Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 Januari 1901 - Otto Lindblad (porträtt med notfacsimile, efter en teckning af prof. Geskel Saloman, af honom skänkt till Musikhistoriska Museum i Stockholm) - Prenumerationsanmälan - Chrotta eller Kithara. Det äldsta tyska stränginstrument; fynd i en forngraf (med afbildning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt Trollhättan: »Brusande vilda
ström», skrifven på fri hand under
ett besök vid fallen.
Lindblad ingick 1855 äktenskap
med dottern till en af hans äldre
vänner i Lund, Emma Andersson, och
hade med henne en dotter, hvars
död som helt späd han djupt sörjde.
Strax efter flyttningen till Mellby
angreps han af en sjuklighet som un- J
der sista året allt mer tilltog. Tre
dagar före sin död fullbordade han
sin sista sång »Minnets tempel». Han
yttrade då till sin hustru: »Se så
Emma! Nu är min svanesång färdig.»
Vid hans jordfästning sjöngs bland j
andra sånger iifven denna af 20
sångare frän Lunds studentkår, en
väl-förtjent hedersbetygelse och
tacksam-hetsgärd.
-V
Prenumerationsanmälan.
Sin 21:sta årgång upplefver Svensk
Musiktidning med detta år och
anbefaller sig i våra musikvänners åtanke.
Behofvet äfven i vårt land af en
musiktidning, tillgodoseende den allmänna
musikbildningen — ej endast
fack-musici af lägre eller högre ordning —
är oomtvistligt, och att den plan, efter
hvilken Svensk Musiktidning är
redigerad, tillgodoser detta behof —
nämligen af en populär-instruktiv
musiktidning för den musikaliska
allmänheten — tyckts bevisas däraf, att
ingen annan tidning för musik så länge
existerat i vårt land eller ens i den
skandinaviska norden. Några misslyckade
företag i den vägen hos oss kunna
vi förbigå. Svensk Musiktidning har
eJ gjort till sin uppgift att hos
allmänheten söka tillfredsställa ett lågt
begär efter pikanterier och rafflande
kritiker; den har ställt sin uppgift
högre, afseende att tillgodogöra så väl
vår konsthistoria genom kontinuerliga
uppgifter om operaverksamheten och
konsertväsendet i hufvudstaden samt
genom biografiska uppgifter, som ock att
i det allmänna musikvetandets
intresse meddela notiser om musikvärldens
viktigare tilldragelser i in- och utlandet,
särskildt i Norges, Danmarks och
Finlands hufvudstäder, instruktiva
uppsatser, blandade med följetongsartiklar,
musikpressens alster, musiklitteratur etc.,
hvarigenom både lärorikt och
omväxlande innehåll erbjudes. Fina porträtt
till biografierna illustrera hvarje
nummer.
I det vi frambära vårt tack till
dem, som hittills gynnat Svensk Mu-
siktidning med prenumeration, hoppas
vi på deras fortfarande intresse för
densamma och att de äfven skola
rekommendera den åt andra
musikvänner.
Svensk Musiktidning utgifves 1001,
såsom förut, två gånger i månaden
(utom juli—augusti, uden döda
säsongen») till ett pris af 5 kronor per
år. Muskbilagan, ett Musikalbum af
valda piano- och sångstycken, tillfaller
endast helårs-prenumeranter.
Mindre än hel årgång beräknas efter
lösnummer (25 öre).
På tidningen prenumereras här å
Expeditionen, Kung stensgatan 56, 3 tr.,
samt i bok- och musikhandeln, å posten
och tidningskontor. / landsorten
prenumereras bäst å posten, då tidningen
fortast kommer prenumeranterna till
handa.
Vördsamt anhälles att
prenumeration må ske så snart som möjligt; vid
direkt prenumeration hos Svensk
Musiktidnings Expedition, Stockholm
(Kung-stensgatan 56, 3 tr.), tillsändes
tidningen prenumeranten kostnadsfritt
genast den utkommit.
För att spara våra förra
prenumeranter besvär vid prenumerations
förnyelse, sända vi dem, såsom förut,
årgångens första nummer, med
anhållan att de som icke vidare önska
erhålla tidningen ville tillkännagifva
detta ut budet eller å
tidningsexpedi-tionen före andra numrets utsändande.
Senast när budet kommer med andra
numret torde det första återlämnas
af dem, som ej förnya
prenumerationen; af dem, som därmed fortsätta,
torde då till budet
prenumerationsafgiften mot kvitto erläggas. Dem, som
behålla första numret utan att afsåga
sig tidningen, anse vi oss alltså få
fortfarande räkna som
prenumeranter u densamma.
Presentkort å tidningen finnas att
tillgå å Expeditionen, i musik- och
bokhandeln etc.
Vördsammast
Redaktionen.
GODT NYTT AR
tillönskas
Svensk Musiktidnings ärade prenumeranter
af
ftedaktören-
Chrotta eller Kithara.
Det äldsta tyska stränginstrumentet.
Fynd 1 en fomgraf.
Af dr. Edvard Krause.
»Das KönigL Museum für
Völkerkunde» i Berlin,hvars konservator är dr. E.
Krause, eger i sin förhistoriska
afdel-ning ett för musikhistorien och
instru-strumentkännedomen oskattbart
föremål, nämligen i original ett
alleman-niskt stränginstrument, en Chrotta eller
Kithara från 5—7:de århundradet
efter vår tidräkning. En af de få
kopiorna af nämnda original är skänkt
till musikhistoriska muset i
Stockholm ocli är synligt å den afbildning
af detta museum, hvilken meddelades
i (lubbelnumret för juni månad förra
året. Emellertid äro vi nu i tillfälle
att lämna en större och tydligare bild
af det märkliga instrumentet och
tilllika en beskrifning öfver fyndet af
originalet och platsen därför. Dr.
Krause har i tidskriften »Der deutsche
Instrumentenbau», utgifven af dr. E.
Euting i Berlin, om detta instrument
och dess påträffande skrifvit en
uppsats som här följer. »I första
decenniet af adertonhundratalet hände sig
vid Lupfenberge nära Oberflächt
i öfveramtskretsen Tuttlingen,
Wür-temberg, att en arbetare vid
uppgräf-vandet af lera för tillverkande af tegel
stötte på ekplankor, hvilka bildade en
väldig träkista. I denna låg ett
skelett och flere föremål af trä nt. m.
Kistan låg i grundvatten under ett
stort lerlager, som af människohand
med afsikt uppkastats däröfver.
Under årtionden blef graffältet, trots
offentligt omnämnande af några bland
fynden, i vidsträcktare mån obekant
och af den lärda världen nästan
obe-aktadt, till dess år 18-16 kapten von
Dürrich och dr. W. Mentzel på
uppdrag af Wiirtembergska
fornminnesföreningen (Würtemb. Altertumsverein)
öppnade alla grafvar de kunde påträffa,
omkr. 40, och offentliggjorde
resultatet af gräfningarna i nämnda förenings
3:dje årshäfte(Stuttgart 1847). Senare
blefvo tillfälligtvis ännu några grafvar
påträffade; salunda för omkring 20 år
sedan den utomordentligt rikt
utrustade graf, hvilken öfveramtman Schad
i Tuttlingen för några år sedan
öfver-lät åt Kgl. museet i Berlin mot
ersättning för uppgräfningskostnaden.
Alla dessa grafvar utmärka sig
framför alla öfriga förhistoriska
grafvar genom sin rikedom på mer eller
mindre väl bibehållna fornsaker af
trä. Liken i de flesta grafvarna hvila
i träkistor af ek, d. v. s. i efter
längden klufna och sedan urholkade
ekstammar, somliga till och med i
prydligt arbetade hvilorum. Kistan, vid
hvilken ofta en stol eller dylikt husgeråd
befinner sig, är i många fall omgifven
af en stor lår af tre tum tjocka
ekplankor, för hvilkas åtkomst man ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
