Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfra lyckan. Han anländer till kusten,
en fiskarebåt linser segelfärdig att gå
till England, han anhåller att få göra
sällskap. ITng, som lian var, och stark,
mottogs han; man stiger ombord,
och nu se vi vår orgelvirtuos
förvandlad till fiskare.
Hade fasta landet visat sig honom
ogunstigt, så blef honom hafvet det
icke mindre. Nära målet för sin resa,
i sikte af det land, dit han längtade
med hela sin själ, uppväxte en
våldsam storm, som kastade mot stranden
den bräckliga farkosten, och krossade
den mot klipporna. I detta
förskräckliga ögonblick måste Froberger länge
kämpa mot vågorna, innan han
lyckades nå detta efterlängtade land, där
han skulle söka lycka och ära.
Men i hvilket tillstånd anlände han!
Under den förtviflade brottningen med
det uppretade hafvet hade hans sista
guldmynt försvunnit. Ensam på en
främmande kust, utblottad på allt,
återstod honom blott ett enda medel att
komma till London, det nämligen att
anlita allmänua välgörenheten, och att
tigga sig fram. Förkrossad vände han
sina steg mot den omätliga staden, dit
han ankom en afton, vid den
inbrytande natten, höljd i trasor och
dignande af trötthet.
Irrande kring att söka en
tillflyktsort för natten, hör han på afstånd de
mejestätiska tonerna från en orgel.
Han stannar; hans ögon fyllas af tårar,
och djupa suckar pressas ur hans
bröst. Han tycker sig icke mera vara
ensam i världen. Hopen, som tränger
sig fram på denna gata, och som han
ser för första gången, är honom nu
icke mera främmande. Dessa
människor, som gå honom helt nära förbi,
tyckas honom icke mera obekanta; de
synas honom vara hans vänner, hans
bröder: han vill trycka deras händer!
Med glädje och förtjusning går han
emot dessa honom så kära ljud, som
nu tona helt nära honom. Utmattad,
andfådd, anländer han framför
West-minsterdömen, därifrån denna mäktiga
stämma utgick, som ingaf honom tröst;
— han störtar in i templet.
(Forts.)
♦
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern. Maj 1. Boito: Mefistofeles
(Margareta: frök. Olga Berg, deb.) — 2. Ii.
Wagxer: Vnlkyrian (Hunding: hr Sellergren.)
— 3, 13. Bizet: Carmen) Don José: hr Villi.
Herold,3/s 1’Stn giistupptr.) — 4. Mozart: Don
Juan (Guvernören: hr Ernst Svedelius, l:sta
deb.) — 5. Gounod: Faust (Faust: hr Herold,
giist; Margareta: fru Lindberg; Mefistofeles,
Valentin: hrr Sellergren, Landquist.) — G.
Acber: Fra Diavolo 8. Leoxcavai.i.o :
Pajazzo (Canio: hr Herold, giist; Nedda: fru
Hellström; Tonio, Beppe, Silvio: hrr
Lejd-ström, Nyblom, Mandahl); Mascagxi: Pä
Sicilien (Toriddo: hr Herold, giist.) — t). Gor-
xon: Romeo och Jtdia (Julia: frök. Carlström,
deb.; Stefano, Gertrud: fr Fernqvist, fru
Strandberg; Bomeo, Capulet, Tybnlt, prins Paris,
pater Loren/.o, hertigen, Mereutio, Benvolio:
hrr Malm, bundqvist, Bratbost, Nvblom,
Sellergren, Lejdström, Söderman, Henrikson.) —
11. Mozart: Figaros bröllop. — 14. Vkrui:
Aida.
Vasateatern Maj 1—14 L. Gaxxes:
Gyek-larebandet; 5, 12 Stratss: TMdcrlappen
(van-tiné.)
Musikal, akademien. Maj 7 Fii.harmoxiska
sXi.i.skai’Kts 3:dje abonnementskonsert.
Biträdande: solister: fruar Hellström, Afzelius; hrr
Malm, Wallgren, Sjöberg, dr Bratt; kg.
hof-kapellet. Dirigent: hr Er. Åkerberg.
Program: Gunnar Wennerberg: »Jesu dom»,
oratorium i 2 afdelningar. — 12 Matiné af
hr Oscar Bergström. Biträdande: frk. Gurli
Carlström, brr L. Zetterqvist, Ax. Ringvall,
Adrian Dahl.
Tenoren Vilhelm Herolds gästspel
å kgl. teatern har varit en enda rad
af triumfer för den danske sångaren,
som först presenterade sig som Don
José i »Carmen» och sedan har
upp-trädt i »Faust», »Pajazzo», »På
Sicilien» och »Lohengrin». Hans behagliga
röst med barytontimbre sköter han
konstnärligt, den är välljudande äfven
vid forcering i höjdläge och
intonationen är perfekt. Endast vid sista
uppträdandet, såsom Lohengrin,
märktes någon osäkerhet härutinnan, men
den berodde på en indisposition,
hvilken också föranledt ett uppskof i
gästspelet. Hr Herold är en dramatisk
sångare i främsta rummet och återger
sina resp. roller med ypperlig
omväxlande karaktäristik, den mest
uttrycksfulla mimik och ypperlig maskering.
Hans passionerade spel som Don José,
och Canio är lika beundransvärdt, som
hans ädla hållning i Graal-riddarens
gestalt. Det saknas oss utrymme att
här påpeka några särskilda
glanspunkter i hans framställningar. — En
ny debutant, hr Svedelius, har
fram-trädt som guvenören i »Don Juan»,
begåfvad med god röst. Vid en ny
debut få vi närmare yttra oss om hans
förmåga som operasångare. Fröken
Olga Berg har haft en andra debutrol
som Margareta i »Mefistofeles», men
vid denna voro vi förhindrade att
närvara. Ännu en ny debut har varit
fröken Carlströms med den kvinnliga
hufvudrolen i Gounods »Romeo och
Julia». Vid hennes första debut som
Gilda i »Rigoletto» nämndes att rösten
icke hör till de stora, den gör sig
emellertid rätt bra gällande, särdeles
i höjden, och anlag för koloraturen
saknas icke, såsom man äfven nu
kunde finna i valsarian. Hon gjorde
i det hela ett behagligt intryck äfven
i den dramatiska framställningen. Hr
Malm sjöng första gången Romeos
parti, vackert och musikaliskt;
apparitionen är dock mindre fördelaktig
för rolen än hr Ödmanns. Nya i sina
roler voro hrr Bratbost och Nyblom.
Hr Söderman sjöng Mabvisan med lätt
och dramatiskt föredrag, sällan stördt
af ansats till de mindre behagliga
struptoner, som vid forcering skada
hans för öfrigt vanligen goda fram-
ställning. Vid ett följande uppförande
af operan återinträdde hr Ödmann som
Romeo och blef entusiastiskt hyllad;
hr Forsell återgaf första gången
Mer-cutios parti med stor framgång.
Reprisen af »Valkyrian» skall i nästa
nummer omnämnas. Filharmoniska
sällskapets sista konsert gafs för nära
fullt hus och åhörarnes intresse för
det framförda nya oratoriet »Jesu
dom» af G. Wennerberg ådagalades
genom lifligt bifall, förnämligast vid
konsertens slut, då den närvarande
åldrige tonsättaren hyllades upprepade
gånger, till slut äfven med ett
fyrfal-digt hurrarop på uppmaning af
sällskapets ordförande, öfverintendenten
Burén. De utmärkta solisterna
er-höllo ock sin del af bifallet och fingo
mottaga tonsättarens tack. Dirigent,
kör och orkester fyllde berömligt sina
uppgifter.
Oratoriet, för hvars innehåll endast
i stor korthet kan redogöras, börjar
högtidligt med en koralsats för
basuner. I första afdelningen må af
framstående nummer påpekas n:r 3
»Gö-rer portarne höga» (sopransolo o. kör),
n:o 5 Hosianna (folkets kör), n:o 7
lärjungarnes fugerade kör, n:o 12
vittnenas lifliga framställning och
Jesus’ vackra solo »Du sade det», med
liarpackompagnement; i andra
afdelningen: n:o 5 Judas klagan: »Jag
hafver illa gjort», n:o 8 Pilatus’ fråga
till folket och dess kraftiga svar:
»Barrabas». Särdeles vackert är
följande nummer: »Jerusalem i öfverdåd»,
likaså altsolot: »Se människan».
Verksam är äfven den stilla slutkören som
ändas med kort barytonsolo »Herre
forbarme dig öfver oss». Oratoriet är
hållet i en enkel, religiöst stämningsfull
stil; texten är bibelns jämte inflätade
koraler. Till omväxling har
tonsättaren infört i l:sta afd. en trio af
lif-ligare natur, samtalet mellan »Petrus
och tjänstekvinnorna», som dock står
något isolerad genom sin
operamäs-sighet. Instrumentationen är särdeles
klangskön och verksam i användandet
af basklarinett och andra
träinstrument, kontrabas-pizzieaton och harpa
etc. Det kontrapunktiska arbetet är
otvunget, körerna, särdeles de
manliga, väl och praktiskt skrifna.
Musikpressen.
Expeditionen af tidskriften »Ljus» har
ut-sändt:
Svensk Säng n:r 16, innehållande för piano:
Frans Rerwald: Tema med variationer (forts.);
sång: Ang. Elina: I Gondolen; Karl Valentin:
Agnes; — n:r 17 för piano H. T. Manicus:
På Vårsidan; H. P. Johnsen (1717—1777)
Sonat; sång: Valentin: Agnes (forts.);
Folkvisa och folkdans: Harpans kraft. Stige lille.
Allt uppå himlens fäste; — n r 18 för piano:
Vingåkersdansen, Daldansen; Frän Stockholms
opera: säng: Hymn ur »Gustaf Vasa» af
Naumann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
