Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 15 Okt. 1902 - Om originaltempi i Mozarts »Don Juan». Tomascheks metronomisering - Leoncavallos »Bohême», af Anteros - Musikpressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sångens takt innehåller 2 , eller 1 a
not, 2 takter sjungas på tiden af i
sekund. Ett långt hastigare tempo
har emellertid användts af såväl hr
Forsell som hans förebild, signor
d’An-drade.
3l>
Leoncavallos > Bohéme ♦.
Särskildt på grund af det
gemensamma ämnet med Puccinis jämväl i
Stockholm uppförda, liknämnda verk,
torde en redogörelse för Ruggero
Leoncavallos opera »La Bohéme» vara
af intresse för »Sv. Musiktidnings»
läsare. Undertecknad hade tillfälle
höra densamma — till sin origin
senare än det förstnämnda — i vintras
l på San Carlo-teatern i Napoli, dess
vid tillfället närvarande upphofsmans
födelsestad, hvarest den egendomligt
nog uppfördes först fem år efter dess
komponerande och efter att hafva
triumferat på alla Italiens och utlandets
förnämsta lyriska scener.
Utan att ingå på några jämförelser
med hans föregångares behandling af
Henri Murgers »Scenes de Ui vie de
Bohéme» må här genast konstateras,
att Leoncavallo i det hela taget på
ett synnerligen lyckligt sätt löst sin
svåra uppgift. Den efter dessa af
tonsättaren själf, hvilken i likhet med
Wagner älskar att gifva såväl
dramatiskt som musikaliskt lif åt sina
skapelser, bearbetade libretton vittnar
om en icke vanlig scenisk talang och
betydande blick för den teatraliska
effekten. Detta är så mycket mer
erkännansvärdt, som där
förekommande tilldragelser och personnager,
om än sympatiskt fängslande eller
humoristiskt anslående, genom sin
starka karaktär af intimitet långt ifrån
utgöra något lämpligt musikaliskt stoff.
Med sin utpräglade böjelse för att
låta musiken i främsta rummet tjäna
till att illustrera de sceniska
situationerna har kompositören emellertid
i raska, karaktäristiska drag
åstadkommit en tonmålning, hvilken i sina
olika skiftningar från början till slut
vidmakthåller intresset.
Det humoristiska och komiska
elementet dominerar i operans förra hälft,
hvarest »bohémien’erna», dessa för
ett fantastiskt »quartier latin» af
ungdom och konst så representativa
gestalter, i Café Momus och den till
ballokal inredda gården skämta och
sjunga samt sluta, framför allt, städse
med att gräla och med strålande min
triumfera öfver alla svårigheter. I
många punkter, särskildt i första
akten, med undantag för longörerna och
obehöfligheten af några scener i början,
är »Bohéme» en sannskyldig lyrisk
komedi med en lyckligt
proportionerad och väl tillspetsad intrig samt
träffande repliker. I andra scener
åter, såsom emot slutet af följande
akt under grälet mellan det nere på
gården larmande sällskapet och husets
i sin nattro störda invånare, blir
komiken tung samt urartar till sist
under det allmänna slagsmålet till
tämligen sökt »buffoneri». Men
dessemellan utmärka sig såväl text som
musik för: mycken karaktär och finess
samt pittoreska detaljer, särskildt i
fråga om utarbetningen af
orkester-ackompagnemanget, hvarjämte de
städse röja betydande teknisk skicklighet
j och styrka i den psykologiska
teckningen. Här må framhållas Musettes
charmanta canzonetta: »Mimi Pinson
la biondinetta», blixtrande af elegans
och pikanterier, densammas briljanta
»waltzer» i äkta Wienerstil samt
Marcels — tenorens — vackra romans:
»io non ho ehe una povera stanzetta.»
Den väl mycket råa bullersamheten i
»Inno della Bohéme» uppväges af den
rörlighet, att ej säga agitation, med
hvilken orkestern söker att koordinera
samt sätta i relief alla de resurser,
maestron Leoncavallo besitter, och
hvilken utmynnar i den vilda yra,
som likt en smitta bemäktigar sig alla
under gårdstum ultet.
De tvänne sista akterna verka något
heterogent emot de föregåendes
upp-! sluppna skaplynne, i det att de äro af
J öfvervägande sentimental, att ej säga
tragisk natur. Melodien får sig
tillmätt större plats än förut; särskildt
Marcels rörande aria: »Testa adorata»
samt duetten mellan densamme och
Musette, den senare och Mimi,
äfven-som nästan hela fjärde akten, framför
allt i slutscenen med den sistnämndas
död, förråda äkta inspiration. En
elegiskt lyrisk fläkt genomströmmar
de bägge artisternas torftiga
vindskamrar, och om Leoncavallo
visserligen ej kan sägas hafva svingat sig
upp till lika höga rymder som
operadiktningens store hädangångne
mäs-I tare, så lyckas han likväl verkligen
försätta känslosträngarna hos de af
honom kreerade personnagerna i
vibration, hvaraf ekot återklingar i
åhö-rarnes hjärtan och försätter dem i en
stämning, vida skild från den, som
j frambringas af verkets första hälft,
men därför ej är mindre intensiv.
Hvad slutligen detsammas
orkestrering beträffar, så ådagalägger den
alltigenom dess skapares intelligens ej
mindre än hans praktiska blick för
j den sceniska effekten.
»Bohéme» erhöll under den unge
maestron Anselmis liffulla ledning ett
ypperligt utförande, snart sagdt
oöf-verträffligt på ett par händer,
nämligen Rina Giacchettis i alla afseenden
»schwung»-fulla Musette och
baryto-nisten Archangelis rent af fulländade
) Schaunard, men det måste ock
med-gifvas, att deras partier i sig själfva
äro företrädesvis lyckligt behandlade
och i hög grad tacksamma, medan
poeten Rodolphe samt till och med
Mimi utom all fråga afgjordt stå i
större tacksamhetsskuld hos Puccini,
i hvai’3 opera de utgöra de verkliga
hufvudpersonerna, under det att det
andra älskande paret, Marcel och
Musette, är på ett påfallande sätt
om-huldadt af Leoncavallo.
Anteros.
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag
har utkommit:
för piano, två händer^
LoESCHORN, A. .30 lätta melodiska Etuder.
H. 1 och 2 ä kr. 1:50;
Hagg, Gustaf : Op. 21. 1 Impromptu-
j Scherzo; 2 Nocturne; 3 Alburahlad; 4 Ballad;
5 Humoresk. Pris kr. 1: 50.
Oi.ssox, Otto E.; Fire Klaverstykker. 1
Prélude, kr. 1: 50; — 2 Impromptu, kr. 0: 75;
— 3 Serenade, kr. 0:75; — 4 Canon, kr. 1;
AVahi.STIIöM, Nina- 4 Feuilles d’Album.
Moment musical; Chant sans paroles; Valse
mélancolique; Melodie. Pris kr. 1;
Elgar, E.: Salut d’Amour. Op. 12. Pris
kr. 0: 75;
RICHTER, c. F.: Göleborys Skyttefest-Marsch.
50 öre;
Heimdahl, Ferd. : Förenings-Marsch, Banda
musicale tillegnad. Pris 60 öre;
Campbell, Agnes: Ungdomsminnen, Vals.
Pris 1 kr.
I.ASKi, Henri: Euphemia, Vals 1 kr.;
för violin och piano;
Handei., G. F.: Largo. 75 öre;
Nyrén, Sigfried: Sérénad (En passant).
75 öre.
WlLLNERS, E. >En te’ tå samme slag».
Nutida Fryksdalsdans N:r 2. Schottisch (Pas de
Quatre). 50 öre;
Kungl. Lifregementets tili fot Marsch, 50 öre;
för violin:
Kayser, H. E.: 18 Valda Etuder,
progressivt ordnade af Tor Aulin. Kr. 1:50;
för en röst med piano:
Berwald, H.i. : Fem sanger Hur våren
är vacker (d-fiss); Snöhvit (e-fiss); En gang
(h—e); Stundom (h giss); Siris vaggvisa (c—f);
1 kr.;
Bungert, Aug.; »Hvem förrådde mitt
hjärtas håg», (c-d), 50 öre;
Förberg, Gustaf: »£.’» hydda vi oss bygga»
(ef); 60 öre;
Myrberg, A. M.: Månskensnatt (ess-f);
50 öre.
De ofvannämnda Etuderna af
Loesch-horn (namnet skrifves nu vanligen
Löschhorn) äro förträffliga, vackra och
särdeles lämpliga för nybörjare.
Komponisten är ock välbekant såsom
musikpedagog. Född 1819 har han också
gammal och rik erfarenhet såsom lärare.
Styckenas tonarter äro lätta, med högst
två förtecken. Det nya häftet
pianostycken af Gustaf Hägg har, eget nog,
ingen annan titel än »opus 21» och
rubrikerna på de 5 styckena. Dessa
vittna, liksom föregående
kompositioner af hr Hägg, om en på grundliga
studier baserad tonsiittningskonst, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
