Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 1 Okt. 1902 - Mozart och hans »Don Juan», af F. Scudo - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zart sett framträda vemodet och hela
prakten af sitt snille. Först och främst
meddelar han sin hjälte den
feberaktiga trängtan efter idealet, livaraf han
själf ända från sin spädaste barndom
plågats och därefter genomtränger han
honom med den revolutionära
djärf-het, med den glödande lifaktighet och
den tillit till människosnillets allmakt,
som karaktäriserade senare hälften af
adertonde seklet. Omkring denna
ti-taniska personlighet, hvilken framgår,
krossande alla hinder som uppresa
sig i hans väg, placerar Mozart tre
tillbedjansviirda kvinnor, som uttrycka
tre olika känsloskiftningar: den ena,
donna Anna, representerar den fallna
storheten, patriciskans ädla stolthet,
den kränkta dygdens eviga smärta;
den andra, donna Elvira, den
försmådda kärlekens häftighet,
beständighet och outsägliga sorg; den tredje,
Zerlina, är den nyckfulla plebejiskan,
som riktar sin blick mot samhällets
högre regioner. Vid sidan af dessa
tre förtjusande blommor befinna sig
den elegante don Ottavio, den
narr-aktige Leporello, bonden Mazetto och
guvernören, den forntida familjens
vördnadsvärda öfverhufvud, höljd och
omgifven af kristendomens underbara
mysticism, det vill säga alla elementer
i den gamla världen, som snart skall
försvinna.
Det personliga och honom egna,
som Mozart inlagt i detta förfärliga
drama, är hans hjärtas känslighet,
som det minsta bittra ord kommer
att öfverflöda; det är det gudomliga
vemodet i hans själ, som blifvit sårad
i dess käraste tycken och kände sig
mattas i blomman af hans ålder; det
är slutligen den milda och djupa
fromhet, livari han blifvit uppfostrad
af föräldrar, som utgjorde ett mönster
för en kristen familj, hans
oskrymtade tro på symbolerna af den
katolska religionen, hvars dystra poesi kom
honom att högljudt gråta, då han låg på
sin dödsbädd och med darrande hand
skref det andra lifvets hymn: Requiem.
»Ack», sade han en dag till en
protestant bland sina vänner, ni har er
religion i hufvudet och ej i hjärtat;
ni känner icke såsom vi betydelsen
af dessa ord: Agnus Dei, qui tollis
peccata mundi, dona nobis pacem;
men då man som jag ifrån sin
spädaste barndom blifvit införd i vår
religions mystiska helgedom, då man
med själen skakad af obestämda
önskningar, har öfvervarit gudstjänsten,
där musiken tolkat dessa heliga ord:
Benedictus qui venit in nomine
Domini! o, då är det något helt annat.
Sedermera, då man kommer ut i
världen och börjar verka livar och en på
sitt håll, återlifvas dessa
förstlingsin-tryck, som legat outplånliga i hjärtats
djup, uppstiga och fylla sinnet, likt
en from suck som svingar sig upp
emot himlen.» Man ser att Mozart
kände hemligheten af sitt snille och
att han ägde en gudfruktig själs
älskande hjärta och mystiska
djupsint-het.
Faust och don Juan personifiera, vi
upprepa det, de två yttersta
sträf-vandena i vår natur; de framställa
det dubbla uttrycket af ett århundrade,
som gudomliggjort allmakten af dc
mänskliga lidelserna. Den ene söker
vinna det oändliga och den högsta
sällhet genom att instänga sig i blott
det rena förståndets töcken, den andre
genom att fördjupa sig i sinnlighetens
fenomener, livari han hoppas finna
en evig ungdom. Göthes drama och
Mozarts poem hafva tillkommit midt
under den stora filosofiska och
litterära rörelse, som vid slutet af
adertonde århundradet skakade Tyskland,
och de bägge stora artisternas
gemensamma nationalitet är icke det enda
afseende, livari de likna hvarandra.
Mozarts universalsnille hade gjort
sig förtroget med alla skolor, utan
att ha uteslutande förkärlek för någon.
Han studerade med samma ifver både
nordens och söderns mästare; han
förstod att med den italienska
melodien rikta den Bachska skolans
harmoniska lärdom. Det finnes ingen
mästare i musik, som jag icke läst,
och flera gånger omlåst, sade han
själf, och på hans bord såg man
Sebastian Bachs arbeten vid sidan af
Durantes och Leos. Han hyste en
djup beundran för Händel, och han
sade ofta att han kände i grunden
konsten att åvägabringa stora
effekter: dä han vill, slår han som åskan.
Han satte mycket värde på Jomelli,
han tyckte om Vincenzo Martinis lätta
talang, under det att han aktade lika
litet Hasse som Graun. Mozart är
den tyska operans verkliga skapare.
Före honom kan man blott anföra
några försök i denna gren af en man
med snille, Basilius Keyser, och Georg
Bendas melodramer, i hvilka Mozart
fann behag. Kompositören af Don
Juan har förstorat och förändrat den
italienska operans form genom att
utveckla ensemblesakerna och däri
införa Haydns orkester, hvars färger
han lifvat genom ett fullkomligare
användande af blåsinstrumenterna, hvilka
han särdeles omsorgsfullt behandlade.
Äfven Gluck har haft mycket
inflytande på Mozart: han har lärt honom
passionernas upphöjda språk, han har
gifvit honom smak för att med
massor af röster och instrumenter
uttrycka större omväxlingar i
situationerna ; men den som komponerat
Ido-meneo och Don Juan, står öfver
Or-phevsAlcestes och Armidas sångare,
genom idéernas mångfald, stilens
mjukhet, uttryckets rika färgskiftning,
ensemblesakernas sammansättning och
utveckling och ackompagneinenternas
lärdom. Mozart är nästan den ende
tyske kompositör, som förstått att
skrifva för människorösten. Hans
stundom något korta melodier äro
alltid förlagda på mellantonerna, utom
de undantag då mästarens smak måst
foga sig efter en artists tyranni. Hans
ackompagnementer, som äro så
invecklade, så fulla af snilleblixtar,
åtcr-Ijud och olika tempi, som utgöra
kän-narnes förtjusning, förbli alltid
underordnade för sångstämman, hvars
böjningar de följa, utan att öfverstiga
eller fördunkla henne. Mozart vet
nämligen att sätta allting på dess
rätta plats. Han är ett harmoniskt
snille, hälften tysk och hälften
italienare; han förblandar aldrig
symfonien och dess oändliga rike med den
vokala melodien, uttrycket af
människans individuella och begränsade
känslor. Han mildrar styrkan med
behaget, inbillningskraftens lyriska
utbrott med själens utgjutelscr, och likt
Virgilius, Raphael och den antika
konsten afrundar han passionernas striifva
kantigheter och förskönar verkligheten.
Hans stil har Pergoleses behag och
Glucks kraft. Mozart är den idealiska
kärlekens sångare, kompositörernas
Plato.
Frän scenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern. Sept: 14, 28 Gl.cok: Or/eiis :
Mascacm : /’" Sicilien. — 15, 22 1!. W
jc-nkk: Den flygande Holländaren (Holländaren:
lu- .1. Forsell, l:n gästuppträdande; Senta:
frk. Olga Berg; Erik, styrmannen: hrr
Nyblom, Nordkvist). — G Thomas: Mignon;
18, 24 VkUih : Trubaduren Grefve Luna: hr
Forsell, gäst; Inez: frk. Hulting; Manrico:
hr Nyblom). — 19 Bizkt: Carmen (Carmen;
frk. Edström; Don .löse: hr Xordtjvist). —
20, 27 A. Hai.i.kx: Vuldemarsskatlen
(Valdemar; hr Forsell, gäst; Ava: fru Hellström).
— 21 Gorxon: Romeo och Julia (Julia: frk.
Lagergren, delt.). — 25 DonIZETTI:
Regementets dotter (Tottio: hr Malm ; Balett:
Rit-der frän maskeraden. — 26 Wauxkk:
Tunn-h ii user (Ttmnliäiiser: hr Nyblom; Wolfram:
hr Forsell, gäst). — 29 Mozart: Don Juan
Don .Itian: hr Forsell, gäst; Donna Elvira,
Donna Anna, Zerlina: fru Östberg, frk.
Hul-ting, fru Hellström; latporello: hr Emile
Stichel, l:a debut; Don Oetavio, guvernören,
Mazetto: hrr M. Strandberg, Sellergren,
Mun-thtltl).
Vasa-teatern. Sept. 15—30 I.Kcoco:
The-blomma, operabiiffti i 3 akter af Dum och
Cliivot. (Theblotntnu, Césarine: frkn. Berentz
ot-li Haiti berg; Dmi-ka-Schin, Phmn-Litig,
Pin-sonnet: hrr ltingvall, Adami, Schiicker). —
28 Värmländingame (matiné).
Djurgårdsteatern. Sept. 15—16 Niniehr.
Södra teatern. Sept. 17,..28 Xinichc t,1’/«
50:de gang.).
Vetenskapsakademien. Sept. 27 konsert af
Emii, Sjöorkn. Biträdande: fruar Davida
Af-zelitts, Clary Asplund-Morales, frk. Martha
t thlson, hr Ruon<(vist och en niiisikälskariima.
Till vår k. opera har nu hr John
Forsell återvändt — dock endast
såsom gäst, åtminstone tills vidare.
Såsom sådan har lian med känd konst
och vanlig succés under förra
månaden låtit höra sig först såsom Hol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
