Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 9. 1 Maj 1902 - Rose Relda och Marta Sandal (med porträtter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9. Redaktör och utgifvare: fRANS J. J-1USS. Telefon: Vasa 619. NORDISKT MUSIKBLAD. Stockholm den 1 Maj 1902. Expedition: Kungstensgatan 66. Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre. Annonspris 20 öre pr petitrad. 22:a Årg.
Rose Relda och Marta
Sandal.
Af de nedan afbildade sångerskorna,
li vilka här nyligen tillsammans gjort
sin första debut på ett par
konserter i Musikaliska akademiens stora
sal, representerade den ena romansen,
den andra koloraturarian. Naturligt
nog var det den ljusa smärta norskan
som var romanssångerskan och den
lilla mörka amerikanskan som hade
koloratursången på sin lott. Båda
kunde emellertid fägna sig åt
publikens »begeistring». Att fröken
Sandal skördade det mesta bifallet, därtill
samverkade tre orsaker, frånsedt att
hon såsom skandinav och dotter af
brödralandet väckte särskild sympati.
Först och främst var fröken Sandal
mera representativ för sin genre än
fröken Relda, vidare liar i vår tid
romanssången mera lifskraft än
koloratursången och slutligen hade den
förstnämnda sångerskan tagit lejonparten
af programmet på sin del, då detta
upptog ett par dussin romanser mot
endast tre operaarior.
Romanssången har ju hos sig något
mera tilldragande än konstsången, om
än denna förutsätter en större
konstutveckling och gör mera brillant effekt
om den kommer till sin rätt. Fröken
Sandals nordiskt friska röst behandlas
med stor finess och ett utsökt
mezza-voce, men kan äfven svälla ut i
tillräcklig styrka ocli hon förstår att
tränga djupt in i livad hon sjunger,
det må nu vara Lies tunga »Sne»,
som hon nästan bara liviskar fram,
eller Griegs lifliga »Blåbärli». Om
sin repertoar liar sångerskan yttrat,
under en interview, att hon först och
främst gör sig till tolk för den yngre
lyriken, och hon bevisade detta bl. a.
på sina konserter med framförandet
af Ricli. Strauss’ och pianovirtuosen
Ansorges sånger, men dess »lyrik»
är ofta i en stil som är mera barock
än behaglig. Hvad som blef fröken
Sandals största triumf var också
Kjer-ulfs herrliga »Synnöves sang», som
sjöngs utom programmet. Under
sången intager fröken Sandal en orörlig
ställning med upplyftadt hufvud och
händerna sammanlagda under bröstet.
Positionen är något stel och det är
ej utan att sången i det hela är
något monoton genom väl mycket
sordinerad tonansats. Mera naturlig
rörlighet skulle betydligt höja fram-
Rose Relda.
Marta Sandal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
