Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan skarpt motsatta register,
hvar-af ett är en stackars spinkig och
maktlös falsett och det andra en
brutal och rå karl bas med uteslutande
flack bröstklang, så jublar man och
kritiken talar om briljant skola,
fulländad teknik. Sådant kallar jag en
krass bilddyrkan, dyrkan af materialet
i dess okultiverade form.»
Beträffande sångundervisningen
börjar hr Lange från början, d. v. s.
med betraktande af
sångundervisningen i skolorna, påpekande den
oriktiga metoden därför.
Så omtalar han att i en instruktion
för sånglärare, skrifven för
sånginspektören i Danmarks skolor, står
följande: »Hvarje barn skall sätta
pekfingret mot tummen och sticka
den kil, som bildas därigenom, in
mellan tänderna för att finna den
rätta munställningen.» I en skola har
han sett läraren använda träkilar för
samma ändamål. »Och i detta
tortyr-liknande tillstånd», säger han, »under
det att läpparna intaga den
onaturligaste tvångställning, sjunges så skalor
på ett flack bräkande A. Detta är
helt enkelt vokalt mord.» Vidare säger
han: »Barn, som höra dålig sång i
hemmet, öppna munnen på vid gafvel
under sången. Barn, som ostörda
fått ledas af naturlig instinkt, sjunga
med liten munöppning och gnolande
hufvudresonnans.» Om detta håller
streck undra vi dock. Efter livad
erfarenheten visat, vilja barn gärna
när de sjunga släppa på »med full
hals» och öppen mun. Riktigt
anmärker hr. L., att det vore ett
önsknings-mål om sångundervisningen i skolorna
kunde omfatta tonbildning, de första
elementen af notläsning och unisont
utförande af sånger, hvilkas muntra
och sköna innehåll tilltalar
barna-hjärtat. Hvarje enskild individ borde
höras och ingen bedröfvad och
refy-serad paria få förekomma. Örat kan
uppöfvas äfven hos den som förefaller
omöjlig. Redan som gymnastik
betraktad, säger han, är sången med
riktig luftfunktion lika nyttig som
annan gymnastik. Den flerstämmiga
sången vill han ha uppskjuten till ett
senare stadium, utförd af därför
särdeles begåfvade. Då med en klass
af kanske 30 pojkar och ett par
timmars undervisning i veckan bibringande
af riktig tonbildning torde vara svår
att åstadkomma, föreslår hr. L. att
en fem gossar med god fysik och
musikalisk intelligens kunde särskildt
öfvas till att föresjunga de andra.
»Låt dem», yttrar han, »med lätt
sluten mun på ett gnolande M (Hiim)
söka den nödvändiga klangvägen i
hufvudet, medan de, sd vidt de
förmå, hålla luften tillbaka. Piano och
mjukt, utgående från F 2. Därefter
på någon af stafvelserna mo, me, mä,
my, mi, mo, må eller ma. Alltid
med bibehållande af den genom M’et
vunna klangvägen på de olika voka-
lerna, hvarvid munnen helt naturligt
öppnas något, dock icke mer än
nödvändigt.» Vi finna att hr. L. redan
här tillämpat sin sångmetod. Under j
målbrotter bör försiktighet användas,
tillråder han. Först när
mansstäm-man börjar visa tecken till stadga
må sångöfningen återupptagas. En
gosslämma, som haft altkaraktär före
målbrottet, blir ofta tenor, liksom en
sopran ofta blir bariton efter detsamma.
Följande kapitel handlar om
»Re-sonnans». Resonnans, säger han, är
tonens förmåga att meddela sina
vibrationer till andra föremål. Genom
riktig luftfunktion skola stämbandens
vibrationer meddelas åt hela
sångorganismen, d. v. s. åt hela
öfver-kroppens öfriga resonnansmaterial, det
må nu vara ben, muskler eller
innesluten luft, som sålunda alltsammans
också skall åstadkomma klang, ton.
Hur skall man nu förskaffa tonen
icke allenast ökad intensitet och kraft,
men också volym, mjukhet och största
möjliga skönhet? Jo, heter det, icke
genom att nihilistiskt säga att allting
går af sig säjlft bara man följer
talau-tomatismen, sådan den aktuelt i
osko-ladt tillstånd befinner sig, »en farlig
lära, hvaremot jag lifligt protesterar»,
säger han, men genom att uppsöka
och utveckla den ton, som i sig
innefattande alla dessa egenskaper af
primär, normal och ideal är bildad i
fysiologisk mening fullt autotnatisk.
genom att uppspåra denna ideala,
omedvetna muskelverksamhet, förstå
den, göra den medveten och därpå
träna den. Under detta sökande finna
vi, att en riktig luftfunktion, en
effektiv luftkontroll är den enda vägen
till detta mål, och på samma gång
att det rätta framhållandet af dess
vikt är en måttstock på en
sångmetods konstnärliga värde. Detta
oundgängliga villkor nås genom den
inandade luftens tillbakahållande och
komprimering under tonen. Den
komprimerade tonen är den enda
fysiologiskt riktiga och naturliga. All
annan sångton är dilettantisk och
onaturlig. Med denna »komprimering»
synes hr. L. åsyfta den för sångtonens
»bärande» nödiga lufthushållning, som
är hjärtat i all sångmetod.
Om stämbanden yttrar hr. L., att då
dessa arbeta omedvetet automatiskt,
är det rådligast att lämna dem i frid
åt sig själfva. Kännedomen om dem
har ej fört sångkonsten ett tuppfjät
framåt. I den gamla goda tiden, då
den italienska skolan arbetade,
oöfver-träffad af senare metoder, kände man
alls intet till stämbandens natur. Nu
efter laryngoskopets upptäckter i
af-seende på stämbandens verksamhet,
är sångkonsten tvärtom i förfall. I
min tanke har Garcias berömda
uppfinning, så viktig den än har varit
för sjukdomars diagnos, dock ländt
till skada för studiet af den äkta
konstnärliga sångtonen. — Detta hr
L:s erkännande åt den gamla italienska
skolan är rätt märkligt, och äfven i
detta hänseende står han i opposition
mot Fritz Arlberg, som i sin bekanta
bok tager »den gamla skolan» (den
italienska) i sträng upptuktelse, en
skola som för öfrigt fostrat världens
förnämsta sångstorheter.
Om stämbandens funktion yttrar
hr L. ganska riktigt: »Den vokala
tonen är resultatet af stämbandens
svängningar mellan två krafter, som
böra ega samma styrka, å ena sidan
utandningsmusklernas arbete att drifva
ut luften och å andra sidan
inand-ningsmusklernas arbete med att
kontrollera luftdepensen och därvid
balansera den första faktorn.»
I fråga om luftfunktionens betydelse
säges följande. »Hur från hvarandra
afvikande meningar förra tidens
sångmästare än hade, så enades de dock
i att tillerkänna lungornas (och
andningsmusklernas) arbete den största
vikt vid tonbildningen och att
principerna för den riktiga in- och
ut-andningen bildade grundvalen för
sångöfningen. Så skall en af de
största sångarne, Pacchiarotti, ha sagt:
»Den som förstår sig på andningen
och uttalet, han kan sjunga», och
Crescentini lär ha sagt: »Sångkonsten
består i att vinna halsens frihet och
känslan af att stämman ligger öfver
andningen.» Beträffande det olika sättet
för andningen talar hr. L. i detta
kapitel om den »klavikulära» andningen,
så kallad, emedan den är förenad
med lyftande af nyckelbenen
äfven-som af skuldrorna, och den s. k.
»abdominala» inandningen. Vid denna
inträder nästan fullständig
oföränderlighet hos bröstkorgen; förändringen
sker blott med underlifvet, i det
mellangärdet sammandrager sig och därvid
sänker underlifvets inälfvor, som så
utvidga underlifvets vägg. Vid både
den ensidigt klavikulära och den
ensidigt abdominala andningen arbetar
andningsapparaten blott partielt och
med ofrihet. Fullt och fritt måste
vara första villkoret. Flere yttranden
af auktoriteter om företrädet af ena
eller andra andningssättet anföras. I
fråga om andningens »automatism»
heter det: Har eleven en oriktig
luft-funk tion, så skall man väl ej begära
att läraren skall respek teraden na elevens
s. k. individualitet, här detsamma som
falsk automatism, utan han bör väl
tvärtom leda eleven till det praktiska
och naturliga.
Nästa kapitel, om komprimering
och hämmad utandning på ton, börjar
sålunda: Om man efter att ha fyllt
lungorna håller andan, så sluta sig
stämbanden (naturligast). Redan genom
lungornas och bröstkorgens tendens
att passivt sjunka samman uppstår
då en förtätning, en komprimering af
den inneslutna luften. Träder då
härtill ett aktivt arbete af
utandnings-musklerna, förnämligast indragning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
