Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 & 20. 17 Dec. 1902 - Om Meyerbeers ungdom och senare verksamhet (med Meyerbeers porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klamation, af dramatisk stil i allmänhet,
instrumentation och konstens estetiska
praxis, innehade Weber i fullt mått,
och kunde i detta hänseende bibringa
sin lärjunge oskattbara insikter; men
därjämte var hans harmonikunskap
endast ytlig, och föga bekant med
kontrapunktens och fugans regler
kunde han blott med stor möda leda
sin elev på denna mödosamma bana,
och måste merendels öfverlämna
honom åt sig själf. Följande tilldragelse
är i detta hänseende intressant: M.
kom en gång till sin mästare med en
fuga, den han nyss författat; denne,
på en gäng förvånad öfver arbetet
och smickrande sig med
föreställningen att äfven han kunde bilda
musikaliska talanger, beslöt han att sända
mästerstycket till Abbé Vogler, och
gladde sig redan i förväg öfver sin
triumf. Med otålighet afvaktade man
svaret. Det dröjde länge; ändtligen
anlände ett paket; Weber uppbryter
det med stor ifver och ser sin
förhoppning grymt sviken, då han i
stället för de väntade utbrotten af
beundran finner en afhandling öfver
fugan, i tre afdelningar; första delen
innefattade i summarisk korthet de
till denna kompositionsart hörande
reglerna; den andra, med
öfverskrif-ten * Lärjungens fuga», innehöll en
analys af Meyerbeers arbete, hvilket
efter denna kritik var fullkomligt
misslyckadt; och den tredje, kallad
»Mästarens fuga , var Voglers eget
arbete, som han utfört öfver gossens
tema. Äfven sistnämnda stycke var
sorgfälligt analyseradt. Takt för takt
förklarade Vogler på vetenskapligt
sätt, hvarföre lian gifvit den ena
formen företräde framför den andra, och
utvecklade på det grundligaste skälen
för sitt förfarande i detta hänseende.
Efter Voglers död offentliggjordes
arbetet under följande titel: »System
für den Fugenbau, als Einleitung zur
harmonischen Gesangs verbindungs-
lehre». Härvid tappade Weber
koncepterna. För Meyerbeer åter uppgick
i Voglers kritik en ljusstråle, som
för honom satte mycket hittills
oför-stådt i den klaraste dager. Han
studerade nu analysen af båda arbetena;
han jämförde och genomskådade, livad
som under Webers ledning varit
honom dunkelt. Därpå skref han
oför-dröjligen en ny fuga för åtta stämmor,
i det lian följde den af Vogler gifna
ledtråden, och sände nu det nya
arbetet åt den välvillige mannen.
Resultatet liäraf blef väsentligen olika
det förra. Följande rader, som Vogler
sände den vetgirige lärjungen,
föran-lät hos M. ett beslut, som hade stort
inflytande på hela lians framtida
lef-nad: »Konsten öppnar för er en skön
framtid; kom till mig i Darmstadt;
ni skall bemötas som husets barn
och vid själfva källan få tillfredsställa
er törst efter musikaliska
kunskaper.»
En sådan inbjudning kunde ej
emotstås; den innehöll ett löfte, som
för den unge konstnären gällde något
mera än en blott fras. Nu hade lian
ingen ro mera; han längtade blott
till Darin stadt, och sedan han erhållit
den faderliga tillåtelsen, skyndade han
till sin nye ledare. Vogler mottog
den femtonårige främlingen med
hjärtlighet. Det behöfdes endast kort tid
för att göra M. hemmastadd i en
om-gifning, där konstnärer sådana som
Winter, Ritter, Knecht, m. fl. samlat
de första materialerna till sin framtida
ära. Såsom kamrater i
kompositions-studierna fann nykomlingen Carl
Maria v. Weber och Gänsbacher, som
snart befryndade sig med Meyerbeer,
denne hade i två år bord och sofrum
gemensamt med Weber. En
allvarligare rörlighet började nu i M:s
studier. Efter Messan, hvarunder Weber,
såsom katolik, stod vid sin lärares
sida, församlade den sistnämnde sina
lärjungar omkring sig, för att i ett
enkelt, men grundligt språk för dem
utveckla kontrapunktens lagar;
därefter företogo de tre vännerna
utarbetandet af ett uppgifvet tema, eller
komponerade några nummer
kyrkomusik; om aftonen genomgick Vogler
deras arbeten, och samtalsvis
meddelades nyttiga lärdomar. På detta sätt
komponerades en hel en-aktsopera:
Processen». Vogler hade af
storhertigen af Nassau erhållit uppdrag
till detta arbete; han gaf libretten åt
sina lärjungar Weber och Meyerbeer,
och sålunda uppstod detta
gemensamma arbete, som undergick en öm
sesidig kritik. Operan kom för öfrigl
aldrig till uppförande.
Stundom följde M. sin lärare till
katedralen, där tvänne orgelverk
fun-nos; här öfvade de sig uti
improvisation, i det båda efter hvarandra
bearbetade ett gifvet fugtema,
utvecklande det i alla riktningar. Under
sådana arbeten förflöto två år. Vid
denna tid utgaf M., såsom sin första
offentliga komposition, Klopstocks
andliga sånger för 4 stämmor. Mot
slutet af sin studietid och likasom för
att kröna sin mästares arbete, skref
M. ett oratorium »Gud och Naturen»,
som med bifall uppfördes i Berlin.
Detta hade till följd att den
konstäl-skande hertigen af Hessen utnämnde
den sjuttonårige konstnären till
hof-kompositör. Efter den lyckliga
framgången af detta förstlingsarbete
lämnade Vogler med sina elever sin
vistelseort, genomreste med dem Tysklands
förnämsta städer, uppehöll sig
öfver-allt, där något nyttigt i konstväg fanns
för turisterna att inhämta, afhandlade
med dem de märkligare företeelser
som erbjödo sig och främjade allt
mera sina lärjungars framsteg. På
detta sätt var ännu ett år förlidet,
och tiden för den egentliga, offentliga
verksamheten var inne. Vogler, den
vältänkande, något mystiske mannen,
utfärdade nu åt sin elev ett
maestrodiplom, och öfverlämnade honom åt
sig själf, under tillönskan af himlens
välsignelse.
Meyerbeers första dramatiska verk
»Jephtas dotter», som uppfördes på
Münchner-teatern, saknade framgång;
detta tillskrifves dess kärfva,
scholas-tiska former jämte den
omständigheten, att den mera liknade ett
oratorium än en opera. Ett lika öde rönte
hans andra opera Abimelech eller de
båda Kaliferna», som ock i manér
liknade Jephta. Vid denna kritiska
tidpunkt verkade Salieris råd ett
af-görande inflytande på Meyerbeer. Han
visade honom det bristfälliga och
felaktiga i ungdomsverken, ådagalade
hans ofullkomliga kännedom om mänsk
liga röstens mekanism, och huru äfven
intressanta melodier på detta sätt
blefvo utan verkan, samt rådde
honom att begifva sig till Italien.
Meyerbeer mottog med tacksamhet
den erfarne mästarens råd och begaf
sig ofördröj ligen till melodiernas och
fioriturernas land. Här inträder ett nytt
stadium af M:s bana; Rossini blef
hans mönster, dock öfverbjöd han
honom vida i anläggningar på
vokalt-sinnliga effekter. Hans operor
emot-togos i Italien med bifall. Den första
var »Romildo e Costanza», Padua
1X18; ett år senare kom »Semiramide
riconosciuta»; därefter Emma di
Resburgo», Venedig 1820;
»Marghe-rita d’Anjou», gifven 1822 på la
Scala i Milano; »L’esule di Granada»,
Milano 1823, skrifven för Lablache
och Mad. Pisaroni, och slutligen »I
Crociato in Egitto», Venedig, 1825.
Sistnämnda opera rönte den
afgjor-daste framgång; komponisten
framropades flera gånger, och kröntes
slutligen inför den församlade
mängden.
Denna oförmodade vändning i M:s
kompositionssätt betraktades i
Tyskland såsom en apostasi mot den
gedignare konsten, och framkallade en
skarp opposition, hvari äfven hans
vän Weber instämde. Om »Emma
di Resburgo», då denna opera gafs i
Frankfurt, skref Börne, som ej tycks
varit Meyerbeers motståndare, och
öfverhufvud ej tillhörde något visst
musikaliskt parti: »Tre pjeser blefvo
uthvisslade. Början gjordes af operan
Emma», af Meyerbeer. Man bör ej
frånkänna denne unge tonsättare allt
värde; kännare med öfverseende hafva
yttrat, att hans instrumentation ej är
utan talang; möjligen har ock herr
Meyerbeer sedan dess gifvit bättre
verk. Men i operan Emma visade
han sig som en sprätt, som gör sin
kur för Italiens damer. Så
parfymerad, så öfversockrad är denna musik,
att till och med den Rossiniska är
salt och peppar mot densamma.»
Den tredje perioden i Meyerbeers
lefnad inträdde med hans öfverflytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
