Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tadt blef den senare publikens förklarade
gunstling. År 1770 var Cimarosa i
Rom, där lian fick uppförd sin opera
»l’Italiana in Londra» (från Voltaires
»l’Ecossaise ou la Café»), skrifven
för karnevalen därstädes. Denna
mottogs med ofantlig entusiasm och var
sedan länge ett repertoarstycke för
de italienska scenerna. Därefter finna
vi mästaren i Turin, Venedig, Vicenza,
Florens, där hans verk öfverallt
uppfördes med stort bifall. Under åren
1779—87 komponerade lian 21 operor,
livaribland »Cajo Mario» och »Ballerina
aniante,» livilka räknas bland hans
bästa verk. År 17K9 kallades
Cimarosa till Petersburg af kejsarinnan
Katarina II, vid hvars hof förut
Paesiello och Giuseppe Sarti (f. 1729,
d. 1802) verkat såsom komponister
och kapellmästare. På vägen till
Petersburg helsades Cimarosa öfverallt med
hedersbetygelser. Storhertigen af
Toscana, kejsar Joseph II, den polska
adeln, alla visade honom den största
uppmärksamhet. Hans vistelse i höga
norden varade emellertid endast tre
år. Det stränga klimatet och
hemlängtan dref honom därifrån. Stor
verksamhet utöfvade han emellertid
äfven där och skref ej mindre än
200 stycken af olika slag, däribland
en stor kantat för Katarinas gunstling,
furst Potemkin.
På hemvägen dröjde Cimarosa en
längre tid i Wien, där lian skapade
sitt berömda verk »Det hemliga
äktenskapet». Operan gjorde vid första
uppförandet en sådan lycka, att den
på kejsarens befallning gafs två
gånger samma afton. I Neapel gafs denna
opera ett halft hundratals gånger och
i Berlin, där den gafs d. 3 Nov. 1792
på tyska nationalteatern i tysk
öfver-sättning, vann den mera bifall än
Dittersdorfs »Hieronymus Knicker»
och Mozarts »Cosi fan tutte» (»Eine
machts wie die andere»). Från Wien
begaf sig Cimarosa tili London och
Paris samt inträffade 1793 i sitt kiira
Neapel.
I Neapel hade han emot sig sin
gamle rival Paesiello, men Cimarosa
lyckades dock vinna kung Ferdinand
IV:s gunst, så att han af denne erhöll
titel och lön såsom kgl. neapolitansk
kapellmästare och blef musiklärareiden
kungliga familjen.
Vår mästare skulle nu ha kunnat
föra ett ärorikt och sorgfritt lif om
icke Neapel blifvit in veck ladt i den
tiden ; politiska oroligheter. Bonaparte
hade vunnit sina lysande segrar vid
Adda och Arcole, den pafliga regeringen
var störtad och kyrkostaten förvandlad
till en romersk republik i febr. 1798.
Nu vände sig världseröfraren mot
Neapel. Kung Ferdinand, som
förutsåg sitt blifvande öde, sökte skydd
hos Frankrikes fiender, hvilket genast
ledde till krig med franska republiken.
Konungens här blef slagen och han
själf flydde till Palermo. Neapel för-
klarades d. 25 jan. 1799 för
»par-tenopeisk republik».
Bonaparte uppfordrade nu i sitt
segerrus Italiens tre förnämsta
komponister, Piccini, Paesiello och
Cimarosa, att komponera en triumfmarsch.
De båda förstnämnda förstodo att draga
sig undan detta uppdrag, men
Cimarosa, republikanskt sinnad och
medlem af en hemlig jakobinklubb,
mottog det med nöje och komponerade så
en »Bonaparte-marsch». Denna
komposition skulle blifva ödesdiger för
honom.
Den partenopeiska republiken blef
ej långvarig. Konung Ferdinand vände
åter till Neapel, och nu började ett
skräckregemente. Cimarosa och
Paesiello fängslades och dömdes till döden;
emellertid lyckades det kejsarinnan Maria
Theresia af Österrike att mildra domen.
Paesiello återfick friheten och blef till
och med återtagen som
hofkapell-mästare, men Cimarosa, som vågat
ställa sin sånggudinna i republikens
tjänst, blef först efter en längre tid
lössläppt ur fängelset och landsförvist.
Cimarosa ämnade nu begifva sig
till Petersburg och tog vägen öfver
Venedig. Den ångest och
misshandling han utstått i fängelset hade
emellertid undergräft hans helsa. I Venedig
residerade då den nyvalde påfven
Pius VII, som mottog honom mycket
vänligt och lät sin lifmedikus sköta
honom. Trots den bästa vård dukade
han under och afled d. 11 jan. 1801.
Cimarosa betecknar, som sagdt,
höjdpunkten af den italienska komiska
operan. Behag i förening med aldrig
sårande komik, sanning i uttryck och
en honom egen förträfflig behandling
af sångstämmorna äro egenskaper som
höja honom öfver alla hans
föregångare och öfver de flesta af hans
efterföljare. I af seende på sann och
lef-vande karaktärsteckning erinrar han
ej sällan om sin store samtida, Mozart.
Hans orkester, livarmed han ofta nog
vet att skickligt illustrera, bestod
mestadels af stråkkvintett, oboer, horn
och stundom äfven fagott. Bland hans
mer än 80 operor står bland de
främsta, jämte »Il matriinonio segreto»,
»Il matriinonio per raggiro»
(»Äktenskap genom list»). I »LTmpressario
in angustie», som i Tyskland
uppfördes under titel »Treatralische
Abenteuer», persiflerar han förträffligt
tillståndet på de Italienska teatrarne
under hans tid. Utom ovannämnda
operor af honom må nämnas: »La
finta parisina» »Convito di pietra»,
»Olimpiade», »Il sacrificio d’Abramo»,
»Astuzie feminile» (Kvinnolist), »La
villanella rapita», »La molinara bella»,
de till opera seria hörande »Semiramis»
och »Gli Orazii egli Curiazi» samt de
bibliska »Ascalone» och »La Giuditta».
Hans allvarliga operor äro af mindre
betydenhet likasom de messor,
oratorier, kantater m. m., hvilka han
komponerat till stort antal.
Af Cimarosas operor har i
Stockholm uppförts »Giannina och
Berna-done» eller »Den svartsjuke klockaren»
1 796 på Munkbroteatern och på samma
teater 1797 »Italienskan i London»
samt å Arsenalteatern 1799
»Theater-direktören» (»Impressarioin angustie»),
»Det hemliga äktenskapet» (»Il
matriinonio segreto»), komedi med sång i
2 akter, öfversättning af C.
Envalls-son, upplefde 11 föreställningar på
Arsenalteatern 11 febr. 1800—14 nov.
1803. Med titel »Det hemliga
giftermålet», komisk opera, i öfversättning
af C. W. A. Strandberg, gafs detta
verk å k. operan fr. dec. 1851 till
dec. 1855 tolf gånger. Man kunde
sålunda i år ha firat 1 OOale årsdagen
af detta mästerverks första uppförande
hos oss.
___ »______
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
