Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 & 20. 17 Dec. 1902 - Franz Naval (såsom Romeo) - Prenumerationsanmälan - Om Meyerbeers ungdom och senare verksamhet (med Meyerbeers porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt intryck på den franske
tonsättaren. Med titelrollen i Massenets
»Werther» liar hr Naval också vunnit
rika lagrar, likasom i »Boheme ,
Tra-viata», »Trollflöjten» m. fl. operor. I
Wien har hr Naval, under de fyra år
han tillhörde hofoperan, uppträdt 338
gånger i 32 partier.
Herr Naval lämnade sistnämnda
operascen vid förra spelårets slut och
gaf sedan i Wien en afsked skonsert,
vid hvilken han firades med ovationer
af sällsyntaste slag. Konstnären äger
nu sin frihet att antaga lysande anbud
på gästspel i Paris, London etc. Herr
Naval kom hit ifrån Ryssland, där
han sjungit i Moskva och
konserte-rade dessförinnan vid början af
november i Rumänien, af hvars
konst-älskande drottning, Carmen Sylva, han
på det vänligaste mottogs och
begåf-vades med hennes porträtt.
Efter allt att döma torde denne
»österrikiske kammarsångare » komma
att upptaga manteln efter en annan
sådan, som för nära 50 år sedan
tjusade Stockholmspubliken och hvars
namn — Alois Ander — ännu lefver
i kärt minne hos våra gamla
operavänner.
Prenumerationsanmälan.
Sin 23:dje årgång upplefver Svensk
Musiktidning med nästa år och
anbefaller sig i våra musikvänners åtanke.
Behofvet äfven i vårt land af en
musiktidning, tillgodoseende den allmänna
musikbildningen -— ej endast
fack-musici af lägre eller högre ordning —
är oomtvistligt, och att den plan, efter
hvilken Svensk Musiktidning är
redigerad, tillgodoser detta behof
nämligen af en populär-instruktiv
musiktidning för den musikaliska
allmänheten — tyckts bevisas däraf, att
ingen annan tidning för musik så länge
existerat i vårt land eller ens i den
skandinaviska norden. Svensk Musiktidning
har ej gjort till sin uppgift att hos
allmänheten söka tillfredsställa ett lågt
begär efter pikanterier och rafflande
kritiker; den har ställt sin uppgift
högre, afseende att tillgodogöra så väl
vår konsthistoria genom kontinuerliga
uppgifter om operaverksamheten och
konsertväsendet i hufvudstaden samt
genom biografiska uppgifter, som ock att
i det allmänna musikvetandets
intresse ineddela notiser om musikvärldens
viktigare tilldragelser i in- och utlandet,
särskildt i Norges, Danmarks och
Finlands hufvudstäder, instruktiva
uppsatser, blandade med följetongsartiklar,
musikpressens alster, musiklitteratur etc.,
hvarigenom både lärorikt och
omväxlande innehåll erbjudes. Fina porträtt
till biografierna illustrera hvarje
nummer.
Klart är, att rätta platsen för
ut-gifvandet af en musiktidning är
hufvudstaden, där musiklifvet år högst
och rikast utveckladt.
I det vi frambära vårt tack till
dem, som hittills gynnat Svensk
Musiktidning med prenumeration, hoppas
vi på deras fortfarande intresse för
densamma och att de äfven skola
rekommendera den åt andra musikvänner.
Svensk Musiktidning utgifves 1903,
såsom förut, trä gånger i månaden
(utom juli—augusti, »den döda
säsongen-») till ett pris af 5 kronor per
år. Musikbilaga tillfaller endast
Helårs- prenumeranter. Mindre än hel
årgång beräknas efter lösnummer <2ö
öre).
På tidningen prenumereras här å
Expeditionen, Vallingatan 11, 2 trappor,
samt i bok- och musikhandeln, d posten
och tidningskontor. I landsorten
prenumereras bäst d posten, då tidningen
fortast kommer prenumeranterna till
handa.
Vördsamt anhålles att
prenumeration må ske så snart som möjligt; vid
direkt prenumeration hos Svensk
Musiktidnings Expedition, Stockholm
(Vallingatan 11, 2 trappor), tillsändes
tidningen prenumeranten kostnadsfritt
genast den utkommit.
För att spara våra förra
prenumeranter besvär vid prenumerations
förnyelse, sända vi dem. såsom förut,
årgångens första nummer, med
anhållan att de som icke vidare önska
erhålla tidningen ville tillkännagifva
detta åt budet eller å tidning
sexpeditionen före andra numrets utsändande.
Senast när budet kommer med andra,
numret torde det första återlämnas
af dem, som ej förnya
prenumerationen; af dem, som därmed fortsätta,
torde då till budet
prenumerationsafgiften mot kvitto erläggas. Dem, som
behålla första numret utan att afsäga
sig tidningen, anse vi oss alltså få
fortfarande räkna som
prenumeranter ä densamma.
Presentkort å tidningen finnas att
tillgå å Expeditionen, i musik- och
bokhandeln etc.
Vördsammast
Redaktionen.
Om Meyerbeers ungdom
och senare verksamhet.
Då Profeten» af Meyerbeer nu
återupptagits på k. operan, efter att
senast 1895 här liar uppförts med
Emil Götze som gäst, må nedanstående
till erinring om tonsättaren meddelas.
Giacomo Meyerbeer (Jakob Meyer
Beer), son af en rik bankir i Berlin,
föddes i sistnämnda stad den 5 sept.
1791. Redan vid fyra års ålder
visade han tecken till ovanliga
musikaliska anlag. Hans lifliga
uppfattnings-gåfva fäste sig vid de melodier han
hörde af kringvandrande positivspelare
utanför sin faders hus. Det var icke
ovanligt att se gossen efter en sådan
konsert skynda till pianot, för att
återgifva det hörda, hvarvid han nied
vänstra handen sökte åstadkomma den
harmoniska delen. Hans tidiga
själsutveckling väckte snart
uppmärksamhet hos hans omgifning, och fadern
försummade ej något medel för att
befodra den gryende talangens
utbildning. M. anförtroddes åt Lauskas
ledning, en grundlig klaverlärare ur
Clementis skola. M. gjorde förvånande
framsteg, och redan i sitt åttonde år
ådrog han sig i sällskapskonserter en
allmännare uppmärksamhet. Följande
året erhöll M. genom Zelter
undervisning i generalbasens och
kompositionens elementer. Dock afskräcktes
gossen utaf denne lärares kärfvare
behandlingssätt och utvecklade ej den
flit. som detta studium erfordrade. Vid
denna tid gjorde M. Abbé Voglers
bekantskap, då den berömde
orgelvirtuosen och teoretikern af en händelse
kom att höra hans pianospel. Det
egna och originella, som framlyste ur
gossens improvisationer, gjorde på
Vogler ett betydande intryck; han
förutsåg hvad M. en dag kunde blifva,
och fattade ett varmt intresse för
honom. Då kort därefter den berömde
Clementi kom till Berlin, där han
någon tid ämnade uppehålla sig, fann
han sig så intresserad af M:s
pianoföredrag, att han, oaktadt sin motvilja
för lektioner, åtog sig den flitige
gossens ledning, hvarined han, så länge
han vistades i Berlin, fortfor med
största nit. Före sitt tionde år och
utan egentlig harmonikännedom hade
M., endast ledd af anlag och instinkt,
ej allenast komponerat ett större
antal piano- och sångstycken, utan ock
en ouvertyr till Wielands skådespel
»Alceste»; valdhornen i »D-moll», som
förekomma i detta arbete, förråda
ännu brist på kunskap. Icke desto
mindre hade detta till följd att gossen
erhöll en ny lärare i kompositionen.
Valet föll på kapellmästaren B. Anselm
Weber, elev af Vogler. M. fann uti
denne konstnär en entusiastisk
beundrare af Gluck; en grundlig
kännedom af denne mästares ypperliga de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
