Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 1 Maj 1902 - Litteratur - Följetong: Ett stilla konstnärslif, af Elise Polko (forts. och slut) - Dödsfall inom musik- och operavärlden 1901 (forts.) - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Kyrkosången. Sällskapet
Kyrkosångens vänners årsskrift, utgifven af G.
T. Lundblad (centralkommiténs
sekreterare) n:o loch 2. Januari—juni 1902.
IV årgången — har utkommit
innehållande: n:o 1: K. S. V:s verksamhet
1901 och medlem sförteckning
—Rättelser i koralboken; n:o 2: Om
psalmsången i folkskolan af R. Norén (forts,
följer) — Skol-psalmlista af C. J.
Vallin — Om förbättrad kantors- och
organistutbildning af G. T. Lundblad
— Om K. S. V:s koralboks införande
i kyrkorna — Litteratur. Priset för
tidskriftens årgång, postarvode
obe-räknadt, är 80 öre, med musikbilagan
— en serie af kompetenta musici
utarbetade goda koralpreludier byggda
på koralmotiv — 1 kr. 80 öre.
Prenumeration sker å postkontor eller hos
utgifvaren (Händene, Skara) om minst
5 expl. tagas på en hand.
–-—
FÖLJETONG.
Ett stilla konstnärslif.
Af Elise Polko.
(Slut.)
Omkring sex år senare, den 20
januari 1802, spred sig genom
residensstaden ett rykte, som öfverallt
framkallade gladt deltagande. Den
berömda harmonika-spelerskan
Kirch-gässner skulle hafva anländt till
staden och ämnade att samma afton gifva
konsert. Och i själfva verket förhöll
det sig äfven så: Marie Kirchgässner
hade nyss inträffat i Stuttgart. Denna
konstnärinna var en högst
intressant företeelse, icke blott genom sin
utmärkta talang på sitt instrument,
utan på samma gång äfven genom
sin olycka, som i sanning smärtsamt
måste uppväcka livarje känsligt
hjärtas deltagande. Hon var nämligen
sedan sitt fjärde år blincl, en följd af
kopporna, och endast musiken, denna
allsmäktiga tröstarinna, hade räddat
detta arma barnahjärta frän förtviflan.
Hennes framstående musikaliska
talang hade redan tidigt förvärfvat henne
en ädel vän och beskyddare i friherre
von Beroldingen, ledamot af
domkapitlet i Speyer. Hans medlidande och
intresse för det begåfvade olyckliga
barnet yttrade sig på det mest
rörande sätt. Han köpte henne för ett
högt pris en ypperlig harmonika
emedan han trodde sig hafva märkt, att
Marianne hyste en särdeles förkärlek
för detta sällsynta instruments
egendomligt själfulla toner. Barnet blef
öfver all beskrifning lyckligt. Hennes
ädle beskyddare förde henne nu till
Karlsruhe, där den skicklige kapellmä-
staren och harmonika-spelaren
Sehmitt-baucr undervisade henne med en ifvcr
och kärlek, som endast öfverträffades
af hans talangfulla elevs ömhet och
flit. Hon gjorde i sanning
märkvärdiga framsteg och bragte sig upp till
oöfverträffadt mästerskap på sitt
instrument. Knappast 21 år gammal,
anträdde hon sin ärofulla konstresa
genom Ryssland och Tyskland, och
Stuttgart var en af de första städer,
hvilka hon besökte. Alla strömmade till
för att höra henne. Zumsteeg hade
arrangerat konsertprogrammet och
anförde sjiilf flere orkestersaker.
Konstnärin-nans spel verkade dock så
nervskakan-de på honom, att han blott med möda
kunde uthärda i salen. Marianne
Kirchgässner skördade ett så omätligt
bifall, att hon såg sig nödsakad, att
ut-öfver programmet gifva ännu ett kort
stycke. Zumsteeg själf framförde henne
ännu en gång inför den upprörda I
publiken. Vare sig nu att
konstnär-innan hade för afsikt att visa den
älskvärde kapellmästaren en artighet,
eller att hon själf älskade denna
melankoliska melodi, som redan tvenne
gånger så betydelsefullt tonat i
komponistens lif, kort sagdt, hon anslog
den konsertsats, som innehöll
afskedssangen.
Likt anderöster sväfvade dessa
toner, sällsamt vibrerande, genom salen.
Zumsteeg for häftigt upp vid de första
tonerna och förde handen krampaktigt
mot hjärtat. Var det ej Nanette, den i
ljufva, utan en klagan bortgångna
Nanette, som här talade till honom?
Han förmådde ej afvakta slutet, hans
tankar förvirrades, han stapplade ut
och förlorade sansen. Följande natt
öfverföll honom till hans familjs
häftigaste förskräckelse en länge ihållande,
smärtsam bröstkramp.
Mot morgonen tycktes faran vara
förbi; han lugnade de ångestfulla sina
och sade med ett mildt leende: »I
dag är det den 27 januari, Mozarts 1
födelsedag. Måste jag dö, så ville jag
helst i dag, jag skulle då måhända ej
så hastigt glömmas!»
Ett par minuter efter dessa ord
inställde sig ett nytt, förskräckligt
krampanfall, och ett stilla konstnärslif hade
ändats af döden.
Minnet af Joh. Rudolf Zumsteeg
har nyligen flerstädes framkallats vid
inträffade 100-års-dagen för hans
bortgång. Zumsteeg var född den 10
januari 1760 i Sachenburg (Odenwald).
År 1792 efterträdde han Poli såsom
hofkapellmästare. Han har gjort sig
mest känd såsom balladsångens
skapare, men har för öfrigt komponerat
8 operor (»Elbondokani», »Die
Geisterinsel», »DasPaunenfest» etc.). Körer
till Schillers »Räuber», en konsert och
en duo för violoncell in. m.
_____%s.____
Dödsfall.
inom musik- och operavärlden 1901.
Brun, Hans, norsk, f. d.
skådespelare och operasångare, f vid
Eis-volds badinrättning i sept., 67 år.
Under Ludv. Josephsons operaperiod i
Kristiania 1874—77 utförde han där
med framgång flere betydande
tenorpartier, t. ex. Faust och Tannhäuser.
Han öfvergick småningom till
talscenen och hade etter afgången från
tea-I tern anställning som inspektör vid
of-vannämnda badinrättning.
Holmstrup, Emil Ludvig,
kapellmästare, f. 24 febr. 1852 i Köpenhamn,
t i Stockholm 19 okt. H. kom 1874
till Sverige där han under 10 år reste
I omkring med eget kapell och har sedan
haft engagement vid olika orkestrar i
Stockholm och landsorten.
Kahn, Franz, pianofabrikant,
kommerseråd, grundare af Kaim-institutet
och Kaim-orkestern i München, t
därstädes 1 jan. 78 år.
Kallinnikow, Wassili, talangfull rysk
komponist, f. i guvernementet Orel
(mell. Ryssland) 13 jan. 1866, f i
Yalta 11 jan.
Kempff, Carl, kapellmästare i Lund,
f. 1831 i Tessin (Schweiz), t 30 dec.
i Lund.
Kleinmichel, Richard, pianist och
komponist, bekant såsom utgifvare af
äldre och äfven nyare operor i goda
editioner; f. 31 dec. 1846 i Posen, f
18 aug. i Berlin.
Leitert, Johann Georg, utmärkt
pianist, f. 29 sept. 1852 i Dresden, t
därstädes. Leitert uppträdde vid 13 år
offentligt, studerade sedan för Liszt,
konserterade därpå flerstädes i Europa
och lefde från 1878, under
konstnärlig verksamhet i Paris ett par
decennier. Leitert har utgifvit
pianokompositioner.
Mapleson, James Henri, violinist
och sångare, mest bekant som
operadirektör. »Colonel» Mapleson har
varit »manager» för Lyceumteatern,
Drurylane och Her Majestys teater i
London och dragit de förnämsta lyriska
artister till sina teatrar.
Rheinberger, Joseph Gabriel,
professor, pianist samt ansedd och
mångsidig komponist, f. 17 mars 1839 i
Vaduz (Lichtenstein), f 25 nov. i
München. (Forts.)
––V–––
Från scenen och
konsertsalen.
Kgt. teatern. April 16 Gluck: Orfens;
Lkoxacvallo: Pujazzo. — 18 R. Wagner:
Lohengrin. — 19, 23 Adam: Konung för en
dag (Nomea: frk Anna Lagergren, l:a debut;
Zelida: frk Svärdström). — 20 Puccixi:
Boheme. — 21 Gounod: Bauet (Valentin: hr K.
Strandberg, deb.). — 24 Bkllini: Norma. —
25, 27, 30 Weber: Friskytten (Agatha: frk
Olga Berg, deb.; Anna: frk Svärdström, fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
