Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fugaverken vinna jäinn rörelse och
och själfständighet i livar hand, för
hvarje särskildt finger samt utbilda
förmågan af riktig fingersättning till
full virtuositet. Detta kan i sanning
sägas att lägga en god grund. Och
livad lär icke organisten af
Leipziger-kantorn, hvilken så som ingen annan
förstod att musicera med hand och
fot och alltid »träffa rätta tangenten
på rätt tid.» Äfven violinspelaren
finner i Bachs sonater för violin och
piano ett präktigt material för studier
och, i de delvis rent af storslagna
Partiterna och Sonaterna, för
violinsolot konstnärliga uppgifter och
tekniska problem, med hvilkas lösning
han ännu i dag kan sätta den
musikaliska världen i förvåning.
Och den som nu på så sätt left sig
in i de Bach’ska tonskapelserna samt
mer och mer uppvärmts af dem,
skuile icke han också på samma
gång vinna stor sympati för hela
den personli gliet, som skapat så-
dana verk; den urkraftige käru-
friske mannen med det mäktiga
huf-vudet och de djupliggande svarta
ögonen,^ som om eld ur klippan
lågat?» Ja, som en bergsklippa
höjer han sig midt bland sina
konstbröder vid gränsskedet mellan två
musik-epoker, och likasom hans
lifs-verk ännu framstår för oss
oförsva-gadt och oberördt af alla strömmar i
tidsriktningen, så klippfast framstår
för oss äfven mannen själf.
Orubblig förblifver han vid det, som han
funnit sannt och rätt, trogen mot sig
själf och sitt innersta väsen, aldrig
fogande sig efter publikens nycker,
aldrig sträfvande efter rykte och yttre
framgång, en samvetets och pliktens
man. Såsom fader och uppfostrare
af en talrik skara barn, outtröttligt
sörjande och arbetande för dem, en
sann patriark i kretsen af sin familj,
full af kärlek, tålamod och
uppoffring, kunde han vid sidan af sitt
egentliga kall äfven vara en nitisk
lärare för sina 10 musikaliska söner,
grundlig och gedigen i allt livad han
företog sig. Med all sin själsglöd
och fantasirikedom stod han ständigt
under sin starka andes herravälde,
stor och upphöjd äfven under
inskränkta förhållanden, from och
under-gifven äfven under svårt lidande och
förgätande sig själf. Hvilken
själfför-sakelse, då den geniale tondiktaren
på samma dag kan den ena timmen
skapa ett oförgängligt mästerverk,
den andra utan otålighet undervisa
en trögfattad lärjunge i latin eller
klavérspel! Sällan möter oss en
konstnär så full af flit och uthållighet, af
aldrig mattad plikttrohet.
Hvilken hög förebild är icke denne
Leipziger-kantor för hela vår tids
konstnärssläkte! Då, såsom i den
närvarande tiden, så mycken
osundhet, virrighet, öfverretning framträder
så i musiklifvet som i musiken, hur
sedligt stärkande måste icke då den
Bach’ska musiken och den kärnfulle
mannen verka på dem, som vilja öppna
sitt öra och sitt hjärta för honom!
Bach såsom lärare och uppfostrare
— hvem kan neka att han mer än
någon annan är predestinerad därtill
i vår tid? Må därför rätt många
tonkonstens lärjungar välja honom
till vän och mentor; de skola endast
skörda vinst däraf.
Dr. Sch.
___ J______
*
Sångargager och
sångskolor.
Af Gcoryc Armin.
Under denna rubrik har tyska
tidskriften för musik och litteratur »Die
redenden Künste» meddelat en
uppsats, af hvars innehåll, dels särskildt
afseende tyska förhållanden, dels för
vidlyftig att i sin helhet här
reproduceras, vi nu göra ett utdrag.
Författaren är, som bekant, renommerad
sånglärare efter Müller-Brunowska
metoden och räknar såsom sådan bland
sina elever äfven Algot Lange, hvilket
vi påpekade i dennes biografi till hans
porträtt i n:o 5 af förra årgången.
Armin vänder sig i sin uppsats
direkt till »Tysklands teaterförpaktare och
teaterstyrelser i städerna», men
uppsatsen innehåller mycket rörande
sångundervisning öfverhufvud och bar sitt
särskilda intresse såsom en
framställning af en så bemärkt sångmästares
åsikter.
Artikeln har till utgångspunkt en
af direktören för stadsteatern i
Leipzig framställd klagan öfver gagernas
stegring, föranledd af konkurrensen
med hofteatrarna och de stora
stadsteatrarna i Hamburg, Frankfurt a. M.
o. s. v.
»Det skulle ej vara utan intresse»,
säger hr Armin, »att för en gång
notera de gager, som betalas vid tyska
teatrar och som uppgå till öfver 10,000
mark. Folk som betraktar dessa
ansenliga summor och ej förmår
närmare initiera sig i förhållandena kan
antingen tro, att här föreligger ett
ömsesidigt öfverbjudande
teaterdirektörerna emellan och att dessa gager
måste betalas, eller kan gå förbi den
pekuniära frågan med den lättvindiga
anmärkningen, att en stor konstnär i
och för sig är obetalbar. I det
följande skall nu bevisas, att dessa gager
härflyta ur naturliga förhållanden och
skola bestå så länge dessa
förhållanden oj låta sig ändras. Det skall
vidare bevisas att det vanligen icke så
mycket är konstnärligheten som icke
mer röstbegåfningen hos sångaren,
som betalas så enormt. Kan det
slutligen bevisas att sångare, som så högt
betalas, äro sällsynta endast så länge
som det ej finns någon röstodling, så
måste, ifall det verkligen gifves någon
väg till utbildning af vackra och
friska röster, med ett slag vid alla
teatrar uppstå ett sådant tillopp af goda,
ja i fråga om röster verkligen
framstående sångare, att under denna
starka konkurrens gageförhållandena
återföras till en naturlig norm och endast
sånggeniet, det sällsynta undantaget,
honoreras med den summa, som den
mestbjudande betalar.
Det finns på teaterspråket ett ord
som heter »slaktfest». Till
teaterdirektionen ankomma en hop bref och
böneskrifter angående engagement
eller protektion för unga idkare af
sångkonsten. Då möjligen bland dessa
finnes någon som är begåfvad med
ovanliga röstmedel, bestämmer
direktören en dag på hvilken de få
af-lägga prof. Hvar och en får sjunga
en sång eller en aria. Finnes nu
bland dem ingen framstående
förmåga, afskedas höfligt de
förhoppningsfulla och en ny laddning inväntas.
Skulle verkligen ödet skicka en
utmärkt sångfågel till denna »slaktfest»,
så blir den genast rekommenderad
eller engagerad utan att man mycket
bekymrar sig om hur långt den
konstnärliga förmågan för öfrigt sträcker sig
eller från hvilken skola personen i
fråga utgått. Hufvudsaken är det
präktiga materialet. Detta
öfverläm-nas nu åt kapellmästaren, som har att
belasta det med instuderande af
partier. »Konstnärn» har man. Att börja
med får han ej synnerligen högt gage.
Småningom växa vingarna. Han ser
att han behagar publiken, märker hur
hans routine hjälper honom fram
öfver åtskilliga svårigheter och finner
till sin glädje att han egentligen har
helt få konkurrenter. Hans anspråk
stiga, och slutet på visan är ett gage
mellan 10,000—20,000 kronor.
Sådana ur verkligheten tagna fall bevisa
att tillfälligheter här verka och att det
ej gifves någon odling för rösternas
skötsel. Men så länge dessa
förhållanden äro beståndande skola de
of-vannämnda gagerna höra till
ordningen för dagen. —- Men, frågar man,
hvarför existera då så många
konservatorier, hvarför utgifves så många
sångskolor, och hvarför gifves det så
oändligt många sånglärare?
»Konser-servatorier och sånglärare», säger hr
A., »bedrifva saken alldeles så som
teaterförpaktare och agenter. Om det
funnes en positiv skola, hvilken af
hvarje människa med röstanlag
kunde göra en duktig sångare, så
måste efter antalet af sånglärare just
den mycket efterlängtade
konkurrensen redan länge ha varit till
finnandes.» Beträffande konservatorierna
och privatlärarne anför hr A.
sångmästaren Fr. Schmidts yttrande för
40 år sedan att af 100 röster hälften
genom dem våldsamt förstöres, 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1900/0097.html
