Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om ni inkasserar 800 francs;
utgifterna uppgå till minst 600 —
följaktligen återstår er 200 francs. Men
dessa återstå er icke.
Uppbördskom-missarien tar dem midt för er näsa
och tackar på det förbindligaste. Men
inflyta — hvilket är mycket möjligt
— endast 600 francs, så tar han ändå
de 200, och ni får, för ert nöje att i
Paris gifva en konsert, betala 50 till
100 francs, eller ännu mera.»
»Det är ju omöjligt!»
»Visst är det omöjligt, men så är
det ändå. Jag var likväl så artig att
medgifva er en recett af 800 eller 600
francs; men som en fattig, obekant
harpspelare får ni inte tjugo åhörare.
Till och med de berömdaste artister
hafva gjort sådana erfarenheter. I
Marsielle visade man mig en spegel,
som Paganini sönderslog i föi’argelsen,
då han vid en af sina konserter fann
salen tom.»
»Huru? Paganini?»
»Paganini. Kanhända var dagen
alltför varm. Ty det ges dylika
omständigheter, mot hvilka i Frankrike
äfven det största snille fåfängt skulle
kämpa. Hetta, köld, regn, måltidens
inträffande tidigare eller senare än
vanligt — detta är konstnärens fiender.
Ingen går på operan eller konserten, om
det förorsakar honom den ringaste
afvi-kelse från hans vanor, det minsta
besvär, eller en alltför stor utgift. Begär
att döda tiden, mode, nyfikenhet, en
täf-lan mellan två bekanta virtuoser,
likasom mellan ett par boxare, detta är
de lokomotiver som föra oss till
konstens tempel. Man erlägger
visserligen ofta en oerhörd entré vid första
uppförandet af en ny opera — men
icke för att beundra och glädja sig
åt verkets skönheter; på sådana
löjliga idéer faller ingen; — nej, man
vill bara veta, om pjesen gör fiasco
eller ej, för att sedan ställa sig på
segrarens sida. I sådant fall beror
ock ingenting på köld eller hetta, regn
eller snö — det är en batalj, ofta ock
en exekution: där vill ingen felas. I
Frankrike, min vän, måste man
förstå att sätta publiken i traf, likasom
man låter hästar trafva. Den som kan
detta, är oemotståndlig för publiken,
med undantag af vissa provinsstäder
med deras antediluvianska plägseder.
Detta erinrar mig om en anekdot,
som kanske är ny för er, och hvari
Liszt och Rubini spela
hufvudrol-lerna. Båda sammansvuro sig till en
musikalisk expedition mot norra
Frankrikes städer. Dessa båda tyckas väl
bort förstå konsten att sätta publiken
i traf. De anlända till ett sådant
modernt Athen och annonsera sin första
konsert; ingenting försummas — man
ringer med stormklockan — ofantliga
affischer — ett pikant program —
kort sagdt, allt hvad som kan sporra
vederbörande. Timman slår, de båda
lejonen inträda i salen — de finna
knappt femtio personer. Uppbragt
häröfver förklarar tenorkungen att han
icke ämnar sjunga. »Tvärtom», sade
Liszt, »du skall ge ditt bästa; denna
atomistiska publik är påtagligen eliten
af hela trakten och därefter måste
man traktera dem.» Själf börjar han
och spelar praktfullt. Därpå sjunger
Rubini med sin föraktfullaste falsett.
Åter spelar Liszt, och sedan det är
gjordt, framträder han för publiken,
hälsar artigt och säger: »Mina herrar
och min dam (ty där fanns bara en),
jag tror ni ha nu hört nog
musik; får jag nu be er visa oss den
äran att supera med oss?» De femtio
mottaga bjudningen och detta nöje
kostade Liszt 1,500 francs. De båda
virtuoserna ha icke förnyat försöket
och däri gjorde de orätt. Ty vid den
andra konserten skulle man slagits
om platserna, i förhoppning om en
lysande supé.
(Forts.)
—*—
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern. April 1- Thomas: Mignon.
— 2 Verdi: Aida. — 4 E. Wagner: Den
flygande Holländaren — 6, 8 Bizet: Carmen
(Don José: hr Georg Anthes fr. Dresden, gäst).
— 7, 10 E. Wagner: Mästersångarne i
Nürnberg, komisk opera i 3 akter (Eva. Magdalena:
fruar Lindberg, Jungstedt; Hans Sachs, AValter
! von Stoltzing, Pogner, Beckmesser, Kothner,
David: hrr Lejdström, Ödmaun, Sellergren,
Forsell, Söderman, Adami;
Vogelgesang,Nachtigall, Zorn, Eislinger, Moser, Ortel, Schwartz,
Foltz, en nattväktare: hrr Lundmark,
Grafström, Bröderman, Ericson, Henrikson, Mandal,
Forslin. Nygren, Bergström). — 9 MASCAGNI:
På Sicilien (Toriddo: hr Anthes);
Leonca-VALLO: Pajnzzo: (Canio: hr Anthes).
Vasa-teafern. April 1, 8 Vermländingame
(matiné).
Svenska teatern. April 1, 8 kl. 1,30: Den
j ondes besegrare — 1, 2—4. Millöcker:
Tig-I garstudenten (Laura: fru Anna Brandt; 1 debut
I 3I/,) — 5—10 Offenbach: Sköna Helena
[ (Helena: fru Anna Petterson-Norrie, 1 :a
gästuppträdande; Orestes, Bacchis: fruar Meissner,
Lund; Paris, Menelaus, Agamemnon, Calchas,
Achilles, Ajax I, II, Philocomes, Eutykles: hrr
Schiicker, Wahlbom, Lund, Eingvall, Svensson,
Carlander, Borgman, Wahlberg, Ander).
Musikaliska akademien. April 1.
SAng-SÄI.I.SKAPET O- D:s matiné. Biträdande: frök.
A. Thulin, hr C. F. Landquist, k. hofkapellet.
Dirigent: Dir. Mus. Ivar Hedenblad. — 8
Matiné af hr KlCH. Andersson. 1 Hans von
Bronsart: Pianokonsert, Fiss moll, op. 10;
2 Mozart: Pianokonsert, A dur; 3 Paderewski:
Fantasie-polonaise, sur des thémes origineaux.
De utförande: elever af matinégifvaren.
Biträdande: orkester under hr Tor Aulins
direktion. — 9 Populär konsert af Lady WlLMA
j Nf.ruda-Hali.i5; biträdande: frk. Johanne
j Stockmarr.
Vetenskapsakademien. April 3. AUI.inska
kvartettens 5 (sista) kammarmusiksoaré.
1 Brahms: Stråkkvartett C moll, op. 51 N:o 1;
2 Emil Sjögren: Sonat för violin och piano,
N:o 3. G moll; 3 L. van Beethoven:
Stråkkvartett, Ess dur, op. 74. — 8 Matiné af
Sekklkökkn. Biträdande: Frk. II- Edgren,
hrr A. Asplund, G. Wennman. L. Lindblad,
V. Viklund. Dirigent: hr Aug. Elfåker.
Från kgl. teatern ha vi att anteckna
två märkliga nyheter: hr Anthes’
gästspel och reprisen af »Mästersångarne».
Med anledning af den nära inträffande
påsken har utgifvandet af detta
nummer måst påskyndas, så att vi åt
dessa båda tilldragelser för tillfället
sakna utrymme till utförligare
redogörelse. Den tyske sångarens
gästspel — det har för öfrigt påpekats
i den biografiska uppsatsen å första
sidan – skall i nästa nummer
utförligare afhandlas. Så mycket må
dock nu sägas, att hr Anthes vunnit
fullständig succés med sin José i
»Carmen», i sångens spel, samt äfven
såsom Canio i »Pajazzo». Hans
Toriddo är oss ännu obekant, i följd
af en konsert, samtidig med hans
uppträdande i detta parti i måndags.
»Mästersångarne» mottogs nu af
publiken med stort intresse och rikt
välförtjänt bifall. Det storartade verket
gjorde stort intryck, präktigt uppsatt,
som det var, och med utmärkt regie
af hr Elmblad samt förträffligt
diri-geradt af hr Henueberg. Hr Ödmann
var vid utmärkt röst och sjöng
Walthers parti glansfullt, hr Lejdström var
en öfver förväntan lyckad Hans Sachs,
då man hade hr Lundquist i minne
från förra uppförandet, af Beckmesser
gjorde hr Forsell en mycket komisk
figur och äfven hr Adami var såsom
David rätt lustig, med berömlig
tydlighet i textuttalet. Pogner och Kothen
hade goda representanter i hrr
Sellergren och Söderman. Såsom Eva var
fru Lindberg ganska behaglig, men
rösten var åtminstone första aftonen
något sväfvande. Fru Linden återgaf
på ett lyckadt sätt Magdalena. Vid
förra uppförandet af »Mästersångarne >,
1887, innehöll Sv. Musiktidning
utförliga artiklar om det Wagnerska
storverket, till hvilket vi sedan skola
återkomma. I dagens nummer
meddelas för öfrigt en uppsats om operan.
— Svenska teaterns senaste operetter
ha vi ej fått tillfälle att se och höra.
De senare dagarnas konserter få vi
omnämna i ett följande nummer; för
de tidigare i denna månad redogöres
här nedan.
’ Af konserterna i denna månad
framträdde på dess första dag »Orfei
Drängars» (O. D.) matiné i Musikaliska
akademiens stoi-a sal, fylld af åhörare,
som vanligt, då denna »elitkår» å
Up-salasångare konserterar. Direktor
rau-sices Iv. Hedenblad dirigerade äfven
nu och hade denna gången en
särskild anledning att gifva programmet
omväxling med ett par
orkesternummer, då hofkapellets biträde i alla fall
behöfdes till första numret »Frithiofs
saga» för soloröster, manskör, orkester
af Max Bruch. Verket komponerades
under hans uppehåll i Mannheim
(1862 — 64) och utfördes här första
gången ’för mer än trettio år sedan.
Ämnet, taget ur Tegnérs bekanta dikt,
kan därigenom vara lockande för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
