Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 15 Februari 1901 - Axel Rundberg † - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dramatiska teatern oeh sedan superade
på en ölstuga, där sammanträffande
med bl. a. operasångaren Anthes. På
hemvägen hade han, säkerligen i följd
af påkommet illamående, vikit in på
gården till ett hus vid Sibyllegatan,
i hvars källartrappa han anträffades
död. Kväfuing genom något föremål
som fastnat i luftstrupen lär ha varit
dödsorsaken.
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. Teatern. Febr. 1. A un er. Den stumma
frän Fortid (Masaniello: hr Anthes, ciist;
Fenella: frk Strandin; Elvira: fru Östberg;
Alfonso, Pietro, Borella, Lorenzo, Silva: hrr
Nyblom, Sellergren, Söderman, Malmsjö,
Mau-dahl). — 2. /fule Symfonikonserten, I A. F.
Lindblad:Symfoni Ddur(manuskri]>t);2. Ruben
Liljefors: Konsert for piano (komponisten) oeh
ork.; 3 R. Wagner: »Klingsors Zaubergarten
und die Blumenmädchen» ur »Parsifal»; 4
Joh. Svendsen: Symfoni n:o 2, B dur, op. 15.
— Wagner: Tannhäuser (Tannhäuser: hr
Anthes, gäst; Wolfram: hr Forsell). — 4
Guonod: Faust. — 5. Wagner: Lohengrin
(Lohengriu: hr Anthes; Elsa: fru Strömberg;
Telramund, härroparen: hrr Söderman,
Lejd-ström). — 6. Mozart: Don Juan. — 7. Bizet:
Carmen (Don José: hr Anthes, gäst). — 8.
Nicolai: Muntra fruarna i Windsor (Fru
Ström, Fru Page, Anna Page: fruar Östberg.
Jungstedt, frk Karlsohn; Falstaff, Ström,
Page, Fenton, Spinker, Cajus: hrr Elmblad,
Söderman, Sellergren, Strandberg, Henrikson,
Grafström). — 10. Thomas: Mignon (Mignon:
frk Svärdström, fortf. deb.). — 11. E.
Hum-PERDINCK: Hans oeh Greta (Hans, Greta,
Gertrud, Pepparkakshäxan: fruar Jungstedt,
Hellström, frkn Hulting, Edström; Sandman,
Daggman: frkn Karlsohn, Fernqvist; Peter:
herr Lundqvist); Mascagni: Pä Sicilien
(Santuzza: fru Lindberg; Torrido: hr Nyblom).
— 12. Nordiska spelens föreställning (Tablåer,
gymnastik, dans, körsång etc.). — 13. ROSSINI:
Barbcraren i Sevilla (Rosina, Marcellina: fru
Hellström, frk Edström; Grefve Almaviva,
Figaro, Bartholo, Bazil, Fiorillo, en officer, en
notarie: hrr Strandberg, Forsell, Elmblad,
Vallgren, Grafström, Mandahl, Henrikson). —
14. Mozart: Figaros bröllop.
Vasa-teatern. Februari 1—14. Süllivan:
Mikadon (Naukipuh: hr Adami).
Svenska teatern. Febr. 1—14.
Folkunga-sagan. 3, 10. Weiser: Preciösa.
Olympia-teatern. Febr. 1—6. Zompe:
Fa-rinelli (Farinelli: frk Bidenkap) 9,10. Gustave
Kerker: Newyorks ros (»The belle of New*
York»), operett i 3 akter.
Vetenskapsakademien. Febr. 4. Konsert af
Georg Schneevoigt och fru Sigrid
Sund-gren-Schneevoigt.
Musikaliska akademien. Febr. 5, 7.
Konserter af Charles Gregorowitsch och pian.
Edv. Fazer.
Det gästspel hr Anthes började d.
22 jan. afslöts d. 7 d:s med hans
uppträdande som Don José i »Carmen»,
då den fulltaliga publiken med lifligt
bifall hyllade den ärade gästen, som
efter operans slut erhöll tre större
lagerkransar. Den indisposition, hvaraf
sångaren ännu led vid sin hitkomst
fortfor dock till en del under hans
härvaro, hvilket i synnerhet märktes
i »Den stumma», specielt i det svaga
utförandet af slummerarian, som ock
torde ha legat mindre väl för hans
röst. I »Lohengrin» återgaf fru
Nor-din-Strömberg d. 5 d:s med framgång
Elsas rol och hr Lejdströms röst gaf
god klang åt häroldens parti. Vid
4:e symfonikonserten d. 2 febr. hundra- j
årsdagen af A. F. Lindblads födelse, j
hedrades hans minne med att hans |
byst (densamma som vid förmiddagens j
minnesfest prydde foyern) omgifven
i af palmer var uppstäld i scenens fond
j och därmed att hans symfoni i D-dur
(manuskript) utgjorde konsertens första
nummer. Symfonien, om än icke ett
mera framstående verk, är af god
faktur och hållen i ädel klassisk stil
med anslutning till Mozart och äfven \
Mendelssohn. Börjande med ett
maestoso och allegro efterföljes detta af
j ett vackert andante, hvarpå följer ett
scherzo i menuettstil och som final
ett lifligt allegro. Programmets andra
nummer var en pianokonsert af hr
Ruben Liljefors (elev af
Leipzig-konser-vatoriet) som själf utförde principal- |
stämman. Kompositionen, i nyare stil
med ett drag af folkton särdeles i {
j början, är ett talangfullt arbete och |
I rätt underhållande om ock ej fritt
! från nutidsbegäret att göra effekt med
tvära harmonibrytningar. Konsertens
; tre satser bestodo af Andante, Andante
sostenuto och Allegro. Tonsättaren
visade sig som god pianist, ehuru man
kunde anmärka att anslaget i sista
I satsen icke egde tillräcklig styrka.
Konsertens tredje nummer,
trollträdgår-i den ur »Parsifal», förfelar ej att göra
effekt äfven lösryckt från vokal
framställning och scenisk bakgrund. Ett
värdigt slutnummer utgjorde
Svendsens friskt inspirerade, i alla delar
fängslande B-durs-symfoni. Hr Henne- |
berg var dirigent för aftonen och för- |
tjenade väl, liksom hofkapellet, det
lifliga bifallet från den fylda salongen.
I sagospelet »Hans och Greta» hade
titelrolerna nya innehafvare i fru
Jungstedt och Hellström, båda ypperliga i
sång som spel, mest kanske den
sistnämnda. Hexans svåra omelodiska I
parti återgafs med god röstklang,
äfven för första gången, af fröken
Edström. Hr. Lundqvists godmodiga,
dansande Peter var roande som förr,
frök. Hultings Greta litet för orolig
i sitt spel. »Barberaren i Sevilla»,
Rossinis glada buffaopera, har nu åter
upptagits; första gången på den nya
scenen. Operan gafs senast 1897 med
signor d’Andrade som Figaro, fröken
Petrini som Rosina och hr Brag som
Bartholo. Rosina återgafs • nu för
första gången af fru Hellström, som med
sin behagliga skalkaktighet, sin klara
stämma och lyckade koloratur väckte
lifligt bifall. Herr Strandberg fick
som vanligt föreställa grefve Almaviva
och gjorde nog sitt bästa därtill. Hans
vackra och koloraturmäktiga röst är
dock väl svag, och hans mimik stel
som vanligt. Skulle ej t. ex. hr Ny- i
blom vara en bättre representant för
den grefliga älskaren? Herr Forsell
sjöng Figaro, hans första debutrol,
och herr Elmblad Bartholo, båda på I
ett roande sätt. Herr Vallgren var
en god Bazil. Framställningen i sin
helhet saknade dock den rätta, lifliga,
konsekventa buffastil, hvarmed operan
förr gifvits.
Af operett-teatrarna håller
Vasatea-tern fortfarande »Mikadon» i farten.
På Olympiateatern har d. 10 d:s
Se-landerska sällskapet afslutat sina
mindre framstående föreställningar med
en amerikansk operett, »Newyorksros»,
som lär ha varit rätt underhaltig och
endast hann gifvas ett par gånger.
Fröken Bidenkap har varit teaterns
egentliga dragningskraft. På Svenska
teatern går »Preciösa» igen som
sön-dagsmatiné. Trots Webers vackra
musik förefaller den romantiska pjesen
alltför antikverad.
Herr och fru Schneevoigts enda
konsert var fåtaligt besökt. Vi ha
förut nämnt hur högt hr Schneevoigts
talang som violoncellist är uppskattad
i Tyskland, och han visade sig också
på denna konsert som en artist af
hög rang. Fru Sundgrén-Schneevoigt
har godt anseende som pianist i
hemlandet och hennes spel besitter alla
nyanser af mjukhet och styrka samt
mycket utbildad teknik och äfven smak.
Konserten inleddes med en sällan hörd
sonat för violoncell och piano af
Beethoven. Hr Schneevoigt spelade vidare
sonat af Boccherini (n:6 A-dur), Adagio
af Locatelli, Allemande af Corelli och
visade sin stora virtuositet i
rococo-variationer af Tschaikowsky samt
Tarantella, af Liszt. Fru S. spelade solo
Etude op. 44 n:o 7 (Ciss-moll) och
Fantasi op. 49 (F-moll) af Chopin
samt tre mindre betydande stycken,
Impromptu, Romans och Caprice af
Sibelius. Publikens bifall jemte flera
inropningar af konsertgifvarne vittnade
om det goda intrycket af deras
prestationer — Hr Gregorowitsch hade
ej heller särdeles talrika åhörare på
sina konserter, men så mycket större
visade sig dessas förtjusning öfver
hans fina konstnärliga spel. Mästerlig
teknik, ren och insmickrande ton
utmärker ock denne konstnär, som äfven
till sin personlighet gör behagligt
intryck. Af större nummer spelade hr
G. Vieuxtemps’ vackra A-moll-konsert,
Tartinis bekanta Sonat med »trille du
diable» och A-dur-sonat af Händel,
dessutom Air och Preludium af Bach,
stycken af ryska komponister, och
bland bravurnummer Schuberts »Biet»,
stycken af Saraste — bl. a. »Le chant
du rossignol»; spelad med glänsande
virtuositet — Chopin-Wilhelmj etc. Hr
Fazer skötte ackompagnementet rätt
tillfredsställande men gjorde ingen
lycka som solopianist.
––-^–––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
