Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mönster-representation under Hofrath
von Schuch’s ledning och den utmärkta
orkestern förtjänar ett särskildt
omnämnande.
De enskilda solopartierna
innehades med få undantag som förut:
Grefvinnan — Frau Wittich, Grefven
— Scheidemantel (omväxlande med
Perron), båda utmärkta, ehuru den
senare är elegantare i det hela. Den
högt uppburna koloratursångerskan
Frau Abendroth var en förtrollande
Susanne, och nästan vid hvarje
representation måste den s. k. »Rosenarien»
bisseras. Hr Nebuschkas Figaro
räknas till hans bästa partier. Hr Brags
Bartolo var alldeles förträfflig liksom
hr Erls Basilio. Marcelline gafs af
fri. von Chavanne.
»Last but not least» må nämnas
frk Nast’s Cherubin, som i hvarje
afseende var förtjusande, den
behagligaste och vackraste Cherubin jag
någonsin sett, och därtill kommer, att frk
Nast särskildt sjunger Mozart alldeles
oöfverträffligt. Båda arierna bisserades.
»Die Verkaufte Braut» af Smetana,
den s. k. Böhmiske Mozart, är äfven
en glansföreställning.
Orkestern, som dirigeras af den
geniale kapellmästaren Gutzbach kan
där briljera liksom äfven kör och ballett
har rikt tillfälle därtill.
I solopartierna utmärka sig Frau
Krammer, hrr Giess wein, Nebuschka,
Wächter och framför allt lir Erl, hvars
komiska spel och sång i Wenzels parti
väcker stormande bifall.
Hr Höpfl’s Teaterdirektör är äfven
beundransvärd och i dansösen
Esma-raldas parti, som vanligen innehafves
af frk Nast, kunde operans »Prima
ballerina», den graziösa italienskan frk
Grimaldi, äfven dokumentera sig såsom
sångerska. Hennes sångnummer rönte
så stort bifall, att hon måste taga om
detsamma. Att dansen och spelet var
charmant är öfverflödigt att nämna.
Äfven den nye balettmästaren hr
Berger deltog i alla solodanser, som
före-kommo och hela balettcorpsen skördade
välförtjänt bifall.
Af äldre repriser märkes
»Postil-jonen» där hr Giessen är ny som
Cha-pelou. Hr Erl, som hitintills sjungit
partiet, var nu en utmärkt Marquis.
Fru Abendroth var i musikaliskt
af-seende en utmärkt »Magdalene». Hr
Brag, äfven ny såsom »Bijou» var
förträfflig i sång som spel, humoristisk
och roande som vanligt. I
sammanhang med hr Brags Bijou, nämner jag
samtidigt att hr Brag såsom Falstaff
i »Muntra fruarna», i skollärarens
8vårspelta parti i »Wildschütz» liksom
borgmästarens i »Czar och
timmerman» haft en afgjord framgång.
Särskild lofordas hans genomkomiska spel
i de Lortzingska operorna. Äfven
som Plumket har hr Brag fått
utmärkta recensioner; också kommer han
mer och mer in i repertoiren. Af
nyheter nämner jag i korthet den för-
tjusande baletten »Sylvia» af Delibes,
hvars uppsättning var lika glänsande
som i Paris. Musiken, graziös och
värdefull, bjuder på en mängd
skönheter i orkestern, som först
dirigerades af Hofrath v. Schuch sedermera
af dr Rabel. Sista aktens violinsolo
föredrages beundransvärdt af
konsert-mästarne Lewinger eller Bärtich. Äfven
flöjt och hornsolo af hrr Wunderlich
och C. Weimann förtjäna ett varmt
erkännande.
Dessutom förtjänar hela corps de
ballet stort beröm, specielt
balettmästare Berger och den talangfulle unge
hr Günther. I damsolodanser
excellerade frkn Grimaldi och Gäbler. Frkn
Korb och Teichmann hade tacksamma
partier utan dans. Det hela är af
briljant effekt.
Sista nyheten är Bungerts Nausikaa
hvartill oräkneliga repetitioner pågått
flere månader, och var premieren en
stor succés. Hufvudpartierna innehas
liksom i samme tonsättares »Odysseus’
Heimkehr» af hrr Scheidemantel och
i Wittich, hvilken för öppen ridå
mottog stormande applåder. Hrr
Forchhammer, Rains och Perron, frk v.
Chavanne, Wedekind och Fröhlich
innehade öfriga partier. Kompositören
Bungert, dirigenten Hofrath v. Schuch
och regissören hr Moris inropades c:a
30 gånger sedan ridån efter sista
akten gått ned. Operan är ett
jättearbete, och endast en opera såsom
Dresdens, hvilken arbetar med
fullkomligheter i hvarje afseende, ej minst
viktigt i dekorativt hänseende, kan våga
sig på inöfvandet af detta storslagna
men i utförandet svåra verk. En
sorglig tilldragelse, som skall nämnas i
1 slutet af detta bref, lämnar ett
vemodigt minne för Dresdener operans
publikum med afseende på » Nausikaa»
-premieren.
Till slut ett kort omnämnande om
minnesfirandet af den hädangångne
Verdi. Onsdagen den 20 mars gafs
Verdis härliga »Requiem».
Som inledning deklamerade eller
re-citerade hofskådespelaren Wieche ett
»Ode» af hr Hofrath Wolfgang Meyer,
den högt värderade dramaturgen vid
Kongl. Hofteatern. Detsamma
skildrade den store mästarens betydelse samt
den saknad och sorg hans bortgång
väckt i hela musikvärlden.
Requiemet redigerades af
generalmusikdirektören, Hofrath v.-Schuch.
Solopartierna innehades af Frau
Abendroth, som förtjänar ett särskildt
lof-ord, frk von Chavanne och hrr Giessen
och Rains, hvilka alla bidrogo till att
gifva det gripande verket det bästa
utförande.
Präktigt klingade de charmanta
körerna liksom det »Kungl. Kapellet»,
hvilket man kan säga är höjdt öfver
all kritik och allt lof. Scenen var i
öfrigt smakfullt smyckad med Verdis
byst, omgifven af sorgflor och
blommor. * ______
Adolf Gunkel f, född i Dresden
1866, königl. Sachs. Kammermusiker,
som kotnponeratoperan »Attila- (uppförd
i K. Opernhaus Dresden 1895),
orke-ster-suiter, lieder etc., blef på
hemvägen från Kongl. Opernhaus i elektriska
spårvagnen, linien
Schlossplats—Blasewitz, den 20 mars mördad i
närheten af »Weisses Schloss». Tvänne
revolverskott aflossades af fru Jahnel,
som i åratal förföljt honom med en
gränslös kärlek, och då den af
Gunkel blef obesvarad, fattade hon detta
hemska beslut. Hennes mening var
att sedan skjuta sig själf, men hon
hindrades därifrån af konduktören.
Fru Jahnels plan var att aflossa
revolvern i operan under premieren af
»Nausikaa», men då det var utsåldt
hus, kunde hon ej få så många
parkettplatser invid orkestern, som hon
behöfde för att ostörd begå sitt brott.
Jahnel har sedan 6 veckor sökt
denna lägenhet, och i en
blomsterbukett hade hon gömt 3 revolvrar.
Gunkel sörjes närmast af föräldrar, syskon
och en talrik vänkrets.
–––i—
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag
har utkommit:
för piano, 2 händer:
Hai.i.strom, Ivar: Valte Mélanrholique
komponerad på sjuksängen (december 1900).
Tillägnad d:r Henrik Berg. Pr. 1 kr.
Expeditionen af tidskriften »Ljus» har
utsändt:
Svensk Säng. N:o 10, innehållande: för
piano: Spansk och Österrikisk (Haydns)
nationalhymn; musik ur »Friskytten»; sång:
Brunting: Trubadur-sång (slut), Gust. Hiigg:
»Dagen somnar». — N:r 11, för piano: Alb.
Löfgren: Slädföre, mazurka elegante;
Folkvisa och Folkdans (4 nummer); Miklin, Joh.
(17G0—1803): Sonat; sång: »Dagen somnar»
(slut). — N:o 12. Grekisk och turkisk
nationalhymn; Miklin: Sonat (forts.); sång: 3
Folkvisor.
»Valse melaneholique» är en vacker
men, som namnet antyder, sorgbunden
hälsning från den gamle värderade
tonsättarens sjukläger. En elegisk
stämning genomgår valsen i sin
hel-» het, dock af bruten af ljusare dursatser,
och valsen slutar med durackord, som
vi vilja tolka såsom uttryckt
förhoppning om tillfrisknande, hvari vi
hjärtligen deltaga. Om valsens tillkomst
uppgifves att, under sistl. december,
då sjukdomen var som allvarsammast,
korsades tonsättarens hjärna af
motiven till denna komposition, hvilken
han därefter nedskref med blyerts.
Valsen, tillägnad prof. Hallströms
läkare, är till formen enkel och mycket
anslående. Den lär redan ha vunnit
stor spridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
