Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjunger förmedelst ett flöjtverk; jag
säger eder, att det hvarken är en
nunna eller ett barn, som drillar så
ovanligt och öfverljudt deruppe: det
är helt simpelt en marionette/»
Det upprörda folket studsade, ryste,
korsade sig, lyssnade, öfverlade,
fanatiserede sig sjelft och trodde slutligen.
»Vid den heliga Giovanni har icke
Matteo rätt! dundrade en herkules med
vilda miner, och knöt sina händer,
»sångklinget är prestpåfund och
ingenting vidare! Hvem har väl
någonsin hört en sådan sång af ett barn,
en sådan jättekraft hos ett barn?
Låten ej längre bedraga eder! Den
underbara sangerskan är ingenting
annat än en trädocka med ett
vax-ansigte. Den drages upp, liksom ett
ur, och sjunger allehanda melodier. Jag
har mer än en gäng sett dylika
besynnerliga figurer hos en professor i Rom.»
»Ja — och ej var det för roskull,
vi kände dessa kalla rysningar, när
de klara, skära flöjttonerna nådde våra
öron; det var aningen om det
af-grundsmessiga bländverket,» vidfogade
en annan med flammande blickar.
»Detta ovärdiga bedrägeri skändar
den heliga Lucias kyrka, vi få ej tåla
det längre; vi måste afslöja,
tillintetgöra detsamma, och alla helgon skola
bistå oss i ett sådant företag!» rasade
en tredje.
Hela den upphetsade mängden var
i en vild svallning. Kvinnorna
be-skrefvo med ängsliga miner
marionettens stela vaxansigte för hvarandra
och påstodo sig ej hafva förstått ett
enda ord af den fromma texten. Flera
hade äfven vid slutet af »Gloria»
tydligen förnummit ett besynnerligt,
surrande ljud. »Urverket var då
nedgånget! sade de sakta till hvarandra.
Männerna upphetsade sig mer och
mer genom sitt eget häftiga tal, och
till och med de saktmodigaste af
kvin-norra lågade upp till följd af sina
mäns, älskares eller bröders flammande
blickar. Det beslutades en allmän
vallfart till klostret för att begära
flöjturverkets, den bedrägliga
sångdockans utlemnande.
Mot aftonen drog en upprörd
men-niskomassa larmande mot det stilla
klostret, dundrade på de
murgrönbe-växta portarne och begärde häftigt att
slippa in. Den förskräckta priorinnan
befallde att öppna och gick de
inträngande till mötes. Nunnorna flydde
med ett ångestskri till sina celler.
Den fromma fruns
vördnadsbjudande ansigte, hennes höga gestalt
och det mot höjden lyftade krucifixet
imponerade på mängden; de vilda
ropen tystnade, en och annan af
kvinnorna föllo på knä, männen veko
tillbaka, och blott en talare närmade sig
vördnadsfullt priorinnan samt
förklarade för henne sina följeslagares
gissningar, önskningar och fordringar.
Förvåning och misstro målade sig
i den allvarliga fruns drag. »Mina
barn!» ropade hon, »är det möjligt,
att I anklagen eder moder Teresa för
ett sådant bedrägeri? Är det möjligt
att I genom en sådan misstanka
kunnen förnedra eder sjelfva så djupt,
och så outsägligt smärta mig?
Dragen hädan, ångren och försonen edra
| synder! ty denna stämma, som
för-ledt eder till denna beklagansvärda
villfarelse, denna stämma, som så
mäktigt gripit och skakat eder, har trängt
1 fram ur ett af Gud välsignadt barns
bröst, har sväfvat öfver en tioårig
flickas från Sinigagliga läppar, som
uppfostras i detta kloster.»
»Vi vilja se barnet!» ropade nu några
vilda röster. Folket upplågade åter
vid ljudet häraf: »Ja, ja, vi vilja se
det förunderliga barnet, höra det tala,
röra vid hennes händer och ansigte
och känna hennes varma andedrägt!»
Ansigtsuttrycken blefvo alltmera
hotande, de förvirrade ropen allt
hög-ljuddare. Förestånder skans förma-
ningar förklingade ohörda, och den
eljest så tysta klostergården var
uppfylld af vildt stoj.
Då försvann moder Teresa. När
hon återkom, förde hon en spenslig,
blek, darrande flicka fram emot den
oroliga folkhopen. Barnets
regelines-siga, färglösa, och liksom af gulaktigt
vax formade ansigte, framlyste under
det svarta, öfver hjessan benåde
håret, och de mörka, vidt uppspärrade
ögonen stirrade ängsligt mot de
obekanta, uttrycksfulla ansigtena.
»Angelika,» sade priorinnan mildt, »var ej
j rädd! hjelp modigt din moder Teresa
till rätta med detta förblindade folk!
höj din röst och prisa den himmelska
drottningen!»
Angelika öppnade sina läppar och
började sjunga ett gammalt, enkelt
»Salve Regina», men med en kraft,
renhet och lyftning, med en sådan
säkerhet och lugn, att den ljudlösa
församlingen ovilkorligen böjde knä.
En sådan frid och oskuld, som talade
ur dessa toner, kunde i sanning blott
utströmma ur ett bröst, till hvilket
lifvets ve och lust, dess rosor och
törnen, ännu ej hade nalkats. De
kristallklara, skära tonerna drogo genom
den herrliga skymningen långt, långt
hän öfver det rika landet.
Förklarande och mildt låg halfmånens
skimmer öfver alla hufvuden, öfver
sån-| gerskans unga panna och den rörda
abedissans allvarliga ansigte.
Då Angelika slutat, reste sig alla
män och kvinnor, och störtade med
denna öfversvallaude och uppriktiga
enthusiasm, som är alla söderns folks,
hjertat upplyftande, egendom, fram
emot det ovanliga barnet. Snyftande
kysste de hennes händer och fötter,
j fållen af hennes klädning, det saligt
leende och af en lätt rodnad färgade
! ansigtet, samt prisade henne under
tårar af hänryckning, välsignade henne,
och genom luften skallade ett
enstämmigt jubelskri:
»Evviva Angelika Catalani!»
Moder Teresa aflägsnade dock kort
härefter det sällsamma sångarbarnet
från klostret; hon kunde icke glömma
det våldsamma störandet af hennes
lugna asyl. Troligt är dock att hon
bittert ångrat detta, ty af den lilla
Angelika blef ganska hastigt, det vet
hela verlden, den stora Catalani.
Europa låg för hennes fötter; — och
hvilket urval af präktiga draperier,
dyrbara halskedjor och blixtrande
diademer kunde icke den heliga Lucia
hafva erhållit af en sådan dyrkan!
––-*–––
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag
har utkommit
för piano, 2 händer:
teilman, Christian : Eventyr i toner, fite
lette klaverstykker, op. 92. Pris 1 kr.
smith, Sidney: En route, mtirche brilliante,
op. 132. Pris 1 kr;
för piano, 4 händer:
smith, Sidney: En Route, marehe brill.
Pris kr. 1,80;
för piano och violin:
JONES, S.: Frunraise öfver motiver ur
operetten »Geisban». Pris 1 kr.; — Pas de
qualre öfver motiver ur oper. »Geishan».
Pris 75 öre;
NORDHOLM, AD.: Vid Nordpolen, polka.
Pris 75 öre;
BLON, F. von: Under segerns fana. Marsch.
Pris 75 öre.
Teilmans »Eventyr» hafva följande
titlar: »Lille Vigge och gamle Hans
Grenader» (efter Jörgen Moe),
»Tommelise», (efter H. C. Andersen),
»Vesle-frik med Feien». Halling (Efter P. C.
Asbjörnsen) och »Det gamle hus»
I (efter H. C. Andersen). Till hvar en
af sagorna har häftets titelblad en
litograferad illustration. Sjelfva
pianostyckena innehålla lätt och nätt musik.
Ett par i styckena förekommande
oktaver kunna förenklas för små händer
som ej kunna taga dem. — Smiths
»marehe brillante» bär såsom ganska
l ståtlig och välklingande skäl för
namnet men är ej svårspelt. — Styckena
för piano och violin utgöra n:o 41 —44
af samlingen »Marscher och
Dansmusik» för dessa instrument.
––-5?^—
FÖLJETONG.
Sångaren och hans elev.
(Berättelse af Moriz Rerman.)
Ar 1839 satt den berömde
sånga-’ ren Lablache i London i sin salong
j och fantiserade på altviol, ett
instrument, som han med verklig virtuositet
förstod att behandla. Han var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
