Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortdöende drill, att åhöraren under
sin hänförelse tillika fruktade att
hennes bröst skulle sprängas. Storfursten
själf steg upp och applåderade; det
öfverfulla huset instämde med
stormande jubel.
Men på detta sätt, med bitterhet i
hjärtat, ofred i hemmet, tvungen att
glädja andra, i öppen opposition med
en konung, som för ej längesedan
tuktat 200,000 österrikare — så kunde
det icke fortgå. Man beslöt en
hemlig flykt; en äfventyrlig plan i en stat,
där all desertering, åtminstone i
mi-litärisk mening, var så systematiskt
förebyggd. Också blef vårt par rätt
snart uppfångadt och återfördt.
Konung Fredrik, som ej ville
hårdare straffa den olyckliga kvinnan, lät
icke närmare undersöka saken och
betraktade henne som enleverad; men
hennes man behandlade han på godt
soldatmanér, och herr kapellvirtuosen
avancerade till trumslagare vid ett
infanteri-regemente på en fästning. Han
hade utan tvifvel ock den välvilliga
afsikten, att därigenom vänja henne
ifrån den ovärdige mannen; men denna
afsikt vanns ej. Gertrud var i
för-tviflan. Hon bönföll på det mest
rörande sätt om sin makes befrielse;
hon erhöll intet svar och Mara förblef
trumslagare. Slutligen erbjöd hon sig
att afstå från fördubblingen af sin lön,
blott hennes man återfinge friheten.
Detta — antog konungen och Mara
kom tillbaka. Denna uppoffring för
sin make tillvann henne det lifligaste
deltagande från allmänhetens sida. På
Mara hade däremot erfarenheten gjort
det intryck, att han åtminstone
återhöll sitt pfvermod och undvek
offentliga stridigheter.
Från scenen och
konsertsalen.
Kgt. teatern. Nov. 1 Mozart: Don Juan
(Octavio: hr Malm, fortf. debut.) — 2
Do-n i 7. ett i: Regementets dotter; ballctt: En
som-maridyll. — 4, 7, 9, 10 Grieg-konserter. —
ß Bizet: Carmen. — 8 Hallén:
Valdemars-skatten. — 11 Wagner: Den flygande
holländaren. — 12 Adam: Konung för en dag.
Vasa-teatern. Okt. 30, 31, Nov. 1—14
Offenbach: Orfeus i underjorden,
buffaope-rett med sång och olympisk dans j fyra akter
af Hector Cremieux, fri bearb. af Ernst
Wall-rnark. Dekor, af Grabow (Eurydike, Diana:
fru Emma Meissner, frök. Frisch; Orfeus,
Jupiter, Pluto, Mercurius, Styx: hrr Strömberg,
Ringvall, Svensson, Schiicker, Bergström).
Musikaliska akademien. Nov. 1 konsert af
Harold Bauer. — 6 konsert af Leonard
Borwick.
Kungl. teaterns stora tilldragelse
under denna månad har varit de fyra
Grieg-konserterna, gifna för fylld
salong och under verklig feststämning,
yttrande sig med storslagna ovationer
för den snillrike tonsättaren-dirigenten
och liflig hyllning åt de medverkande,
särskildt solisterna. Första konserten,
å » föreningsdagen », bevistades af
hertiginnan af Dalarne. Vid den andra
voro i hoflogen närvarande konungen
och kronprinsessan jämte sin äldste
son, prins Carl med gemål och prins
Eugen; äfven den tredje konserten
åhördes af konungen, det hertigliga
paret och prins Eugen samt hertiginnan
af Dalarne, och konungen bevistade
också en del af den sista konserten.
Biträdande vid dessa konserter voro,
utom hofkapellet, Filharmoniska
sällskapets kör och som solister fru
Dagmar Möller, fru Linden, hrr C. F.
Lundqvist och Leonard Borwick.
Endast kompositioner af Grieg
förekom mo. Programmen upptogo å l:a
konserten: Orkester-Suite n:o 2 ur
»Peer Gynt», ur »Sigurd Jorsalafar»
för barytonsolo, manskör och orkester,
Norska folkvisor för barytonsolo och
mindre manskör, »Olav Trygvason»
för solokör och orkester samt
solosånger med piano; å 2:a konserten:
3 symfoniska danser; samma norska
folkvisor; »Foran Sydens kloster»
för soli, damkör och orkester; Två
melodier för stråkorkester: a) Det
förste Möde, b) Solvejgs sang;
»Land-kjending» för barytonsolo, manskör
och orkester samt sånger med piano;
å 3:e konserten: samma »Symfoniska
danser», pianokonsert, A moll;
»Henrik Wergeland», sång för baryton
med ork.; solostycken ur »Fra
Holbergs tid» för piano; solosånger med
piano samt »Landkjending»; å 4:e
konserten: Hyllningsmarsch ur
»Sigurd Jorsalafar», pianokonserter och
Ballad (G moll) för piano, »Henrik
Wergeland» de två melodierna för
stråkorkester samt solosånger.
Solosångerna, hvilka på det behagligaste
utfördes af fru Möller,
ackompagnera-des mästerligt af tonsättaren själf.
Hofkapellet spelade con amore under
ledning af den lille liflige, från en
hög pall dirigerande komponisten.
Filharmoniska sällskapets sång
förtjänar allt beröm äfvensom solisternas,
och hr Borwick glänste med sitt klara,
fulländade pianospel å en ypperlig
Steinwayflygel.
De sånger som fru Möller sjöngo,
till en del kända från hennes
romanssoaréer, voro »Udfarten», »Lok», »Du
er min mor», »Et håb», »Blåbærli»,
»Vong daj», »Möte», »Killingdans»,
»Vær hilset I damer», »Torånsregn»,
»Nu er aftonen lys och lang», »Ragna»,
»Ragnhild», »Mens jeg venter», »Med
en vandlilje», »Margaretes vuggesang»,
»Liden Kerstin», »Odalisken synger»
och »Dagen er oppe».
De kompositioner som utfördes voro
till största delen här förut gifna af
våra sångsällskap och manskörer, af
hofkapellet och romanssångerskor, men
de genialiska, omväxlande, friskt
inspirerade och harmoniskt intressanta
tonsättningarna fängslade i hög grad
åhörarne. Särskildt erinras om de
härliga melodierna för stråkorkester:
»Det förste Möde» och den
oförlikneliga »Solveigs sang», som genom
stråkorkesterns förening med harporna
verka hänförande. Ett humoristiskt
intermezzo i programmet bildade de
lustiga »norska folkvisorna», utförda
med stor förtjänst af herr Lundqvist
liksom hans mera allvarliga solopartier
för öfrigt. Manskören här var också
förträfflig. Sista Marteau-konserten
gafs för nära fullsatt salong och med
öfverlägset utförande af de franska
tonsättningar, som då utgjorde herr
Marteaus program: César Francks sonat
(A-dur) för piano och violin,
Saint-Saens’ l:a sonat för viol o. piano
( op. 75, D-moll), Gavotte afWomser,
Nocturne af Saint-Saéns (öfver
operamotiv ur »d’Helle» af Duvernoy),
Caprice af Guiraud och Berceuse af
Fauré. Herr Grovlez medverkade
förtjänstfullt i sonaterna och spelade
talangfullt gammalfranska stycken af
Rameau, Couperin, Daguin samt äfven
moderna pianostycken.
Harald Buaer spelade för tämligen
gles salong och likaså hr Borwick,
huru populär han än är hos oss.
Saken låter förklara sig genom dessa
pianisters inklämning mellan
Marteau-och Griegkonserterna. Hr Bauer är en
storslagen pianist med en ofantlig
teknik, styrka och äfven sammetslen
touch men han intresserar mindre
än hr Borwick, hvars perlande klara
spel utan några dynamiska hårdheter
och med den finaste uppfattning
ovillkorligt fängslar åhörarne. Hr Bauer
spelade: »Toccata och Fuga af
Bach-Tausig, Schumanns »Faschingshwank»,
Chopin: Ballade (Ass-dur), Fantaisie
(F-moll) ocn Etude (A-moll),
»klockringning» af Peterson-Berger,
Roddarens sång af (ny) Em. Sjögren, 2
Capricer af Sinding och Liszts »Au
bord d’une Sourée» och Rhapsodie
n:o 13, särskildt de sista återgifna
med stor finess och virtuositet. Hr
Borwick spelade Schumanns något
långtrådiga och torra stora sonat op.
11 Fiss-moll. Fantasie (C-moll) af
Bach, stycken af Händel, Leo,
Scar-latti, Dacuiri, Mozart: Andante och 5
variationer, Mendelssonh: Präludium
und Fuga, op. 35 n:o 1, Ed. Schütt:
2 Poésies och Liszt: Etude d’exeqution
transcendente. Båda pianisterna
hyllades med rikt bifall af publiken.
Vasa-teaterns nyhet få vi omnämna i nästa
nummer.
––-^––-
Musiknotiser.
Från hufvudstaden och landsorten.
Kgl. Teatern. Första föreställningen
vid reprisen af Franz Berwalds opera
»Estrella di Soria» är ämnad att äga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
