Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tåget svajade Upsala studentkårs
standar och efter detta de höga na- !
tionsfanorna. Genom talrika folkska- [
ror framgick under klockringning
tåget, i hvilket man såg representanter
i för akademier, universitet och högre
I skolor, länets stater och kårer m. m.
konungen och drottningen represente- ]
rades af riksmarskalken, frih. v. Essen.
Till sorghögtiden hade för öfrigt
infunnit sig öfverbibliotekarien, grefve
Snoilsky, v. precidenten för Fria
konsternas akademi, frih. Ehrensvärd,
länets höfding Sjökrona, biskop Kaiser
jämte konsistorieledamöter och
elementarskolans lärare i Skara,
ordföranden i länets hushållningssällskap,
grefve Gilbert Hamilton m. fl.
godsägare, en del präster, stadens
borgmästare etc.
Under orgeltonerna af Nordqvists
sorgmarsch intågade processionen i
kyrkan, hvars altarrund var öfvertäckt
af praktfulla kransar; mot katafalkens
fot stödde sig en storartad lagerkrans
från Svenska akademien. Framme i
koret stodo fanbärarne på båda sidor >
om den endast med en enkel
eklöfs-girland på den svenska
sidenflaggan smyckade kistan. Främst stod
Västgöta nations fanbärare, den
nation Wennerberg tillhörde i Upsala.
Efter det en damkör från
orgelläktaren uppstämt psalmen 487, v. 1,
förrättades jordfästningen af kyrkoherden
Elfman, som bl. a. uttalade följande
sanna och vackra ord: »Att allt är
underkastadt förgängelsens lag träder
tydligt fram inför en bår, där stoftet
af en bland vårt fosterlands mera
betydande och berömda män, en af dess
ädlaste söner, hvilar, stoftet af en
man, som icke blott i trohet och
kärlek tjänat sin konung och sitt land,
utan, som genom sin rika
personlighet spridt glädje och uppbyggelse |
bland hela vårt folk.» Under akten
sjöngos respensorierna af kyrkoherdar
från altaret och från orgelläktaren af
den aflidnes brorsdotter, den
begåf-vade tonsättarinnan frök. Sara
Wennerberg, som äfven sjöng solot i därpå
följande Davids 39:e psalm i
Wenner-bergs sättning. Efter »välsignelsen»
sjöng en tredubbel kvartett
Upsala-sångare under ledning af dir. mus.
Iv. Hedenblad Josephsons Requiem
och till sist, efter damkörens utförande
af ps. 487 v. 7, Geijers »Stilla
skuggor». — Bland de otaliga kransarne |
märktes sådana från svenska
konungafamiljen, från kronprinsessan af Dan- I
mark, från Svenska och Musikaliska
akademierna, från Konstakademien,
Västgöta och Smålands nationer i
Upsala, Upsala och Lunds studentkårer,
ecklesiastikdepartementet, Sällskapet
för svenska kvartettsångens
befrämjande och från dess styrelse, från
andra svenska sångföreningar etc. etc.
Ett extratåg under trafikdirektörens
ledning förde sedan Wennerbergs stoft
till dess sista hvilorum. Vid ankom-
sten till Skara hade studenterna
samlats å perrongen och uppstämde vid
extratågets afgång »Hör oss Svea».
Under uppehållet i Skara höllo
studenterna sedan i den vackra
domkyrkan en sorggudstjänst in memorian
med utförande af »Integer vitæ»,
»Mitt lif är en våg», och »Eolstoner»
samt »Stilla skuggor».
Efter extratågets ankomst till
Hults-fred i Småland fördes kistan vidare
på en med granar och blommor prydd
vagn. Vid Ankarsrum mötte brukets
disponent och öfriga tjänstemän,
arméns och flottans kontrollofficerare,
samt andra ortens honoratiores jämte
stora människoskaror. Med tåget följde
den dödes närmaste anhöriga. Från
stationen var vägen ett stycke fram
smyckad med äreportar och
blomsterdekorationer. Hela den 18 km långa
vägen till Odensvi kyrkogård var
dessutom beströdd med granris. På
kyrkogården nedsattes kistan vid
sidan af Wennerbergs makas stoft. Bön
hölls vid grafven af församlingens
pastor.
Mer än en gång har
Wennerbergs bild och biografi varit synlig i
dessa spalter och senast i 15
majnumret med anledning af festen för
| honom i Upsala, då »Gluntarnes»
50-! års-jubileum firades; emellertid må
denna nekrolog upptaga några
kortfattade erinringar om den mångsidige,
snillrike och märklige mannens lif och
lifsgärning, hvarvid här naturligtvis
hufvudsakligen hans verksamhet på
tonkonstens område må tagas i
betraktande. Hvad denna beträffar äro den
geniale tonsättarens förnämsta verk
för allmänt kända och värderade att
här behöfva karaktäriseras, dock må
en öfversikt af dem lemnas, men först
några biografiska data.
Gunnar Wennerberg, son af
kyrkoherden Gunnar W. och hans
maka Sara Margareta Klingstedt,
föddes i Lidköping d. 2 okt. 1817.
Efter att ha genomgått Skara läroverk
blef han student i Upsala d. 28 no v.
1837. Han blef 1845 filosofie
magister och 1846 docent i estetik vid
Upsala universitet, d. 11 juli 1849
erhöll han lektoratet i filosofi vid Skara
gymnasium. Af sin gynnare kon. Karl
XV kallades Wennerberg 1881 till
Stockholm, såsom tillämnad intendent för
nationalmuseum, en befattning, som
han dock ej kom att öfvertaga. I
stället utnämndes han sept. 1865 till
expeditionssekreterare och byråchef i
ecklesiastikdepartementet och blef 1870
efter F. F. Carlsson
ecklesiastikminister, kvarstannande i ministeren till maj
1875, hvarefter han blef landshöfding
i Kronobergs län. År 1876
inkallades han till ledamot af första
kammaren, där han allt sedan verkat. 1888
—91 satt han åter på
statsrådstaburetten såsom chef för sitt gamla de-
partement och drog sig sedan tillbaka
med pension, fortfarande bosatt i
huf-vudstaden. Många utmärkelser ha
naturligtvis tillfallit den snillrike,
verksamme och högt uppsatte mannen.
Redan 1850 blef han, vida bekant för
sina »Gluntar» och sångkörer, invald
till ledamot i Musikaliska akademien,
blef 1866 en af de aderton i Svenska
akademien och 1871 hedersledamot af
Fria konsternas akademi. Höjden af
yttre utmärkelser nådde Wennerberg,
då han d. 1 dec. 1890 blef riddare och
kommendör af K. M:ts orden. Vi
hänvisa för öfrigt till biografien i
majnumret, där »Gluntarnes» tillkomst
utförligare omnämnes, denna snillrika
samling af 30 duetter för bariton och
bas (»magistern» och »Glunten»),
skildrande studentlifvet på hans tid i
Upsala, och i hvilka den kvicka
dialogen mästerligt omsatts i toner.
Sångerna blefvo vid utgifvandet på
titelbladet tillegnade Otto Beronius
(»Glunten ») och deras ackompagnatör, Eugene
von Stedingk.
Bland Wennerbergs tonsättningar,
hvilka vi nu gå att betrakta, intager
»Gluntarne» genom sin originalitet
onekligen det främsta rummet, därnäst
är det hans ypperliga fosterländska
körsånger, hvilka gjort honom mest
bekant som tonsättare. Några af dessa
ha tillkommit före oller samtidigt
med »Gluntarne», hvilka uppstodo
från hösten 1847 och afslötos i
början af 1850 efter flyttningen till Skara.
Äldre än dessa äro ock hans s. k.
»Buffa-trior» för tenor, baryton och
bas, äfven de skildrande det fria
studentlifvet, och hvilka komino till åren
1846—47 samt under titeln De tre
utgåfvos kort efter »Gluntarne».
Året efter »De tre» utkommo (1852)
hans vackra nio trestämmiga
serenader för två tenorer och en bas (»Ack,
säg mig hvar är du» — »Vakna upp!»
— »Darrande ton» — »Tindrande
stjärna» — »Minns du den gången»
— »Far då väl» — »O, se ej så» —
»Klagande sång» — »God natt, god
natt.») I början af 1850- talet
började också solosånger och duetter för
mans- och fruntimmersröster att
ut-gifvas. Till hans äldsta kompositioner
äro flere af de ypperliga,
fosterländska körsångerna att räkna. Af dessa
utkommo i samlingen »Odinslund och
Lundagård Svensk Frihetssång:
»Frihet bor i norden», Kung Oscars fl)
valspråk: »Bjöd så i Thule»,
Fanmarsch: »Stå stark du ljusets
riddar-vakt» (ord af J. Nybom), Nordisk
studentsång: »Framåt på ljusets bana»,
Marsch: »Om alla strängar på den
svenska luta nu vore lika många
svenska svärd» (1848, ord af Nybom),
Hymn: »O Gud, som styrer», t Hur
länge skall i norden den döda frid
bestå», Trum-marsch: » Tram, tram...
trumman går», Fladdrande fana,
Marsch: »Hör oss Svea»,
Skarpskytte-marsch: »I gevär livar man». I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
