- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 22 (1902) /
3

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 Januari 1902 - Oskar Byström (med porträtt), af A. L. - Prenumerationsanmälan - Om skolungdomens musikundervisning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÉÉMMÉNMMiiMRkÉ





trutna experimenterande, som lian i
senare tider återupptagit på Skansen,
där det kanske fått sin rätta,
nationella belysning. A. L.

*L-

%

Prenumerationsanmälan.

Sin 22:dra årgång upplefi/er Svensk
Musiktidning med detta år och
anbefaller sig i våra musikvenners åtanke.
Beliofvet äfven i vårt land af en
musiktidning, tillgodoseende den allmänna
musikbildningen — ej endast
fack-musici af lägre eller högre ordning —
är oomtvistligt, och att den plan, efter
hvilken Svensk Musiktidning är
redigerad, tillgodoser detta behof —
nämligen af en populär-instruktiv
musiktidning för den musikaliska
allmänheten — tyckts bevisas däraf, att
ingen annan tidning tor musik så långe
existerat i vårt land eller ens i den
skandinaviska norden. Några misslyckade
företag i den vägen hos oss kunna
vi förbigå. Svensk Musiktidning har
ej gjort till sin uppgift att hos
allmänheten söka tillfredsställa ett lågt
begär efter pikanterier och rafflande
kritiker; den har ställt sin uppgift
högre, afseende att tillgodogöra så väl
vår konsthistoria genom kontinuerliga
uppgifter om operaverksamheten och
konsertväsendet i hufvudstaden samt
genom biografiska uppgifter, som ock att
i det allmänna musikvetandets
intresse meddela notiser om musikvärldens
viktigare tilldragelser i in- och utlandet,
särskildt i Norges, Danmarks och
Finlands hufvudstäder, instruktiva
uppsatser, blandade med följetongsartiklar,
musikpressens alster, musiklitteratur etc.,
hvarigenom både lärorikt och
omväxlande innehåll erbjudos. Fina porträtt
till biografierna illustrera livarje
nummer.

Klart är, att rätta platsen för
ut-gifvandet af en musiktidning är
huf-vudstuden, där inusiklifvct är högst
och rikast utveakladt.

I det vi frambära vart tack till
dem, som hittills gynnat Svensk
Musiktidning med prenumeration, hoppas
vi pä deras fortfarande intresse för
densamma och att de äfven skola
rekommendera den åt andra
musikvänner.

Svensk Musiktidning ntgifves 11)02,
såsom förut, två gånger i månaden

SVENSK MUSIKTIDNING.

3

(utom juli augusti, »den döda sä- ’
songen k) till ett pris af 5 kronor per
ar. Musikbilagan, ett Musikalbum af
valda piano- och sångstycken, tillfaller
endast helårs-prenumeranter.
Min-dre än hel årgång beräknas efter
lösnummer (2ö öre).

På tidningen prenumereras här å
Expeditionen, Kungstensgatan 56, 3 lr.,
samt i bok- och musikhandeln, å posten
och tidningskontor. I landsorten
prenumereras bäst å posten, dä tidningen
fortast kommer prenumeranterna till
handa.

Vördsamt anhålles att
prenumeration må ske så snart som möjligt; vid
direkt prenumeration hos Svensk
Musiktidnings Expedition, Stockholm
(Kungstensgatan 50, 3 tr.), tillsändes
tidningen prenumeranten, kostnadsfritt
genast den utkommit.

För att spara våra, förra
prenumeranter besvär vid prenumerations
förnyelse, sända vi dem. såsom förut,
årgångens första nummer, med
anhållan att de som icke vidare önska
erhålla tidningen ville tillkännagifva
delta åt budet eller å
tidningsej-pedi-tionen före andra numrets utsändande.
Senast när budet kommer med andra
numret torde det första återlämnas
af dem, som ej förnya
prenumerationen; af dem, som därmed fortsätta,
torde då till budet
prenumerationsafgiften mot kvitto erläggas. Dem, som be- !
hålla första numret utan att afsäga
sig tidningen, anse vi oss alltså få
fortfarande räkna som prenumeran- I
ter å densamma.

Presentkort å tidningen finnas att
tillgå å Expeditionen, i musik- och
bokhandeln etc.

Vördsammast

Redaktionen.

Om skolungdomens musik=
undervisning.

I senast utkomna häfte af
»Zeitschrift der internationalen
Musikgesellschaft» förekommer en uppsats af dr.
II. Abert om »Musik und
Gymnasial-Unterricht, innehållande ett och
annat tänkvärdt, som bär må återgifvas
jämte andra tankar i ämnet.

Uppskattningen af musiken i våra
bildade kretsar, säger hr A., är
tämligen olika med värderandet af de
andra konsterna. Den uppmärksamme
iakttagaren kan icke värja sig från det

intrycket, att då kunskapen om de
senare af den allmänna meningen
erkännes såsom en integrerande
beståndsdel i den s. k. »allmänna bildningen»,
så gäller för musiken att den, såsom
väsentligen beroende på fingerfärdighet
och likasom tillhörande en privilegierad
kast, icke oeftergifligen tillhör den
högre bildningen. Kunskap om måleri,
skulptur, arkitektur och poesi, har
länge varit af alla bildade eftersträfvad.
Vi känna oss förpliktade att
»intressera oss» för och bilda oss ett
omdöme om dem, lika mycket om vi gjort
oss förtrogna med deras teknik eller
icke. En livar besöker ju museer och
utställningar och vill från dem ha
något att tala om». Det viktigaste
af dessa konsters historia ingår väl
också i de högre skolklassernas
undervisning. Men huru står det till med
musiken i det hänseendet? I de lägre
skolklasserna meddelas visserligen
sångundervisning och de allra
nödvändigaste musikaliska
elcmentarkunska-perna. Meii så kommer målbrottet
och sedan förloras musiken ur sikte.
De unga komma bort fran musiken.
De lära betrakta den som en
lyxartikel bestämd för dem, som ha lyckan
att vara »musikaliska» och äga
tillfälle att bekosta vidare utbildning däri.
Musikens misskreditering i de breda
samhällslagren kan väl till god del
tillskrifvas den modärna
dilettant-konstnärlighetcn. Men den kommer
säkerligen äfven däraf att en stor mängd
af de unga i den ålder, då de äro
färdiga att utbilda smak och omdöme,
finna tonkonstens område slutet för
sig. Att bekantskapen med tonkonsten
i vår tid, hör till den allmänna
bildningen bör väl ingen kunna bestrida,
lika som att musiken besitter en etisk
makt, som icke bör underskattas,
utgörande ett medel som rent af är
verksamt till bekämpande af den
»ungdomens demoralisation hvarom så
mycket talas i vår tid.

Men hur skall denna makt göra sig
i vidsträcktare mån gällande, då ännu
så många bildade förhålla sig
indifferenta eller afvogt stämda mot
musiken. De humanistiska studierna i de
högre skolklasserna äro alltjämt
huf-vudfaktorer i den modärna högre
bildningen. Ea konst, som i forntiden
och under medeltiden utgjorde
medelpunkten i ungdomens hela uppfostran,
får man icke utan vidare afsöndra från
vår andliga kultur. Man må endast
tänka på musikens betydelse i det
gamla Grekland och musikens nära
förbindelse med rhytmik och metrik.
Många musiklärare synas härutinnan
hylla förvända åsikter, i det de hos
lärjungarne mest lägga an på yttre
glans och briljant fingerfärdighet.

Men nu hör jag den frågan
framkastas: livad för slag? Skall man nu
också intvinga musikvetenskap i vår
läroplan? Är icke denna redan nog
öfverlastad förut? Meningen är dock

j

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1902/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free