Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 1 Maj 1902 - Om kinesernas musik - Från Kgl. operan i Dresden, af G. W. - Musikpressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
någon kines vill spela den för dem
på ett inhemskt instrument. Den
vanliga Instrumentalmusiken är för
euro-peer allt annat än öronfägnande, såsom
hvarje främling som besöker en
kinesisk teater kan intyga. Vi behöfva
icke närmare inlåta oss härpå utan
vilja endast i korthet anföra orsaken
hvarför den kinesiska musiken är så
missljudande för oss. Härom
upplyser en bok, »Chinese music», som
1885 utgafs af en tulldirektör van
Aalst. Ilan yttrar sig sålunda: »Då
i den kinesiska tonskalan intervallerna
ej äro tempererade, så klinga somliga
noter alldeles falskt och oharmoniskt.
På instrumentens tillverkning använde
man ej på långt när samma omsorg
som i västerlandet, därför kan icke
någon ren intonation komma i fråga.
Emedan melodierna alltid äro i samma
I tonart och alltid lika starkt och
oföränderligt äro i rörelse, så måste de
förekomma oss mycket monotona och
tröttande i jämförelse med våra egna.
Kinesiska melodier äro aldrig hållna
uteslutande i dur eller moll utan sväfva
alltjämt mellan båda, hvarför de sakna
den omväxling, som är för våra öron
så angenäm.» Lika litet kan den
kinesiska vokalmusiken falla oss i
smaken. Man kan verkligen tycka sig
höra hesa kattors kärlekssånger när
man hör några kineser uppstämma
en sång, hvilket alltid sker i falsett.
Kineserna själfva älska sin musik
mycket högt. Men så långt som till
en nationalhymn eller något dylikt ha
de ej kommit. Att vi kunna finna
deras musik afskyvärd anse de
obegripligt. Slutligen må anmärkas att
musiken i de buddhaistiska klostren är
mindre bullrande än gatu- och
teatermusiken, hvarför den är lättare för
oss att uthärda. Buddhaisternas
gudstjänst har stor likhet med den latinska
kulten, såsom man finner vid första
anblicken. Kors, mitra, mässkrud,
rosenkrans, rökelsekar, vigvatten,
litania och mera sådant tillhör båda
religionerna. Denna omständighet gjorde
under 17 århundradet några till Kina
anlända jesuitfäder så häpna, att de
förklarade allt för ett djäfvulens
bländ-verk. De menade tro på att
någonting sådant kunde endast den onde
ha påfunnit för att draga människorna
från den sanna tron. Förklaringen
är att söka däri, att under
kristendomens första tider Nestorianerna och
andra kristna sekter i österlandet
upptagit åskilligt från den buddhaistiska
kulten, hvilket sedan småningom
öfver-gick till den romerska kyrkan.
Hågkomsten däraf tycks sedan ha
utplånats när muhammedanismen trängde
sig in mellan kristendomen och
bud-dhaismen. Hur detta i särskilda fall
och omständigheter tillgått kan väl
icke med visshet historiskt afgöras.
SVENSK MUSIKTIDNING.
Från Kgl. operan i
Dresden.
Af g. w.
Återkommen hit efter ett års
frånvaro, har jag endast varit i tillfälle
höra två af denna säsongs nyheter,
däraf först »Hoffmanns Erzählungen»
af Offenbach, ett på det högsta
intressant verk som alltid gifves här
för en talrik publik. Den charmanta
uppsättningen, solisternas fulländade
prestationer och den härliga orkestern
under herr von Schuchs geniala
ledning, samverkar i allt till att bringa
publiken i hänförelse. Musiken, som
är mycket melodiös och intagande,
har särskildt i l:sta aktens vals,
liorn-solo-kvartetten under
forvandlingsscenen, samt barcarolen i 2:dra akten
sina glanspunkter. Hoffmanns parti
innehas omväxlande af hrr Antlies
och Giessen, Olympia af fru
Wede-kind eller fröken Nast, Giulietta och
Antonia omväxlande af fruarna
Wede-kind, Abendroth eller fröken Nast.
Den andra nyheten, »Feuersnoth»,
hvars premiär egde rum i nov. förra
året, hörde jag den 21 april.
»Feuersnoth», ein Singgedicht in einem Akt
von Ernst von Wolzogen, musik af
Richard Strauss, är högst intressant
och naturligtvis ett helt modernt verk.
Hufvudintresset fäster sig vid
orkestern, som Strauss behandlar
virtuos-messigt antingen det gäller symfoni
eller opera. Att utförandet var
praktfullt behöfver jag knappast påpeka.
Herr Moris som regissör har stor
heder af det hela, särskildt beträffande
det lif, som härskar å scenen. De
väldiga körerna klingade storartadt och
af hufvudpartiernas innehafvare
utmärkte sig den nyengagerade fröken
Krull såsom Diemut och herr
Scheidemantel såsom Kunrad. Öfriga partier
innehas af damerna von Chavanne,
Nast, Lautenbacher samt herrar Petter
Nebuschka, Erl, Plaschke, Wächter m.
fl. Operans handling är förlagd i
München och tagen ur folklifvet
därstädes. Komponisten var närvarande
jämte flera solister från
Berliner-ope-ran, där »Feuersnoth» nu instuderas.
Den 2:dra april gafs »Mignon» då
fröken Märtlia Petrini från Leipziger
Stadtteater gaf »Philine» med stor
succés. Den 20 april gafs »Cavalleria
Rusticana», som Mascagni själf
diri-gerade, efter endast en kort repetition.
Mascagni hälsades vid sitt inträde i
orkestern med stormande applåder,
hvilka intensivt förnyades efter
Intermezzot, som måste bisseras. Efter
operans slut inropades han på scenen
otaliga gånger jämte solisterna
Sau-tuzza: fröken Eibenschütz från Leipzig,
som gäst; Lucia, Lola: fröknarna
Stau-digl och Nast; Turiddo och Alfio:
hrr Antlies och Scheidemantel.
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag
har utkommit:
Wagner, Ku h. : Das Rheingold. Potpourri
par Henri Cramer. Pris 1,50;
Schyttk, Ludvig: Valse piquante, tillegn.
Alfred Grünfeld. Op. 119 Å. — Edition B.
i förenklad sättning; ii kr. 1,25.
Wenzel, Hermann: Maienwonne
(Vårstämning) op. 353. Pris 75 öre;
Heimdahl, Anna: En Uten yrhätta. Polka.
Pris CO öre;
för orgel eller orgelharmonium:
Eriksson, Josef: Enkla melodiska Prelu {+-+}
dier. Op. 1. Pris 1 krona.
för en röst med piano:
Ekenrerg, August: Juni-visa ur K. E.
Forsslunds »Storgården» (c—ess). Pris 50 öre;
Ei.KÅker, Aug.: Dos som jag Utskar, älskar
jag ändå. Komans (h—e). Pris 50 öre;
Palm, Herman: Nu diktar kvällen sin saga.
Dikt af É. N. Söderberg. För basröst (g—ess);
Pktre, Torsten: Lifvets sång för
mezzosopran eller baryton (d—fiss). Op 81. Pris
75 öre.
På G. Abnson Lundquists förlag
har utkommit:
för piano 2 händer:
Hedenstierna, Signe. Får jag loj. Pas
de quatre. Tillegn. Tora Fernström. Pris
50 öre.
Bland ofvannämnda pianosaker är,
med förbigående af potpourriet ur den
bekanta Wagner-operan, Schyttes vals
att nämna i första rummet. Ehuru
tillegnad pianovirtuosen Alfred
Grünfeld är den ursprungliga sättningen ej
synnerligen svår. B-sättningen är lika
lätt att spela som en vanlig vals.
Schyttes namn borgar för att valsen hör till
den bättre salongsmusiken i denna stil.
I mera populär stil är Wenzels
melo-diösa, rätt behagliga stycke, prydt af
en vacker färglagd vignett med en
ungmö i ett vårlandskap. Polkan af
A. Heimdahl är liflig och lämplig
dansmusik. Ett annat nyss utkommet
dans-nummer är Signe Hedenstiernas »Pas
de quatre», en för denna dans väl
passande musik, som lär ha gjort sig
omtyckt i balsalen.
Sångerna, som här anmälts, äro för
låga röster, särdeles de treförstnämnda,
såsom det angifna röstomfånget visar.
Ekenbergs (komponist till den
populära »Rida ranka») är en munter sång
med fyndiga rim på ordet juni. Palms
bassång är i romantisk, vackert
melodiös stil med ackordackompagnement.
Elfåker tycks i sin sång hylla nutida
sångkomponisters sökta harmoniska
idéer; Petres sång däremot är i hans
kända populära stil, allvarligt
känslofull och melodisk. Komponisten har
själf skrifvit orden.
Erikssons »Preludier» äro 25 till
antalet af 8—16 takters omfång. De
motsvara titeln »enkla och melodiska v,
i harmoniskt hänseende väl skrifna.
––-^––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
