Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 17 Mars 1902 - Valborgsmessa. Romantisk opera i tre akter. Dikt af Eugén von Enzberg. Musiken af Andreas Hallén. Textinnehåll - Musikbref från Düsseldorf, af G. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i spiseln. Befriad från sinn snaror
berättar den oerfarna flickan att hon
i klostret genom läsning om
Blocksberg och dess fröjder gripits af
längtan »på kvasten att resa». Arbogast
bjuder henne vin, och hon upptändes
nu af kärlek till honom. En annan
»häxa», den sköna, rika fru Rose, har
nu fastnat i gillret och kommer ned.
Arbogast bjuder henne plats vid det
dukade bordet. Rose beskrifver under
vild glädje Blocksbergs fester.
Arbogast omfamnar dem båda.
Det prasslar ånyo i rökfånget
och en tredje häxa, en gammal ful
käring, visar sig. Den gamla Gunde
vill nu också ha en plats vid
Arbogasts sida. Han stöter henne ifrån sig;
med de båda andra vill han »älska
och le». Gunde låter ej afspisa sig.
Hon visar dem en af henne tillagad
salfva, som om man smörjer in sig
därmed för en genom luften som en
stormvind.
De unga »häxorna» äfvensom
Arbogast låta insmörja sig med salfvan,
och i ett nu fara de alla upp genom
spiseln.
Tredje akten. En öppen plats på
Ilsenburg. Till vänster Arbogasts
hus, till höger ett kapell med
madonnabild. Det är natt med storm,
blixt och åskdunder. Gertrud
kommer att ånyo söka Arbogasts hjälp
för sin sjuka moder. Hon bultar
för-gäfves på hans port och faller sedan
ned i bön framför madonnabilden. Så
kommer junker Kurt och blir henne
varse. Han lofvar hjälpa henne och
hoppar in genom doktorns fönster.
Knappt är Gertrud ensam, förr än
bödeln kommer och griper henne;
såsom funnen ute under
Valpurgisnat-ten måste hon dömas som häxa.
Gertrud bönfaller om frihet; bödeln
bortför henne, och då Kurt kommer
tillbaka kan han ej finna henne.
Det mörknar och stormen börjar
åter hvina. Man ser de från
Blocksberg återvändande häxorna flyga
genom luften. Arbogast, som nu
befinner sig utanför sin port, faller
förfärad ner och dör. Kurt kommer
upprörd in och upptäcker Arbogast.
Troende att han sofver, uppmanar
Kurt honom att fly undan den
vredgade folkmassan, som nu inrusar och
hotar trollkarlen och hans hus, men
upptäcker då att han är död.
En procession af munkar tågar till
kapellet. Berger i spetsen för rådet
söker lugna folket. Kurt visar dem
Arbogasts lik. Nu har folket fått sin
vilja fram.
Bödeln inkommer med den af
honom infångade häxan, beslöjad.
Hon anropar junker Kurts bistånd,
som, då han igenkänner hennes röst,
för att rädda henne från bålet
förklarar sig taga henne till maka. Kurt
rycker slöjan från hennes ansikte, då
hon igenkännes såsom riksfogdens
systerdotter, Gertrud. Folket fordrar
emellertid att hon på bålet skall
försona sitt brott. Först då Junker Kurt
med en hornstöt ditkallat sina
beväpnade svenner, bringas folket till
tystnad, riksfogden befaller att kedjorna
skola aftagas Gertrud och lofvar henne
att, såsom godtgörelse, få uttala en
önskan, som då skall beviljas. Hon
ber då rådet lofva att aldrig någon
kvinna blir bränd som häxa i deras
stad, hvilken önskan rådet lofvar att
uppfylla. På Kurts befallning tänder
bödeln bålet, som nu får gälla som en
lusteld till helsning åt våren, hvars
inträde allt folket helsar med en
jubelsång.
––-i—
Musikbref från Düsseldorf.
Af g-, w.
Dec. 1901 — mars 1902.
Såsom bekant torde vara räknas
Düsseldorf till de städer vid Rhein där
konsten, så väl musik som målning,
intager en framstående plats.
För att börja med den dramatiska
konsten, så finnes här en större
modern och elegant teater, som har ett
ovanligt vackert läge i en charmant
park. Från sept. till maj gifves nästan
j dagligen operor och 2 gånger i
veckan skådespel, någon gång emellanåt
| gifvas till omväxling, ehuru rätt
sällan, lustspel och operetter. Direktion
och regie är anförtrodd åt hr
Heinrich Göttinger, en framstående
baritonist, hvilken, trots sitt
direktionsar-bete, rätt ofta uppträder. — Hvad som
verkar särdeles angenämt är den
charmanta utstyrseln och de nya vackra
dekorationerna. Orkestern är äfven
berömvärd, liksom dess dirigenter,
kapell mästarne Reich och Fröhlich, den
senare utbildad i Wien, en intelligent
samt, ehuru ung, mycket duglig man.
Som konsertmästare är anställd hr E.
Adorjan, elev bl. a. af Joachim, och
äfven som konserterande konstnär
fördelaktigt bekant. Af de operor jag
härstädes hört må nämnas följande:
»Fliegende Holländer» med hr
Bertram som gäst i titelrolen. Han
räknas till de bästa »Holländare» och
sjunger partiet i Bayreuth, omväxlande
med Perron från Dresden. Hans
dramatiska framställning var liksom den
musikaliska betydande och hade
likhet med den aflidne Carl Somers i
Wien. Sentas parti utfördes af fru von
Hübbinett på ett högst förtjänstfullt
| sätt. Af öfriga Wagneroperor har jag
hört »Tannhäuser» och »Lohengrin»,
j den senare operan med Carl
Kurz-Stolzenberg i titelrolen ena gången
I och Clemens Kaufung från Köln den
| andra. Båda gjorde stor lycka med
sitt gästpel, herr Stolzenberg, som
förut sjungit Tannhäuser och Max i
I »Friskytten», är en helt ung tenor
med fördelaktigt utseende, utbildad hos
Alfieri i Berlin och sedan i Milano.
Han har senast studerat i Bayreuth.
En poetisk och intagande Elsa gaf frk.
Pracher, en ung begåfvad sångerska,
som med stor framgång utför de s. k.
»ungdomligt dramatiska» partierna. Af
öfriga gäster märkas Franseschina
Pre-vosti såsom Carmen, Rosina i
»Barberaren» och Violetta i »La Traviata.»
Uti den sistnäinda operan hörde jag
henne redan för 12 år sedan och jag
måste säga att hennes prestation var
både i musikaliskt och dramatiskt
af-seende lika fulländad nu som då. Hr
[ Göttinger var en utmärkt Germont,
som så väl i sång som spel visade
i en stilenlig och förnäm uppfattning,
något som man eljes i denna roll ofta
saknar.
Af andra operor vill jag nämna
»Faust» med Moers från Leipzig som
gäst i titelrolen, frk. Pracher såsom
Margarethe, Valentin: hr Göttinger,
Mefi-stofeles: hr Savitscli, Martha: fru
Neuen-dorff hvilka alla på bästa vis fyllde sin
uppgift. Haydns »Apotheker» och
»Ca-| valleria» äro särskildt värda
omnämnas.
Ennas lilla opera »Flickan med
tändstickorna» gafs endast få gånger trots
| ypperligt utförande. Frk. Förster, som
tändsticksflickan, var både hvad sång
och spel beträffar alldeles utmärkt och
hennes sympatiska sopranröst gjorde
sig väl gällande i de tragiska
momenten. Af operetter har
»Opera-| balen» samt »Läderlappen» gifvits i
hvilken frk. Förster som
kammarjungfrun briljerade. I »Läderlappen», däri
1 2:dra akten var särdeles lyckad,
före-j kom en bömisk polka, graziöst
dansad af ballettkårens elever.
Af konserter, som jag härstädes
bevistat, må uti främsta rummet
nämnas »Musikvereins», som står under
[ ledning af professor Julius Buths.
På den första af dessa, 5 dec., var
Paderewski solist. Programmet
upp-j tog Bruchners Symphoni n:o 5 B-dur
som fick ett beröm värd t utförande.
| Dessutom speltes den charmanta
Serenaden n:r 4 i D-dur (Koch Verz. n:r
203) af Mozart. Den mottogs med
ihållande applåder hvilket äfven gällde
hr Adorjan, som med sin breda vackra
ton spelade soloviolinen. Paderewski
I spelte Beethovens Essdur-konsert med
I orkester och solo. Chopins
Assdur-Ballad, Etude n:r 9, och dessutom
4 extranummer af Chopin.
Inropnin-gar och jublet af den till trängsel
fylda stora salen ville knappast taga
slut. På en annan af
musikföreningens konserter var pianisten Siloti
solist; äfven han gjorde stor lycka.
Vidare vann hr Carl Meijer från
hof-teatern i Schwerin, och m:me
Seth-Senger från Brüssel (violin) med
Mo-j zarts Essdurkonsert stor succés.
Förutom musikföreningen existerar
den s. k. »Gesang-Verein» under
led-! ning af d:r F. L. Limpert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
