Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de traditioner, som ännu äro lefvande
i Münchens äldre konstnärskretsar
från de oförgätliga dagar, då
mästaren själf dvaldes och verkade bland
oss, samt tacksamt följande den sköna
förebild, han åstadkom i Bayreuth. Må
press och allmänhet icke undandraga
det nya konstnärliga företaget sina
sympatier, utan låta våra af redligaste
vilja burna sträfvanden åtnjuta det
befruktande intresse, som hvarje
ärligt arbete förtjänar. Då skall
välsignelse hvila öfver detta hus». —
Speciellt de på Bayreuth hänsyftande orden
vunno allmän i’anklang,’ och det
återstår blott att5 hoppas, det de jämväl
senteras -af vederbörande i själf va den
allena saliggörande Graal-staden.
»Tristan und Isolden, denna
»kärlekens höga visa», med sina trenne,
c:a l’/2 timme långa »Aufzüge» (ensamt
andra aktens stora duett mellan de
båda älskande varar här i sitt
oafkor-tade skick omkring en hel timme) och
ej mindre än 3 O-minuters pauser,
be-gynte, i likhet med öfriga
föreställningar, å la Bayreuth redan kl. 4 och
slutade först kl. 10 e. m. Den af
Wagners trogne paladin, hofkapellmästaren
Fischer ledda representationen infriade
i det stora hela de löften, som
afgif-vits genom »Mästersångarnes»
tolkning beträffande iakttagandet af stilens
renhet och enhet — det väsentliga
rättesnöret för ifrågavarande
»mön-► sterföreställningar» —, äfven om
anmärkningar, särskildt i fråga om
öf-verensstämmelsen mellan de
sjungande och den »osynliga» orkestern,
ingalunda saknade sitt berättigande.
Rent af underbart skönt verkade
emellertid härdensammas för » Tristan
»-partiturets tonvärld så betydelsefulla
klangeffekter, liksom Possarts
regikonst gjort sannskyldiga underverk i
afsecnde på uppsättningen, i
synnerhet första aktens skeppscen. Af
solisterna utmärkte sig hr Gerhäuser
och fru Senger-Bettaque framför allt
för sitt såväl dramatiskt som
musikaliskt utomordentligt kraftiga
återgif-vande af titelrollerna. Den senare,
hvilken räknar Isolde såsom sitt
glans-och, numera åtminstone, snart sagdt
enda parti, lyckades med sin något
massiva yttre företeelse, mindre väl i
återgifvandet af de vekare sidorna hos
Wagners måhända mest komplicerade
kvinnokaraktär. Högst intressant var
att inom den närmaste tiden få
tillfälle att åter höra »Tristan», med
måttligt långa mellanakter och utan
några obevekliga portförbud,
synnerligen förtjänstfullt uppförd å Berlins
hofopera, hvarest den nyengagerade *
* I sammanhang härmed må, i förbigående,
omnämnas de oerhördt uppskrufvade
buffet-prisen och, icke minst, det drakoniska förbudet
att ej allenast under uvertyren utan jämväl
efter akternas början inträda i salongen, äfven
om man hade sin plats närmast
utgångsdör-rarne, livilka härunder ovillkorligt hållas
hermetiskt tillslutna — allt naturligtvis efter det
ofelbara Bayreuth-receptet!
frk. Plaichinger hade sin styrka just
i de moment, som brusto i
nyssnämnda »primadonnas» framställning, och
hr Grilning särskildt framstod genom
sitt markerande af stegringen i
hjältens trånadsfulla känslor i sista akten.
Ypperliga prestationer gjordes af hrr
Mödling er-konung Marke och
Hoff-mewm-Kurwenal äfvensom af fru Goetze
i Brangänes relativt otacksamma
uppgift, hvars München-representant, frk.
Fremstad jämväl på ett
erkännans-värdt sätt skilde sig från densamma.
Till sist några! ord om det nya
festspelhusets utseende och inredning.
Beläget alldeles i stadens utkant vid
ändpunkten af den ståtliga, ännu éj helt
och hållet fullbordade Prinzregen
t-gatan, verkar detsamma monumentalt,
mindre genom formens konstnärlighet
än genom sina kolossala proportioner.
På det hela taget kan det betecknas
så-, söm en perfektionerad efterbilflning af
Wagnerteatern i Bayreutli. I fråga
om dess yttre har i främsta rummet
tagits hänsyn till de praktiska
behof-ven; allenast den till vestibulen
ledande portiken har en rikare plastisk
utsmyckning, hvarjämte midtelpartiet
’ och sidopaviljongerna uppbära stora,
frisartade reliefer. I den liksom de
båda foyerna med förnäm enkelhet
och harmoniska, diskreta
färgkompositioner dekorerade, något öfver 1,000
personer rymmande salongen höjer
sig parketten amfiteatraliskt från den
| i enlighet med Wagners principer
fö-djupade och öfvertäckta orkestern till
den enda logeraden, i hvars midt den
kgl. logen befinner sig. Å
sidoväg-; garne märkas sex ända till taket
nående nischer, prydda med statyer i
öfvernaturlig storlek af operans och
den dramatiska diktningens’ heroer,
på ena sidan Gluck, Mozart,
Beethoven och Wagner, på den andra
Shakespeare, Lessing, Goethe och Schiller,
hvilkas mästerverk alla äro afsedda
att här representeras, liksom äfven
det antika skådespelets mästare.
Efter afslutningen, med Sept. månads
utgång, af den för’ öfrigt »Lohengrin >
och »Tannhäuser» omfattande
Wag-ner-cykeln med sina Bayreuth-pris (20
Mk) är det närmast afsikten att i
folkbildningens intresse hvarje söndag
gifva klassiska godtköpsmatinéer —
en synnerligen lofvärd tanke!
Utrymmet tillåter oss allenast tillägga,
att maskinerierna på den från
åskå-darrummet genom ett tudeladt
förhänge (alltså afsedt att dragas åt
sidorna, ej uppåt) skilda, t>a;imanlagdt
c:a 47 m. breda, 37 m. djupa och 44
m. höga scenen samtliga härröra från
Lautenschlägers mästarhand.
Anteros.
Musikpress och Litteratur.
Expeditionen af »Ljus» harutsändt:
Svensk Sång (forts. fr. föreg. nummer),
innehållande i N:o 30: För piano Edv. Strauss:
Serenade, polka-mazurka; — sång: Franz
Ber-xvald: Dröm (forts); Gösta Geijer: I skogen
— Folkvisa och folkdans: Domaredansen
(annan melodi); N:o 31. För piano: E.
Högberg: En avant!, marsch — Från Stockholms
opera: Ur Beethovens »Fidelio» (duett mellan
Mareellina och Jacquino) — Folkvisa o.
folkdans: Mjölnar-1ckéu; Trä, trå, trenne; Jag
mol i fiol;, Går jag tit om alla niitter; N.o
32. fw piano: C. Zellerkjipletter ur
»Fågelhandlaren» — Musikhistorie: Fråu
Pale-strina till Wagner (forttf.): N:ö 33. För piano:
La belle parisienne. kuplett ur op.
»New-yorks ros» — Sång: Folkvisor: Kung Erik
och spåkvinnan; Du stig nu så vackert; Herr
Helmer han rider; Vallevans förkliidiiihg;
Herr Ulfver; N:o 34. För piano: Cam.
Morena: Tortajada, spansk vals — Från
Stockholms opera: Ur »Fidelio» (forts.) —
Folkvisor: Florens och Margareta; Liten Adelin
hon gångar; Hertig A pelbrand; Uosilias sorg;
N:o 35 För piano: J. Phf-Sousa: Amerikansk
flaggmarsch; Conrad Nordqvist: Vid Gunnar
Wennerbergs från fälle. Sorgmarsch. — Sång:
Gösta Geijer: I skogen (slut); Tor Aulin: Visa
– Från Palestrina till Wagner (forts.); N:o
I 36. För piano: L. v. Beethoven: Scherzo;
Ur »Fidelio» (forts.); Ur »Figaros bröllop»
(Barbarinas cavatina); lt. Schumann:
Dröm-I meri. — Från Palestrina tili Wagner (Bach
| och Händel); N:o 37 Für piano: Betty
Fe-) derhof Möller: Alphyddan — Från Palestrina
tili Wagner (forts.)
På Breitkopf & Härtels förlag,
Leipzig, har utkommit:
Zeitschrift der Internationalen
Mtisikgcsell-schaft. Jahrg. III. Heft. 1. okt. 1901.
Innehåll: Ludwig Schmidt (Dresden):
Wagnerakten; Georg Münzer (Breslau): Richard
Wagners Brief an .Adolf Stahr; Adolf Lindgren
(Stockholm): Musik in Stockholm (Saison 1900
— 1901).
Bihang I. Viertes Verzeichnis der
Mit-| glieder der Internationalen Musikgesellschaft.
1 okt. 1901.; II Ouvrages franqais sur la
Mu-| sique et les Musiciens. En vente ehez
ßreit-| köpf & Härtel.
Af särskildt intresse för oss är i
j detta häfte uppsatsen af vår bekante
| musikteoretiker och kritiker, dr Ad.
Lindgren, om musiken i vår
liufvud-stad under näst föregående säsong.
Öfversikten är, ehuru endast af 3
si-| dors omfång, rätt fullständig och
delvis kritisk. I slutet omnämnes
Ru-bensons, Hallströms och Wennerbergs
frånfälle. Med häftet följer
innehålls-! förteckning öfver tidskriftens 2:a
år-i gång samt en sådan öfver
»Sammel-| bände», för samma tid. Denna
samling innehåller bl. a. af skandinaviska
författare: »Schwedische Schullieder
im Mittelalter und in der
Reformationszeit» af Tobias Norlind, samt en
biografi öfver J. P. E. Hartmann af
Angul Hamerich (öfvers. af L.
Freifrau von Liliencron).
––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
