Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sopran och tenor, samt »Fem sånger
ur sagospelet Hin ondes snarors. Vid
den nyss skedda nationalsång-täflingen
voro två af de prisbelönta tio sångerna
komponerade af Hallström, nämligen
»O, sköna land i höga nord» och
»Sverige, fosterland, dig egna vi vår
sång», med text till den första af J.
E. Brunell, till den senare af hans
elev Oscar Bergström.
I utlandet har Ivar Hallström mest
gjort sig bekant genom »Den
Berg-tagna» (»Der Bergkönig»), som med
framgång uppförts i Köpenhamn,
München, Hamburg och Stuttgart, i först
nämnda städer redan 1876; äfven
kantaten »Blommornas undran» har
med bifall mottagits i Kristiania,
Leipzig och Frankfurt.
Vid världsexpositionen i Paris 1878
var Ivar Hallström kommissarie för
den svensk-norska musikafdelningen
och skötte denna befattning med
mycken skicklighet och kraft. Han
dekorerades då med franska hederslegionen
och bar för öfrigt flere svenska och
utländska ordnar. För några år
sedan erhöll Hallström
professorsvärdig-het och var sedan 1881 ledamot af
Göteborgs Vetenskaps- och
Vitterhetssamhälle.
Med tonkonsten, som han omfattade
med sådan kärlek och som var målet
för hans lefnads verksamhet,
sysselsatte han sig ännu på plågolägret
under sina sista lifsdagar. Nyligen
ha vi omnämnt den »Valse
melan-cholique», som han komponerade under
sin sista sjukdom och tillegnat sin
läkare. Men detta var dock ej hans
»sista musikaliska tanke». Efter denna
följde, som det berättas, hans
svanesång, en »Sång till min
sjuksköterska», hvilken den varmhjärtade
tondiktaren skref såsom en döendes tack*
till den som träget vårdat honom
under de sista månaderna af hans lefnad.
Ignace Paderewski.
Vår hufvudstad får i dessa dagar
— så vidt inga oförutsedda hinder
inträffa — tillfälle att för första
gången höra den världsberömde pianisten
Paderewski. Efter Anton Rubinstein
har väl ingen pianovirtuos vunnit
större rykte såsom sådan. Eugen
d’Albert skulle visserligen kunna
ställas främst bland nutidspianisterna i
fråga om mångsidighet, gedigenhet
och kompositionstalang, men
Paderewski lär i sitt spel ha en särskild
tjusningskraft, som hänrycker hans
åhörare. Han är, skulle man kunna säga,
bland pianisterna hvad Adelina Patti
är bland sångerskorna, också liknar
han henne däruti, att ingen af hans
1 medtäflare inbärgat rikare skördar af
sin konst och detta liufvudsakligen i
dollar-landet, där Patti samlat det
mesta af sina millioner.
Ignace Jean Paderewski är född
i Podolien d. 6 nov. 1860. Redan
vid 7 års ålder började han taga
pianolektioner af en lärare på platsen och
blef 1872 elev vid konservatoriet i
Varsjav. Han studerade därefter
inu-sik i Berlin för Fr. Kiel, Wüerst och
H. Urban, hvarefter han företog en
konsertresa i Ryssland, Sibirien,
Sla-vonien och Rumänien, då han endast
spelade sina egna kompositioner.
Sedermera verkade han 1879 —1883
såsom pianolärare vid
Varsjav-konser-vatoriet. År 1884 begaf han sig till
Wien för att ytterligare utbilda sig
i pianospelet under ledning af Th.
Leschetitzky och uppträdde där
offen-ligt 1887, dokumenterande sig såsom
en af sin tids förnämsta pianister. I
Tyskland konserterade han sedan
flerstädes, lät höra sig första gången
1889 i Paris oeh året därpå i
London, därefter besökande Amerika.
Öfverallt blef han mycket firad,
isynnerhet såsom Chopinspelare.
Han har egentligen därpå haft sitt
stamhåll i London men äfven
uppehållit sig någon tid i Paris.
Paderew-skis kompositioner, de flesta för
pianosolo, ha vunnit mycket bifall, och en
stor del af dem har utkommit i
Berlin. Bland dessa må nämnas/
Konsert, A-moll, för piano och orkester
(op. 1 7), Fantaisie polonaise sur des
thémes origineaux för piano och
orkester (op. 19), Sonat för violin och
piano (op. 13); för pianosolo: Deux
morceaux (op. 1), Elegie, Dances
po-lonaises (op. 5 och 9), Introduction
et Toccata, C kants du voyagenr (op.
8), Album de Mai (op. 10),
Variations et Fugue, Humoresques de
Con-sert (op. 14, 2 häften), Dans le désert
(op. 15), och Miscellanea (op. 16,
Legende 1 och 2, Melodie etc). Op. 5,
8 och 14 n:o 1 (Menuett) finnas
arrangerade 4-händigt samt äfven för
orkester, violin och piano etc. Af
sångkompositioner har man att märka:
Quatre Lieder (tysk, polsk och
engelsk text, op. 7), Six Lieder (op. 18,
tysk text och engelsk d:o).
Från konstnärens första
uppträdande i Amerika meddelar en tysk
musiktidning följande skildring:
Paderewski konserterade första
gången i Newyork under november 1892
i den stora, präktiga, flere tusen
personer rymmande »Carnegies;
musikhall» med biträde af Newyorks
symfoniorkester. Hela staden hade under
månader väntat på detta uppträdande,
förebådadt af lysande reklamer på
både engelska och tyska — denna
gången verkligen berättigade.
Andlös tystnad härskade i den
fyllda salongen, där rika bländande
toaletter beredde ögonfägnad. Då
öppnar sig dörren från förmaket till
konsertestraden och under lifligt
bifall framträder den bleke, publiken
redan med sitt yttre fängslande,
virtuosen. Med en blygsam, nästan
skygg men graciös bugning sätter
han sig ned vid Steinway-flygeln. Hur
Paderewski spelar? Utomordentligt,
genialt och oförlikneligt. Först
föredrog han en af Chopins
pianokonserter. En storm af bifall följde på det
fulländade utförandet. Efter det
ändlösa jublet spelade han ined tjusande
klangskönhet Liszts
»Campanella».Därefter följde sex stycken af Chopin,
däribland den stora Nocturnen i C-moll,
valsen i Ciss-moll, den stora Etuden
i C-dur och den berömda
Ass-dur-polonäsen. Med hvilken underbar
tonkolorit, med hvilken fin känsla
spelade han icke den än elegiska, än
dramatiska C-moll-nocturnen, med
hvilken elegans, med hvilket
tonraffinemang, hvilken grazie i anslaget återgaf
han ej den sköna Ciss-moll-valsen, hur
stormade icke den mäktiga
C-dur-Etuden fram för våra öron, hvilken
alldeles ny dynamisk och rytmisk
effekt nedlade han ej i de berömda
mazurkorna, hvilken tonfyllighet,
präg-nans och sträng rytmik ljöd ej i den
pompösa Ass-dur-polonäsen, som af
de flesta pianovirtuoserna spelas
alltför fort. I andra konsertafdelningen
spelade Paderewski sin egen
pianokonsert i A-moll. Denna konsert
innehåller så mycket nytt och intressant
i uppfinning och genomförande af
dess tema liksom i bländande
pryd-nadsverk, att man efter åhörandet af
densamma, så mästerligt föredragen
som den blef, måste erkänna
Paderewski äfven såsom en betydande
komponist. — Hänförelsen öfver
Pade-rewskis spel öfversteg alla gränser,
och hans därefter följande turné i
Amerika var ett enda
sammanhängande triumftåg.
Paderewski har nyligen fullbordat
en opera i tre akter, på hvilken han
arbetat i flere år. Den bär namnet j
»Mauru» och behandlar ett slaviskt
ämne. Libretten säges vara af en
landsman till komponisten, enligt en
annan uppgift författad af honom
själf. Operan kommer troligen att
först uppföras i Dresden.
Vi kunna tillägga att Paderewski
äfven gjort sig känd som god lärare
och en bland hans elever är vår
här-städes verkande, framstående pianist,
Lennart Lundlerg. Paderewski är
icke blott en stor konstnär utan ock
en förträfflig människa med ett hjärta
af guld. Hans frikostighet och
välgörenhet är storartad och han visar
sig mycket älskvärd i sitt umgänge
med människor.
Med ovanligt intresse motses här
den berömde pianistens första
kon-serterande i den svenska
hufvudsta-den, och önskligt vore, om man
äfven kunde få höra honom på Kg},
teatern spela några större verk med
orkester. Tillfälle därtill torde
kanske sedan icke så snart erbjuda sig.
––-^––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
