Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 7 Juni 1902 - Något om pianistisk salongsmusik af utländska komponister. I - Musikbref från England, af —r—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något om pianistisk
sa-longsmusik af utländska
nutidskomponister.
L
Hvarje fullkomligt konstverk bär
vittne om en djup andlig själsrörelse
och verksamhet hos den skapande
konstnären, och om hvilken konst
gäller väl detta närmare än om
tonkonsten ! Den reproducerande konstnären
har sedan den stora och tacksamma
uppgiften att rätt tolka den skapande
konstnärens känslor och tankar och
den utöfvande konstidkaren, det må
nu vara sångaren eller
instrumentalisten, står såsom sådan högre i rang,
ju fullkomligare han kan återgifva
dessa.
Men de skapande konstnärerna, vore
de än mästare af första rangen,
vandra ej alltid på konstens höjder, där
storverk framväxa i deras spår. De
hafva ock sina ögonblick af själshvila,
då de ägna sig åt umgänge i fröjd
och gamman, eller allvarligare
samspråk med vanliga dödliga i den stora
vida världen. Deras tankar taga då
en lättare och kortare form i
skapelser af gratie och svärmiskt behag af
humor eller elegisk stämning.
Motivets utarbetning är enkelt,
lättfattligt för det lyssnande örat. Så hafva
vi Joh. Seb. Bach att tacka för hans
Suiter och Partiter, Beethoven för hans
Bagateller, Schubert för hans »Moments
musicales», och hit höra ytterligare,
af tyska hädangångna tonsättare,
Mendelssohns »Lieder ohne Worte», dennes
»Kinderstücke» och Schumanns
»Kinder scenen», etc.
Hvilken skatt af musik för hemmet
äger man ej i dessa kompositioner!
Och hur har den icke — att nu hålla
oss till tyskarne •— sedan ökats genom
komponister, sådana som Adolf
Jensen, Stephen Heller, Carl
Gradener, Theodor Kirchner, Volkmann,
Reinecke och Raff m. fl. Dessa
tonsättares verk torde, såsom de
förtjäna, varda mera allmänt
bekanta om de efter hvad man kan
vänta, utgifvas i billigare upplagor.
I en sådan har redan Th. Kirchners
»Albumblad» utkommit, innehållande
utmärkta mindre stycken, och som
ingen pianist borde sakna. Närmare om
tysk värdefull »salongsmusik» skall
sedan nämnas likasom andra nationers
tonsättare och deras verk i denna
stil.
Hvad menas då med musik för
hemmet i konstnärlig mening, eller
salongsmusik? Man skulle kunna tycka
att den frågan lätt kunde besvaras
därmed, att det är sådan musik som
icke tillhör den stora offentliga
konsertsalen, utan salongen i hemmet,
sådan som icke är af svårare
beskaffenhet och fordrande virtuosens
förmåga för utförandet utan är af mera
enkel och lättfattlig, så att säga intim
natur. Virtuosen behöfver emellertid
omväxling i sitt program och hvila
mellan bravournuinren, liksom den
stora talangen kan yttra sig i stilfull
framställning af klassiska eller
moderna saker af mindre svår
beskaffenhet. Äfven åhörarne fordra en
sådan behaglig omväxling i
konsertprogrammet. Åtskilliga lättare
pianokompositioner — vi tala här endast om
sådana — blifva sålunda gemensamma
för den offentliga och privata
musiksalen. Sålunda mindre stycken af
äldre och nyare klassiska eller
moderna tonsättare af Bach, Händel, D.
Scarlatti, Rameau, Mozart, Beethoven,
Schubert, Field, Mendelssohn,
Schumann, Chopin, Brahms, af Rubinstein,
Tschaikowski, Moszkowski,
Paderew-ski, Gade, Grieg, Backer-Gröndahl,
Sinding etc. att icke tala om våra egna
bekanta inhemska komponister.
Salongsmusiken står till ej ringa
del på folkvisans och dansens område
och har därför ofta nog en nationel
karaktär, hvari äfven naturskildring
ingår. Vi erinra i detta hänseende
om Chopin och Grieg. Den är också
såsom uttryckande särskilda
personliga stämningar »program-musik» i
liten stil. Till följd af pianospelets
allmänna idkande under vår tid är i
sammanhang därmed litteraturen för
detta instrument af olika natur och
värde allt efter som den är beräknad
för en ytlig dillettantism eller för en
med musikbildning och god smak
utrustad förmåga. Salongsmusiken»
kan sålunda indelas i två slag, det
ena bestående af mer och mindre
triviala, harmoniskt enkla med lättköpta
effekter utrustade stycken; det senare
af stycken med verkligt gediget
innehåll. Exempel på det förra slaget
har man i de »Salong-Album» som
utkommit på Peters förlag (Leipzig)
med »omtyckta stycken» af
Badarzew-ska, Goria, Kontski, Leybach, Richards,
Léfebure-Wély, Jungmann, Voss,
Oesten, Kuhe m. fl. Med kompositionerna
i denna stil göra nog förläggarne sina
bästa affärer. Sådana alster höra
emellertid icke till konstprodukter af
ädlare slag, och det är salongsmusik
af sådan karaktär med mer eilet
mindre djup som vi här ämna påpeka.
Någon fullständig förteckning öfver
sådana pianokompositioner kan
naturligtvis icke här lämnas, icke en gång
någon gradering efter värdesättning.
Endast 2-händiga stycken komma nu
till en början att tagas i betraktande.
Vi kunna då börja med Tyskland, det
förnämsta musiklandet.
Bland Mendelssohns och Schumanns
efterföljare som pianokomponister får
man väl först nämna Johannes Brahms
(1833—1897), hvars
pianokompositioner i mindre stil* dock i allmänhet
* Sonater, konserter och storre verk för
piano räkna vi ej till den »salongsmusik»,
som här är i fråga.
ej äro lättspelta och lättfattliga. Utom
variationer och bearbetningar (af Bach
o. a.) samt de till konsertsalen hörande
»Rhapsodierna» (H och G moll)
utgöras Brahms’ pianostycken af
»Scherzo» (Ess moll). »VierBalladen» op.
10, 8 Klavierstücke. Capricci und
Intermezzi, op. 76, »Fantasien», 2
häften op. 116, »Drei Intermezzi», op.
117, Klavierstücke op. 118 och 119
samt i bearbetning af honom själf
»Walzer» op. 39 och »Ungarische
Tänze»*. Närmare stående
Mendelssohn och Schumann äro ofvan
nämnda landsmän tili dem: Stephen
Heller (1813—1888) Adolf Hensett (1814
1 889), Rob. Vo!kmann( 1815—1833)
Adolf Jensen (1837—1879) och den
ännu lefvande Theodor Kirkner, f.
1823. (Forts.)
Musikbref från England.
Miss Hildegard Werner och hennes
elever gåfvo den 7:de maj, i New
Assembly Rooins, Newastle on Tyne,
en njutningsrik konsert. Miss Werner
är ryktbar öfver hela norra England
såsom konsertspelerska och lärarinna,
och många af våra nu framstående
musici, hafva — tack vare hennes
skickliga och samvetsgranna
undervisningsmetod — nu intagit en
prominent position i den engelska
musikvärlden.
Då miss Werner ger en konsert,
kan hon alltid påräkna en fulltalig
och fashionabel publik, och gårdagens
konsert var lik dess föregångare,
besökt af en fin och ytterst animerad
publik.
Programmet var särdeles intressant,
såsom innehållande flera musiknummer
af svenska och norska kompositörer,
som icke ha hörts förr i Newcastle;
däribland var Griegs pianosonat, som
spelades af en ung dam, miss Gladys
Donelly, på ett glänsande sätt. Hon
spelade också med klarhet och elegans,
W. Peterson-Bergers »Fördansare» och
»Sommardrömmar», samt Chr.
Sin-I dings »Frühlingsrauscben».
Alla numren vunno lifligt bifall.
Miss Hilda Winstone, en annan
lof-vande elev, blef mycket applåderad
‘ efter Mendelssohns pianokonsert i
G-moll.
»The Ladies Mignon String
Orchestra», dirigerad af miss Hildegard
Werner, spelade med lätthet och
elegans Ezra Reads »Coronation march»
(Kröningsmarsch) och äfven utmärkt
J bra Darcy Jaxons »La Serenata». —
Miss Ethel Storey, en ung skicklig
violinist, spelade med precision och
i uttryck Vieuxtemps’ »Regrets»,
Hildegard Werners »Mazurka», op. 17, m.
m. och erhöll stormande bifall efter
* Fullständig förteckning öfver Brahms’
1 kompositioner finnes i Sv. Musikt. 1897 N:o 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
