Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 2 Jan. 1903 - Kungliga teaterns ekonomi - Musikpressen - Följetong: En fattig fiolspelare, skiss af H. Wels.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten af hvad subventionsmedlen enligt
ofvan anförda uppgifter visa.
Jämförelsen mellan förr ocli nu
framställer sig själf. För den som icke är
initierad i teaterförhållanden är
emellertid icke lätt att gissa h vad orsaken är
till senaste årens ogynnsamma
ekonomi för operan. För den oinvigde
är botemedlet lika svårt att finna.
Beträffande inkomsten af
föreställningarna, som är beroende af
frekvensen, så är donna åter betingad af
såväl biljettprisen som af scenens
lockelsemedel. Att biljettprisn på den
nya operan från början delvis satts
för höga har varit en allmän klagan
och direktionen tyckes själf ha
insett detta då sedan s. k.
»godtköps-föreställningar» anordnats till af
hjälpande häraf. Frågan är dock om
icke ett ständigt lägre pris än det nu
ordinarie vore mera inbringande och
tjänande att öka publikens
bevågenhet. Lockelsen till besök å operan
betingas såväl af dess personal som
af repertoaren. Beträffande
personalen äga vi kvar våra sen gammalt och
fortfarande lockande artister. På
kvin-nosidan ha därtill vunnits tre goda
och dragande krafter i fru Hellström
samt frkn Edström och Svärdström,
på den manliga äfven tre i hrr Malm,
Nyblom och Vallgren. Ilr Forsell taga
vi ej med i räkningen såsom gäst.
En hufvudsak för direktionen är att
icke bolasta budgeten med antagande
af större personal än som är
behöf-lig, eller m. a. o. att icke af
debuterande småkrafter fästa för många
vid teatern.
Angående repertoaren är en lyrisk
scen i vår tid illa ställd genom
krisen i smakriktningen och bristen på
värdefulla nyheter. Den dyrbara
uppsättningen af nya operor, inklusive de
nästan »obligatoriskas
Wagner-dra-merna, utgöra också en fara för
teaterkassan. Konsten är för en
operadirektion att i detta hänseende »rätta
mun efter matsäcken». Förr hade
man ock dyrbara uppsättningar att
bekosta, t. ex. »Afrikanskans», men
af dyruppsatta pjeser i förra tider
gingo kanske de flesta nog länge att
tjäna in sina omkostnader. Hur är
det väl nu t. ex. med
Wagner-dra-merna — om vi vilja lägga handen
på hjärtat? Om det nya är oss för
dyrbart, torde nog, med godt urval,
ett och annat af det gamla ännu
kunna blifva lockande. En svårighet
för lyrisk scen i vår tid är det
öfver-handtagande konsertväsendet,
hvarige-nom den musikaliska publiken
beskattas och kanske ock lockas från
operan. Det nu oftare förekommande
»gästandet» af främmande
konstnärer är väl berättigadt när det gäller
verkligt framstående förmågor och
under förutsättning att det icke alltför
menligt inverkar på operans ekonomi.
Musikpressen.
På Abr. Lundqvists (G. Abr:son
Lundqvists) förlag har utkommit:
för piano, 2 händer:
Eriksson, Joses: Lyriska Stämningar, un.
3. Pris 2 kr.;
Smith, Gustak: Entente cordiale,
Valse-Boston. Pris 1 kr.;
Ahlhkru, Magnus: La Parisienne. Valse.
Pris 1 kr.;
för två violiner:
20 Jämt-Polskor, samlade af S. Sahlin, satla
för tvä violiner af W. Peterson-Berger.
Spelade af Lapp-Nils. Pris 1 kr.;
Eran vildmark och lekstuga. Häft. 1. Jämt
polskor, upptecknade och satta för två tioler
samt tillegnade Svenska Kolkdausens Vänner
af Karl Tirén. Pris 1 kr.;
för en röst med piano:
Ur fru Anna Pettersson-Norries Peper toir
Björn Halldkn: N:r 2 Kärlek (a—g) 75
öre; N:r 3 En liten visa (c—e), 60 öre; N:r
Må tro dä? (arr., a — ettstr. b) 60 öre; N:r
5 Sjöniansvisa yuppteckn., c—c) 50 öre;N:r 6
Två gamla tyska folkvisor (uppteckn., d—d,
d—g) 75 öre.
Erikssons »Lyriska Stämningar»
innehålla: 1 Arabesque; 2 Berceuse;
3 Höststämning; 1 Alla Marcia.
Styckena äro medelsvåra, visande god
uppfinning och faktur, samt
harmoniserade i nyare tids stil; sålunda värda
bekantskap för mera avancerade
pianister. — De båda valserna äro
rekommendabla, särdeles Smiths, i enkel
stil hållna. Folkmusiken i
Jämtpolskorna ha nationelt värde i sig själf va
och framträda i godt arrangement. —
Sångerna af fru Anna
Pettersson-Nor-ries repertoar torde vara nog kända
att icke närmare behöfva påpekas.
-v6r
■5T
FÖLJETONG.
En fattig fiolspelare.
Skiss af H. WELS.
Det var en af de första dagarne i
september år 132*. Grå och tung
hängde himmeln öfver det glada Wien
så att dess utseende alls icke var
strålande utan helt mörkt och vemodigt.
Sällan visade sig någon ljusning på
himmeln som kunde genomsläppa en
flyktig solglimt.
Framför Burgthor vandrade
långsamt en stillsam, blek yngling med
något aftärdt ansikte, som dock lystes
upp af ett par underbart glimmande
ögon. Hans klädsel var enkel, nästan
torftig; under armen bar han en
tarf-lig violin.
Så vandrade han tankfull framåt.
Nu gör han halt, sätter instrumentet
under hakan, far med den sväfvande
stråken lätt öfver strängarna och sakta
börja de första melodierna att ljuda.
En stackars fiolspelare, som arbetar
för det dagliga brödet. — Men det han
spelade var icke några vemodiga
visor, inga melodiska slagdängor, inga
simpla danslåtar. Nej, från hans
strängar brusade och pärlade det i lustiga
språng likt muntert hoppande tomtar
eller lekande älfvor. Det var
melodier af fängslande behag och
förtrollande verkan.
Långsamt vandrande flanörer
iifven-som i brådska framilande
affärsmän-niskor stannade och lyssnade till
tonerna, nickande efter takten och
gnolande med melodierna, som ville sätta
fotterna i danstakt. När de sedan
likgiltigt fortsatte promenaden
kastade de en och annan kopparslant
åt spelmannen — många ej ens det.
Ej långt ifrån där den fattige
violinisten stod och spelade höll ett
elegant ekipage; en ung, fint klädd dam
steg ur och gick med långsamma steg
fram till den spelande.
Nu stod hon stilla, lyssnande på det
fängslande spelet, och då den stackars
konstnären sänkte stråken och höjde
den lysande blicken, såg han in i ett
par mörka ögon, hvars blickar, fulla
af medlidande, med lätt förvåning,
hvila på hans ansigte.
Damen nickade leende åt honom,
som stod där helt förvirrad; och i det
hon tryckte ett guldmynt i hans hand
sade hon med en röst som röjde
deltagande: Edert lif är väl rätt tungt,
och sorgligt måste det vara att
nödgas såsom en fattig fiolspelare på
gatorna förtjäna sitt uppehälle!»
Han såg upp och fäste sina ögon
med fuktig glans på den talande, sakta
svarande henne med en ton i rösten,
som röjde en viss hängifvenhet:
»Ja, tungt är nog mitt lif, men
sorgligt är icke mitt kall, o nej, det
är det icke. Jag har ännu
förhoppningar och är ung nog; jag känner
på mig att jag ej allt jämt skall
såsom en obekant här spela på gatorna.
Jag tror nog att det skall komma en
tid då mängden skall lyssna till mina
toner, ja att de kanske skola tränga
sig fram i stora vida världen.»
Damen smålog och skakade
tvif-lande på hufvudet. Därpå tryckte hon
ännu ett guldmynt i den spelandes
bruna hand och återvände tyst till sin
vagn; — hon ville icke störa
ynglingen i hans djärfva förhoppningar. Ännu
en gång vände hon sig om och kastade
en sorgsen blick på svärmaren, som
byggde luftslott, och därpå rullade
vagnen bort.
Länge stod den unge fiolspelaren
och såg efter henne, sedan kastade
han blicken på guldmynten i hans hand
och ett par tårar rullade ned öfver de
bleka kinderna; —- det var ju pengar,
mycket pengar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
