Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svensk publik, men den tyska musiken
är en modern dräkt som ej rätt passar
de nordiska kämparne. Bäst är
därför Ingeborgs parti träffadt, hvari en
mera allmängiltig stämning kan
uttryckas. Emellertid innehåller
kom-I positionen enskilda stycken som äro
mycket anslående. Sådana äro några
präktiga körer, såsom
»Tempelbranden» och »Vikingabalk» samt Frithiofs
kamraters »Aska är templet» och »Nu
sol går opp». Främst af solopartierna
står »Ingeborgs klagan».
Orkesterarbetet är gjordt med talang. Verket
innehåller 1 Frithiofs återkomst 2
Ingeborgs brudfärd till kung Ring; 3
Frithiofs hämd — Tempelbrand —
Flykt — Prestkör; 4 Frithtofs
afsked; 5 Ingeborgs klagan; 6
Vikingabalk. Solopartierna sköttes
förträffligt af fröken Thulin och hrr
Lund-; quist, och körerna hade bästa
sammanhållning, om äfven sångstyrkan
stundom föreföll nog svag mot
orkestern. På tal om denna må vi
nämna de båda instrumentalnumren
Wagner-sången Träume, särdeles fint
| instrumenterad af Joh. Svendsen, och
Glinkas burleska »Komarinskaja»,
fantasi öfver ryska folkvisor, livar i sin
olika stil hedrande hofkapellet och
dirigenten. O. D.-konserternas
hufvud-nummer äro och förblifva dock
studentsångerna, detta visade också nu
publiken genom det entusiastiska bifall
de framkallade. Den omkr. 40 man
starka kören visade denna gång
ypperligt röstmaterial, i det
hufvudstäm-morna, tenorer likasom basar, klingade
särdeles vackert, utan skärpa.
Sångprogrammet var äfven väl valdt.
Endast första a capellakören »O. D:s
sång till glädjen» af Ruben Liljefors
gjorde mindre godt intryck genom en
tillkrånglad harmonisering, som knappt
gjorde möjligt att sjunga rent, och en
matt schwung. Kören sjöng vidare
tre visor i folkton: »Skjön jomfru!
luk dit vindue op» (dansk), »Og jeg
vil lia’e mig en Hjertenskjær» (norsk),
»nog minns jag hur det var» (svensk)
samt »Dans ropte felen», »Stjernorna
tindra re’n». Den komiska sången af
Mendelssohn »Das Lied vom braver
Mann», utförd af en duktig bas, och
till slut den roliga franska
dryckessången »Quand la mer rouge»,
appa-rut. Såsom extra nummer’ bjödos
»Våren är kommen», Lange-Miillers
vackra »Kormodsglandsen» och
»Björne-borgarnes marsch», hvilken publiken
åhörde stående och helsade med
entusiastiskt bifall, hvarmed för öfrigt
publiken ej tröttnade förrän dir.
Hedenblad ensam flere gånger fått
inträda och med tecken visa att
sån-garne redan börjat aftroppa.
Den sista kammarmusiksoarén för
året af Aulinska kvartetten hade på
programmet två här ej förut gifna
nummer, Brahms’ första stråkkvartett
och en sonat för violin och piano af
Emil Sjögren, ett helt nyss fullbordadt
verk. Af Brahms’ tre stråkkvartetter
op. 51, tillegnade hans vän, den
berömde läkaren professor Billroth i
Wien, är denna, som man ser, den
första. Bland satserna i detta verk
anslå mest de båda mellersta,
synnerligast det lifliga allegrettot. Den första
j satsen är väl utarbetad och är,
oak-tadt en viss tyngd, i många delar
intressant. Den mycket korta sista
sat-J sen är något för stormig och
inkrånglad att vara rätt njutbar. Sjögrens
! nya sonat förefaller mindre enhetlig
konstruerad än hans föregående men
j förnekar icke den värderade
tonsättarens förmåga af vacker melodibildning
i och fängslaude harmonisering, ofta
i ovanligt klangskön, stundom dock med
något tvära dissonanser och
modulationer. Sonatens styrka ligger i de
mera utarbetade yttersatserna. Den
af hrr Aulin och Stenhammar
förträffligt spelade kompositionen väckte
ett jublande bifall, som ej slutade förr
än tonsättaren ett par gånger visat
sig för publiken och mottagit dess
tack. Soarén och säsongen afslutade
kvartettsällskapet på ett värdigt sätt
med Beethovens I0:de stråkkvartett,
den präktiga »harpkvartetten», såsom
den blifvit kallad för dess om harpan
påminnande pizzicati. Att Aulinska
kvartetten innan åhörarne aflägsnade
sig genom varma bifallsyttringar fick
mottaga deras tack för aftonen och
spelåret säger sig själft.
Richard Anderssons matiné i
Musikaliska akademien, hvarvid två af hans
elever spelade hvar sin pianokonsert
och en tredje en stor konsertfantasi
med orkester, var rätt mycket besökt
och bevistades af kronprinsens tre
söner, af hvilka åtminstone de båda
äldsta äro hr Anderssons elever.
Konserten var intressant och omväxlande,
gifven med biträde af
Musikföreningens orkester och hofkapellister under
hr Aulins ledning. Första konserten,
af II. v. Bronsart, (född 1830) röjde
1 dennes egenskap af stor pianovirtuos
och elev af Liszt. Det är en brilljant
och vacker komposition med Schumann
och Mendelssohn till förebilder och till
en del äfven Listz livad
instrumenteringen beträffar. Pianopartiet spelades
med mycken klarhet och precision af
fröken Gerda Janzon. I den därpå
följande enkla och intagande
Mozart-konserten återgaf fröken Valfrid
Mor-Iing principalstämman klassiskt
stilfullt, ehuru något kraftigare
nyansering stundom varit på sin plats. Med
slutnumret, Paderewskis på polska
nationalmelodier byggdaFantasie,
ådaga-lade fröken Anna Gihl en vacker
pia-nistisk talang. Själfva kompositionen,
något fantastisk, med pikant
instrumentering, gör intryck af verklig
»humoresk». Orkesterpartiet utfördes
be-römvärdt i alla tre numren.
Nyssnämnda konsert förhindrade
bevistandet af Sekelkörens matiné, å
hvilken utfördes körer af Söderman,
Lagercrantz, Riedel och Thelenius samt
i af dirigenten, hr Elfåker (»Det
skymmer på fjärden», solo och kör). Två
[ solosånger af dir. Elfåker,
»Kungasonen» och »Vårbrytning» sjöngos af
hr Asplund, och violinisten frök.
Edgren spelade Romance af Svendsen,
Nocturne af Chopin samt »Biet» af
Schubert. Programmet upptog äfven
deklamation.
Musiknotiser
från hufvudstaden och landsorten.
Sveriges musik på Parisutställningen.
Den kommitté, bestående af Musikaliska
akademiens sekreterare fil. d:r Vilh.
Svedbom, kammarherre Axel Burén.
förste hofkapellmästaren Conrad
Nord-quist, hofkapellmästaren Dente,
musikdirektör Vilh. Stenhammar och
kamreraren John May, hvilken åtagit sig
att verka för svenska musikens
representerande å Parisutställningen,
har helt nyligen haft ett sammanträde.
Då en svensk orkester ej kan
sändas till Paris, får den stora
utställ-ningsorkestern på 130 man
disponeras för en konsert med
uteslutande svenskt program, hvilken skulle
gifvas någon dag under kung Oscars
väntade besök i Paris. För planens
realiserande kräfdes dock en summa
af 15—20,000 kr., den man
hoppa-I des få på privat väg insamlad.
Programmet är ännu icke uppgjordt.
I fall, som man har anledning
förmoda, konserten kan komma till stånd,
skall förste hofkapellmästaren
Nord-quist resa till Paris för att där
in-öfva de slutligen fastställda
kompositionerna samt dirigera konserten.
Huruvida några flere svenska musici
komma att medfölja hr Nordquist är
ännu icke afgjordt.
Ofvannämnda sammanträde egde
rum under presidium af kronprinsen,
[ som är företagets beskyddare. Af
l den behöfliga penningsumman lär
halfva beloppet blifvit garanteradt.
Bland tecknarne märkes främst
konungen.
Då en del af garantibeloppet ännu
återstår att fylla, pågår teckningen,
som kan ske hos någon af
kommitténs ofvan nämnda medlemmar samt
generalkommissarien A. Thiel, prof.
L. Stavenow och grosshandlare Ernst
M. Bratt i Göteborg.
Påsk-konserter. Till förmån för
frimurarebarnhuset gifves, såsom
vanligt, Haydns oratorium »Skapelsen»
Långfredagen d. 13 april kl. 8 e. m.
i Östermalms kyrka. Solopartierna
utföras af frök. Thulin samt hrr
Lund-quist, Malm, Sellergren och C.
Lejd-ström. K. hofkapellet biträder under
hr Hennebergs direktion.
Generalrepetitionen eger rum dagen förut å
I samma tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
