Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan, efter kort praktik som läkare,
till scenen. Redan förut hade han
såsom konsertsåugare pröfvat sina
krafter i Leipzig och Halle. Hans
konstnärliga verksamhet förde honom till
städerna Detmold, Aachen och Breslau,
i hvilken sistnämnda stad han i 5 år
hade anställning. I egenskap af
konsert- och oratoriesångare har han
blif-vit kallad till åtskilliga städer, såsom
Berlin, Leipzig, Dresden och äfven till
Köpenhamn. Sommaren 1899 erhöll
han den ärofulla inbjudningen till att
i Bayreuth utföra Loges parti i
»Rhein-gold», hvilket han, som sagdt äfven
sjungit detta år.
Samma stora framgång han med
detsamma skördade i Bayreuth vann
han sedan därmed i Wien,
Magdeburg, Stuttgart, London, etc. Af
andra partier, som tillhöra hans nästan
hela tenorfältet omfattande repertoar,
kunna nämnas: Faust, Florestan,
Lo-hengrin, Erik (»Flygande
Holländaren»), Siegmund, Siegfried, Fra
Dia-volo, Josef, Eleazar, Max, Tamino, etc.
och de båda hvari han här låtit höra
sig.
D:r Briesemeister är för öfrigt en
sympatisk personlighet, och vi önska,
att han må finna sig väl i vår
huf-vudstad, medförande endast angenäma
minnen därifrån.
t Hjalmar Håkanson.
Musikaliska akademien har under
detta år förlorat flere af sina
ledamöter och dess konservatorium mistat
först sin direktör, Rubenson, och
under sommaren en mångårig lärare, i
det Hjalmar Håkanson, sånglärare vid
detsamma, efter en längre tids
sjuklighet afgick med döden d. 3 juli.
Hj almar Emanuel Håkanson
föddes den 30 sept. 18-14 i Öregrund.
Vid 16 års ålder ankom han till
Stockholm, blef 1861 elev vid Musikaliska
akademien och tog 1870
musikdirek-törsexamen vid dess konservatorium,
såsom det från 1867 benämnes.
Musikal. akademien residerade då i
Kir-steinska huset vid Klara Strandgata
(där nu hotell Continental är beläget),
och på Baucks aftonföreläsningar i
musikens historia, illustrerade af
musik, fick den talrika publiken ofta höra
hr Håkansson, en ung ljnslockig
sångare, som genom sin vackra stämma
och musikaliskt föredrag blef mycket
uppmärksammad.
Innan Håkanson tog sin
direktörs-examen debuterade han den 8 mars
1868 på kgl. teatern såsom Papageno
i »Trollflöjten» och fästades sedan vid
dess lyriska scen, där man ännu i
slutet af maj 1888 finner honom
uppträda såsom Brahmas öfverstepräst i
»Afrikanskan». Följande spelår sak-
nas hans namn i förteckningen öfver
operapersonalen. Vid operan
tjänstgjorde hr Håkanson flitigt och har
väl där utfört ett 40-tal partier.
Utom i de ofvan nämnda partierna
har han, att först nämna sådana af
allvarligare art, där uppträdt som
Ca-pulet i »Romeo och Julia», Kuno i
»Friskytten», Gessler och Melchtal i
»Teil», Ulf i den »Den bergtagna»,
Sven Grate i »Blenda», don Diego i
»Afrikanskan», Fernando i
»Trubaduren», Estevan i »Den beslöjade
sångerskan», kung Henrik i »Lohengrin»,
Jakob i »Josef i Egypten» Daniel i
»Vattendragaren», grefven i »Figaros
bröllop», Wagner i »Faust», Ramphis
i »Aida», Biterolf i »Tannhäuser»,
Oberthal i »Profeten», S:t Bris i
»Hu-genotterna», Colonna i »Rienzi», grefve
Raimond i »Vikingarne», Jarno i
»Mignon», Gregor i »Karpathernas
ros», Paris i »Romeo och Julia», Selva
i »Den stumma», Zuniga i »Carmen»,
Belcor i »Kärleksdrycken» och Max i
»Alphyddan»; vidare, i mera komiska
roler, som Mazetto i »Don Juan»,
Ström i »Muntra fruarna», Bartholo i
»Figaros bröllop», och under skepnad
af värdshusvärd — en figur, som på
scenen nästan alltid hör till de
komiska — har han framträdt som Girot
i »Duellen», Matheo i »Fra Diavolo»,
Nicolas Pariset i »Guldkorset» och
mäster Reynhold i »Nordens stjerna».
Några andra mindre roler förbigå vi.
I fråga om direktör Håkansons
j musikaliska verksamhet för öfrigt kan
nämnas, att han under fyra år varit
sånglärare vid Stockholms gymnasium
och såsom sådan äfven tjänstgjort i
Nya elementarskolan och andra skolor.
Därjämte har han i sju år varit Gustaf
Mankells (död 1880) vikarie som
organist i Jakobs kyrka, vid hvilken
lian från 1870 varit kantor. År 1875
blef han lärare i elementar-,
kyrko-och körsång vid konservatoriet.
Såsom sånglärare har hr Håkanson
utvecklat stor verksamhet, och bland
hans mera bemärkta elever må
nämnas Anna Klemming, den omtyckta
operasångerskan, som undervisades
af honom först ett år privat och
sedan vid konservatoriet i öfver fem år.
En annan begåfvad elev till honom
var den tidigt bortryckte
barytonsångaren Erik Johansson, hvilken å k.
operan 1883 debuterade som Figaro
och Leporello. Som tonsättare har
direktör Håkanson föga verkat. Hans
kompositioner, livaraf inga utgifvits,
höra hufvudsakligen till kyrkomusikens
område. .
Sedan 1882 var Hjalmar Håkanson
ledamot af K. Musikaliska akademien.
Gamla och nya
Wenner-bergs-minnen.
Det var i slutet af 1840-talet, såsom
gymnasist i Skara, jag gjorde
bekantskap med Gunnar Weunerberg. Den
gamla lärdomsstaden på
vestgötaslät-ten, i Palmblads geografi beskrifven
som »liten, krokig och ful», hade dock
på ömse sidor om den rätt breda
och raka i torget utmynnande
skolgatan ett par byggnader, som andra
städer kunde ha önskat sig, nämligen
den präktiga domkyrkan och
läroverk sluiset. Den förra var äfven den
tiden imponerande, ehuru tornen,
genom eldsvåda för längesedan beröfvade
sina spiror, sågo stympade ut och
derför fått vedernamnet »Skara byxor».
Byggnaden för skola och gymnasium
var ett ^vackert två våningshus af gult
tegel. Från en annan sida af torget,
midt emot rådstugan, mynnade en
annan, smalare gata, och vid denna,
ej långt från torget, låg ett rödmåladt
tvåvåningshus med tillhörande större
gårdsplan och trädgård. Här
residerade en ståtlig dam, mamsell Betty
Ekström, som hade det förnämsta
spiskvarteret i staden för skolans lärare
och lärjungar och äfven hade sådana
till hyresgäster, d. v. s. inackordering
»i ett för allt». Under sin vistelse
vid Skara skola hörde Wennerberg
till de sky.ddslingar, som omhuldades
af denna respektingifvande men på
j det hela vänliga dam. Det var år
1829 Gunnar Wennerberg intogs i
Skara skola, där han 1833 blef
gymnasist; student blef han på sin
födelsedag d. 2 okt. 1837. (Beträffande
Wen-nerbergs härstamning må här nämnas
såsom tillägg till hans biografi i Sv.
M. T., att hans far, f. d. docent i
Lund, var son af bonden Olof Nilsson
[ i Tunhem.*)
Då Wennerberg tillträdde lektoratet
i Skara, hösten 1849, återvände han
till sitt gamla stamhåll och fick sig
hos sin gamla värdinna en dublett
åt trädgårdssidan i hennes hus. Till
möblerna i matsalen på nedra botten
hörde ett gammalt klaver, som jag
fick öfva mig på till mina lektioner
för stadens gamle organist och skolans
musiklärare, den originelle gubben
Zanders. Pianon voro den tiden
sällsynta i Skara. Gubben Z. hade själf
ett klavér, så tränadt, att han lofvade
12 skilling åt den som med
knytnäf-ven kunde slå af en sträng på
detsamma. Jag försökte, men det gick
inte. Nå, det nämnda klaveret nere
i matsalen, det behöfde nu »Gunnar»,
och så flyttades det upp på hans rum.
Emellertid fick jag tillåtelse att
begagna det till öfverspelning efter
middagen, då lektorerna stannade kvar i
* Säkerligen Vostra Tunhem nedåt
Veners-borg, från hvilken stad — eller från sjön
Venern—namnet Wennerberg sannolikt
härleder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
