Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 1 Februari 1901 - Om framåtskridandet i musiken (efter Aug. Reissmann) - Operasäsongen i Italien. Roma, Napoli etc., af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rytmens lagar, antaga en bestämd
meter. Hela innehållet i en dikt låter
uttala sig i den enklaste prosa
merendels med samma ord; verkligt
poetisk blir formen först då, när orden
tillika äro ordnade efter metriska
lagar och det strofbildande rimmets.
Vida ogynnsammare gestalta sig dessa
förhållanden i fråga om tonkonsten,
emedan fastställandet af
formbildningen i denna är långt svårare att
åstadkomma än beträffande de andra
konsterna, och emedan
framställnings-materialet utöfvar en större och i viss
mån mera konstnärlig verkan än de
bildade konsternas sten eller metall,
ljus eller färg. Tonen verkar långt
mera omedelbart och mäktigt än dessa
framställningsmedel, och därför att den
tillika framsvingar alldeles okroppslig
och fri, är dess verkan också mycket
mindre materiel än den som
framkallas af sten och metall, ljus eller
färg. Sålunda verkar tonen i och för
sig mera poetisk och med all sinnlig
retelse mera öfversinnligt förklarad.
En enda klockton är i stånd att
framkalla de mångfaldigaste intryck;
den stämmer cn lika väl till glädje
som till sorg, kan väcka höga tankar
och mana till räddning och hjältedåd.
Tonens verkan är emellertid i och
för sig alltid endast materialistisk,
utöfvar på vårt öra endast en sinnlig
retning: först när en annan ton af
olika höjd eller klang sluter sig till,
komma högre själskrafter hos oss i
rörelse. Då träder den af gehöret
oberoende konstnärliga intelligens i
verksamhet, hvilken först kan göra
tonernas verkan konstnärlig. Denna
undersöker tonernas natur, för att
begränsa dem, till höjd och djup åtskilja j
dem och bestämma deras konstnärliga j
användbarhet. Den visar närmast hur {
tonerna skola ställa sig till hvarandra, j
så att de icke få förhålla sig
sinsemellan indifferenta utan träda i
närmare eller fjärmare gemenskap med
hvarandra, så att den skapande anden
kan göra sig dessa förhållanden till
godo för att icke blott uttrycka dem j
utan bilda dem i plastiska former.
På andra vägar vinner också
tonkonsten aldrig betydelse af konst och ett |
bestämdt innehåll.
(Forts.)
Operasäsongen i Italien.
Roma, Napoli etc.
Palermo Jan. 1901.
En inom den italienska musikvärlden
häfdvunnen plägsed, hvars ursprung
vi öfverlåta åt lärdare auktoriteter att
utröna, är, det flertalet af de
förnämsta operateatrarna börja sin säsong
under S. Stephanus’ protektion, enär
de efter att i regeln varit stängda
alltifrån påsktiden åter öppna sina
portar på bemälda helgons dag d. 26
December. Denna gång har själfva
Roma, som för öfrigt under senar
delen af förra året haft en mindre
betydande »stagione» i den lilla Teatro
Quirino, ingalunda gått i téteu. Af
där förekommande operanyheter är på
sin höjd en värd att omnämnas, den
uuge, lofvande tonsättaren Lozzis »Le
vergini» (»Jungfrurna»), hvilken,
försedd med en temligen underhaltig
li-brett, endast uppnådde tvänne
föreställningar och en »succés d’éstime».
Så mycket mera har operetten
florerat, samtidigt på två af hufvudstadens
mera betydande scener, Costanzi och
Nazionale. »Doyen’en » bland Romas
musik-dramatisk konsttempel,
Kommunalteatern Argentina, tyckes alltsedan
ett par år tillbaka saligen afsomnad,
och den förstnämnda bereder ej
förrän d. 17 januari åter fristad åt en
mera nobel sånggudinna, som då där
skall hålla sitt intåg med Mascagnis
nya opéra-comique »Le Maschere»
(»Maskerna»), jämväl afsedd att samma
dag f. f, g. framträda på tiljan i sex
andra af Italiens större teatrar, Regio
i Torino, Carlo Felice i Genova, Scala
i Milano, Filarmonico i Verona och
S. Carlo i Napoli. Efter sin senaste,
mindre lyckade säsong invigde
sistnämnda teater redan d. 20 i förra
månaden sitt nya spelår på ett verkligt
glänsande sätt med Puccinis »Tosca»,
hvars återgifvande af den synnerligen
begåfvade unga primadonnan Angelica
Pandolfini, napolitanarnes sedan
gammalt förklarade gunstling Fernando de
Lucia och den framstående
barytoni-sten Edoardo Camera i titelrollen samt
Marios och Scarpias partier i det hela
taget stod på samma artistiska höjd
som ifrågavarande verks tolkning vid
premieren i Roma. Det skedde också
under en sådan ledning som Leopoldo
Mugnones, hvilken teatern nu haft
lyckan erhålla till förste kapellmästare.
Med hänvisning till korrespondensen
härom i Svensk Musikt. (n:o 4 föreg.
årg.) må här endast framhållas, att
»Tosca» fortsätter sitt triumftåg öfver
Italiens scener, liksom i åtskilliga
andra städer Puccinis »Manon» och »La
Boheme», den senare bland annat å
Scalateatern i Milano. Så inledde
nyssnämnda »Tosca» jämväl den nya
operasäsongen i Modena, Piacenza,
Cagliari etc., och har redan med stor
framgång spelats äfven i utlandet, bl.
a. på kgl. teatern i Madrid. Detta
utgör ett otvetydigt bevis på den
genialiske maestrons snabbaframåtgående
samt att operan utgör höjdpunkten af
hvad han hitills frambragt. Huru
länge skall det månne dröja, innan
vederbörande hemma komma sig för
med att bereda vår allmänhet tillfälle
få njuta af hans senaste skapelse eller
öfverhufvud något af hans sångmös
alster? S. Carlos andra program
upptog Bellinis »Sonnambula», denna
älskliga, af härliga melodier uppfyllda
idyll, hvars skönheter på grund af
bristande stiltrohet i utförandet
numera tyvärr alltför sällan komma till
sin fulla rätt. Den ställer isynnerhet
stora fordringar på det i våra dagar
jämförelsevis så sällsynta »belcanto»,
särskildt i Aminas parti. För
detsamma hade teatern ock förvärfvat sig
en förträfflig representant i Regina
Pacini, en oaktadt sin ungdom
framför allt i Spanien, där hon kort förut
i rikt mått skördat guld och lagrar,
redan högt uppburen sångerska. Att
Italien är utomordentligt produktivt i
fråga om tenorer, är ett kändt och
erkäudt faktum. Efter att förut
huf-vudsakligen uppträdt med
ambulatoriska italienska operasällskap i
Grekland, Levanten etc. debuterade den
jämväl helt unge Giuseppe Anselmi
såsom Elvino, en roll, hvarför såväl
hans apparition som dramatiska och
musikaliska begåfning ypperligt lämpar
sig. Tack vare i främsta rummet
Mugnones öfverlägsna anföraretalang
gestaltade sig reprisen af
»Sömngån-gerskan» till en snart sagdt
mönster-giltig prestation, icke minst i fråga
om kör och orkester.
I öfverensstämmelse med gammal
S. Carlotradition är Napolis förnämsta
scen, med rätta renom merad för sina
lysande balettpantomimer, som sällan
saknas på något program — detta
må än upptaga en aldrig så lång opera
—, hvarför ock föreställningarna i
regeln, äfven om de börja kl. ‘/a
9, pågå åtminstone en timme efter
midnatt. Dessa hafva hittills utfyllts
af en från Winer-hofoperans repertoar
härrörande balett »Le scarpe rosse»
(»De röda skorna»), med af Raoul
Mader komponerad musik, särskildt
anslående genom sina originella och
rytmiskt liffulla ryska nationaldanser.
Till kompletterande af ofvanstående
strödda notiser må ytterligare nämnas,
att å resp. Fenice-, Scala- och Carlo
Felice-teatrarna i Venezia, Milano och
Genova utmärkta uppföranden ägt rum
af Wagners »Tannhäuser», »Tristano
e Isolta och »Crepuscolo degli dei»
(»Götterdämmerung»), hvarvid
särskildt hrr Kaschmanns Wolfram och
Rorgattis Tristan erhållit de
amplaste loford, samt att Massenets
»Cen-drillon»*) f. f. g. i Torino gifvits å dess
kgl. teater. Den illustre tenoren Bonci
har å förstnämnda scen firat
sannskyldiga triumfer i Bellinis »Puritani»,
och den jämväl för
Stockholmspubliken välbekanta Fausta Labia har i
Triest skördat en ny artistisk seger
såsom Desdemona i Verdis »Otello».
I Palermo, med en befolkning i det
närmaste lika stor som Stockholm,
spelar f. n. blott en enda teater **),
*) »Se Sv. Musiktidn.» 1899, n:o 13.
**) Oberäknadt ett »café chantant», hvarest
en ung, i våra varitéer for några år tillbaka
uppträdande svensk, John Lind, genom sina
verkligen fulländadt illusoriska
dansösimitationer utgör en af de främsta dragningskrafterna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
