Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första uppförande d. 26 okt.
Uppsättningen, att först tala om det yttre
intrycket, är praktfull tack vare
dekorations- och inaskinmästarne
Brückner och Kranisch, hvilka ha
Wagnor-teatcrn i Bayreuth till fält för sin
verksamhet. I första scenen ha en
del anordningar gjorts efter ritningar
af tenterns förutvarande
maskiningeniør, J. L Hagernlan. Det speciella
maskineriet för Rhendöttrarnas
illusoriska simrörelser, upp och nedstigande
i floden är förfärdigadt af hr Kranisch.
Till öfriga utstyrsel-märkligheter höra
Alberichs bergshåla och slutscenen med
åska, blixt och regnbåge, som leder
upp till gudarnes nya borg på
bergshöjden. De flesta
belysningsanord-ningar och kostymer äro gjorda vid
teatern.
Utförandet är i goda händer icke
minst beträffande orkesterns väldiga
arbete under hr Hennebergs ledning,
desto mer ansträngande, som inga
mellanakter förekommer. De
särskilda afdelningarna i dramat skiljas
genom scenens förmörkande och från rör
på golfvet utsprutande ånga. Det är
ej utan att denna kontinuitet i
föreställningen, utan något rast, jämte
musikens oafbrutet deklamatoriska stil
verkar tröttande äfven på åhörarne.
Att Wagner sätter sig öfver hänsyn
till åhörarnes nerver visar han med
dramats inledning, det i oändlighet
utdragna, pinsamt verkande
Ess-dur-ackordet. Musiken innehåller för
öf-rigt många vackra melodiska fraser
och naturligtvis en glänsande och
intresserande instrumentering.
Det strängt anlitade utrymmet i
dagens nununer nödgar oss att till ett
kommande nummer och efter förnyadt
åhörande af »Rhenguldet» närmare
omnämna pjesen och dess utförande.
Likaså få vi då yttra oss något om
operetterna på hr Ranfts teatrar.
Konserterna ha äfven under senare
hälften af oktober varit talrika.
Tidigast infalla sångerskornas miss Traceys
och fröken Holmstrands, bådas inför
någorlunda talrik publik. Miss
Tra-cey vann också här, som det varma
bifallet intygade, en betydande
framgång genom sin sympatiska stämma
och sitt artistiska föredrag,
kulminerande i ett utsökt mezza voce, som
dock kanske väl mycket framhölls;
höjdtonerna egde äfven kraft men läto
stundom något ansträngda. Hennes
apparation och uppträdande voro
behagliga. Någon förmåga som
koloratursångerska gåfvo icke hennes
program tillfälle att ådagalägga. Som
dramatisk sångerska visade hon
betydande talang å första konserten med
en, för öfrigt något enformig, aria ur
Glucks »Alceste» och en d:o ur
Massenets »Herodiade»; å den andra med
ai’ia ur »Iphigenie i Tauris» och den
stora arian ur »Fidelio». Med
obligat violin utförde hon en anslående
sång »Le Nil» af Leroux och Bizets
vackra »Agnus dei». Första
konsertens program upptog för öfrigt sånger
af Schubert, Schumannn, Brahms,
Grieg, R. Wagner, Faure och Rieh.
Strauss; andra konsertens sånger af
j Schumann, Brahms, Schubert, Dvorak,
Bachelet, Grieg (Prinsessan), George
och Lennart Lundberg (Complainte).
I Hr. N. Eriksson, medlem af
hofkapel-j let, biträdde som violinist ganska
förtjänstfullt äfven beträffande
solonumren af Wieniawski, Sarasate, Thomé,
Tor Aulin och Saint-Saöns. Med
smak-j fullt pianoaekompagncment bidrog hr.
John G. Jacobsson.
Fröken Holmstrand hälsades på sin
konsert vid första framträdandet å
estraden med lifliga applåder,
uttryckande ett »välkommen åter till
hemlandet». Hennes behagliga röst har
under senare år icke undergått någon
förändring, men hennes sångkonst
tycks vara ytterligare utbildad. En
stundom märkbar sväfning i
intonationen torde ha föranledts af
indisposition efter resan. Konserten inleddes
med Susannas trädgårdsaria i
»Figaros bröllop» och af slutades med
Pa-stourelle ur operan »Skrifvarkungen»,
båda utmärkt föredragna. Fröken H.
sjöng dessutom sex sånger af
Schumann, hvaribland den sista, »Ich grolle
! nicht», anslog mest, vidare en sång
af Peterson-Bcrger, två af Sjögren
samt en fransk, Calinerie, af Leon
Moreau, tillägnad sångerskan.
Fröken Märtha Ohlson, som förtjänstfullt
utförde sångaekompagnementet, väckte
mycket bifall med solonummer för
piano (Sorg och Impromptu af H.
Alfvén, »Conte fantastique» af Pugno).
Hr. Holmquist vann stor framgång
med Wolframs täflingssång ur
»Tann-häuser» samt ett par sånger af
Hallström och Sjögren.
Till hr. Marteaus och Rislers första
konsert hade publiken infunnit sig så
talrik, att den till och med upptog en
del af konsertestraden. Dess favorit,
hr. Marteau, hade troligen utgjort
magneten, alldenstund pianisten, hr.
Risler, nu gjorde sin första entrée i vår
musikvärld. Vid konsertens slut hade
emellertid den sistnämnde hunnit upp
till samma favoritskap som
violin-kon-fratern.
Om hr Rislers utomordentliga
konst-närsskap har förut i detta nummer
talats. Ryktet därom ha vi fått lyckan
att bekräfta. Konserter med två
sådana konstnärer, som Marteau och
Risler, spelande tillsamman eller livar
för sig, äro musiknjutningar af högsta
rang. Deras första konsert inleddes
med Beethovens Sonat, C-moll op. 30
n:o 2 för violin och piano och
af-slöts med hans härliga
»Kreutzer-so-nat», op. 47, för samma instrument.
Mellan dessa spelade konstnärerna
klassiskt stilfullt en sonat af Mozart
i B-dur. Hr Marteau hänförde
publiken med Schumanns »Abendlied,
1 Aria af Bach och ett par af Brahms’
»Ungerska Danser»; hr Rislers solo
på programmet utgjordes af Liszts
»Bénédiction de Dieu, dans la Solitude».
Herr Marteau hade i hr Wiklund en
god aekompagnatör. — Den andra
konserten gafs med biträde af Svenska
Musikerföreningens orkester under hr
Tor Aulins ledning med ett program,
som innehöll ej mindre än 3 stora
konserter, börjande med Beethovens
i Ess-dur för piano, spelad af lir
Risler med beundransvärd klarhet och
uttrycksfullhet. På denna följde Aulins
violinkonsert n:o 3, C-moll, ett,särskildt
beträffande orkesterbehandlingen,
förtjänstfullt verk, nu mästerligt
återgif-vet i principalstämman af hr Marteau
och i sin helhet väl utfördt under
tonsättarens direktion. Ännu en
violinkonsert utgjorde slutnumret, Sindings
A-dur-konsert op. 45, hvari hr Marteau
ännu mer ådagalade sin eminenta
konstnärlighet. I första och andra satserna
eger detta verk sin största
musikaliska förtjänst, den tredje är mer
virtuosmessig. Orkesterarbetet lider
af något enformig tyngd. Hr Marteau
utförde äfven med orkester en
Slummersång af Ein. Sjögren, klangskönt
instrumenterad af hr Aulin.
Programmets 4:e nummer utgjordes af
solosaker för piano: Impromptu, B-dur,
af Fr. Schubert, 2 mazurkor och en
Ass-dur-vals af Chopin, mera sällan
spelade, och till sist en briljant
»Rhapsodie d’Auvergne» af Saint Saens, alla
utförda med en öfverlägsenhet, som
extaserade åhörarne. Hr Risler hade
till sin disposition på konserterna en
särdeles välklingande flygel af
Bliith-ner (från Ludv. Ohlsons pianomagasin
härstädes).
Den tredje konsertens program
upptog af duetter för piano och
violin: Sonat op. 2, E-moll af R.
Liljefors, Sonate op. 100, A-dur af Brahms
samt Fantaisie op. 159, C-dur af
Schubert. Solo spelade hr Risler R.
Schumanns Fantasistücke op. 12 (Des
Abends, Aufschwung, Warum? etc.)
och hr Marteau Menuett, Gavotte en
rondeau et Prelude, af J. S. Bach,
Romance (E-moll) af Sinding och
Scherzo-Tarantella af H. Wieniawsky. Vid
konserterna hafva de ihållande
bifalls-yttringarne föran ledt de båda
konstnärerna att gifva extranummer, bland
hvilka t. ex. Lizsts transkription af
spinn visan i »Flygande Holländaren»
genom hr Risler fick ett
oöfverträff-ligt utförande. Utmärkande för båda
konstnärerna är den fullkomliga
tekniken, det rena, klara spelet, den
stiltrogna uppfattningen. Hr Rislers
virtuositet yttrar sig aldrig i osköna
kraftyttringar. Därtill kommer ock
en högst omfattande repertoar.
Möjligen kunde hos dem anmärkas mindre
värme i spelet än t. ex. hos en
Pet-schnikoff och Paclimann.
Aulinkvartetten hade, glädjande att
omtala, »fullt hus» på sin l:sta
kammarsoaré, antagligen af abonnenter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
