Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 15 Sept. 1902 - Följetong: Den blonde vildbasaren - Folkmusik i Jämtland - Vallfarten till Bayreuth. Parodisk dikt af en icke-wagnerian - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet Schönbrunn, då
allerhögstden-samma dekreterade mig en färsk
bas-tonad !»
Maria Theresia tankte efter. »Ja, —
alldeles», sade hon med ett hjärtligt
skratt, »bastonaden har burit god
frukt, det har jag funnit i dag.»
Följande dag lät kejsarinnan
tillställa Haydn en gulddosa, såsom
hon sade, till ett litet plåster ifall
hennes välmenande bastonad ännu
skulle lämnat sveda efter sig, men
också till ett erkännande för hans
vackra musik.
––-riji–
Folkmusik i Jämtland.
Ur Jämtlands Tidning, som blifvit
oss tillsänd med anledning af en
uppsats däri, som handlar om folkmusiken
i denna landsdel, anföra vi
nedanstående, hvilket är af allmännare
intresse. Författaren af denna uppsats
yttrar sig som följer:
»Ett intressant och framgångsrikt
forskningsarbete liar i dessa dagar
utförts i våra bygder af häradshöfding
Nils Andersson, stadsnotarie i Lund,
känd såsom upptecknare ocli utgifvare
af äldre skånsk folkmusik. Såsom vi
förut omtalat, fick han under ett
besök i Bydalen tillfälle att höra
spelmannen Per Andersson Hjelm från
Hammarnäs i Hallen (Hjelm-Pelle) och
upptecknade då ett flertal af dennes
låtar. Därvid fann hr A., att den
gamla jämtska folkmusiken är lika
vacker som till sin karaktär
utpräg-ladt skild från andra landskaps, och
han beslöt att fortsätta det sålunda
började tillvaratagandet af vår
folkmusiks skatter.
Folkmusiken har, som bekant, tagit
form i folkvisor och marscher,
danslåtar o. s. v. Dansmusiken har för
forskaren särskild betydelse, emedan
den bevarat en mängd melodier, hvilka
den upptagit för sina ändamål och
hvilka eljes skulle ha dött ut. I sin
tur ha dessa låtar sedan ofta blifvit
vismelodier eller af tonsättare användts
som material. I all synnerhet gäller
detta polskan, som trots sitt namn
tyckes vara för Sverige säregen och
som genom sin rytmiska byggnad,
sina sällsamma tonlöpningar utan
tvif-vel tillhör det mest intressanta af vårt
lands folkmusik.
Med upptecknandet af dessa
melodier vill man åt eftervärlden rädda
denna folkets själfkaraktäristik — ty
i musiken har det fått form, för
hvilket intet annat uttrycksmedel står till
buds. Man skall aldrig fullt förstå
gångna dagars lif och folklynne, om
man icke känner något så viktigt som
dess folkmusik, hvilken alltså utgör
ett oersättligt material för den som
vill allsidigt studera vårt folM ^Men
på samma gång böra dessa samlingar
i framtiden blifva en källa för våra
tondiktare att ösa ur. Det kan härvid
erinras att de norska kompositörerna
i nyare tid ha med begagnandet af
sin folkmusik pånyttfödt den norska
tonkonsten på ett sätt, som väckt hela
världens beundran.
Det är dessa synpunkter, som
gif-vit hr A. anledning att här fortsätta
sitt påbörjade samlingsarbete. Så har
han besökt en del af Jämtlands
förnämsta spelmän och resultatet af
forskningsarbetet är hittills inemot 200
gamla melodier.
Folkskollärare Erik Olsson i
Matt-mar (Äckc) har ej blott lämnat alla
de uppteckningar han själf har, utan
också följt hr A. på hans färd till
Hotagen och biträdt vid insamlandet
af stoff till en lefnadsteckning och
ka-raktäristik af Lapp-Nirscli, detta
märkliga musikaliska geni, hvilkens
melodier komma att intaga en mycket
framskjuten plats i samlingen.
Nästa sommar ärnar hr A.
fortsätta sitt samlingsarbete i våra
nejder.
I sinom tid skall sedan verket,
för-sedt med biografiska notiser och annat,
som kan höja förståelsen af
uppteckningarna, utkomma i tryck. Hr A.
går med verklig kärlek till verket, ty
han är lika förtjust i vår bygd och
vår befolkning som i de musikaliska
skatter han där funnit.
–––X–––
Vallfarten till Bayreuth *
Parodisk dikt af en icke-wagnerian.
(Öfversättning.)
Och modern stod vid fönstret
På bädden sonen låg.
»Stå upp, ty om en timme
Skull redan gä vårt tåg.»
»Jag är sä sjuk, o moder!
.lag svn och hörsel mist
Och jag har ej fått sofva
På flere veckor visst.»
»Upp! vi till Bayreuth fara,
Tag textbok, partitur,
Ty Siegfrieds moder kan nog
Dig ge en verksam kur.» — — —
I Bayreuth Siegfrieds moder
En dräkt så festlig bär.
Bland folk som dit nu strömmar
Finns mången millionär.
Åt henne folket bringar
Så rika offer då:
’Klangfulla gyllne slantar
Och lappar bruna, blå.
* Denna rätt lustiga parodi på Heines
bekanta »Vallfarten till Kevlaar» förekommer
i original i »Bühne Brettl» Jahrg. 11. N:r 14
Bayreuther Festspielsnummer, som för öfrigt
innehåller fina porträtt och scenerier frän årets
festspel i Bayreuth.
Den som en blå nu offrar
Får den för Richter ge,
Men den som brun består sig
Får själfvc Siegfried se.
Normal till Bayreuth mången
liar gått, som sen helt skral
I hufvudet fått vandra
Till närmsta hospital.
Med fyra guldmynt modern
Sig vann biljetter två
»Dem Siegfrieds mor jag bringar,
Som dig kurerar då!»
Med sin biljett gick sonen
Längs bänkars rad, så lång;
Snart hufvudyr han fann sig
Af all musik och säng — — —
Och modern nu inslumrar
Likt sonen, sjuk och arm,
Dä Siegfried med orkestern
Uppstämmer väldigt larm.
Men modern uti drömmen
Ilar likväl allting hört.
Hon ur sin slummer vaknar
Ty larmet henne stört.
Hon stilla nu sig vänder
Att efter sonen se —
Han låg tillbakalutad
Och ljudligt snarkade.
Och modern, öfverlycklig,
Hopknäppte händerna
Och tacksam ßjöng sä sakta:
»Pris vare Cosima!»
–––5^–––
Frän scenen och
konsertsalen.
Kgl teatern. Sept. 1. Auber: Muraren (Irma:
frk. Lagergren, deb.); Danxdiverlissement.
— 3 Gluck: Orfeus. Mascagm: Pä Sicilien.
— 4 Bellini: Norma. — 5 Bjzet: Carmen.
— 7 Weber: Friskytten. — 8, 11 K. Wag-
ner: Tannhätuer (Tannhäuser, Walter: hrr
Nyblom, Malm; Herdegossen: frk. Svärdström)
—• 10 Thomas: Mignon. — 13 Guukod:
Romeo och Julia (Julia: frk. Lagergren, deb.;
Tybalt: hr Nordqvist).
Vasa-teatern. Sept. 1 —14 Lecocq:
Mamsell Angot (Clairette Angot: frkn. Hamberg
oeh Berentz; M:lle Lange: frk. Grönberg, frk.
E. Wall, l:a deb.; Ange Pitou, Pomponnct,
Larivaudiére: hrr Adami, Lund, Bergström).
Djurgårdsteatern. Sept. 1—14 Niniche.
I Wagners »Tannhäuser» liar herr
Sven Nyblom haft ett nytt betydande
parti i titelrolen, hvars utförande
länder honom till stort beröm. Oaktadt
brist på större klangfullhet i rösten
var den vokala framställningen mycket
tillfredsställande, såväl livad kraft som
uttryck beträffar. Endast utropet »till
Rom!» i slutet af andra akten borde
ha framträdt med mera styrka. Jemte
en god apparition bidrog en
intelligent uppfattning af rolens dramatiska
fordringar att göra hr Nybloms Tann-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
