Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 Jan. 1903 - Ny-rysk salongsmusik - Kungliga teaterns ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S V ENS K MUSIKTIDNING.
3
Ny-rysk salongsmusik,
Dc ryska och, såsom vi ock få
medräkna, de polska komponisterna sluta
sig dels till Chopin, dels till Rubinstein,
så vida de icke, i likhet med den
mycket betydande Tschalkowsky,
utvecklat sig till en egenartad personlighet.
Rubinstein kan dock i viss mån
räknas till de tyska komponisterna
likasom det ej kan nekas att Chopin,
denne konung bland
pianokomponisterna par excellence, i den grace och
formfulländning han ådagalägger rönt
franskt inflytande. Då Rubinstein och
Tschaikowsky i vår tid kunna anses
tillhöra de äldre ryska tonsättarne *,
ha vi här icke att taga deras verk i
betraktande. Beträffande de
ifrågavarande tonsättarne af yngre skolan, gör
man dem orätt om man tror dem
alldeles stå under inflytande af de båda
nämnda mästarne. Detta gäller endast
till en vis grad om deras pianomusik. T
deras orkesterverk har Berlioz
mäktigt inverkat på dem. Ä andra sidan
har Schumann varit en förebild i
deras harmonik. Detta gäller särskildt
om en komponist, som är någorlunda
bekant i musikvärlden, nämligen
Ce-i sar Cui (f. 1835 i Vilna). Till
samhällsställningen är han icke fackmusiker
utan general och lärare i
befästnings-konst vid krigsskolan i Petersburg;
med hänseende till musikaliskt vetande
och sin produktion som tonsättare är
han en verkligt högtstående musiker.
Därjämte har han länge såsom
kritiker utöfvat stort inflytande på
musikförhållandena i Ryssland. Om Cuis
fem operor och andra större verk ha
vi ej här att tala. Så mycket mer
kunna emellertid lians mindre
kompositioner för piano, äfvensom för piano
och violin rekommenderas. Han är
äf-ven lycklig sångkomponist såsom hans
tonsättning af några bland Victor
Hugos dikter särskildt intygar. För att
förmedla första bekantskapen med hans
mindre stycken hänvisas till två sådana
ur op. 39 (utg. af H. Germer).
Marionettes espagnoles är ett litet
intagande, medelsvårt stycke; Romanzetta
är en fin sångstudie. Äfven Cinq
Mor-eeaux, op. 52, äro vackra stycken och,
ehuru tillägnade stora pianister, sådana
som Pugno och Diémer, endast
medelsvåra, bland dem må påpekas n:o 2
Petit Caprice, n:o 4 Etude Fantaisie
och Marche humoresque. Har man
tillgång till en god violinist kan man taga
itu med de sex Bagatelles, op. 51;
hvar och en af dem äro ett litet
kabinettstycke af fin uppfinning och
gedigen stämföring. Båda instrumenten
komma i dem till sin rätt;
pianopartiet är dock ej så lätt. Särdeles vackra
* Vi torde komma att framdeles särskildt
fästa uppmärksamheten på dessas
pianokompositioner, af hvilka Rubinsteins förtjänar
större beaktande än som kommit dem till del,
beroende kanhända på föreställningen att de
äro för svårspelta.
äro n:o I, 2, 4 och H, det senare med
en lustig rysk dansrytm;
stämförin-gen är särdeles fin i n:o I och 3, n:o
4 är en originell mazurka med
tamburin- och castagnettklang, n:o 5
bjuder en vacker, äkta slavisk melodi af
melankolisk karaktär. Hvarje
violinist känner väl också Cuis vackra
Berceuse med dess egenartade harmoni
och den betagande enharmoniska
för-vexlingen före återupprepandet. En
Tarantella för orkester har af
mästaren Liszt transkriberats för piano.
Cui bildar, som bekant, med fyra
andra ryska komponister en grupp
som tydligen sträfvar att föryngra den
ryska musiken i Schumann-Berlioz- \
Liszts anda. En af dessa fem Sturm
und Drang »-komponister är
MilyBala-kirew (f. 1833 i Nischnij Nowgorod),
som i pianolitteraturen gjort sig ett
namn genom en fantasi med titeln
Islamey. Det är ett fint spirituelt
arbete men i mycket utpräglad rysk stil.
Likasom Cui intog den med honom
nästan jenmårige men 1887 aflidne
Alexander Borodin (f. 1834 i
Petersburg) en dubbel lefnadsställning. Han
var professor i kemi vid medicinska
akademien i Petersburg och var tillika
framstående musiker. Hans
symfoniska dikt >: Steppenskisse aus
Mittel-Asien för orkester är allmänt bekant
och visar stor teknisk fulländning
samt färgrik orkesterbehandling. Med
hans pianostycken förtjänar det ock
att göra bekantskap, hland dem en
Suite och ett Scherzo. Äfven de fyra
af Germer med fingersättning och
före-dragstecken försedda styckena
(Bos-worths förlag, Leipzig) kunna på det
hästa rekommenderas. De båda
Ma-turkorna (op. I n:o 3 o. 4) äro
mycket vackra, den första af ungdomlig
friskhet, den andra tekniskt svårare,
full af känsla och passion.
Serenaden (op. 1 n:o (i) är en äkta
serenad-melodi med ett
ackompanjemang, som passade för lutan. Fjärde
numret, ett Notturno i Gess dur, är
en fin stämningsbild med originella
öfvergångar till mellansatsen och åter
till upprepning af början. Såsom i
sina större, senare verk, visar sig
Ro-rodin redan i sitt första opus
företrädesvis som melodiker, som en
konstnär med fin smak; han är ingen djärf
nyhetsmakare men vet att i
traditionella former ingjuta något egenartadt.
(Forts.)
Kungliga teaterns
ekonomi.
Vid årets bolagsstämma visade sig
detta år likasom det föregående ett icke
obetydligt deficit i teaterns räken- ;
skaper.
Inkomsterna under spelåret 1901 —
1902 utgjorde 698,002 kr. 65 öre.
Däraf ha recettmedlen uppgått till
370,070 kr. 76 öre. Alltså ha
subventionsmodel af olika slag
tillsammans med diverse inkomster uppgått
till 327,931 kr. 89 öre.
Man tycker, att dessa summor äro
rätt artiga och borde betrygga
teater-företaget.
Emellertid ha utgifterna uppgått till
736,309 kr. 28 öre, hvadan en
förlust för året uppstått^ uppgående till
38,306 kr. 63 öre.
Beträffande uppkomsten af denna
förlust meddelar styrelsen:
»Den minskning i recettmedel och
diverse inkomster, som styrelsen
omnämnde i sin berättelse till 1901 års
bolagsstämma, har under senaste spelår
ytterligare fortgått. Spelåret 1900—
1901 utvisade en minskning i nämnda
inkomstposter af 36,209 kr. 68 öre i
jämförelse med spelåret 1899 1900;
det spelår, för hvilket nu redogörelse
lämnas, har att uppvisa en nedgång
med 41,583 kr 2 öre i jämförelse
med det närmast föregående.
Vår k. teater — eller vi kunna ju
säga opera, eftersom den ju endast
har lyrisk scen — är visserligen ej
ensam i sitt slag om ett sådant
missöde — La Scala-teatern i Milano t.
ex. har en tid måst stängas af brist
på penningemedel, — men å andra
sidan har man från Wien ett färskt
exempel på att hofteatrar kunna göra
goda affärer, då därstädes Burgteaterns
räkenskaper visa ett öfverskott af
56.000 kr. och hofteaterns ett d:o af
107.000 kr.
Då vår k. opera jämte subvention
af staten och konungen åtnjuter så
betydande inkomster af de uthyrda
lokalerna i operahuset, förefaller det
högst underligt att ej dessa intrader
jämte recettmedlen af föreställningarna
skola räcka till att betäcka
omkostnaderna. Då riksdagen 1888 öfvergaf
kungl. teatern och hofkapellmiistaren
Nordqvist trädde fram såsom en
räddare i nöden, öfvertagande densamma,
så hände det märkliga, att under de
år, 1888—1892, som hr Nordqvist
hade teatern åt sig öfverlåten, en vinst
af flera tiotusental, som det säges
blef frukten af teaterns verksamhet.
Under första året saknade ändock
operan en sådan dragande kraft som hr
Ödmann, hvilken dä tillhörde
Köpenhamns kgl. teater. Utom Södra och
Dramatiska teatrarna funnos äfven den
tiden konkurrenter till operan i
Vasa-teatern och Nya (Svenska) teatern till
dess denna 1891 på senhösten blef
förvandladt till provisoriskt kungl.
operahus. Utom den subvention
staten och konungen lämnade operan,
tillsammans 120,000 kr., bidrog
teaterkonsortiet för nya operabyggnaden
med 50,000 kronor om året under
byggnadstiden (utom sista året). Den
subvention hr Nordqvist åtnjöt skulle
sålunda i sin helhet ha uppgått till
170.000 kronor, sålunda ungefär hälf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
