- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 21 (1901) /
18

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 1 Februari 1901 - Tre utländska tonkonstnärer, i dessa dagar gästande hufvudstaden: Georg Anthes, Charles Gregorowitsch, Georg Schneevoigt (med porträtter) - Om framåtskridandet i musiken (efter Aug. Reissmann)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Förliden vår meddelade vi, i
numret för 12 april, en kostymbild af hr
Anthes såsom Lohengrin, hvilket parti
lian då troddes komma att här
utföra; i dagens nummer ha vi derför
ansett lämpligare att af honom lämna
ett civilporträtt. Några korta
biografiska data från den utförligare
biografiska uppsatsen om konstnären förra
året må här upprepas.

Johann Georg Anthes är född
d. 12 mars 1863 i Bad-Hamburg von
der Höhe, härstammande från en
gammal konstnärsfamilj. Efter afslutade
skolstudier ägnade han sig åt
musiken, förnämligast violinspelet, men 18
år gammal väcktes hos honom
begäret att ägna sig åt sångkonsten,
som han sedan studerade för prof.
Jul. Stockhausen och vidare för prof.
Galliera i Italien. Efter ett par års
uppträdande som konsertsångare gick
han 1888 öfver till scenen och
debuterade först i Freiburg (Baden) såsom
Max i »Friskytten». Här stannade
lian flere månader och kom sedan till
k. teatern i Dresden, där han
haltast engagemang till 1905. År 1892
sjöng Anthes i Bayreuth Walter i
»Mästersångarne» och har för öfrigt
gjort många gästresor, inhöstande
därvid rikt bifall och utmärkelser. Hans
repertoar är ganska betydlig,
omfattande omkr. 90 partier, däraf han
kreerat om kr. 30.

De båda andra gästande
konstnärerna äro ansedda konserterande
instrumentalister. Båda ha de förut
under senare tid låtit höra sig här
och hafva ett särskildt intresse genom
längre verksamhet i den finska
huf-vudstaden. Vi vända oss först till
violinisten, hvars bild och biografi var
här införd för jämt två år sedan med
anledning af hans första konserterande
här d. 1 febr. å Musikaliska akademien.

Charles Gregorowitsch är född 1
1867 i Petersburg af polska föräldrar, i
sedan bosatta i Moskva, vid livars
konservatorium den ovanligt
musikaliskt begåfvade sonen fick studera
violinspelet för prof. Besekirsky. Som
violist hade han redan innan han fyllt
8 år offentligt uppträdt och spelat en
konsert af David. Från 12 till 14 år
gammal genomreste han hela Ryssland i
och firade stora triumfer.
Gregorowitsch fullkomnade sig sedan i
violinspelet för mästaren Joachim och
började sin egentliga konstnärsbana i
Berlin vid ännu ej fullt 19 års ålder.
Han har sedan mångenstädes firat
triumfer, äfven i Amerika och är i
besittning af en utmärkt violin, en
äkta Guarnerius, som säges vara värd
20,000 francs. Som bekant
dokumenterade sig hr Gregorowitsch vid sin
debut här förra året såsom en
violinist af hög rang.

Violoncellvirtuosen Georg
Schnee-voigt kan sägas stå oss ännu
närmare såsom född i Finland och bosatt
i Helsingfors, där han är lärare vid
Musikinstitutet.

Georg Schneevoigt är född i
Viborg d. 8 nov. 1872. Hans fader var
kapellmästare. Sin musikaliska bana
började Georg Schneevoigt helt ung
såsom trumpetare i Helsingfors i
Filharmoniska sällskapets orkester och
besökte samtidigt därvarande
orkesterskola, i hvilken han lärde
violoncell-spel. År 1890 reste han till
T3’sk-land och studerade i två år
violoncell-spelet för C. Schroeder i
Sondershausen, tog 1 892 anställning i Moskva
men återkom på hösten till
Sondershausen. 1893 finna vi honom
anställd vid Laubes konsertorkester i
Hamburg. Efter att från 1894 under
ett år ha studerat i Leipzig för den
berömde Violoncellisten Klengel
företog han konstresor och kallades 1895
till Helsingfors som solist i
Filhar-mon. sällskapets orkester. Aret
därpå blef han äfven lärare i violoncell
vid orkester skolan. I okt. 1898 gjorde
Schneevoigt sin debut i Berlin och
blef då af kritiken räknad blaud
nutidens förnämsta violoncellister på
grund af sin utmärkta teknik, förenad
med en skön och uttrycksfull ton.
Här i Sverige konserterade hr
Schnee-voigt första gången sommaren 1896
tillsamman med fröken Torpadie vid
några af våra badorter och gaf sedan
i nov. 1898 en konsert i Musikaliska
akademien. För ett par år sedan gifte
sig hr Sehneevoigt med den
framstående pianisten fröken Sigrid
Sund-grén, med hvars talang vi nu få göra
bekantskap, då hon åtföljer sin man
hit för att deltaga i hans
konserterande.

*



Om framåtskridandet i
musiken.

(Efter Aug. Reiäsmann.)

En obestridlig sanning är att
endast i framåtskridandet ligger lif;
genom stillastående, som redan är
tillbakagång, dödas detta. Den
fortskridande kunskapen om lifvets högsta
mål bildar tillika den förnämsta
drif-vaude makten hos detsamma och detta
på alla områden, konsten ej en gång
undantagen, ehuruväl här en verklig
afslutning först synes möjlig att nå.
För densamma har endast det
verkligt fullkomliga, det allt igenom
fulländade betydelse, och man skulle därför
tro att, så snart detta uppnåtts, vore
ett vidare fortskridande omöjligt. Men
konstens område är så obegränsadt,
så vidtomfattande, erbjuder en sådan
oändlig rikedom af
framställningsma-terial och former, att dessa aldrig i

särskilda monumentala verk kunna
uttöm mas.

Alldeles specielt gäller detta om
musiken med dess fortvarande växlande
innehåll. Såsom människans inre lif
är underkastadt en ständig växling,
märkbar inom årtiondens tiderymd,
så måste också hennes konstnärliga
framställning genom musiken undergå
förändring. Men icke hvarje
nybildning är i sådant fall att beteckna
såsom fortskridande.

De geniala mästarnes reformatoriska
verksamhet har i alla tider på deras
vägar drifvit fram lärjungar, hvilka
ej inifrån haft något att utbilda och
därför endast kunde upptaga striden
mot det befintliga konstverket för att
j omintetgöra det, men ej för att såsom
de förstnämnda skapa sådant nytt,
hvarigenom framåtskridande kan äga
rum. Icke allt som är nytt och
egendomligt, som står utom det vanliga,
kan af den orsak betecknas såsom
betydande och värdt att bestå. Att
vara ny och originel är lättare än
något annat: man beliöfver blott
undvika allt som synes naturligt, alltid
välja motsatsen till hvad som förut
gälde som förnuftigt, och man skall
bringa i dagen de originellaste
produkter. Såsom framskridande kunna
emellertid dessa endast betecknas, om
de också motsvara konstnärliga
fordringar, ty såsom högsta lag blifver
denna sats alltid beståndande: ett
konsl-\ verk blifver ett verk af konsten icke
allenast därigenom att det är nytt och
originellt, utan först dä, när det är
grundadt och utfördt enligt
konstnärliga principer.

Att fastställa dessa för tonkonsten
är mycket svårare än för någon
annan konst. De s. k. bildade konsterna
hafva öfvervägande att göra med
fastställda former, hvilka äro
konstruerade efter allmängiltiga lagar, så att
hvarje frångående af desamma lättare
för de oinvigde kunna framträda
såsom okonstnärliga. En målare eller
bildhuggare som ej tager i akt de
naturliga storhetsmåtten, som sätter
ett stort hufvud på en förkrympt
kropp, eller bildar händer och armar
i missproportiou till de öfriga
lemmarna, skall åstadkomma en originell
men helt visst ingen konstnärlig
produkt; den skall lätt kännas igen som
förfelad och därför ej lämna något
tillfredsställande intryck, någon
konstnjutning, vore än de särskilda delarna
aldrig såg fulländade i utförandet.

Äfven skaldekonsten är underkastad
bestämda lagar, som knappast tillåta
en individuell tolkning. Så länge
innehållets framställning endast betraktas
ur logikens och syntaxens synpunkt
är det icke fråga om den
konstnärliga formen, ty till denna hör att
framställningen också i viss mening
är afmätt till rum och tid; att orden
icke blott äro sammanstälda efter en
logisk princip, utan ordnade efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1901/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free