Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid 6 år att idka pianostudier. Han
gjorde hastiga framsteg och kom 1886
in som elev i konservatoriet, där han
i förberedande klassen fick Emile
De-combes till lärare. År 1890 erhöll
han en första prismedalj för
pianospel och sång. Uppkommen i den
högre pianoklassen åtnjöt han
under-dervisning af den utmärkte läraren
Charles de Bériot, son till den
berömde violin-virtuosen och
komponisten. Denne invigde honom, som det
säges, i de Thalbergska traditionerna,
som beträffande klangskönhet,
frasering och klarhet ännu är af största
betydelse för modern pianokonst. År
1893 fick Wurmser mottaga ännu ett
första konservatoriepris men vände
sig, efter att ha studerat
ensemblemusik för Benjamin Godard, till Raoul
Pugno, som lade sista handen vid
hans pianistiska utbildning. Som
pianovirtuos har han sedan gjort stor lycka
i hemlandet, i Tyskland, Holland,
Belgien och London.
Textinnehållet i Bohéme
opera i fyra akter efter Muryers »La
vie de bohéme» af G. Giacosa och L.
Illica. Musik af G. Puccini. Svensk
öfversättning af Sven Nyblom.
Ofvannämnda opera af italienaren
Gaetano Puccini (f. 1858 i Lucca)
gafs första gången i Turin 1897. Den
har sedan gått öfver åtskilliga
europeiska operascener och i dagarne haft
sin premiere på kgl. teatern härstädes,
hvarför vi i korthet här nedan lämna
en redogörelse öfver handlingen i
operan. Personalen är följande: Rodolphe
poet; Marcel målare; Schaunard,
musiker ; Colline, filosof; Benoit,
värdshusvärd ; Saint-Phar, kapitalist; Parpiynol,
leksakskrämare; En tullkarl; Mimi,
brodös; Musette, f. d. chanteuse. —
Studenter, grisetter, borgare, butikägare
och kringvandrande krämare, soldater,
kypare, barn m. fl. — Händelsen
försiggår i Paris omkr. år 1835.
Första akten. Vindskammaren. Ett
högt beläget rum med ett stort fönster,
hvarigenom man ser snöbetäckta
hustak. Rummet innehåller enkla
möbler, en säng, stolar etc. samt ett staffli
med en ofullbordad tafla, föreställande
»öfvergången af Röda hafvet»,
kringströdda böcker och papper. Till
rummet leda två dörrar.
Marcel målar, Rodolphe står
drömmande och ser ut genom fönstret,
börjar sedan röra om i den tomma
kaminen. Båda klaga öfver kylan, hvarpå
Rodolphe tager fram ur bordslådan en
pappersbunt, ett hans »drama», som
han nu begagnar till bränsle, hvarpå
de sätta sig ned vid brasan. Colline
inkommer med en packe böcker.
Plötsligen öppnas en dörr, och ett par poj-
kar inträda med matvaror, buteljer och
cigarrer samt ved. Schaunard
inkommer, kastande en näfve slantar på
golf-vet, dem han förtjänt på att spela hos
en rik lord. Nu göres upp eld och
dukas till fästmåltid. Husvärlden
Benoit träder in, kräfvande hyran; han
nödgas sitta ned vid bordet och dricka
vin, glas på glas. Man lockar ur
honom att han, den äkta mannen, varit
ute och svirrat på Mabille, och under
låtsad förtrytelse öfver sådan
immoralitet köra de ut honom ur rummet.
De fyra männen besluta nu att gå till
Quartier Latin, där café Momus
väntar dem. Rodolphe stannar efter för
att afsluta en följetong. Det knackar,
och då han öppnar inträder Mimi, som
bor i samma vindsvåning. Hennes ljus
har slocknat och hon ber att få tända
det här. Gåendet i de många
trapporna har emellertid ansträngt henne,
så att hon svimmar, tappande ljus och
nyckel. Rodolphe återkallar henne till
lif och finner henne riktigt vacker.
Hon får sitt ljus tändt och går men
kommer åter, ty det har slocknat på
nytt och nyckeln saknas. Då Rodolphe
skall tända hennes ljus slocknar äfven
hans och de leta båda i mörkret efter
nyckeln, som han finner och oförmärkt
stoppar på sig. Vännerna ropa
nedifrån, uppmanande honom att skynda
sig. Månen lyser nu in och
bestrålar Mimi, som Rodolphe i förtjusning
omfamnar och kysser. Såsom ett
för-lofvadt par lämna de rummet för att
sluta sig till Rodolphes vänner.
Andra akten. Quartier Latin.
Öppen plats utanför Café Momus, där
mycket folk samlats jämte säljare som
bjuda ut sina varor. Bland
cafégäs-terna finner man de fyra
bohéme-vännerna och Mimi, som presenteras
af Rodolphe för de andra. Musette
uppträder följd af en äldre sprätt, mr.
Saint-Phar, som tänker föra henne in
på kaféet, men hon vill stanna ute,
då hon får se Marcel, som varit hennes
älskare och hvars uppmärksamhet hon
nu söker väcka med sång och
koketteri. Saint-Phar söker få henne att
sitta ned och vara tyst. Plötsligen
klagar hon öfver smärta i foten och
sparkar af sig skon; Saint-Phar måste
ge sig af att skaffa en ny, då Musette
skyndar till Marcel, hvarpå de
förtjusta omfamna hvarandra. Man hör
reträtten» blåsas*; kyparen kommer
med räkningen till de fyra vännerna.
Musette lägger den på bordet för att
betalas af Saint-Phar, »hennes man»,
såsom hon uppgifver, och i triumf
bäres hon sedan ut af vännerna.
Tredje akten. Vid stadstullen. På
ena sidan om gatan är tullkammaren
på den andra en taverna, som har till
skylt Marcels tafla »öfvergången af
Röda hafvet» med öfverskrift
»Mar-seljäsaren». Ett fönster vetter åt pu-
* Retriitt = trumpetsignal, motsvarande
taptot vid infanteriet, kallande manskapet till
livila.
bliken af denna taverna, från hvilken
man hör röster och klingande med
glas. Det är en vinterdag tidigt på
morgonen. Tullkarlar, gatsopare och
mjölkbud uppträda; man hör buller
af landtböndernas vagnar, som forsla
varor till staden. Mimi kommer in;
hon får ett svårt hostanfall och sätter
sig ned frågande en tullkarl efter
målaren Marcel. En tjänstflicka kommer
ut från tavernan och Mimi ber henne
kalla ut Marcel. Denne utkommer
och berättar att han sedan en månad
lefvat i den här butiken; han målar
och Musette förtjänar på att sjunga.
Mimi frågar efter Rodolphe, som af
svartsjuka öfvergifvit henne, och får
veta att han sedan en timme befann
sig i tavernan. Mimi, som allt
emellanåt får ett hostanfall, besvär Marcel
att söka återföra Rodolphe till henne.
Det blir hennes död om hon ej
återvinner hans kärlek. Marcel för henne
undan då Rodolphe utträder, emedan
hon ej vill att han skall se henne.
Hon lyssnar emellertid till samtalet
mellan Marcel och Rodolphe, hvilken
misstänker Mimi, som han ännu högt
älskar, för otrohet mot honom. Mimi
skyndar fram och Marcel, som hör
Musette skratta inne i tavernan, rusar,
förargad däröfver, in till henne. Mimi
vill nu taga farväl af Rodolphe, men
scenen mellan dem slutar med
försoning och bådas förklaring att »ej
skiljas förr än det blir vår». Marcel och
Musette ha emellertid utkommit från
tavernan grälande med anledning af
hans svartsjuka och de skiljas åt som
ovänner.
Fjärde akten. Samma vindsrum
som i den första. Marcel målar och
Rodolphe skrifver. Båda klaga öfver
förlusten af sina älskade, Musette och
Mimi. Schaunard och Colline
inkomma den ene med bröd den andre med
en sill. Bordet dukas till »kalaset»
under uppsluppet skämt, sång och
dans. Då inträder Musette, upprörd
berättande att Mimi är i hennes
sällskap, mycket sjuk. Rodolphe och
Schaunard skynda ut att hämta Mimi,
som införes och lägges på sängen.
Musette har funnit henne ute, döende,
och hon har bett henne att bli ledd
upp till honom som hon älskar, där
vill hon dö. Marcel och Musette gå
att hämta en läkare och en läskedryck
åt den sjuka; hon offrar sina örhängen,
Colline sin rock för att skaffa
behöf-liga medel. En rörande scen utspelas
mellan Rodolphe och Mimi. Marcel
återkommer jämte Musette, som bär
en muff och en flaska. Mimi mottager
muffen, förtjust att få värma sina kalla
händer. Strax därefter dör hon, och
Rodolphe faller på knä vid sängen,
förtviflad ropande hennes namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
