Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 15 Januari 1901 - Utländsk musikproduktion under förlidet år - Musikrevy från Dresden. Återblick på sist förflutna höstsäsong af G. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Diva». Väl emottagna 4yska operet- j
ter äro vidare »Der Tugendring» af
Louis Roth, äfven Wien-komponist, j
samt Heinr. Platzbeckers »Der Wahr- ]
heitsmund» (»Bocca della verita»), den
förstnämnda i Berlin, den sistnämnda
i Dresden.
En mängd tyska scener ha
förvärf-vat sig Audrans »Die Puppe»
(Dockan) och flere af dem en äldre liten
operett af Messager: »Brigitte».
Sidney Jones, den lycklige » Geisha
»-komponisten, har kommit med två
nyheter »Der griechische Sclave» (»A
Greek Slave») och »San Toy»,
chine-sisk operett-burlesk, uppförda i Berlin
och Wien. — I London har framträdt
»The Messenger Boy», ett verk af
två librettister och fyra komponister.
— Paris har haft att bjuda tre mera
betydande nyheter i denna genre: »La
fiancé de Thylda af L. Varney, »La
belle au bois dormant» af Ch. Lecocq
och »Les petites Vestales» af J.
Cle-rice och Fr. Le Rey.
––-i—
Musikrevy från Dresden.
Återblick på sistförflutna
höstsäsong.
K. operan hade i början af okt. en
premiere, motsedd med stort intresse.
»Kain», musikalisk tragedi, och »Die
Abreise», musikaliskt lustspel, båda
af den geniale komponisten och
världsberömde pianovirtuosen Eugen
d’Al-bert, fingo här ett entusiastiskt
mottagande och utförandet var höjdt
öf-ver all kritik, som man säger. Kain
med sin allvarliga text är utarbetad
med stor intelligens och djup känsla oeh
ernådde ett intensivt bifall af den
talrika publiken, som entusiastiskt
framropade den här så högt uppburne
komponisten.
De utförande konstnärerna voro
också inspirerade och såväl Wittich
som Kranier (Eva) voro i sång som
spel hänförande. Hr Scheidemantel
som Kain var oöfverträfflig. Hr
An-thes’ Abel var tilltalande och hans
yttre särdeles sympatiskt. Hr
Wächter hade tillfälle att såsom Adam
glänsa med sin charmanta »basso
pro-fondo». Ett särskildt beröm
förtjänar hr Perron (Lucifer), Fri. v.
Cha-vanne och Nast, voro äfven i de små
partien utmärkta. Af gripande
verkan voro körerna bakom scenen. Men
operans förnämsta styrka ligger dock i
orkestern, som på ett öfverlägset sätt
framtrollade de olika stämningarna,
skildrande dessa människors första
känslolif med den tänkbart största
orkesterteknik. Oaktadt d’Albert helt
och hållet är subjektiv märkes dock
inflytande af Wagners sista operor.
I motsats till »Kain» är »die Abreise»
lätt och graziös såväl i musikaliskt
som dramatiskt afseende.
Handlingen är kort, och endast fru
Wedekind samt hrr Perron och Jäger
äro tagna i anspråk för utförandet.
Orkestern är behandlad å la Mozart.
Som sagdt — operorna hade en
glänsande succes. d’Albert och
kapellmästaren hr Schuch fingo otaliga
gånger mottaga publikens lifliga
erkänsla.
Den 30 nov. gick Saint-Saens
»Samson och Dalila» öfver scenen. 1877
uppfördes den i Weimar och har sedan
gif-vits äfven å flere andra större scener
här i Tyskland utan att hålla sig längre
uppe. Saint-Saens är alltför objektiv
och förmår ej i längden att fängsla.
Utförandet var — enl. flere personers
utsago, som sett operan i Paris —
bättre här, särskildt arrangementet af
baletten. Handlingen är förlagd till
1150 före Kristus och skickligt
dramatiserad af Lemaire. Körerna äro
förträffliga och röja studier af de
tyska mästarne; särskilt storartad är
l:sta aktens kör: »Haltet ein* och
damkören »des Lenzes volle
Blumenpracht». Balettmusiken är bland det
mest anslående. Hr Anthes (Samson)
återgaf partiet storartadt, med sin
varma stämma och sitt eldiga
temperament satte han lif i det eljes
tem-ligen monotona partiet. Perron som
öfverstepräst var likaledes
beundransvärd. Fri. von Chavanne förde sig
majestätiskt och såg briljant ut. Hon
träffade också den riktiga tonen för
såväl kärlek som hat, däremot var
hon ej tillräckligt demonisk. Hennes
vackra alt klingade storartad och
partiet torde hittills vara hennes mest
glänsande. De mindre partierna voro
på bästa vis representerade af hr
Rübsahm, Brag, Rains och Plaschke.
Dessutom delades bifallet äfven åt
regisseur Moris och Hoftheatermaler
Riech, som erbjöd det utsöktaste i
deko-rationsväg. Balettmästaren Berger
inropades otaliga gånger för öppen
ridå och generalmusikdirektör v.
Schuch, som på sitt vanliga
temperamentfulla vis ledde operan, skördade
lifligt bifall för instuderandet och för
K. Kapellets härliga utförande.
Då utrymmet ej medgifver
omnämnandet af de öfriga
operarepresentationerna, öfvergår jag till 2:dra
symfonikonserten af »Königl.
Musikalischen Kapelle». Programmet upptog
ouverturen till »Lodoiska» af
Cherubim och Symfoni G-dur af Haydn.
Hufvudintresset var koncentreradt
omkring Philipp Scharwenkas
»Dramatische Phantasie», som fylde konsertens
l:sta del.
Då namnet Scharwenka är
tillräckligt bekant uti Skandinavien behöfves
intet biografiskt meddelande — utan
stannar jag uteslutande vid
kompositionen. Scharwenka kallar sitt op.
108 »Dramatische Phantasie» och
detta hans op. 108 är ett af
nutidens mest betydande verk och rikt
på melodiska hänförande tankar. Då
det sistlidne maj uppfördes i Bremen
blef det prisbelönt af »Allgemeine
Deutscher Musikverein». Det är en
värdefull skapelse, lika rik j
otalstämningar, som på enskilda sadana.
Stilen visar den betydande frihet, som
hvarje betydande talang tar för sig
i anspråk, men den klarhet och
intelligens, som utmärker
kompositionen, gör den njutbar för äfven »icke
musiker» och den stora musikaliska
publiken. En upplifvande värme, ett
äkta konstnärstemperament strålar
fram ur det hela. l:sta satsen
(Allegro patetico) är hållen i bred,
storslagen stil och är hänförande i sin
storslagenhet. 2:dra satsen, Andante
tranquillo, är i mitt tycke det mest
fängslande, särskildt verkar en Z
wiegesang mellan klarinett
(kammarmusiker Gabler) och harpa (fru
kamer-virtuosin Bauer-Ziesch) högst poetiskt
och utförandet från dessa berömda
konstnärer var en stor njutning.
Slutligen öfvergår denna slags duett till
det liksom suckande, längtande
huf-vudmotivet, hvarefter 3:dje satsen
börjar med ett kraftigt motiv först
för violinen och sedan upptages af
biåsinstrumenten särskildt horn och
trumpet. Den dramatiska karaktären
utmärker sig genom rytmisk liflighet
och en präktig instrumentation, som
någon gång påminner om Wagners
»Tristan»; med det fullkomliga
utförandet af K. Kapellet under
hofka-pellmästaren Hagens ledning fann
detta härliga verk sitt välförtjänta
bifall. Trots enträgna framropningar
trädde komponisten ej fram utan blef
kvar i sin loge, där äfven märktes
den i Stockholm nog från hans
kon-serterande tillsammans med
violinmästaren Sauret ihågkomne prof. Xaver
Scharwenka. *
Till sist något om kammarmusik
och då väljer jag l:sta »Abend» den
5 nov. i »Musenhaus» af l:ste
hof-konsertmästaren Henri Petri. Öfver
dessa konserter har jag förut ofta
talat. Sedan ett år har en
personalförändring försiggått. Efter den för
Stockholmpubliken bekanta pianisten
fru Margarethe Sterns död, har
konsertmästaren Petris son, anställd som
l:ste violinist i Königl. Kapellet
intagit hennes plats »am Clavier». Den
unge Petri tyckes vara ett geni, ty
att samtidigt uppnå så stor
fulländning å 2:ne instrument (violin och
piano) då han knappt har
öfverskri-dit barnaåldern, måste man kalla mer
än talang. Då han i sitt hem har
den bästa ledning och bevaras för
öf-veransträngning genom för mycket
konserterande, kan man af honom
vänta ännu större fulländning. Petri’s
uppfattning är mogen och intelligent,
hans teknik klar, elegant och solid.
* På det varmaste iir Scharwenkas fantasi
att rekommendera for K. Operans
symfoni-konserter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
