Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 15 Januari 1902 - Valborg Svärdström (med porträtt såsom Jolantha) - Gina Oselio-Björnson (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far sedan några år haft sin
verksamhet såsom köpman. För fröken
Svärd-ström låg det sålunda nära till hands
att utbilda sin sångtalang vid
Musikaliska akademien i hufvudstaden. Hon
blef intagen där och hade först till
sånglärarinna fröken Ellen Bergman.
Sedan sjöng hon i operaskolan för fru
Vendela Sörensen. Sin utbildning till
operasångerska har hon sedan
fortsatt samtidigt för de ansedda
lärarinnorna fröken Signe Hebbe och fru
H. C. Winterhjelm i sång, plastik och
deklamation.
Fröken Svärdströms första
offentliga uppträdande som sångerska ägde
rum den 25 okt. 190<i på en konsert,
som en ung engelsk pianist, mr
Gar-rat, gaf i Musikaliska akademiens
orgelsal. Den biträdande sångerskan
tog därvid priset för aftonen. Hon
började nu göra sig hemmastadd i
konsttemplet vid Gustaf Adolfs torg,
och gjorde där sin första debut å
scenen som Mignon, med erkänd
framgång. Då i teaterns stora foyer Adolf
Lindblads hundraårs-minne firades den
1 febr. i fjol, fick hon förtroendet att
bidraga vid denna festlighet med
såväl solosång som deltagande i en duo
med fru Hellström. I början af samma
år biträdde hon på hr Fritz
Strömbergs samt syskonen Bram sens
konserter. Sin andra operadebut gjorde
fröken Svärdström den 23 mars
såsom Susanna i »Figaros bröllop», gaf
följande månad en egen romansafton
i Vetenskapsakademien, och den 11
okt. utförde hon såsom tredje
debut-rol Lakmés mycket fordrande
koloraturparti i Delibes liknämnda opera.
Hennes engagement följde strax därpå.
Vi ha förut nämnt hvilken vacker
framgång fröken Svärdström nu
vunnit med sin Jolantha, i hvilken rol
hon här är afbildad.
Gina Oselio-Björnson.
Den 2 januari var en festdag på
Kristiania Nationalteater. Det’ är icke
allenast för att uppmärksamma denna
tilldragelse på »brödrafolkets»
främsta scen vi omnämna detta, utan
därför att föremålet för festligheten var
en konstnärinna, som äfven i vår
konsthistoria intager ett framstående
rum och som för öfrigt har europeiskt
rykte, nämligen fru Oselio-Björnson.
Nämnda dag för 25 år sedan
uppträdde denna konstnärinna för första
gången offentligt som
konsertsångerska, hon hette då Ingeborg Aas, och
med anledning däraf kunde hon nu
fira sitt kvartsekel-jubileum i konstens
tjänst, hvilket skedde med
uppträdande som Margareta i »Faust» på
norska Nationalteatern. Detta
uppträdande blef en ny triumf och inbragte
konstnärinnan en storartad hyllning
af fullsatt salong, i närvaro af
konungen, kronprinsen, prins Carl och
prinsessan Ingeborg. Efter
föreställningens slut var i teaterns foyer
arrangerad en festlig tillställning för
jubi-lauten. Tidigare på dagen hade fru
Oselio-Björnson i audiens hos
konungen af honom fått emottaga Oscar II:s
belöningsmedalj i guld för
konstnärliga förtjänster och var för öfrigt
under dagens lopp föremål för
uppmärksamhet af flera slag.
En norsk tidning yttrar om henne,
med anledning af jubileet, att »hennes
namn i musikhistorien blir nämndt
vid sidan af de största på sångens
område. Hon är att räkna för den
största sångerska Norge har haft.»
Tillika erinras att hon 1888 gaf sin
första konsert i Kristiania såsom
mogen konstnärinna, hemkommen med
europeiskt rykte.
För fjorton år sedan innehöll denna
tidning porträtt af Gina Oselio jämte
biografi med anledning af hennes
återkomst hit såsom gäst å k. operan,
hvilken hon sju år förut lämnat, efter
att där ha skördat sina första lagrar
som scenisk konstnärinna. En kort
resumé af denna biografi må här följa
med kompletterande tillägg.
Ingeborg Aas — eller Ås (som
hon efter namnets uttal skref det i
Sverige) och Oselio, det antagna
konstnärsnamnet vid första
uppträdandet utomlands — är född i
Kristiania den 19 nov. 1858. Hon var
redan vid 13 år en rätt god pianist,
då hon, 16 år gammal, begynte fästa
uppmärksamhet vid sin mindre
vanliga röstbegåfning. För att lära sig
sångkonsten begaf sig då den norska
ungmön till den svenska
hufvudstaden i afsikt att utbilda sig under
ledning af vår utmärkta operasångerska
fru Fredrika Stenliammar. Sina
studier för henne började hon 1874 och
debuterade sedan å kgl. operan den
10 dec. 1879 med titelrolen i
Doni-zettis opera »Leonora». Man fick då
göra bekantskap med en ovanlig röst,
en mezzosopran af sällspordt slag till
omfång, styrka och behag. Då därtill
kom en dramatisk begåfning, en
intelligens och energi som ledde det
konstnärliga framåtsträfvandet, så hade
den unga sångerskan att motse en ljus
framtid i konstens tjänst. Hennes
lärarinna lär också ha rådt henne att
resa ut för att vidare studera och
förespådde henne att hon skulle bli
världsberömd.
På sångerskans debut följde
engagement härstädes, hvarunder hon
gjorde vackra framsteg och
förvärf-vade sig mycken sympati hos
publiken, som nog ännu har i minne
hennes Simone i »Jean från Nivelle»,
Bergadrottningen i »Den bergtagna»,
Amneris i »Aida», »Azucena i
»Trubaduren», Ortrud i »Lohengrin» samt
Zinka i »Karpaternas ros», sista rolen
under detta engagement (23 maj 1881).
Hon föjlde nu sin lärarinnas råd och
styrde 1881 kosan till Paris
samtidigt med den unga svenska
sångerskan fröken Gina Sommelius, som
också försökt sig vid vår opera. Fru
Marchcsi öfvertog här utvecklingen af
de nordiska sångerskornas utbildning;
om hösten 1882 hade de afslutat sina
studier i Paris och erhöllo straxt
därefter engagement i Italien. I
början af 1883 kunde vi i denna tidning
omtala att fröken Ås med lysande
framgång — den 8 jan. — debuterat
’ i Padua såsom Azucena i »Il
Tro-vatore».
Gina Oselio — det konstnärsnamn
hvari hon nu utbytte sitt nordiska med
dess för sydlänningen främmande klang
— väckte nu flerstädes i Italien stor
uppmärksamhet och gjorde lycka
öfver-allt livar hon lät höra sig. Så i
Florens, där hon samma år uppträdde
som Casilda i Marchettis *Ruy Bias»,
vidare i Venedig, Florens, Messina,
Palermo etc. Efter hennes
uppträdande i sistnämnda stad skrifves
därifrån: »Det var en verklig
konstnärs-fest, en af dessa varma yttringar af
sympati, hvilken publiken ofrivilligt
gifver när de egnas den verkliga
förtjänsten ... Hennes stämma är af
fullkomlig jämnhet i de tre registren.» År
1885 sjöng fröken Oselio på
Appollo-teatern i Rom i »Mefistofeles», däri
hon tillsammans med signora Turolla
väckte stort bifall, och hon gaf där
med biträde af Sgambati och andra
artister af första rangen en konsert
som var besökt af allt hvad Rom äger
utmärkt af musici och musikälskare.
Hon uppträdde där sedan äfven på
Costanziteatern. Fröken Oselio sjöng
därefter vid teatrar i Spanien och var
en tid engagerad vid operan i
Budapest.
I februari 1886 uppträdde fröken
Oselio på Italienska operan i London
(Her Majestys T.) i »Trubaduren».
» Daily Telegraph» yttrar då om henne:
»M:lle Oselio utvecklade en betydande
förmåga både i fråga om sångsätt och
det dramatiska utförandet. Hon vann
mycket bifall af publiken, särdeles i
slutet af 3:e akten.» Sålunda äfven
i London vid sidan af Italienska
operans stora förmågor fyllde hon sin
plats såsom en artist af första rang.
Då hon nu vände åter mot norden
hade hon på 18 teatrar utfört i allt
22 särskilda roller och uppträdt i
»Tannhäuser» »Lohengrin»,
»Afrikanskan», »Profeten», »Martha», »Linda»,
»Forza del destino» m. fl. Äfven
»Val-kyrian» tillhör hennes repertoar. Efter
ett gästspel vid Köpenliamnsoperan i
sept. 1888 då hon sjöng
Margareta-Helena i »Mefistofeles» samt Carmen
vid sidan af hrr Lange och Ödmann,
livilka då voro engagerade där,
återkom fröken Oselio till Stockholm, gaf
den 30 okt. en konsert i Musikal,
akademien och gästade sedan i novem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
