Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gunst i så hög grad, att lian tillika
blef »Oberförster» (han var nämligen
en dugtig jägare) och 1773 till och
med utnämndes till Amtshauptniann
i Freiwaldau. Hans gynnare
utverkade också åt honom den påfliga
orden »gyllene sporren» och adelskap,
hvarefter han kallade sig Ditters von
Dittersdorf. Samtidigt måste han lofva
att icke lämna furstbiskopen, så länge
han lefde.
Emellertid var han ej mera bunden
i sin ställning, än att han kunde bege
sig till Wien och där uppföra sina
kompositioner. År 1786 dirigerade
han dels vid en välgörenhetskonsert
sitt oratorium »Hjob» och gaf själf
en konsert för att framföra sex nya
symfonier. Han var just färdig till
hemresan, då den tyska operans
direktion uppdrög åt honom att skrifva
ett nationelt sångspel. Teaterns
intendent, Stephani d. y., skaffade
honom en text och Dittersdorf
komponerade nu under loppet af ett halft
år den komiska operan »Der Doctor
und der Apotheker», uppförd i Wien
samma ofvannämnda år med så stor
lycka, att direktionen strax bad
komponisten om flere stycken af samma
slag. Med detta verk anses
Dittersdorf ha grundlagt den tyska komiska
operan. Det hälsades också med jubel
af tyska folket och uppfördes till och
med i London 30 gånger efter
hvart-annat. I Stockholm uppfördes å
dåvarande Mindre teatern »Doktorn och
apotekaren», komisk operett, efter
Knudsens danska öfversättning fritt
bearbetad af F. Hedberg, år 1858 och
gick 14 gånger öfver scenen från febr.
till maj.*
Under loppet af sju månader skref
nu Dittersdorf två tyska och en
italiensk opera. År 1789 gjorde han
ett besök i Berlin, där han
uppförde flere af sina operor och blef rikt
hyllad. Med hans herres,
furstbiskopens, frånfälle 1795 gick hans lyckas
stjärna ned. Med nöd lyckades han
erhålla en pension af 500 gulden. Med
hustru och tre barn blef det honom
nästan omöjligt att draga sig fram,
hälst som också sjukdom nedsatte hans
arbetskraft. Hade icke ädla
människor i detta ögonblick hjälpt den
stackars musikern och hans familj, hade
de väl omkommit i fattigdom. En
konst-mäcenat, friherre v. Stillfried, fick i
tredje hand reda på Dittersdorfs
sorgliga ställning och tillbjöd honom med
hustru och barn en bostad på sitt gods
Rothlhotta n. Neuhaus i Böhmen. Här
träffades han af döden d. 31 okt.(?) 1799.
Kasta vi nu en blick på
Dittersdorfs tonsättareverksamhet, så finna
vi hans öfriga dramatiska verk utgöras
I af följande: »Der Betrug durch
Aberglaube», »Die Liebe im Narrenhause»,
* I Köpenhamn gafs operetten forstå gången
d. 17 nov. 1789 och upplefde intill 1865
bortåt 100 föreställningar.
(1786), »Hieronimus Knicker» (1787)
»Das rothe Käppchen» (1788), »Der
Schiffspatron» (1798), »IlokusPokus»
(1790), »Der getofppte Bräutigam»
(1793) ,» Das Gespenst mit der Trommel»
(1794) , »Gott Mars oder der Eiserne
Mann», »Don Quixote», »Der Schah
von Schiras» (1795), »Die lustigen
Weiber von Windsor» (1796),» Der schöne
Herbsttag», »DerDurchmarsch»(1796),
»Der Ternengewinst», »Der
Mädchenmarkt», »Der gedemütliigte Stolz»
(1797), »Don Coribaldo» (1798),
»Ugo-lino» (1796). Alla dessa verk gjorde
på sin tid lycka, om än underlägsna
»Doktor und Apotheker». Till
Dittersdorfs talrika andra kompositioner höra :
3 oratorier, »Esther», »Isaak» och
»Hjob», 15 Symfonier efter »Ovidii
Metamorfoser» och ännu 90 Symfonier;
en »Concerto grosso» för 11
konser-terande instrument, 6 stråkkvartetter
(en och anan af dem ännu spelad),
12 Divertissements för 2 violiner och
violoncell, violin- och pianosaker för
2 och 4 händer m. m.
Af Dittersdorfs operor har »Doktor
und Apotheker» samt »Hieronymus
Knicker» på senare tid utgifvits af
Rieh. Kleinmichel i hans samling:
»Beliebte Opern aus früherer Zeit» i
fullständigt klaverutdrag med text, och
till firande af komponistens 100-åriga
dödsdag har Jos. Liebeskind utgifvit
»Ausgewählte Orchesterwerke von Carl
Ditters von Dittersdorf» (Verl. Gebr.
Reinecke, Leipzig).
För Dittersdorfs allmänbildning tala
hans afhandlingar »Brief über die
Behandlung italienischer Texte bei der
Komposition» och »Brief über die
Grenzen des Komischen und
Heroischen in der Musik». Sin själfbiografi
dikterade han, redan ålderssvag, för
sin son och denna blef 1801 utgifven.
Dittersdorfs dramatiska verk låta
hans ursprungliga skaparekraft
framträda särskildt i ensemblerna och
finalerna. »Doktorn och Apotekaren»
var epokgörande såsom den första
tyska opera, som, i likhet med de
italienska, var utrustad med stora,
utarbetade finaler. Hans melodier voro
alltid liffulla och karaktäristiska,
antingen de hade att uttrycka en
uppsluppen munterhet och humor eller en
varm känsla. Hans instrumentation
erinrar ofta om Mozarts, som han närmar
sig i sina operor liksom den jovialiske
Haydn i sin kammarmusik, och formen
behandlade han ledigt, mångsidigt och
med stor skicklighet.
Dittersdorf kan sålunda betraktas
såsom en komponist, hvilken haft stort
inflytande på utvecklingen af den tyska
dramatiska musiken, specielt beträffande
den komiska operan.
Den musikhistoriska
vetenskapen.
Den musikhistoriska vetenskapen är
jämförelsevis ung. Först i senare
hälften af vårt århundrade har man
börjat strängt historiskt studera den
musikaliska utvecklingen från dess
ursprung. Man hade förut
hufvudsak-ligen nöjt sig med mera estetiska än
vetenskapliga studier öfver de stora
mästarne Bach, Händel, Mozart,
Beethoven samt utvecklingen efter deras
tid. Det var i Tyskland, som den
historiska vetenskapen skulle vinna större
I utbildning. Utom de musikhistoriska
verk, livilka framkommit under 18:de
| seklet hade man under I9:de seklets
\ första hälft såväl Kiesewetters
grundliga forskningar som Beckers
musik-! bibliografiska verk att stödja sig på.
Vid midten af vårt århundrade begynte
man med att grundligare studera de
stora klassikerna samt utgifva deras
biografier. Jahn: Martoz 1856—59;
Chrysander: Händel 1858—67;
Tha-yer: Beethoven 1866—79; Spitta: Bach
1873—80.
Tillika med dessa i musikhistorien
djupt ingripande arbeten, begynte man
noggrannare undersöka den
musikodling, som varit före Bach. Man
erhöll den första vetenskapliga
musikhistorien i Ambro’s Musikgeschichte
(ut-gifven i 4 band 1862—78) omfattande
musiken före 1600 (fortsatt af
Lang-hans till vår tid 1882 — 86).
Chrysander utgifver 1863 och 1867:
Jahrbücher für die musikalische
Wissenschaft, med högst värdefulla
musikvetenskapliga särstudier. 1868 stiftades
Gesellschaft für Musikforschung,
hvilket genom sin tidskrift Monatshefte
j für Musikgeschichte i hög grad
bidragit till vår kännedom af 16:de och
17:de seklets musik. 1873 begynte
sällskapet äfven utgifva nya upplagor
af sällsynta teoretiska och praktiska
musikverk ur 16:de och 17:de seklet.
Musiken intill Bach hade
företrädesvis varit af kyrklig, polyfon karaktär.
Det låg därför närmast till hands att
undersöka kyrkomusiken. Studierna på
detta område ha förts af så
framstående forskare som Schletterer, Haberl,
Connner, Eitner. Man hade ägnat stor
uppmärksamhet åt 16:de och 17:de
århundradets kyrkliga vokalmusik. Nu
begynner man emellertid äfven att
undersöka den profana och
instrumentala musiken. I Chrysanders
»Jahrbücher» för 1863—67, finnas
uppsatser behandlande tyska folkvisan i 15:de
seklet samt äldre orgelmusiken.
Monatshefte fortsätter dessa studier. Den
äldre operan blifver föremål för
historisk undersökning. De förnämsta
visböckerna utkomma i ny upplaga;
de äldre instrumentalkompositionerna,
företrädesvis de för orgel,
återutgif-vas. För att underlätta studiet och
vidga det historiska materialet, utgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
