Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 15 Februari 1901 - Musikpress och litteratur - Axel Rundberg †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket bifall. Hardangervalsen är, !
som namnet visar, en norsk
nationaldans, på livars utförande musikhäftet
lämnar en beskrifning af balettmästa- I
ren vid Göteborgs Dansinstitut och
balettskola, hr. O. Edlund, hvilken
använder hr Wejdlings musik till
valsen vid sina dansskolor.
I Knut Bäcks barytonsång är
Viktor Rydbergs vackra dikt i det
närmaste genomkomponerad. Endast två
af de elfva (8-strofiga) versarne äro
uteslutna. Tonsättningen är
talangfull, och det vore utan tvifvel af
intresse om sången i den ursprungliga
sättningen med
orkesterackompagne-ment kunde få höras på någon af
symfonikonserterna härstädes.
Den ofvannämnda Mässbokens
företal upplyser, att den ej afser att
undantränga den skatt af kyrklig musik,
som gifvits den svenska kyrkan i den
år 1897 utkomna Musiken till Svenska
Mässan, hvaraf Mässboken är ett
utdrag, utan endast att vara en hjälp- ’■
reda för organisten på sådana orter,
där resurserna äro små och man så- I
lunda är hänvisad till de enklaste me- j
lodierna och ringa liturgisk variation.
Bokens innehåll är följande:
Högmässogudstjänsten. A. Under hela
kyrko-året, utom Fastlagstiden och l:a
Böndagen. B. Under Fastlagstiden och
på l:a Böndagen. Nattvardsritual. i
Litanian. Bihang: Helig (Sanctus).
Alternativ, föreslaget af Kyrkosångens
vänners Centralkomité för
Fastlagstiden och l:a Böndagen. Något pris
på boken (42 sidd.) är ej utsatt.
»Ur svenska Musikens häfder», som
medföljer Svensk Sång, har i andra
arket följande illustrationer: Kungliga
teatern i Stockholm, miniatyrporträtt
af A. Hallén, I. Hallström, W.
Sten-hammar, L. Norman, Franz Berwald
och H. Alfvén samt något större
porträtt af Aug. Söderman och Jenny Lind.
På Breitkopf & Härtels förlag,
Leipzig, har utkommit
Zeitschrift der Internationalen
Musikgesellschaft. Jahrg. II. Heft. 5. Febr. 1901.
Inhalt: Julien Tiersot (Paris) : L’auteur du chant
de »la Marseillaise»; O. G. Sonneck
(New-York): Italienisch oder Muttersprache; E. L. I
Chavarri (Madrid): Le mouvement musical en
Espagne; Friedr. Spiro (Rom): Aus dem
römischen Musikleben; M. Chassang (Paris): Les
concerts ä Paris; Aufführungen ältere
Musikwerke, etc. (se Sv. M. T. N:o 1).
På J. Schubert & C:os (Felix
Siegel) förlag, Leipzig, har utkommit:
Führer durch den Violin-Unterricht.
Zweiter Band. Ein kritisches, progressiv
geordnetes Verzeichnis von instructiven, sowie von
Solo- und Ensemble-Werken für Violine, welche
vom Jahre 1885 bis zum Jahre 1900
erschienen sind. Nebst einem kurzgefassten
Repertorium der gleichzeitig erschienenen
Bratschen-Litteratur und einem bibliografischen Anhänge,
von Albert Trottmann, k. bayr. Professor
der Musik. I
I den ofvannämnda uppsatsen om
Marseillaisen söker förf. visa, att melo-
dien till sången verkligen är af
Rouget de Lisle (så skall namnet stafvas).
Man har nämligen påstått att
melodien skulle vara tagen från ett orato- J
rium »Esther» af en kapellmästare J.
B. L. Grison (f. 1746— t 1815,
»ob-scur») Mr. Tiersot anser däremot
troligt, att denne Grison intog den
populära revolutionssängen i början af !
sitt oratorium för att bereda detta
större framgång.
Tottmanns »Führer» är af dr
Lang-hans, violinist och musikhistoriker
(Berlin) rekommenderad åt alla
violinister, altviolister, musiklärare,
pre-parandskolor och seminarier. Boken
(440 sid.) innehåller: 1 Instruktiva
verk (Skalor, Etyder med eller utan
ackompagnement), 2 Solomusik (med
25 underafdelningar), 3
Ensemblemusik a) med piano, b) för
stråkinstrument, 4 Bihang: a) kortfattadt
re-petitorium af altviolin-litteraturen efter
samma indelning, b) kort bibliografiskt
bihang om
violin-undervisningsmetoder, — om violinens historia,
byggnad och behandling o. s. v. Pris å
boken är ej utsatt.
–––––-
+
Axel Rundberg.
Den 5 febr. afled härstädes
plötsligen regissören vid Vasa-teatern Axel
Rundberg.
Ernst Axel Rundberg var född
i Stockholm den 3 januari 1855.
Efter att 1874—79 ha varit elev vid
härv. konservatorium, där han tog
organistexamen, ingick han som elev
vid de k. teatrarne. År 1878
debuterade lian som Fenton i »Muntra
fruarna», erhöll samma år aktörsen-
Axel Rundberg.
gagement men öfvergick året därpå
till Nya teatern. År 1881 — 82 idkade
han sångstudier i Paris för
professorerna St. Yves Bax och Bussine. Vid
hemkomsten återengagerades R. vid
k. operan, där han äfven blef
sånglärare vid elevskolan.
År 1894 blef han operans förste
regissör, i hvilken befattning han med
stor energi verkade till 1897, då han
afgick på grund af skarpa, mot
honom personligen riktade
tidningsartiklar och missnöje med honom hos en
del af operapersonalen.
Bland hans roller vid operan må
utom Fenton nämnas Laertes i
»Mignon», Tybalt i »Romeo och Julia»,
Figaro i »Barberaren», Bazil i
»Figaros bröllop», Johan i »Blenda»,
Jonas i »Profeten», Danilowitz i
»Nordens stjärna», Lorenzo i »Fra
Dia-volo», Damian i »Trumpetaren från
Säkkingen», Stauff i »Diamantkorset»,
Riddar Tuve i »Den Bergtagna», Don
José och Smugglarhöfdingen i
»Carmen», Rudolf i »Vilhelm Teil»,
Mo-nostatos i »Trollflöjten», Don Gaspar
i »Leonora», Don Alvar i
»Afrikanskan», Lopez i »Jessonda», Borsa i
»Rigoletto», D:r Cajus i »Muntra
fruarna», Dickson i »Hvita frun»,
Barbarino i »Stradella», Miguel i
»Granadas dotter», Josef i »Bybarberaren»,
Cassio i »Otello», en af hans bästa
roller, m. fl. Hr Rundberg har äfven
uppträdt som Figaro i »Barberaren»
vid sidan af fru Arnoldson som gäst
1891. Partiet inöfvades af honom i
all hast, till följd af sjukdomsfall, och
han sjöng därtill secco recita ti ven på
italienska med fru Arnoldson. Hr R.
var en djupt musikalisk natur,
hvar-för han också var en god
ackompagna-tör och som sådan deltagit i flere
turnéer, särskildt med Arv. Ödmann och
Salomon Smith. Under flere år
anställde hr R. konserter med mycket
omväxlande innehåll och många
nyheter på programmet. Som sångare
ägde hans tenor en viss skärpa,
hvari-genom den mest lämpade sig för
komiska partier, hvilka också bäst
öfver-ensstämde med hans dramatiska
förmåga.
Efter sin afgång från operan
bosatte sig Rundberg i Wien och
verkade där ett par år som sånglärare
men återvände hit ånyo och var
sedan hösten 1899 anställd som förste
regissör vid Vasateatern. Jämte sin
verksamhet vid teatern har han
meddelat en rätt omfattande enskild
sångundervisning. Han var två gånger
gift, första gången med
skådespelerskan Helga Adamsen (numera fru
Ho-ving), andra gången med
operasångerskan Adéle Almati (1895).
Om hr Rundbergs slut har man
fått den upplysningen, att han, efter
att ha tillbragt eftermiddagen med
sina syskon, hos hvilka han bodde
vid Skepparegatan, på aftonen, som
det syntes, fullt frisk begaf sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
