Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följetong.
Tre bekanta gamla
musikmästare.
Skizz af
Elise Polko.
Efter Grauns död i Berlin, erhöll
Franz Benda kapellmästareplatsen år
1771, och här finna vi honom åter i
efter denna lilla afvikelse.
»Barn, musicera då!» ropade gamle
Benda från fönstret, »Juliane, du vet
ju att jag icke tycker om det
der hviskandet och smekandet. Ni
finna säkerligen nog tillfälle när ni
äro gifta att säga hvarandra ömma
saker. Det är synd att bortjollra en ,
så vacker dag; du kommer mig att
sakna all öfning. Fort, Reicliardt,
sätt dig vid det gamla skrället och I
ackompagnera flickan till den stora
arian ur Grauns »Tod Jesu». Hon
har sedan tre dagar studerat därpå,
och jag hoppas hon skall drägligt
sjunga den.»
Reichardt uppslog hastigt utan
motsägelse en tjock musiklunta, Juliane
— bekant som utmärt sångerska —
öppnade klaveret, men sprang först j
till fadern, den hon kärleksfullt tog i
sina armar. »Pappa! har du då glömt,
huru du en gång i ditt sköna
Böhmer-land med mamma pratat och gycklat?»
frågade hon så älskligt och
skalkak-tigt, att den gamle Benda smålog och,
utan att svara henne, klappade henne j
på kinden. Då Juliane skrattande |
och strålande åter skyndade till sin
fästman, följde fadersögat det täcka
väsendet, och han kände sig stolt och
glad.
Reichardt ackompagnerade den mak- j
tiga jubelarian:
>Singt dem göttlichen Propheten«,
och kapellmästaren dirigerade från
sin plats i fönstret.
Under det flickans undersköna fulla
stämma utbredde sig, och de
klingande ljuden stego mot höjden, stod
midt emot på kanten af nedersta
fön-sterhvalfvet till det pågående
nybygget en af de unga gesällerna med |
korslagda armar och hörde på,
hammare och slef hade fallit ur hans
händer. Då hans kamrater hvisslande
och skämtande fortforo att arbeta och
vid tillfälle gåfvo honom en knuff j
eller en brutal påminnelse, förblef
han orörlig och skådade på den
sjungande med vidt öppna ögon och )
sammanpressade läppar, livilka syntes
återhålla andhämtningen.
Det var en yngling med en Her- |
kules-gestalt, som högst räknade 17
år. Hans ansikte ägde icke något
utmärkande, dock var ögat stort och
klokt. Den gamle Benda hade redan
ofta observerat honom och var ibland
förargad öfver det beständiga
stirrandet midt öfver till honom, som han
i början icke ansåg för något annat
än ett uttryck af lättjefull nyfikenhet.
Sedan han likväl hade iakttagit, att
den unge muraregesällen endast
lyssnande hvilade, då musik gjordes hos
honom, och däremot kraftigt och
flitigt arbetade, när det i Bendas hus
ej var sång och spel, började
kapellmästaren att intressera sig för
honom. Han hade numera ett vaksamt
öga på honom och gladde sig
der-öfver, att den unge mannen såg så
förtjust ut och lyssnade, då Reichardt
öfvade sig, och hos sin blifvande
svärfar spelte på sin violin, fugor, livars
konstiga vindningar väl en musiker,
men icke gärna någon annan, med
uppmärksamhet och nöje följer.
Det lifligaste intresset visade dock
den unge muraregesällen vid Julianes
sång, människorösten syntes hos
honom framkalla den största
uppmärksamhet. Sjöng flickan, så var han
icke i stånd att vidare lyfta händerna;
tills sista tonen hade förklingadt, stod
han obekymrad för kamraternas
skymford och åtlöje i den ställning
vi förut beskrifvit. Sångerskan hade
vid det liärliga stället:
»Steig auf der Geschöpfe Leiter
Wie ein Seraph — steige weiter»
en verklig seraphisk oskuld och
klarhet i ton, ett så ädelt och eldigt
föredrag, och hon slutade med en så
af-rundad kyrkodrill, att själfva pappa
Benda sprang upp och ropade:
»Bravo». I samma ögonblick
uppsköt utifrån en kraftfull hand det
halft tillslutna fönstret; ett fullstänkt,
eldigt, ungt ansikte blef synligt, och
en grof hand, öfversållad med kalk
och murbruk, utsträckte sig. »Ack,
mamsell! det var ändå bra vackert!»
ropade en darrande röst, som, ehuru
rå, dock gaf en djup rörelse
tillkänna. »Jag måste säga eder det
och därtill räcka eder handen, annars
hade det verkligen kväft mitt hjärta.»
Juliane Benda kunde icke motstå
ett så ärligt loftal, och de goda
bedjande ögonen; skrattande sprang hon
till fönstret och räckte hjärtligen
fram sin vackra hand. Reichardt
hade lämnat klaveret och blef något
förvånad öfver den egna scenen;
Benda sköt sin dotter åt sidan, tog
det så nyss instuckna ansigtet mellan
sina magra händer, betraktade det
länge och utropade: »Unge man, en
gammal musikers öga misstager sig
icke så lätt; jag säger eder, ni har
icke valt det rätta yrket, ni tillhörer
af Guds vilja och med rätta vårt
handtverk!»
»Tror det själf ibland.»
»Nå så kasta ifrån er slefven, och
kom hit öfver till oss».
»Det låter nu icke mera göra sig,
far min tillåter det icke!»
»Huru heter ni då?»
»Carl Friedrich Zelter.»
(Forts.)
-vy
Från scenen och
konsertsalen.
Kgi. teatern. Mars 1C Meyerbeer:
Huge-notterna (Raoul: hr Kurt Sommer, sista
giist-upptr). -— 17, 25 boito: Mefistofelcs 18
Rossini: Barberen ru i Si ril la. — 19 Filharmo-
r.iska sällskapets extra-konsert. 1 Brahms:
Triumphlied; 2 Beethoven; Meerestille und
glückliche Fahrt; R. Wagner: Das Liebesmahl
der Apostel (Biträdande: hr Åke Wallgren,
dirigent: hr. E. Åkerberg) — 20 verdi: Aida;
Tablå: Verdis npotheos — 22, 30 Mozart:
Figaros bröllop (Susanna: frk: Svärdström,
deb.) — 23 Hc.mperdixoK: Hans oeh Greta
(Hans: frk Lindegren); Skuggbalett — 24 verdi
Trubaduren (Azucetta: fru Jungstedt, Manrico:
hr Ödmann) -—27 Doxizetti: Leonora
(Leonora, Inez: fru Jungstedt, frk Hallgren;
Al-fonso XI, Fernando, Balthasar, don Gaspar:
hrr Forsell, Ödmann, Sellergren, Ericson) —
28 Thomas: Mignon (Mignon: frk. Svärdström,
deb.) — 29 verdi : Rigoletto (Gilda: frk Gurli
Carlström, l:a deb.; Maddalena, grefvinnan
Ceprani, Giovanna, en page: frkn. Edström,
Lindegren, Fernqvist, Gaston; hertigen,
Rigo-letto, grefven af Monternne, Sparafucile,
Ma-rullo, Borsa, grefve Ceprano: hrr Ödmann,
Forsell, Lundqvist, Sellergren, Grafström,
Ericson, Mandahl)— 31 HaI.I.ÉN :
Waldemarsskat-ten (Ava: fru Hellström; Valdemar, Ung-Hans,
abboten, borgmästaren, Olof Eskilson, Ebbe
Strangesen, en härold: hrr Lejdströin,
Söderman, Sellergren, Lundqvist, Ödmann, Bratbost,
Mandahl; Bylgia, Unna, Duva, Dröfn: frkn.
Hulting, Hallgren, Lindegren, Edström).
Vasateatern Mars 16—31 J. Strauss:
Läderlappen. — 17, 24, 25 pi.anquette:
Corne-villes klockor.
Svenska teatern. Mars 30 Weber: Preciösa.
Vetenskapsakademien. Mars 19 fru dagmar
Möllers 3:e Norska romansafton. Biträdande:
hr Wilh. Stenliammar, — 26
aitlinkvartet-texs 4:e kammarmusiksoaré. Biträdande: hrr
M. Ahlberg, E. Borgstedt. 1. Brahms:
Stråksextett, G-dur op. 36; 2 L. Cherubini:
Stråkkvartett, Ess-dur, n:o 1 ; AV. Stenliammar:
Sonat för violin oeh piano, A-moll (manuskript)
— 28 Frk Valborg Aglins
kompositions-afton. Biträdande: fru Möller, hrr V.
Sten-lmtnmar, Tor Aulin, blandad kör.
Musikal, akademien. Mars 20. konsert af
Alexander och Lilli Petschxikoef.
Biträdande: hrr John G. Jacobson — 21 Konsert
af Emil Sjögren (egna kompositioner).
Biträdande : fru D. Möller, hr Th. Hofer: G. Bratt,
Tor Aulin, V. Stenliammar. — 24 Konsert af
Allmänna Sångföreningen. Biträdande: hr
G. Gentzel. Delsbostintan (fru Gavell);
dirigent: hr H. Berens. — 31 Svenska
Musikerföreningens 3:e orkesterkonsert. Biträdande:
hr C. F. Lundqvist, C. Lindhe; dirigent: hr
Tor Aulin. 1. J. A. Hägg: Nordisk symfoni,
Ess-dur (komp. 1870); 2. Haydn:
Violoncell-konsert. D-dur; 3. .1. Brahms: Tragische
ouverture, D-moll; 4. Aug. Söderman:
»Tannhäuser», ballad; S. Fr. Snietana: »Aus Böhmens
Hain und Flur», symfonisk dikt (n:o 4 ur
cykeln »Mein Vaterland»).
Till firandet af Verdis minne
uppfördes hans förnämsta operaverk »Aida»
efterföljdt af en tablå visande
mästarens byst, omgifven af grupper ur
lians förnämsta operor, under musik
bakom scenen. Två andra lians operor
ha sedan gifvits, däraf först
»Trubaduren», i hvilken hr Ödmann gjorde
sitt återinträde på operascenen efter
återkomsten från det norska sanatoriet.
Det säger sig själft att den omtyckte
sångaren vid tillfället blef mycket firad,
också klingade hans röst med samma
klarhet och styrka som förr. Sedan
har man fått återhöra »Rigoletto»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
