Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 Januari 1901 - Otto Lindblad (porträtt med notfacsimile, efter en teckning af prof. Geskel Saloman, af honom skänkt till Musikhistoriska Museum i Stockholm)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utveckla sig, då han under tre år
bodde tillsammans med
konsertmästaren, den utmärkte violinisten C. M.
Lundholm (t 1860), från 1802 bosatt
några år i Lund, der lian gaf soaréer
och lektioner i violin, violoncell och
i piano. Lindblad berömmer honom
mycket som lärare och yttrar tillika:
»Under den tid jag bodde hos honom
förledde han mig till åtskilliga
dumheter; sålunda började jag skrifva
små flerstämmiga sånger, af hvilka
många, tyvärr! gått ut i världen att
spöka.» I musiken fann sålunda Otto
Lindblad sin käraste och rikaste
verksamhet, redan med mera allvar börjad
i Vexiö, såsom han sjelf berättar:
»På gymnasium hade jag 2:ne
kamrater, Josua Meurling och Christiernin,
som också voro entusiaster för musik
och sång. Vi sammanträdde vanligen
2:ne gånger i veckan och sjöngo efter
gehör visor, sådana som t. ex. »Du
med trängtande rop», »Hulda Rosa»
etc. och försökte få dem trestämmiga.
Äfven petade vi samman trior för
violin, flöjt och violoncell. Baron Rappe,
som då skulle bli Tegnérs svärson, j
fick höra oss och bjöd oss hem till J
sig. Han var en mycket musikalisk j
man, ägde stort notbibliotek, var
virtuos på flöjt och begåfvad med en
ovanligt vacker basröst. Med honom
fingo vi sjunga kvartetter, och han j
tog oss ofta upp med sig till
biskopsgården, där vi sjöngo för Tegnér,
som däraf var särdeles road och blef
oss mycket bevågen.» — Om denna
trio säger han vidare:
»I Lund blefvo vi snart
observerade och kallades det »musikaliska
klöfverbladet». Där fanns då ingen
ordnad sång, lika litet som i Upsala.
På det senare stället fanns likväl en
Geijer, som skref sin »Kolaregosse».
Hjärtats och känslans språk uttalades
af honom. Det var ej tyskt
markt-schreierei. »Stilla skuggor bredde
sig ljuft i kvällen». Hæffner satte
våra folkmelodier i 4-stämmig kör och
gjorde dem oigenkännliga; man
förstod ej hans så kallade grekiska
tonarter, man ville ha svenska och man
lyckades få det genom Geijer,
Cru-sell och A. F. Lindblad. Sången blef
oj längre äppletysk. Snart
borttvättade den svenska sånggudinnan det
utländska sminket som vanprydde dess
kinder. Hon blef frisk och naturlig
och sjöng toner ur egen barm, som
var rik och varm. Snart lyfte hon
sina vingar och flög omkring i den
bildade världen. Dess representant
blef Jenny Lind för Sverige och Ole
Bull för Norge .. .
Rikets andra universitet, Lund, hade
ej vilja eller råd till att uppmuntra
tonkonsten. Det lefde af latinska
glosor, dogmatiska grubblerier och
filosofiskt nonsens.. .*. Lärarnes åsikt var
i allmänhet: det är bättre kunna prata
latin (som en papegoja), läsa de
klassiska auktorerna på grundspråket, än
slösa bort sin tid med att göra
bekantskap med en Haydns, Mozarts,
Beethovens skapelser, ty sådana höra
till servum pecus. Bättre är studera
Kant, Fichte, Schelling, Hegel etc. till
dess man själf icke vet om »man är
eller icke är».
Till Lindblads första offentliga
verksamhet som musiker kan räknas hans
uppträdande en tid (1836) som
orkesteranförare åt ett tyskt
operasällskap, som gästade de skånska
städerna. År 1838 grundläde han den
sångförening, som sedan fick namnet
»Lunds studentsångförening».
Ekonomisk vinst däraf skördade han icke,
och ansökan om ett arvode af 300
kronor för hans arbete med
studentsången afslogs. Nödiga inkomster
förskaffade han sig på så sätt, att han
med sina sångare gaf musikaliska
soaréer, vanligen slutande med dans
efter af honom spelad eller för flere
instrument arrangerad dansmusik. Han
gjorde äfven med en kvartett
konstresor i landsorten.
Om början af sin
kompositionsverk-samhet talar Lindblad i sin biografi
sålunda: »En vacker vårmorgon stack
solen fram och sken genom rutan på
en student, som pluggade med sin
Cicero och Lindfors’ antiqviteter, han
sprang upp och fann snart att
»vintern rasat ut bland våra fjällar».
Snart lyssnade man begärligt till den
nya sången, blef af vederbörande
perukstockar kriticerad; men det hjelpte
ej; man kunde ej förekomma att
»vintern rasat» och att sången klingade
gladt från Lundagård. Snart var man
»glad såsom fågeln i morgonstunden».
Detta var ju intet annat än en
påminnelse: »nu är våren kommen»;
hvarför skulle du tiga då alla
himmelens fåglar sjunga?
Vid det första studenttåget till
Köpenhamn åtföljde äfven en af mig
ordnad mindre sångkör, som gjorde
ett oerhördt uppseende; snart blef
äfven där lif i sången till följd af den
Lundensiska påtryckningen.» Det torde
ha varit vid detta tillfälle som hans
kör »Fritt må stormarne gå», sång
vid framkomsten till Köpenhamn, blef
först utförd. På de skandinaviska
studentmötena vann Lunds studentkör
sitt rykte att vara den bästa i
norden. Lindblad hade också tur att
finna samt stor förmåga att uppleta
goda sångkrafter äfvensom att sedan
energiskt upparbeta dem.
Under en sådan färd var det ock
som han på själva fartyget skref sin
»Angbåtssång», hvilken genast på rak
arm sjöngs af hans öfvade sångare.
Facsimilet däraf på första sidan tycks
äfven, med de vågiga notlinierna,
intyga härom.
Med denna musikaliska verksamhet
kunde han dock ej förvärfva sig en
lugn ekonomisk ställning. Vid den
tiden kunde till och med för
akade-mici i Lund de indräktiga klockar-
tjänsterna i Skånes feta pastorat vara
lockande. Lindblad sökte sålunda
1847 och erhöll klockarebefattningen
i Mellby, Lunds stift, som han sedan
innehade till sin död d. 26 jan. 1864.
Sju år förut hade han blifvit ledamot
i Musikaliska akademien, den enda
utmärkelse som kom honom till del.
Hans enkafick af riksdagen 1874en liten
pension.
Om vi i fråga om kvartettsång
jämföra den sydsvenske tondiktaren
Otto Lindblad med hans samtida
up-salienske sångarbroder Gunnar
Wen-nerberg, så träder den senare i
förgrunden med sina geniala, storslagna
fosterlandssånger, medan den förre
gjort sig mest bemärkt genom en
glad studentfrisk anda, ett hängifvet
natursvärmeri i sina studentsånger,
hvilka för öfrigt äro af mångsidig
art. En af revisor M. Rystedt
utarbetad statistik* visar, att Otto
Lindblad af svenska kvartettkompouister
är så väl den mest produktive, som
| ock den mest representative, i det
han ensam företräder alla de i nämnda
arbete upptagna (13) sångkaraktärerna,
I och det i följande antal: romanser 17;
fosterländska sånger: 7; erotiska,
krigs- och jägarsånger, hvardera 6;
skämtsånger 4; religiösa 3;
sjömans-sånger, vår- och danssånger, hvardera
2; dryckesvisor och marscher,
hvardera 1; dessutom 9 af obestämd art.
Summa 66 kvartetter. Enligt G. A.
Feuk, »Otto Lindblad och hans
sångare» (1882), hvari äfven
reproduktioner och arrangement medräknas,
skulle Lindblad ha komponerat 124
sånger, däraf 71 kvartetter och
körer med solo, 14 trior, 3 duetter och
36 solosånger.
En livar känner till och har tjusats
af Otto Lindblads förnämsta
kvartettsånger, genomandade af
ungdoms-och naturfriskhet samt rik känsla,
utmärkta af melodisk och rytmisk
uppfinning. Af dem må särskildt erinras om
följande, upptagna i »Odinslund och
Lundagård» samt andra
sångsamlingar: kungssången »Ur svenska
hjärtans djup», vårsångerna: »Vintern
rasat ut bland våra fjällar» och »Glad
såsom fågeln», Stridsbön: »Du som
världar har till rike», »Naturen och
hjertat: »Hör jag forsens vilda fall»,
Dal-karlssång: »Jag vet ett land», »Orfevs
sjöng vid lutans toner», »Ur Ossians
dunkla sagovärld» »Till skogs en
liten fågel flög», Ångbåtssång: »Sätt
maskinen i gång, herr kapten!»,
»Sång-fåglarne» ... af triorna: Aftonen:
»Skogen står tyst», »Fly fågel på
silfver-sky». Bland hans solosånger —
livar-af utkommit 9 häften — det sista
med för en röst arrangerade
kvartetter — äro mest bekanta
»Lifdra-banten och kung Erik», Sjung:
»Hvarför skall man tvinga mig att sjunga»
* Sv. M. T. 1883 n:o 19, 20, 22:
»Qvartett-sången i Sverige».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
