Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 1 April 1902 - Från scenen och konsertsalen - Musiknotiser från hufvudstaden ocb landsorten - Kgl. teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östermahnskyrkan. Mars 28 Kongert (für
Frimurare-barnhuset’. J. Haydn: »Skapelsen«,
oratorium. Medverkande: fru Hellström, frk
Karlsohn; hrr C. F. Lundqvist, Malm,
Seller-gren, Lejdström, k. hofkapellet. Dirigent: hr
K. Henneberg.
Halléns nya opera liar hittills
endast uppleft två föreställningar.
Orsaken därtill är måhända den skarpa
kritik operan varit utsatt för, denna
egentligen beträffande själfva
handlingen, som brister i enhetlighet och
intresse. Musiken innehåller flera vackra
sångbara partier och är i andra
akten, bekant från »Hexfällan», rätt
liflig och pikant. Mattast är tredje
akten till text som musik. Handlingen
skiljer sig här mycket från slutakten
i »Hexfällan», hvars sista akt är
indelad i två tablåer. Den första af
dessa visar Marias kammare — i
»Hexfällan» bär hon detta namn —, i
hvilken förekommer hennes bön, huru hon
anropar madonnan om hjälp såväl för
modern som för den af henne älskade
Albertus’ (Arbogast) räddning. I sista
tablån är han vid lif efter färden till
Blocksberg, för hvars orgier han
yttrar djupaste afsmak; till slut förenas
han och den unga flickan, som leder
honom till kyrkan att renas från den
synd han begått. I »Valborgsmessa»
är i första akten musikaliskt
anslående Gertruds och Kurts partier,
pa-terns berättelse om hexan Anna Lisa
och slutkören (bönen). Andra aktens
hufvudnummer äro bekanta från
»Hexfällan». I tredje akten är det åter
Gertruds och Kurts partier som
framstå jämte munkarnes sång och finalen,
en hyllning åt våren med stor kör
och soli.
I »Oberon» har fröken Hamberggjort
en ny debut såsom Fatima med
musikaliskt som dramatiskt lyckad
framställning. En repris af Aubers komiska
opera »Muraren» har egt rum efter
att senast ha gifvits här i april 1887.
Denna opera var den första hvarmed
komponisten vann mera betydande
framgång (1825). Texten är som
vanligt i de Auber-Scribe’ska operorna,
underhållande, musiken kvick och
intagande. Handlingens afslutning är
dock alltför brådstörtad. Af musiken
ha i synnerhet murarsången, duetten
mellan muraren och smeden i andra
och grälduetten i tredje akten
fortfarande förmåga att intressera. Såsom
murareparet voro fru Hellström och
herr Malm förträffliga så i sång som
i spel, fru Bertrand och smeden hade
äfven goda representanter i fröken
Edström och herr Söderman; deras
tonbildning går endast för mycket åt
djupet någon gång. Irma och hennes
älskare, den franske officeren
åter-gåfvos af fru Forsell och herr Nyblom,
men båda voro vid första
föreställningen mindre väl disponerade. Frn
F:s sång lät både svag och osäker.
De nya dekorationerna, särskildt det
orientaliska rummet i andra akten, för-
tjänar att framhållas. Efter operan
följde ett vackert divertissement med
olika dekorationer för de särskilda
nationaldanserna (steyrisk dans, spansk
dans, Daldans) af livilka den af elever
ntförda Daldansen vann mesta bifallet.
Leipzigs Filharmoniska orkester
af-slutade på operan sitt framgångsrika
konserterande här enligt ofvan nämndt
program. Dirigenten, hr Winderstein,
framförde härvid en sin egen
komposition, en »Suite» som var hållen i
populär stil och väl instrumenterad.
Wag-ner-numren, orkesterns specialitet, och
ett vackert Andante af Tschaikowsky
för stråkorkester må särskildt
framhållas af programmets nummer.
Påskkonserten till förmån för
hof-kapellets pensionsinrättning gafs för
talrik publik. Den inleddes med en
nyhet af hr Bror Beckman, förut känd
som kompositör till mindre verk.
Symfonien eger goda förtjänster i afseende
på musikaliska idéer och
instrumentation men höjer sig ej till verk af högre
rang. Utrymmet tillåter oss nu icke
att närmare i detalj omnämna de
särskilda delarne af symfonien. Hr
Zet-terquist spelade med utmärkt föredrag
Corellis »La Folia med variationer»
och Peterson-Bergers sång »Skogsrået»,
nu af honom försedd med
talangfullt orkesterackompagnement, vann
stort bifall, väl utfördt af hr Lejdström.
Mendelssohns härliga uvertyr till»
Mid-sommarnattsdrömmen» utgjorde fjärde
numret. Beethovens uppfriskande
B-dursymfoni afslutade värdigt konserten,
som utmärkt dirigerades af hr
Nord-quist.
På Vasateatern har »Villars
dragoner» ånyo gifvits med sin förra
rolbesättning och »Stackars Jonathan»
återupptagits, först såsom recett för
komikern hr Emil Strömberg, som
har en tacksam uppgift i operettens
titelrol.
Fru Möller skördade som vanligt
rikt bifall af stort auditorium på sin
svenska romansafton äfvensom hennes
ackompagnatör, hr Stenhammar, med 5
pianostycken ur Sjögrens »Erotikon».
Programmet, med väl valda sånger,
upptog af sådana: 2 af Knut Bäck, 3
ur Sjögrens »Spanische Lieder», 4
af Tor Aulin och 4 at
Peterson-Ber-ger; bland de senare väckte ett par
så stort bifall att de bisserades.
Aulinkvartettens 4:de soaré har gått af
stapeln med vanlig framgång, som ej
lidit något afbräck af
Brüssel-kvartet-ten. Särskild löste Aulinarne denna
gång sin uppgift med den svåra
Beet-hoven-kvartetten op. 130 på ett
hedrande sätt. I pianotrion (»spöktrion»)
op. 70 hade hr Stenhammar tillfälle
att glänsa med sitt gedigna pianospel.
Konserten i Jakobs kyrka var väl
arrangerad och lyckad i utförandet. Om
»Skapelsen» i Östermahnskyrkan,
Bell-mans-körens konsert äfvensom frk.
Svärdströms ha vi ej blifvit satta i
tillfälle att yttra oss.
Den finska sångkören M. M:s första
konsert, matiné i Musikaliska
akademien Annandag Påsk, gafs naturligtvis
för fylld salong och under entusiastiskt
bifall, som föranledde många
omtagningar. Vid ena sidan af estraden
stod M. M:s standar uppställdt och vid
dess sidoväggar voro en skara mindre
gossar placerad, hvilka skulle medverka
i slutkören. De finska sångarne
hel-sades vid inträdet, en och en i rad,
med lifliga applåder och uppstälde sig
å den trapp- och halfcirkelformade
estraden. Anföraren, byråchefen, v.
Knorring, mottogs särskildt med en
kraftig applåd då han trädde fram.
Han liksom sångarne voro dekorerade
med M. M:s körtecken och en
påsklilja på frackuppslaget, bildande en
dekoration i svenska färgerna. Efter
inledningssången »Muntra Musikanter»
fortgick konserten med program af
finska komponisters sånger. Undantag
gjorde endast Griegs »Landkjending».
En textbok med titel »M. M:s
Stockholmskor 1902» medföljde programmet,
som upptog Faltin: »I lifvets kamp»,
Sibelius: »Sortunut ääni», Flodin:
Bar-carole, Merikanto: »Tuulan tei» med
barytonsolo, Kajanus: »Sotamarsi»,
Järnefelt: »Sirkka», Palmgren: »En
visa i lustigt lag», åländsk folkvisa(med
tenor solo), »Björneborgarnes marsch»
och »Suomis sång» — hvilka åhördes
af de närvarande stående och följdes
af intensivt bifall — samt slutligen
Griegs ståtliga »Landkjending», med
orkester, och till sist »Athenarnes sång»
af Sibelius för unison goss- och
manskör samt orkester (Svenska
Musikerföreningens). Extra sjöngs, såsom
hyllning, åt Vennerbergs minne »O, Gud
som styrer», vidare finska folkvisor
och »Du gamla du friska» med solo,
samt »Vårt Land» af Pacius. Bifall
och hyllning efter konsertens slut
tycktes aldrig vilja upphöra. M. M:s kör
(05 man) besitter ypperliga röster;
särskildt utmärket sig de 20 basarna
genom ovanligt mäktigt, klangfullt djup.
Ensemble och nyansering äro under
v. Knorrings förträffliga ledning bragta
till fullkomning. De finska sångerna
af senare tid voroallaanslående. Främst
torde kunna ställas Sibelius’ båda
sånger, däraf »Athenarnes sång» i all sin
enkelhet gör ett mäktigt intryck.
Mycket lifvande är Palmgrens ypperliga
dryckesvisa. Med goda röster och
godt föredrag utmärkte sig solisterna,
tenoren magister Krank och
barito-nisten, prokurist Lerche, i Merikantos
vackra »Tuulan tei» och folkvisor. De
öfriga konserterna få vi, af nu bristande
utrymme, sedan omnämna.
___ J_______
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
