Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 Januari 1902 - Oskar Byström (med porträtt), af A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1842 till Svea artilleriregemente. Den
unge löjtnantens stora musikaliska
be-gåfning väckte snart på högsta ort
uppmärksamhet. Konung Oscar I:s
barn voro alla, som vi väl känna,
högt begåfvade i konstnärligt
hänseende och innan kort kallades Byström
in i de unga furstarnes lilla
musikaliska krets. Sålunda säges det att
han såsom rådgifvare vägledt prins
Gustaf vid hans kompositioner,
sär-skildt livad beträffar dennes härliga
»I rosens doft». Snart utnämndes
den unge Byström till lärare i
piano-spelning för prinsessan Eugenie.»
Kapten 1857, gaf han dock snart
militärlifvet på båten och ägnade sig
uteslutande åt tonkonsten, hvari han
ägde släkttraditioner, i det fadern,
öfverstelöjtuant Thomas Byström, varit
pianolärare vid Musikaliska akademiens
läroverk, och en broder,
öfverstelöjt-nanten Johan Thomas, öfversatte
Ouli-bicheffs bekanta Mozartbiografi.
B. uppträdde som pianist och
orgelspelare, undervisade i piano och sång,
utarbetade en allmän musiklära,
komponerade operett-, orkester- och
kammarmusik samt sånger, verkade 1867
-—72 såsom konservatoriets inspektor,
var därefter en kort tid dirigent i Åbo
och grundade vid återkomsten ett
pianoinstitut, innan han allt mer fördes in
på sin egentliga lifsgärning, den
rytmiska koral reform en.
Under denna tid ser man då och
då hans namn på konsertprogrammen
såsom kompositör. Så finner man i
tidningarna från 1876 antecknad en
ter/.ett ur operan »Herman Vimpel»,
och 1881 yttrades efter en
symfonikonsert:
llr Byströms recitativ och aria ur
operan »Cervantes», gjorde intrycket
af — om icke ett snilleverk — så dock
ett godt och vackert arbete; i tonen
erinrande om klassiska mönster, bar
det likväl vittnesbörd om att
kompositören tillika ej försummat taga
kännedom om operans nyare
utveckling.
Annu helt nyligen gafs hans
d-moll-symfoni, hvarom Aftonbladet då afgaf
följande omdöme:
Symfonien lär vara gifven för 26
år sedan, men torde sedan vara
omarbetad, åtminstone förefaller
instrumenteringen ganska modern. Första
satsen är en välgjord studie i något
föråldradt manér. Mera intresse
erbjuda de öfriga, framför allt det
melo-diösa andantet med fyndiga
instrumenteringsidéer. Finalen öfvergår
origi-nelt nog till koralen Höga majestät,
vi alla».
Men de senaste två decennierna har
Byström så godt som odeladt
liängif-vit sig åt sträfvanden att få mera
rytmiskt lif i vår släpiga, högkyrkliga
koralsång samt framdraga och studera
den äldre kyrkomusiken. Han började
med att i Stockholm gifva s. k.
»motett-aftnar». Första gången jag funnit en
utförligare notis om dessa, är den 16
mars 1881, då Aftonbladet yttrade:
Prof. Byströmst kyrkmiisik i Jakobs
kyrka i går var en tillställning af det
allra största intresse, och vi önska af
hjärtat en god fortsättning på detta
mycket talrikt besökta musiknöje, helst
om de utöfvande kunde uppbringas
till en högre grad af färdighet. De
anmärkningar, man i går kunde göra,
nämligen att barnkören ej alltid sjöng
rent och att slitningar äfven i den
andra kören förekommo, förringas dock
väsentligt i betraktande af svårigheten
för barnen att sjunga så höga lägen,
som de här ibland måste göra,
äfven-som i betraktande af våra sångares
fullständiga ovana vid äldre kyrkmiisik,
enkannerligen Palestrina. Och dock
skulle vi vilja säga, att om konserten
endast haft till uppgift att framföra
Palestrina, så skulle prof. Byström
redan därför varit förtjänt af det
varmaste tack. Det är hvarken mer eller
mindre än en skam för vårt land, att
den äldre kyrkmusiken hos oss är så
försummad att — åtminstone under
den närmast föregående tiden — ingen
enda, mer än prof. Josephson och
äfven han ytterst sparsamt, vågade
framdraga ur oförtjänt glömska en
och annan motett af Palestrina eller
koral af Frank, Schop eller Prætorius.
Till hvilka bedröfliga följder en dylik
obekantskap med äldre tiders enklare,
mer eller mindre inom kyrkotonarterna
sig rörande, absolut kontrapunktiska
harmonisering kan leda, synes bäst
af diskussionen vid koralmöten» och
dylikt, där äfven s. k. fackmän
stundom röja den djupaste okunnighet om
saker, som de just sammankommit för
att reformera.
Ur denna synpunkt vore af ännu
större intresse, än Palestrina, de
koralkompositioner af Schop och Düben,
som man i går fick höra, utförda
ömsevis unisont af barnkör och
harmoniskt af blandad kör, ungefär som
man kan tänka sig de växelsånger
mellan menigheten och en öfvad
elit-kör, hvilka sannolikt på
15—1600-talen skänkte en för nutiden okänd
glans och lyftning åt den protestantiska
gudstjänsten, så mycket större, som
dessa koraler icke sjöngos i släpigt
likformiga notvärden, utan lifvades af
musikens elektriska fluidum: rytmen.
Säkerligen skall 1,varje åhörare af
gårdagens konsert inom sig nödgas tillstå,
att dessa äldre koraler, just i sin
forn-artade dräkt af sä väl rytm som
harmoni, bade kunna vara njutbara för
nutidens öron och till och med göra
det högtidligaste intryck.»
Programmet till dessa motettaftnar
utgjordes af små musiktidningar med
historiska upplysningar om de
framförda verken m. m. Men företaget
torde icke ha burit sig, ty det
upphörde efter fyra år. I stället företog
sig Byström nu en uppgift, som väl
livar och en med mindre ifver och
intresse än han hade baxnat för. Han
genomreste småningom — enligt egen
utsago — sammanlagdt 1700 (säger
sjuttonhundra) svenska socknar för att
i kyrkorna framföra äldre
psalmmelodier, därvid biträdd af en sångerska,
vanligen fröken Gaston.
År 1886 erhöll han ett statsanslag
för studium af kyrkosång i London,
Paris, Rom och Milano. De arbeten,
i hvilka han nedlagt resultaten af sina
studier, äro väl i vetenskapligt
afse-ende icke mycket vägande, och
sär-skildt blef hans lilla bok Den svenska
psalmsångens vid offentlig gudstjänst
mest begagnade melodier» (1892) utsatt
för en skarp kritik från teoretiskt håll.
Den grundliga och rediga
historieforskningen, som ger klart skäl för källor
och melodiska ändringar, var nu en
gång icke hans sak, och dessutom var
nämnda bok i uppställningen och den
harmoniska behandlingen så mycket
afvikande från all tradition för
koralböcker, att den svårligen kunde bli
antagen såsom en sådan. Men den
saknade dock ingalunda sina goda och
väckande egenskaper, och Svensk
Musiktidning har redan en gång påpekat
dessa.
Denna samling delar med Södlings
koralarbetc den förtjänsten att i
vidsträcktare mån än de flesta dylika
tillgodose de specielt svenska
intressen, man alltid borde bevaka vid
uppgörande af förslag till psalmmelodier
eller deras reformering. Den gamla
svenska psalmboken har tydligen varit
utgifvarens föresyn i högre grad än
hos andra af våra koralutgifvare, med
undantag som sagdt af Södling, hvilkens
arbete af »odium organistieum» blifvit
alltför mycket häckladt och visserligen
äfven äger sina stora svagheter, men
likväl sanningsenligt måste betecknas
som det första verk i Sverige, hvilket
fullt kraftigt vågade tillmötesgå de
rytmiska reformkrafven, och tillika det,
som främst betonade det nationella
elementet och nödvändigheten att taga i
betraktande äfven de former, som
melodierna haft i vår äldre kyrkosång,
oberoende af urkällan.
Denna svenska tendens är
obestridligen berömvärd äfven hos Byström,
hvilken dessutom genom resor öfver
allt i vårt land bort vara i tillfälle
att få kännedom om folkets sångsätt
och traditioner från skilda orter, mer
än någon annan af våra koralister,
hvilka ej sällan konstruera koralböcker
»aus der Tiefe ihres Bewusstseins»
och knappast komma utom sin stad
eller provins.
Byström är icke teoretiker, utan
praktiker. Han har väckt intresse
för kyrkosångens reformering inom
vida kretsar af folket och visat, att
det verkligen går för sig att sjunga
rytmiskt. Och livad man må säga
om hans koralbehandling och
harmonisering, sa har han dock gjort en viktig
insats i koralreformen genom sitt oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
