Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Osinin ett rus och derigenom
underlätta flykten. Hans aria «Raskt till
striden» uttrycker nu den kraft
(trumpeterna) och otålighet (violinerna) som
beherskar honom, på ett sätt som
väcker den nn inträdande Osmins stora
förvåning. Den listige Pedrillo
förklarar att hans glada sinnesstämning
härleder sig från vinet, och efter
någon öfvertalning förmår han turken,
som undrar »om Allah kan se det»,
att dricka af vinet, hvari Pedrillo
blandat en sömndryck. Drickesscenen
beledsagas af den muntra duetten
»Vivat Bacchus!» Då drycken snart gör
sin verkan, släpar Pedrillo bort den
druckne och Belmont inträder med
den glada arian: »När som glädjens
tårar flyta», och snart infinna sig
Constance, Blonde och Pedrillo, hvarefter
följer den kvartett, som afslutar denna
akt. I denna kvartett låter Mozart
musiken uttrycka skilda stämningar
hos de båda paren, hos Belmont och
Constance en öm och känslofull, hos
de båda andra en mera skämtsam och
komisk. De två männen vilja gerna
ha visshet om en sak, som är litet
svår för dem att framställa. Belmont
börjar: »Man sagt — att du» — och
vid Constances svar: »Min älskade,
förklara dig!» kommer det ändtligen
fram: »Säg har du Selim kär?» Och
Pedrillo frågar Blonde: »Säg har ej
Osmin smått — sin rätt som herre
öfvat?» — De begge kvinnornas svar
äro till formen litet olika; Constances
lyder: »Ack hur du mig bedröfvar!»
och Blondes är — en smällande örfil,
som af Pedrillo besvaras med att han
nu känner sig öfvertygad. Härefter
förändras musikens karakter och tempo;
efter försoningen följer en
kärlekshymn.
I tredje akten föreställer scenen en
plats mellan paschans palats och
Osmins boning. I bakgrunden syns
haf-vet. Det är midnatt. Belmont
inträder. Hans nu i operan följande stora
aria, »Jag mig åt kärleks makt
förtror», uteslutes stundom och ersättes
af den, som föregår kvartetten i andra
aktens slut. Pedrillo och en sjöman |
komma in med stegar, hvarefter den
senare går för att lätta ankar och
göra allt klart till flykten. Pedrillo,
som är försedd med en mandolin,
uppstämmer nu en romans, såsom det J
öfverenskomna tecknet. Constance
öppnar fönstret, Belmont stiger in och
skyndar strax derefter med henne ned
emot stranden. Men under det den
ängslige Pedrillo kraflar sig upp på
stegen till Blondes fönster, kommer
Osmin in med en slaf, får se
ste-garne och sänder slafven ut efter
vakten. . Emellertid sätter han sig nederst
på stegen och då sömndrycken ännu
gör verkan, slumrar hau in. Pedrillo
och Blonde vilja begagna sig deraf
och’ skynda bort men blifva jemte
Constance och Belmont gripna af
vakten och i det de föras bort ger Os-
min, som nu fullständigt nyktrat till,
sin glädje luft i den ypperliga arian
»O, livad jag skall triumfera!»
Selim träder in och får af Osmin
veta hvad som passerat. Då Belmont,
som nu föres in jemte Constance
yppar sig som Belmont Lostados,
finner paschan i honom sin dödsfiendes
son. Full af harm går han bort
tilllika med Osmin för att gifva denne
befallning om de skyldiges
bestraff-j ning. I ett recitativ och en duett före- j
• brår sig nu Belmont att han beredt
Constance ett sådant olycksöde; hon
förklarar emellertid att hon ej kan
lefva utan honom och gerna går med
honom till döden. Emellertid föres
den ängslige Pedrillo in tillsammans
med den mera modiga Blonde.
Pedrillo har skäl att känna ångest i
förväntan att blifva kokt i olja eller
spetsad.
Selim inkommer. Hans ädelmod |
har segrat och han skänker dem alla
friheten. I finalen uttrycka de
lyckliga paren sin tacksamhet och glädje,
medan Osmin ursinnig skyndar bort.
De befriade uttrycka pjesens moral
i kvartetten »Att döma mildt och
handla rätt, gör sinnet ljust och
lif-vet lätt*, hvarefter en kör af
janit-scharerna »Länge lefve Selim pasclia!»,
afslutar operan.
J
––-^–––
Musikpressen.
Nyligen har utkommit
För piano, 4 händer:
IIAGG J. AD.: Nordisk symfoni,
klaverudtog. Pris 7 kr.
För piano, 2 händer:
HÄGG J. AD.: Sonat (u:o 2). Pris 3 kr.
— Zwei klavierstiieke. 1 kr. — Drei kleine
Suiten. I F-moll, II H-moll, III Ess-dur ä
1 kr. — Kleine nordische Lieder ohne Worte
und Präludien. Haft. I och 2 k 1 kr.
(Elkan & Schildknechts forlag.) Haft. 3 och 1
h kr. 1,25.
Für violin och piano:
HÄGG J. AD.: Kleine Romanze und
Intermezzo. Pris kr 1,6o.
På Willi. Hansens förlag,
Köpenhamn har utkommit:
llORNEMANSCH YTTE: Barn-Pianoskola.
I närvarande tid, då pianomusik af
verkligt värde så föga produceras, är
det glädjande att få mottaga sådana
pianistskatter, som J. Ad. Häggs ofvan
nämnda verk. De liafva väl också
alla tillkommit i en tid, som står den
klassiska pianomusikens skapelser
närmare än vår egen, att döma så väl |
af deras formfulländning som af det |
musikaliska innehållet, röjande
verklig inspiration af högre konstnärlig
j art. De flesta af dessä stycken äro
! visserligen af ringa omfång, men dessa
»Lieder» (alla med tillegnan) äro
förtjusande miniaturer, dem hvarje
pianist borde tillegna sig. Ytterst
intressant och musikaliskt fängslande
är Sonaten i F-moll, innehållande
Allegro, Andante och final: Adagio och
Allegro. Mot några longörer och den
organiska byggnaden kan dock
anmärkning göras. Med all sin präktiga
klangfyllighet är sonaten ej
synnerligen svår att utföra. Af de mindre
pianostyckena är den första af »Zwei
Klavierstücke» störst till omfånget.
De tre »Suiterna» omnämndes i
förra numret, med ett berömmande
omnämnande af en tysk anmälare, i
hvilket vi instämma. Af dessa
innehåller n:o I Allemande, Sarabande,
Gigue, n:o II Largo, Sarabande,
Vivace, n:o III Präludium,
Dreistimmiges Canon all ottava, Vivace.
Den 4-händ. »nordiska symfonien»
innehåller: I Allegro, II Adagio
cantabile, III Presto, IV Finale: Maestoso.
Allegro vivace. Äfven denna är ett
präktigt verk af stor skönhet.
Mindre betydande men dock melodiskt
intagande äro styckena för violin och
piano, båda lätta att utföra.
Dessa verk af Hägg liafva utgifvits
af Det Nordiske Forlag (musikförlaget
Henr. Hennings) Köpenhamn.
Hornemans Pianoskola utgår nu
(25:e upplagan »betydligt tillökad» af
Ludwig Schytte. Wien 1892) med
svensk text. Skolan inledes med de
vanliga anvisningarna för nybörjare
och innehåller först en mängd
två-och fyrhänd. småstycken, 58 af
Horne-man.
Ett 20-tal stycken har lemnats af
Schytte. För öfrigt har skolan ett
omvexlande, väl valdt innehåll, för två
och fyra händer, af operamelodier,
stycken af de klassiska mästarne
(sonater af Beethoven etc.) m. m.,
omvexlande, med »öfningar», och i
slutet skalor, klaviaturafbildning och
förteckning öfver i musiken
förekommande främmande ord. Priset på
skolan (149 sid. i större oktav) är,
som vanligt med danska musikalier,
icke utsatt å densamma.
Literatur.
Kyrkosången, sällskapet
»Kyrkosångens vänners» årsskrift n:o 1 jan.—
mars 1899 (Profnummer), utgifven af
af G. T. Lund blad, har utsändts i början
af året jemte Förhandlingarna vid
Sällskapet Kyrkosångens vänners inom
svenska kyrkan första allmänna
för-bundsfest i Linköping den 11 och 12
maj 1898, utgifna af G. T. Lundblad,
centralkomiténs sekreterare.
Årsskriftens l:a nummer innehåller: I
tre uppsatser: 1. Är
kyrkosångsfrå-gan blott en musikalisk fråga? 2.
IIvad förstås med koral? (båda af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
