmåga, det ovanliga, egenartade i lians
rytm förvånade till en början mera än
behagade. Redan genom sin universella
begåfning och talang som pianovirtuos,
orgelspelare, dirigent och tondiktare
befann sig Mendelssohn i en mera
framskjuten ställning än Schumann, hvilken,
som bekant, ej var någon betydande
hvarken pianospelare eller dirigent. Det
är ett vackert drag hos dessa båda
mästare, hvilka samtidigt framträdde
vid sidan af hvarandra som skapande
konstnärer att aldrig afundsjuka eller
missämja rådde dem emellan.
Mendelssohn uppskattade Schumann såsom en
genial musiker och höll af honom så
som en god och ädel menniska. I
svärmeriet för Jean Paul hade de en
gemensam beröringspunkt.
Hvad man i Mendelssohns skapelser,
jämte fin känsla för poetist skönhet,
särskildt kan värdera är ärligheten, det
sedliga allvaret och en enkelhet, som
dock synes flack för sådana, som räkna
det ända till galenskap svulstiga för
djupsinnighet. »Jag har en faslig
respekt för tryck», skrifver han till sin
vän Devrient och yttrar vid ett annat
tillfälle: »Jag skrifver lika litet för
att bli berömd, som jag skrifver för att
få en kapellmästarplats».
Tidigt förlorade sig endast hans
sånger och den del af hans pianomusik,
hvari den sentimentala frasen herskar;
af Schumann, senare af Brahms och
Grieg, den norske Chopin, biel
Mendelssohns pianomusik stäld i skuggan*).
Men låta vi hans öfriga verk passera
revy, så äro vi öfvertygade om att
några af hans kammarmusik-verk,
violinkonserten, symfonierna i A dur och A
moll, orgelsonaterna, oratorierna och de
mästerliga konsertuvertyrerna skola
blif-va en oförgänglig prydnad för
litteraturen. Då man en gäng frågade
Schumann hvilken af Mendelssohns
uvertyrer han föredrog svarade han: »Alla!»
Richard Wagner skrifver:
»Mendelssohn har visat oss, att en jude med
rikaste specifika talang kan besitta den
mångsidigaste bildning, högsta och
finaste hederskänsla utan att dock med
tillhjelp af alla dessa företräden en
enda gång kunna frambringa den djupa,
själ och hjerta gripande verkan, som
vi vänta af konsten» — och om
uvertyren till »Midsommarnattsdrömmen»
skrifver han: »Det är icke elfvor, utan
myggor!» Aldrig har en lika elak som
falsk dom med störie behag utbredts
än detta uttalande. I motsats dertill
kan framhållas ett omdöme af
Johannes Brahms. Då någon i hans
närvaro yttrade sig om Mendelssohn med
snobbigt ringaktande af hans
komposi-tionsförmåga, lät honom Brahms helt
lugn tala ut och sade derefter: »Ja, ja,
Mendelssohn har varit den siste store
mästaren».
I Tyskland och i England har
Mendelssohns musik ännu icke försvunnit
ur konsertsalarne. I Leipzig, der
mästarens namn är specielt sammanvuxet med
denna stad, bevaras hans minne troget
och firas genom uppförande af hans
verk på hans dödsdag. I detta
Leipzig, der han hade sitt andra hem, lefde
han under många år såsom dirigent för
Gewandhaus’ konsertinstituf, hvilket han
bragte upp till det förnämsta i
Tyskland. Genom honom framfördes i detta
allra först Mattheuspassionen af den då
förgätne Bach likasom Schuberts
C-dur-symfoni (som bekant upptäckt och
framdragen af Schumann); och i grundandet
af konservatoriet derstädes inlade
Mendelssohn stor förtjenst. Leipzig har
också af tacksam pietet upprest ett
vackert monument öfver honom framför
det ansedda konsttemplet på platsen
för det nya Gewandhaus.
Sånggudinnan hade strött idel rosor
på Mendelssohns lefuadsstig; lidande
och nöd voro honom besparade. »Så
länge Gud låter hustru och barn och
mig sjelf behålla hälsan» — skrifver
han till Devrient — »hyser jag ingen
upptänklig önskan, endast tacksamhet
för allt godt lifvet skänker mig».
Dock, i zenith af lycka och ryktbar
het, under sina bästa år, gick han bort
*) Mendelssohns Capriccios, Lieder ohne
Worte, Kinderscenen, Here Etyder och äfven
pianokonserterna bibehålla dock ännn ett värde,
som en sann musikälskare måste erkänna.
Red.
genom en hastig död, träffad af
hjärn-slag, som var ärftligt i Mendelssohns
familj. Född d. 3 febr. 1809 hade
han sålunda vid sitt frånfälle ännu
icke öfverskridit trettiotalet.
Beethovens grundsatser
rörande komposition.
Med anledning af att å sista
symfonikonserten Beethovens B-dur-symfoni
utfördes, vilja vi erinra om hvad Lobe
i sin »Lehrbuch der musikalischen
Komposition» yttrar i det ämne
rubriken här ofvan angifver.
Ingen konstnär hämtar allt hvad han
frambringar omedelbart blott från sitt
snille. Det mesta erhåller han af sina
föregångare, genom ett nitiskt studium
af deras arbeten. Han betraktar dessa
oaflåtligen, såväl i deras helhet, som i
deras detaljer; han analyserar dem,
undersöker dem från alla sidor,
uppsöker de grunder, hvarpå de äro byggda,
och tillegnar sig sålunda konståsigter,
som göra honom skicklig att, ifall han
eger motsvarande talang, kunna
frambringa dylika konstskapelser.
De största tonsättaie voro i början
för det mesta endast slafviska
efter-härmare af sina föregångare. Först
senare gjorde de sig oatbängiga af
dessa sina mönster. Den studerande,
som vill annorlunda gå till väga, som
icke för sina forskningar vill begagna
sig af det för handen varande, som vill
sjelfständig och originel från början
arbeta endast efter sitt eget hufvud, skall
svårligen komma långt.
Om någon väsentlig kostmaxim
fattas den börjande tonsättaren, så skola
också hans produktioner vara i saknad
af någon väsentlig konstegenskap. Man
kan icke frambringa hvad man icke
känner och hvarpå man icke nedlägger
hela förmågan af den skapande kraften.
Sanningen i denna sats låter bevisa
sig ur flera verk af utmärkt skickliga
mästare.
Så t. ex. har för Carl M. v. Weber
väsendet af det tematiska arbetet icke
framställt sig i sådan klarhet, vigt och
förträfflighet, som den, hvari Haydn,
Mozart, Beethoven, Mendelssohn och
Schumann uppfattade detsamma,
hvar-före också Webers
instrumentalkompositioner mestadels hafva gått miste om
den oömotståcdliga tjusning, som
genom detta tematiska arbete ur de nyss
nämnde stora snillenas tonskapelser
framgått.
Hufvudsträfvandet hos hvarje
begynnande tonsättare måste alltså gå ut
derpå, och de flesta lägga sig också
vinn derom, att så snart som möjligt
lära känna alla de maximer, hvilka
antagits af de bästa mästare, och som
ledt dem vid utförandet af deras
mästerverk.
Hufvud8umman af alla dessa insigter,
dem tiden efter hand utvecklat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
